World war III

Nyårsafton.
Jag firar allena.
Det gör kärringen i huset mittemot också. Det verkar vara något intressant på tv hos henne. Kanske en duett med Kjell Lönnå och Lasse Berghagen?
Fan vet.
Kanske väntar hon bara på döden där hon sitter och gungar i sin pinnstol?
Som sagt, fan vet.

Och jag tänker inte gå och fråga.

Själv väntar jag på livet, men eftersom jag väntat på livet i dryga tjugosex år så ställer jag mig tveksam till att det skulle dyka upp ikväll.
En sketen jävla måndag med snålblåst och helvete.



Nåväl, jag dricker ett glas rödvin och lyssnar på Mozart.
Känns ju faktiskt sofistikerat.
Problemet är väl dock att det knappast kommer att sluta vid ett glas.
Har några flaskor.
I värsta fall springer jag väl senare runt naken i trapphuset och slår frenetiskt med ett paraply på trappräcket.

"Vadå jävla sluta slå, grannjävel? Jag spelar ju för fan industrimusik fattar du väl! Kritisera inte det du inte förstår! Dumjävel!"

Men mest troligt är att jag sopar i mig tillräckligt och sedan drar några coola riff på luftgitarren och utnämner varenda låt jag spelar på stereon till "världens bästa genom tiderna".

För att sedan somna i fosterställning på hallgolvet.

Förmodligen med utkorgen på mobilen fylld med patetiska kärleksförklaringar till random flicknamn ur telefonboken.

Mitt mål är i alla fall att somna innan midnatt så att jag slipper ta del av kaoset när tredje världskriget bryter ut.

Jävla idioti.

Tänk på oss djur, och de människor med svaga nerver!

Gott nytt år!

Funeral party

En väninna frågade en gång vilken musik jag tänkt att ha på mitt bröllop. Jag undrade då förstås va fan hon menade och hon sa att hon menade precis vad hon undrade. Jag satt som ett frågetecken och medgav sen att jag inte ägnat bröllop en enda tanke.
Känns ju en aning avlägset.

Begravning däremot, där har jag hyfsad koll på musiken.

Men till att börja med så är mitt mål att svenska regeringen avsätter X antal miljoner inför min död. Miljonerna ska gå till att abonnera Unter den Linden i Berlin. Där ska min kropp transporteras fram, med ett följe av hundratusentals vackra gråterskor. Tillslut ska min kropp ligga på lit de parade vid Brandenburger Tor och Lena Olin ska hålla ett känslosamt tal. Kanske utlyser FN 3 månaders världssorg.

Nu kanske det inte riktigt blir så, men man måste ju hålla framtidsplanerna vid liv.

Och om framtidsplanerna går åt helvete så har jag ändå koll på musiken.

Begravningen ska börja med något rivigt, något som säger till de ca 7 begravningsdeltagarna att – Nu håller ni käft, för nu börjar det. Kanske Prolog, samt Feurio! med Einstürzende Neubauten. Sedan är det valfria låtar med The Cramps, Nick Cave (dock icke Deanna) och Tindersticks som gäller.
Näst sista låten blir Il N'y A Pas D'amour Heureux med Francoise Hardy. Jag tror Amour betyder typ knulla och det verkar ju kul.

Avslutningsvis blir det i alla fall Perfect Day med Lou Reed. Detta mästerverk.

Oh it's such a perfect day,

I'm glad I spent it with you.

Oh such a perfect day,

You just keep me hanging on,

You just keep me hanging on.

Just a perfect day,

Problems all left alone,

Weekenders on our own.

It's such fun.

Just a perfect day,

You made me forget myself.

I thought I was someone else,

Someone good.

För de som orkat/känt sig tvingade att ta sig till ceremonin så avslutas den med ett stort glas öl på närmsta ölsjapp. Inget jävla kyrkkaffe eller va man sysslar med.

Jaja, det var väl allt.

Ps, Jag är inte självmordsbenägen. Jag har en Lena Olin att kliva på innan jag kastar in handduken. Så till alla er som redan korkat upp årgångsvinet eller champagnen och satt på er partyhattarna!:

- Eat my fuck, you cunts!

Edit:

Ps 2, Den kanske inte passar in på dödsfesten (eller jo, det gör den nog) men detta blir i alla fall ett tillägg på årslistan.

Årets låtupptäckt: Queen – Death on Two Legs
Helvete va bra den är!

Den kan ni väl sno från Internet, kids.

Bad year

2007 - Året då Amy Diamond kom i puberteten och en berusad isterbuk till danskjävel gav bakfylleångesten ett ansikte. I ett försök att vara lika viktig som exempelvis Bionda eller Ebba von Sydow kommer här min årslista:

Årets skiva 1: Einstürzende Neubauten – Alles Wieder Offen

Årets heldag: Med Soda en söndag på Hotty och Birdmans balkong sista helgen i april. Solen sken, kebaben var god, efter lite spya så var även ölen god igen. Det pratades utrikespolitik och muff, så som det ska vara.

Årets prata först – tänk sen: "Du, vart går egentligen gränsen för grovt narkotikabrott när det gäller röka? ... Eh, alltså jag undrar åt en polare... ". Sulan till en okänd jurist på ett tåg.

Årets konsert 1: Antony and the Johnsons, Rättvik, Dalarna.

Årets mest skitnödiga boktitel: Ronnie Sandahl – "Vi som aldrig sa hora". Killar som utger sig för att aldrig sagt hora, oavsett sammanhang alltså, var dom som skulle vara "hyggliga" och hålla bort håret när de fulla fjortonåriga flickorna skulle spy. Samtidigt hade de givetvis stånd och bara väntade på att flickstackarna skulle däcka. Jävla hyckleri. Och nej, jag har inte läst boken.

Årets skiva 2: CocoRosie – The Adventures of Ghosthorse & Stillborn

Årets möte: Med Amy Winehouse i Norge såklart. Ett möte om ni frågar mig i alla fall, kanske inte om ni frågar henne.

Årets mest oväntade kommentar: "Vill ni ha en spark i ansiktet?" Sagt av en pundare på cirka 145 cm på Järntorget i Göteborg till mig och Soda. Vi avböjde.

Årets film: This is England

Årets konsert 2: CocoRosie, Göteborg.

Årets besvikelse: Helena-med-lökarna sa att vi skulle knulla i en buske. Det har fortfarande inte hänt, och det gör ont i själen.

Årets irritationsmoment. Alla jävlar som gnäller på borgarna... när dom själva röstade fram skiten. Håll nu käft, och ta en ordentlig tankeställare i tre år. Själv så får jag gnälla precis hur högt jag vill. Det är t.ex. borgarsvinens fel att jag nu har ont i halsen. Så det så!

Årets ligg: Äsch...

Årets skiva 3: M.I.A – Kala

Årets låt: Grinderman – No pussy blues

Årets hjälte: Jag. Jag hjälpte en kille i rullstol uppför en liten sluttning. Vet inte om han ville ha hjälp egentligen men jag drog ändå och jag väntar fortfarande på dagens ros i lokaltidningen.

Årets mest slitna fras: Till helgen blir det fan lugnt.

Äh, nu kommer jag inte på något mer. Förutom vinsten i öldrickartävlingen och vissa onanitillfällen så har det överlag varit ett ganska trist år.

"A wave of sensuality fucks that smooth hole. Yes, this has been quite a bad year"

Say just words

Tjejen i grön tröja kommer fram och säger att hon lyssnar på Kent och jag säger att han den där Kent är ganska ok och då undrar hon om jag skriver dikter vilket jag egentligen inte gör men jag säger ändå att jag gör det för att kanske imponera lite och då undrar hon om hon kan få höra något men då börjar jag harkla mig och titta över hennes axel men hon är påstridig som fan och jag slänger ur mig "Kom och lägg ditt huvud mot min axel/ Lägg din arm över mitt bröst/ Tryck din bakteriehärd mot min höft/ Älska mig" och när jag väntar på hennes respons med ett tafatt leende så verkar hon arg och ifrågasätter om jag menar det kvinnliga underlivet när jag säger bakteriehärd och då säger jag att det är fritt för tolkning för egentligen så vet jag inte vad jag menar och sedan står vi tysta några sekunder och tittar på varandra och hon frågar om jag är miljövän och jag skakar bara på huvet för jag inser att loppet är kört och då undrar hon varför och jag säger att ibland när jag har tråkigt så länsar jag någon batteriinsamling för att sedan tömma innehållet i sjön och att det liksom är mitt bidrag i kampen mot Moder Jord den jävla slynan lägger jag till och sedan ursäktar jag mig för jag pissnödig som fan och sedan när jag kommer tillbaka från pissoaren med okända mäns urinstänk på mina byxor så ser jag att hon har hittat en annan kille och den killen har basker och scarf och lockigt vackert hår och jag ställer mig då ensam i baren och beställer in den billigaste ölen och funderar över det där med kärlek och varför inte vissa får ta del av den.

Strange love

När jag tidigare idag i vemod, lätt berusad, vandrade hemåt mot en tom lägenhet med härsken doft. Ja då kändes allt meningslöst. Insikten om att det närmsta jag någonsin kommer att komma kärlek är tjäran i cigaretterna, gjorde mig minst sagt lite ledsen. Mitt i allt mörker och helvete skådade jag dock något som fick mig på bra humör igen.
I snön på framrutan på en bil hade något ritat en snopp. Med ett brett leende fortsatte jag rakryggat hemåt.
Ibland krävs det så lite.

Wanted man

Nu jävlar är det klippt.
Helvete.
Radiotjänst är efter mig.
Dom jävlarna har ringt både hem och på mobilen. Fan att det skulle bli så här.
Misstänker även att kärringen i kassan på Konsum är Säpo-agent och har span på mig, eftersom hon blänger på mig när jag ställer intima frågor. Varför ska dom alltid jävlas med den lilla människan? Varför? VA?
Det finns ingen annan utväg än att jag lämnar landet för gott. Det gör jag nu ikväll. På vägen till Arlanda måste jag ta reda vilka länder Sverige inte har utlämningsavtal med.

Om någon träffar Cleopatra så hälsa henne att jag är ledsen att det blev så här. Men påpeka gärna också att jag ställer mig mycket tveksam till att den där ungen skulle tillhöra mig.

Shit, nu måste jag dra, för snart slår dom väl in dörren dom jävlarna. Packar bara ner det viktigaste. Passet, Visa-kortet och ett vältummat exemplar av Aktuell Rapport från september 1996.

Little rhymes

Sitter här med ett glas rött, lyssnar på skön och soft musik och har under dagen skapat lite julmys. Köpt julklappar och käkat lunch med Abab. Nu har jag pyntat, alltså slängt fram en liten keramiktomte på några centimeter och tagit fram det där julkortet som någon råkade skicka fel förra året. Ska slå in julklapparna och försöka komma på lite fyndiga rim. Ska även bygga en bomb som jag ska låta detonera i närheten av den där snubben som tittade åt mitt håll idag. Man ska fan inte komma i närheten av Wayne Nilsson och spela märkvärdig. Det är mysigt att pyssla. Kram på er.

Just one kiss

Idag hände något märkligt på universitetet.
Jag tror att jag blev kysst.
Lite lätt i alla fall.
Johanna i klassen skulle åka hem till Falköping, Falkenberg eller Falklandsöarna eller vart fan hon nu bor över jul. Vi stod i vilket fall som helst utanför entrén och när vi kramades och sa god jul till varandra så tyckte jag att jag kände hennes läppar mot min hals. Senare på väg hem så fick jag lägga mig omtöcknad i ett dike och försöka börja andas normalt igen. Nu har jag tagit mig samman och kommit fram till två möjliga anledningar till att jag blev kysst.

Alt. 1. Johanna har under hela terminen varit förälskad i mig och att genom att diskret trycka sina läppar mot min hals ville hon säga "Jag kommer sakna dig oerhört under jul och jag kommer alltid att älska dig".

Nu till det mer troliga, tyvärr.

Alt. 2. Johanna har under hela terminen varit äcklad av mig och kände sig tvingad att dela ut en kram. Hon tänkte "Jaja, det är ju snart jul, kan väl ge den sorglige fan en snabb kram". Och när hon tog ett djupt andetag och samtidigt försökte vända bort huvudet så hamnade hennes läppar av misstag mot min hals då jag ivrigt vräkte mig fram.

Hm...det är svårt att tolka signaler ibland.

"Somebody died for this

Somebody died for just one kiss"

The bottle

Kroppen känns förorenad som ett polskt industriområde. Mina nervösa skakningar är ibland det enda tecknet på liv. Magen är tom, måste ha föda, ge mig näring via dropp. Ge mig någonting snabbt. Men jag fick ju i alla fall kliva på. Eller nej fan... det fick jag ju inte alls. Det närmsta var väl när det skulle konverseras med en rysk kärring på McDonald´s. Hon grät, kanske var det mitt fel, jag minns inte.

Jaja, det är väl bara att bryta ihop och komma igen, som en förmodat klämkäck jävel någon gång sa.

För övrigt så har väl Peter Jöback och Annika Norlin gjort årets störigaste låt – Han är med mej nu. Den är nästan värre än allt Sean Paul gjort. Och då är det illa. Nu ska jag gå till Konsum och köpa bröd. Få lite frisk luft och förhoppningsvis en aning värdighet tillbaka.

Simply the best

Idag när jag naken gick runt i lägenheten och fortfarande firade vinsten i öldrickartävlingen genom att dra tuffa riff på luftgitarren fick jag reda på tentaresultatet från i fredags. VG.
Därför vill jag tacka:
- Mig själv givetvis.
- Han som uppfann tjack (Jag tar för givet att det var en man. Kvinnor har bara lyckats uppfinna gnäll, mens och ”huvudvärk”)
- Hon den snygga bruden på klistermärket på bananerna. Fan va söt du är.

Jag vill inte tacka:
- Gud. Gud, om du läser det här, så vill jag bara säga att du är en jävla sopa som aldrig trott på mig. Därför tror jag inte längre heller på dig. Om du trots allt finns så kan du dra åt helvete.
- Hon den snygga bruden på klistermärket på bananerna. Fan va svårflirtad du är, du kan väl i alla fall svara på tilltal.

Jodå så att va fan… det rullar på. Det här har utan tvekan varit den bästa veckan i mitt liv sedan jag gjorde hattrick i knattefotbollen (visserligen kanske det inte räknas som ett äkta hattrick då två av målen var i det egna lagets, men ändå). Jag menar först öldrickarmästare, sedan ett gott resultat på tentan. Om jag bara får knulla snart är mitt liv fulländat. Jag kräver inte så mycket mer. Fast egentligen så nöjer jag mig med en kram. Det vore fint.

Imorgon åker jag tillsammans med Zombie och Ginger till Stockholm. Där ska vi hälsa på Varulven och gå på konsert. Stockholm är Sveriges huvudstad och jättestort. Det är lätt att gå vilse. I Stockholm finns det olika affärer och knarkare. Det vet jag, för jag var där på i skolresa i sjätte klass.

Planen för konserten är den vanliga. Dricka måttligt innan, och kanske ta en eller två öl under spelningen. Det vore fint om det kunde bli så. Och inte som det brukar vara. Packad som fan när man anländer, ser två låtar för att sedan hänga i baren och försöka ligga med de lokala glädjeflickorna, utan framgång. Sedan gå och inhandla merch ”- Girlie size? Jo men jag har ungefär samma kroppsstorlek som när jag var nio, den tröjan passar fint”
Får se hur det blir. Nu ska jag fortsätta spela luftgitarr. Fuck yeah!

Burn the witch

En repris på reprisen, som TV på sommaren:

Lucia. Nu skulle man vara 14 igen, ligga full i en buske och bara må. Här kommer en julrepris:

Det finns en bra sak med vintern. Det är att det blir legalt för män att använda tighta halvtrikåer. Det vill säga långkalsonger. I mina långkalsonger dansar jag omkring i min lägenhet likt den balettdansös jag alltid drömt om att få vara. Jag intalar mig att jag får vackra ben och smärt kropp i mina långkalsonger. I övrigt är vintern en jävla hora.
Detta hade jag precis förklarat i lång monolog då vi stod och frös utanför baren nu i måndagskväll. Det hade varit julfest. Hon undrade hur gammal jag var. "24 och ett halvt. Och du?" "Snart 37"

Gamla jävla kärring!, tänkte jag alldeles för högt och av hennes reaktion att döma var det inte populärt. Jag kysste henne ömt för att få henne att glömma min klantiga kommentar. Hon smakade en trist blandning av lutfisk, ägghalvor, sill, skinka och sprit. Prinskorvflott glänste i hennes mungipor. Själv hade jag i alla fall haft hyfs nog att röka lite efter julmaten. Och nyttjat en servett. Innan hånglandet. Vi kysstes lite till och hon undrade generat om jag ville följa med henne hem. Jag funderade om jag skulle vara stolt och tacka nej, eller om jag skulle följa med som en full desperat patetisk idiot. Ville ju egentligen inte ha så speciellt mycket med kvinnan att göra. Fattade ett beslut som låg närmast min natur och vi började gå i samma riktning.

Eftersom det var vardag så gick inga nattbussar och då pengar till taxi ej fanns fick vi knalla hela vägen . Efter en del klagande steg jag tillslut i alla fall in i en trång tambur i ett radhusomårde.Blev erbjuden en sängfösare och var förstås inte sen att tacka ja. Sherry. Vem fan dricker sherry tänkte jag men svepte med god min och lade mig graciöst på hennes säng.
"Du, det är nog bäst om du sover på soffan. Du blir inte sur va?" "Nej, inte alls. Jag har ju bara gått i en halvtimme i minusgrader för lite tårta. Vid det här laget skulle jag ha somnat nyrunkad hemma nu. Men inte fan är jag sur"
Hon började gråta och tjata om att hon var nyskild och inte var redo för sånt här. Orkade inte lyssna på skiten. Tog resten av flaskan med sherry och lommade ut till vardagsrummet och soffan. En gammal sliten och sorglig historia. Brun jävla manchestersoffa.Vem fan har sånt nuförtiden minns jag att tänkte innan jag grinigt somnade.

Vaknade av skrammel och starkt ljus från hallen. Tittade på klockan. 07.26. Helvete! Sen till jobbet. Började bakfullt hyperventilera och rafsade ihop mina saker och rusade ut i hallen. Lyckades snubbla på något på golvet. Något började skrika. En liten flicka i vit särk låg blodig på golvet. Jag var täckt i hennes blod. Måste ha penetrerat hennes halspulsåder eller nått för jävlar va blod det var. Och varmt som fan. Kunde blod vara så kokande varmt tänkte jag och började i chocktillstånd gapa om att hon var Lucifers utsände.
Flickan grät.
Jag grät.
Flickans mamma grät.
Mamman som hade avvisat mig natten innan.
Vi började skrika åt varandra.
"Din idiot! Du förstört hennes linne!"
"Jag har ju precis dödat ditt barn och du gapar om hennes linne. Är du helt störd?"
"Det är ju för fan glögg som du spillt ut. Hon ska vara Lucia idag. Förstår du ingenting??"
Jag insåg att blodet var glögg och flickan egentligen bara blivit skrämd av en spritluktande okänd man. Funderade på om jag skulle be kärringen betala kemtvätten för min skitiga kavaj men mumlade nått i stil med att "ungjäveln kommer ju ändå bara svimma" och gick. Traskade hemåt. Det var fortfarande mörkt. Jag ringde jobbet och sa jag skulle vara hemma på grund av vård av sjukt barn. Blev ifrågasatt av min arbetskamrat om jag verkligen hade barn. Bad människan dra åt helvete och tände en cigg. Det skulle bli en trist dag.

The winner takes it all

Min kropp värker, mitt huvud värker.
Efterskalv.
Men elva år av kontinuerlig träning gav resultat.
Jag vann öldrickartävlingen!!
Jag har accepterat min roll i livet, alla människor kan inte vara duktiga. Talanglöshet är en egenskap att icke förglömma. Fast lite bra är jag ändå på att sänka ett flak öl. Kanske lockar det något hondjur. De dras ju till blod och framgång.
I am the champ!
I AM THA FOKKIN CHAMP!!!!

What is love?

Hon böjde sig framåt med livfulla ögon och kysste min mun.
Hon log.
- Vad är kärlek? frågade hon.
- Alltså jag vet inte riktigt, svarade jag.
- Men försök att förklara, är det kärlek jag känner när jag kysser dig? Jag tror att det är så i alla fall.
Hon log fortfarande, blottade en vacker tandrad. Jag skruvade lite på mig och en aning skamset gav jag min definition av kärlek.
- Kärlek för mig är något man köper i en mörk gränd, samtidigt som man hoppas på att ingen man känner ser en.
Jag tror inte att hon log när hon halvsprang därifrån.

Gloomy sunday

Idag är det advent för andra gången på kort tid. Och det mina damer och herrar... förändrar inte mitt liv nämnvärt. Här finns ingen adventsljusstake som är tänd, här finns bara svårmod och melankoli. Livsleda förpackat i bukfetma och smutsiga kläder. Nej, nu överdrev jag en aning, det är jävligt neutralt faktiskt. Som det brukar vara. Jag ser inte på tillvaron i svart eller vitt, utan alltid i en ständig gråzon.

Försökte mig på en mysig alkoholfri hemmakväll med själv igår. Det gick bra i den mån att jag inte drack någon alkohol. Men sedan vette fan. Köpte en kebabrulle, den var god. Men sedan blev jag så jävla däst och illamående så att flera timmar fick spenderas i framstupa sidoläge på soffan. När jag sedan repade mig så poppade jag popcorn. Popcornen lyckades jag bränna. Försökte ändå reparera misstaget med att smaksätta dem med ett kryddmått salt. Av misstag blev det dock ca 83 kryddmått salt, och popcornens smak blev därefter.
I samband med popcornätandet så skulle det tittas på tv. Det gör man på mysiga alkoholfria hemmakvällar. Och vad finns det som är sevärt på tv en lördagskväll? Inte ett skit tydligen. Tro på fan att man spendrar helgerna med ett tvivelaktigt leverne, det finns ju inga andra alternativ. No more mysiga hemmakvällar med mig själv!

Men jag kan ju alltid trösta mig med att jag idag inte lider utav bakfylla och en känsla i maggropen som tituleras ångest. Det är bra. Alltid något.

Denna söndag tänkte jag spendera med lite julmys. Baka pepparkakor och sånt. Bygga upp en illusion av ett moget och lyckligt liv. Kanske låtsas att det finns en kvinna närvarande som doftar ljuvt av äpple, kanel och lavendel. Men egentligen, ärligt, om jag inte ens lyckas poppa popcorn utan att bränna dem, hur kommer då mina pepparkakor att se ut? Jo, pepparkakorna kommer att se ut små små små barn med tredje gradens brännskador. Och det, gott folk, är inte aptitligt.

Hänga upp en mistel kanske. En sådan där som man pussas under. Det vore något det, pussandet kanske leder till att jag får komma till. Men vad är oddsen för att en kvinna skulle inta min lägenhet? Om det trotts allt skulle befinna sig en kvinna i lägenheten, om jag då ger henne en sjuhelvetes tackling så att hon ramlar under misteln och jag sedan slänger mig på henne. Tar ett stadigt grepp om nacken på henne och försöker slicka hennes gomsegel.
Räknas det?
Eller blir det bara ett trist efterspel i form av anmälan om ofredande eller försök till våldtäkt? I så fall är det nog inte värt det.
Jag skiter i misteln med.

Sheep

De nätter då jag ej kan sova (icke de när tjack rör sig i kroppen för då accepterar jag fakta) försöker jag tänka på fina saker för att kunna möta John Blund.

Jag försöker glömma svetten som blöter min rygg och de ångestframkallande tankarna om vad jag gjort, och inte gjort, i mitt liv.

För att kunna somna brukar jag då räkna får. Till en början är allt vackert. Små fluffiga lamm hoppar över ett hinder i gemytlig sommarmiljö och jag står nöjt vid sidan och räknar.

Ett litet lamm, två små lamm, tre små lamm etc.

Jag känner hur tröttheten och John Blund kommer allt närmare.
Men i samband med det där så kommer oftast en arg jävla tacka med smutsig päls.

Tackan ger mig ett elakt fåröga och bräker som om hon vore Djävulens avkomma.

Tackans otäcka bräkande väcker då fåraherdens uppmärksamhet som kommer springandes.

"Varför står du och gnider dig mot en stolpe i min hage, pojkjävel?" skriker fåraherden.

"Jag gnider mig inte mot någonting, jag bara räknar fåren så att jag kan somna någon gång" ropar jag tillbaks.

När jag börjar retirera och återvända till svetten och ångesten i sängen så kommer ändå en hel jävla lynchmobb med fåraherdar.

Fåraherdarna har stora påkar i händerna och jag börjar springa för att ta skydd.

"Vi ska dräpa den jävla horungen som knullar våra får" skanderar de högt.

Jag springer, och springer och springer.

Mot frihet.

För att sedan snava på någon jävla höball.

Kuk.

Lynchmobben hinner ifatt mig och bearbetar beslutsamt och aggressivt min kropp med sina påkar.

Det är ungefär där som jag beslutar mig helt för att sluta räkna får och inse att jag inte kommer att somna alls.

Då har det oftast blivit morgon.

Och då knallar jag bort till den närliggande gymnasieskolan för att räkna flickor som går in i damernas omklädningsrum.

Gnidandes mot en brandpost...

Shoot speed/kill light

Att skaffa till tentapluggandet: Sportdryck, kaffe, tjack.

Att skaffa till själva tentan: Frukt – förslagsvis bananer (apelsiner blir man så jävla kladdig av, och kladdig är jag redan), mer tjack.

Att skaffa till att ha efter tentan: Någon att tända av med, kanske en tjej.

Nu ska jag ruska tupp, det blir så jävla svårt att koncentrera sig på läsandet annars.

Eat my fuck!

2 cups of blood

I lördagsnatt ådrog jag mig en skada. Jag var full och skulle borsta tänderna. På något okänt jävla sätt så slant jag med tandborsten och slog upp ett sår i tandköttet. Det blödde som fan och jag blev lite rädd. I cirka en kvart satt jag sedan naken på sängkanten och gapade med öppen mun som ett jävla fån för att få såret att läka.

Efter denna händelse mår jag fysiskt och psykiskt mycket dåligt och jag funderar på att stämma Pepsodent/Unilever.
Jag mår fysiskt dåligt i den mening att såret sitter på den sida i munnen där jag vanligtvis snusar. Jag måste nu alltså byta sida för snusen och det svider som fan. Detta har resulterat i att jag inte snusat alls idag, utan rökt som en jävla borstbindare istället. Vilket ju i slutändan förmodligen leder till lungcancer.

Psykiskt är jag helt sänkt. Känner mig kränkt och oerhört ledsen. Är även rädd för tandborsten numera, den har ju gjort mig så jävla illa. Har inte vågat röra den igen. Hela badrummet får mig att må dåligt egentligen. Jag luktar värre än vanligt och den begynnande förstoppningen orkar jag inte gå in på.

Kommer förmodligen även att stämma borgarna av bara farten.
Det är nog deras fel i grund och botten. Det är det alltid.

Wuthering Heights

Idag är det lördag och jag har inte gjort mycket. Visserligen vaknade jag tidigt, och pissade, men somnade sedan om. När jag sedan vaknade på riktigt var det kallt och blött i sängen. Har ännu inte tagit ställning till om jag ska byta lakan eller om jag ska hoppas på att det torkar in tills ikväll. Det där är i vilket fall som helst ett beteende jag borde vänja mig av vid. Ingen vidare brudmagnet kan tänkas.

Vet inte riktigt vad resten av dagen har i sitt grumliga och grådisiga sköte. Kanske är jag manlig och dricker öl och kollar på fotboll med grabbarna. Eller så gör jag det som jag innerst inne egentligen vill. Och det är att lära mig koreografin till videon Wuthering Heights med Kate Bush. Det skulle göra mig lycklig, få ha en klänning och sprätta med armar och ben. Kanske skulle jag då äntligen bli hel i själen.

Facing pictures

Eftersom jag är student så har jag nu per automatik ansträngd ekonomi. Eller så jävla illa är det egentligen inte, men eftersom jag är student så ska jag per automatik gnälla över ekonomin i alla fall. Helst vill jag sälja min kropp till utländska affärskvinnor med mörka ögon för att bättra på hushållskassan. Men jag är realistisk och inser mina begränsningar rent utseendemässigt. Men även prestationsmässigt, då förmodligen få vill betala för några sekunders flås från min sida. Försöker mig ändå på en light-version av prostitution genom att försöka kränga bilder på mig själv. Då det är gamla hederliga pappersfoton och jag ej har tillgång till scanner så köper ni "grisen i säcken" så att säga. Här kommer dock enkla beskrivningar.

"Dopfoto" - Klassiskt dopfoto taget i hemmamiljö. Ligger i en vit särk på en brun heltäckningsmatta. Blicken saknar fokus och saliv hänger från underläppen.

"Klassfoto" - Klasskort taget någon gång på lågstadiet. Sitter med fånigt leende, förmodligen rädd för fotografen, iklädd tidsenliga kinaskor och en pistagefärgad mysoverall.

"Fotboll i trädgården" - Spelar fotboll i trädgården med en vän. Är runt 12 år, det är sommar och det är varmt. Har en skön och omedveten hockeyfrilla.

"Lucia" - Utspökad med nattlinne och ljust hår med stearinljus i. Från högstadiet, ytterst förvirrad period.

"Grannens Hund" - Jag själv är egentligen inte med på fotot men i brist på annat så va fan. Jaja, i vilket fall som helst är det ett kort på grannens hund. Tror att det är en labrador. Den är i alla fall svart och kallades för bögjycken i grannskapet, varför minns jag ej.

"Bakis på charter" Var med grabbarna i Bulgarien, har gått på spånken i fyra dar när det denna bild togs. Ligger utslagen nere vid poolen med en Heineken fastklistrad i handen. Iklädd shorts, ser ut som om jag har stånd, eller så är det bara ett litet, litet veck i tyget.

"Vy över Simrishamn" - Se titel för beskrivning.

"Roskilde 03" - Sitter på en ölback, ser ut ha ont i ryggen och är nog djävligt less på allt. Är svettig och solbränd. Obehaglig dansk kille i Ramoneströja pissar i bakgrunden.

Please, please, please, let me get what I want

Idag är det tjugofyra dagar kvar till julafton. Eller va fan... idag är det den tjugosjunde november... hm, det blir alltså trettioen dagar kvar.

Jag börjar om.

Idag är det trettioen dagar kvar till julafton.
Det är inte så jävla kul tycker jag. Jul är inte så kul. Särskilt inte juldagens drickande och mötet med så kallade "gamla vänner" som vänder hemåt.

"Jaha, du jobbar som designer i New York sa du, och snortar kokain från svanken på Lindsay Lohan om helgerna. Det låter schysst. Vadå? Vad jag gör? Näääee va fan… det vanliga vet du. Jo förresten jag var i Norge en helg i somras, det är ju kul att vara internationell. Sedan så bjöd jag Farmen-Blondie på sista slurken av min Marinella utanför folkparken på midsommar, skönt att få känna sig som en riktig stekare ibland. Jävla kul att både du och jag skulle lyckas i livet!"

Jaja, jag orkar inte fokusera på juldagen just nu. Här har ni min önskelista inför julafton istället:
*Ett par hörlurar.
*Kalsonger och strumpor.
*En prenumeration på Fokus.
*Nån härlig Eau de Cologne
*En GPS-mottagare (alltså mest för att vara trendig då det ändå är årets julklapp, saknar dock körkort och bil, men jag kan ju ha den på cykeln när jag drar till grillen. Det imponerar nog på brudarna)
*Einstürzende Neubautens senaste skiva – Alles Wieder Offen.
*Checkar med täckning.
*En avsugning, utan några som helst krav på motprestation.

Future fail

Om (eller snarare när) allt går åt helvete med studierna så har jag ändå lite olika försörjningsalternativ i fickan. Ett alternativ är att öppna en matvarubutik.
I min matvarubutik är självklart inte pensionärer välkomna med sina hasande steg bakom rollatorer samtidigt som de sprider en odör av död och säckväv. Dessa gångblockerare är ju ett mycket stort irritationsmoment. Barn och tillhörande familjer är även de givetvis portade. Funderar kanske på att till och med förbjuda kvinnor i butiken. Mest för att det inte ska bli tjat om att ta in moderna produkter som fullkornspasta, pesto och naturgodis i sortimentet. Nej, ett kundklientel bestående av män i åldern 20-45 utan några specifika krav, förutom bra priser på folköl och korv, är nog det ultimata. Jag kommer förmodligen inte anställa någon kvinna i kassan heller, detta för att inte distrahera mina manliga kunder. Det bästa är nog om jag själv sitter i kassan, inget jävla småprat om vädret kommer att uppmuntras. Betala och gå ut, tack.
Blir det ingenting med mina planer om en matvarubutik så kommer jag nog att rikta in mig på knark. Mitt mål är att inom tio år vara ledande inom narkotikahandeln i hela världen. Är dock inte så naiv att jag tror att det bara är att styra handeln på Plattan (Gustav Adolfs torg i Stockholm för er som inte är världsvana) utan någon som helst erfarenhet. Eller dra till Colombia och tro att jag kan ta kontrollen över kokaplantagen med kraschade universitetsstudier som vapen. Därför ska jag börja från scratch och starta med att bygga upp en verksamhet genom att langa alkohol till högstadieungdomar.
Men det får bli folköl eftersom jag inte har några smugglingskontakter, och inte fan orkar jag dra mig till Systembolaget. Nu ska jag diska.

The speaking hands

Jag lever i en sorgsen tillvaro. Veckodagarna spenderas stående med krum rygg vid köksfönstret där jag blickar ut över omvärlden. Väggklockan tickar. Utanför mitt köksfönster står omvärlden still. På helgerna unnar jag mig ibland en pall att sitta på, men omvärlden står ändå still. När ögonen tåras alltför mycket går jag till sängs, oftast innan lunch, och blir liggandes. Jag tror att jag senast var lycklig någon gång 1992. Det var då jag hade en kanin. Men kaninen dog efter några timmar. Underbart är kort som dom säger.
Men även om livet är allmänt lugubert så finns vissa glädjeämnen. Det är:
Bomullstopps – Antar att de är avsedda för att rota med i öronen och kanske för att avlägsna sminkrester med. Vissa människor kanske rotar med dom i andra kroppsöppningar, men jag använder bommullstops konsekvent i öronen. Och det är väldigt skönt. Jag kan tänka mig att det är ungefär så det känns att ha samlag med en annan människa.
Mjölk – Mjölk är gott. Att ha en sisådär tre-fyra liter mjölk i kylen gör mig lycklig. Oftast dricker jag upp mjölken. Att häva mjölk är underskattat. Nu menar jag alltså lättmjölk, ingen jämrans tjockismjölk!
Dvärgar – Att se dvärgar på tv gör mig lyrisk och det får mig att studsa upp och ner i soffan prisandes Gud. Jag fnittrar och pekar och tycker att det är väldigt roligt. Sedan inser jag att jag regerar som jag gör bara för att dvärgarna i själva verket skrämmer mig som fan. Då förbannar jag först mig själv för att jag utsatt mig för att titta på spektaklet. Sedan förbannar jag högljutt Gud för att han tillåter eländet och det slutar med att jag står och slår med nävarna mot betongväggen.

Efter att sådant inträffar brukar jag gå till köksfönstret igen. Där står jag med dystra ögon och blödande händer och skådar en värld som står still.

The downward spiral

Jaha ja, under helgen nåddes ett nytt lågvattenmärke av undertecknad. Nej, jag har inte sysslat med köpeknull. Jo det har jag, men inte nu i helgen.
Jag har spelat Yatzy.
På Internet.
Full.
En fredagskväll.
Det känns en aning misslyckat måste jag erkänna.
Jag spelade med två vänner, Varulven och Zombie. Så det känns ju som en liten tröst att även de är relativt misslyckade som spenderar en helgkväll med Yatzy på Internet och alkohol. Varulven känns lite extra misslyckad som under spelets gång förmodligen hade stånd. Rent poängmässigt kanske jag inte tog hem segern, men jag kan ändå gå rakryggad eftersom jag inte sysslade med glåpord i chattfönstret. Kort utdrag från dialogen:
Zombie – Fan jag vinner det här!
Varulven – Men du har minst kuk.
Varulven – Fan va cool jag är!
Zombie – Bögjävel!
Wayne – Grabbar, kan vi inte försöka att respektera varandra?
Varulven – Suuug!
Zombie – Käften fitta!
Varulven – Jag norra Europas största kuk!
Wayne – Låt oss koncentrera oss på spelet och hålla en värdig nivå.
Varulven – Suuuug!
Och så höll det på. Så minns jag det i alla fall. Att spela Yatzy över Internet på fredagskvällarna bör inte bli en vana. Det kommer ju knappast att stärka mina chanser att få kroppskontakt med en kvinna. Det närmsta jag kommit en kvinna i helgen var förut när jag åt mat... fiskbullar i hummersås.
Det känns lite trist.
Nu ska jag lägga mig och krama kudden.
Det har blivit måndag och uppförsbacken är lång,
tänk så ironiskt, när det går mer och mer utför...!

Big-Jesus-trash-can

Det har snöat idag, flyttfåglarna har packat ihop och kvar finns endast enstaka skatjävlar som vill stjäla matsilvret. Ge fan i mitt silver och mitt smink. Det stör mig att vintern är här, vintern är en jävla hora. Vad hände med hösten och att gå hand i hand med någon skönhet bland gula löv och avgaser?
Det stör mig även att utsikten från den nya lägenheten är en kärringjävel i en pinnstol. Fan, här har man varit bortskämd med lesbiska tonårsflickor och peepshow i flera år . Nåja, nästan i alla fall.
Irriterar mig också på att de kvinnliga utbytesstudenterna på universitetet håller så pass låg klass utseendemässigt. Borde det inte införas någon slags kommitté som sållar bort de värsta i alla fall. Ungefär som en viktkontroll av synth- och gothflickorna på Arvikafestivalen som jag länge förespråkat.
"Nä du, Morticia Gravedigger Andersson, att försöka trycka in 85kg blek kropp i en lackkorsett i storlek XS funkar inte fattar du väl? Sminka av dig, sätt på dig en joggingdress och ställ dig vid skampålen där borta!"
Jag önskar att jag var mer som Jesus ibland. Jesus brydde sig inte om snöflingor, skator eller om andra människor var estetsikt tilltalande eller inte. Han bara drog omkring och mådde bra, satt på ljugarbänken med en flaska vin och snackade skit. Lärde lärjungarna om blommor och bin och gick på vattnet för att imponera på brudarna. Kanske helade någon kanin eller kvinna ibland för syns skull. Ja fy fan... Han hade det allt bra den där Jesus.

Jesus tyckte om vin och att vara snäll mot andra människor, särskilt barn/dvärgar

Split screen sadness

Jaha, förutom inlämning av hemtentan så ska jag väl erkänna att jag inte följt min veckoplanering.

Motion har inte blivit av då jag är döende i förkylning, och just nu även bakfylla. Något djur har inte införskaffats, varför vet jag inte riktigt. Kvinnan i röd jacka har jag inte sett till och jag har därför inte heller kunnat lokalisera hennes pojkvän för att köpslå. Men när jag tänker efter så är ju kvinnor dumma i huvet överlag, så det är egentligen mest synd om pojkvännen, den stackaren.

För att summera veckan som gått kan jag väl bara säga att den varit ganska trist, förutom öldrickande och fotbollstittande med Soda.

Jag har lärt mig en sak, och det är att när man skickar en vibb via msn och samtidigt trycker kuken mot skärmen så... känns det fan ingenting. Det är trist.

Jaja, nu ska jag brassa på några ägg, försöka duscha och skrubba bort skam och elände, och sen drar jag på rehab över helgen. Glöm inte att det är snart är måndag igen och att livet är kort och snart så dör vi. I en sjuhelvetes jävla smäll.

Will you surrender?

Att göra vecka 45:
*Lämna in en hemtenta.
*Motionera.
*Städa.
*Införskaffa ett djur.
*Söka upp tjejen i röd jacka som jag såg på stan i fredags och höra mig för om en kopp kaffe är aktuell
*Söka upp killen som höll tjejen i röd jacka i handen på stan i fredags och A, -trycka en kniv mot hans struphuvud och förklara att stan inte är stor nog åt oss båda. B, -låta mitt införskaffade djur attackera honom och själv hånskratta på ett mycket elakt och ondskefullt sätt.


Nu ska jag äta en smörgås, dricka en kopp the och fundera över om jag ska låta kniven eller djuret tala. Veckoplanering är viktigt.

Over the rainbow

Hon heter Anna Karenina och går i min klass. Hon har långt mörkt hår och bruna ögon. Jag vill kramas med Anna Karenina, kyssa hennes kind och klappa hennes underliv till sömns under mörka höstnätter. Jag vill kanske till och med gifta mig med henne, bygga ett barn tillsammans, ha en hund som heter Båtsman och ett hus på landet.

Detta vet hon dock inte om. Jag har aldrig talat med henne ordentligt. Kanske har jag utstött något gutturalt läte åt henne på en klassfest, men jag vet inte, ty jag var väldigt glad i hatten då. Det är modernt att vara glad i hatten.

Idag, under pausen på en föreläsning, satt vi ett gäng och sörplade kaffe. Jag, några betydelselösa ungdomar och Anna Karenina. Hon var vacker. Jag koncentrerade mig också på att vara vacker, med halvdant resultat, därför tillförde jag inte mycket till samtalsämnet. Utan förvarning tilltalade hon mig!

-Vad ska du klä ut dig till på halloweenfesten på lördag, Wayne, något riktigt ruskigt va?

Min puls steg till ungefär 469 slag i minuten och min ansiktsfärg ändrades till blodröd. Rent spontant ville jag häva ur mig att jag skulle bojkotta den amerikanska skiten, och förklara hur mycket jag avskydde att behöva trycka i mig två kartor benzo för att orka med alla skrämmande inslag. Sedan insåg jag att stigen till Anna Kareninas trosor ej grävdes med negativitet och gnäll. Istället försökte jag vara lite skämtsam, kvinnor gillar killar med humor har jag hört.

-Jag ska nog klä ut mig till en sådan där som får stånd när han skiter.

Jag försökte tindra med ögonen och le charmigt.

- Vadå, vad menar du?
- En jävla bög förstås.
- Va?
- Ja... alltså bögar är ju jävligt äckliga och otäcka.
Jag försökte skratta lite gulligt för att få igång henne.

- Så du är homofob eller?
- Öh… nej alltså… jag skojade bara.
- Mmm, va bra, för min bror är homosexuell!

Kuk.
Helvete.
Kukböghelvete. Min humoristiska framtoning hade inte gått hem. Jag försökte i flera minuter att förklara för Anna Karenina att jag inte hade något emot bögar. När vi gick tillbaka till föreläsningssalen verkade hon tyvärr inte alls övertygad. Hon satt några rader bakom mig och jag försökte flera gånger få ögonkontakt med henne utan resultat. Detta gjorde mig mycket frustrerad och desperation reste jag mig upp och skrek.

-Men för fan Anna Karenina, jag har ingenting emot sodomi och jag respekterar allas rätt till perversiteter. Själv fick jag ofta stånd i duschen efter gympan på gymnasiet, så va fan, been there done that liksom.

I samma ögonblick som jag gapat klart insåg jag mitt misstag att basunera ut mitt förflutna inför klassen. Jag gick hem.
Kuk.
Helvete.
Kukböghelvete.

Degraded faces

Jaha, det var ju tråkigt för er som använder Facebook att ni inte äger bilderna på de kattungar, parmiddagar, blomrabatter och avancerade vuxenlekar ni lägger ut.
För de som känner sig kränkta, ledsna eller bara vill prata har jag, Wayne, öppnat en nattjour för krissamtal. Kvinnor med ett välskött yttre, låg självkänsla och ett stort bekräftelsebehov har företräde. Låt oss dricka en vas med vin. Eller fyra, och låt oss se vad som händer. Kram

Love thy neighbour

Jag må vara misslynt över gammalt groll, men det stör mig som fan att människan som ringde störningsjouren den där sommarnatten förra året ännu inte trätt fram.
Förvisso har jag mina misstankar, dock kan jag inte vara helt säker. Därför känns det passande såhär inför flytten att nu framåt småtimmarna besöka mina grannar. Jag kommer givetvis att vara konsekvent och hälsa på hos alla grannarna. När de sömndrucket öppnar sina dörrar ska jag säga "Tack för alla år, din jävla fitta" och sedan leverera en spottloska i deras ansikten.
Tror att kärringen med finskt efternamn på första våningen har en hund av något slag. Ett tillhygge i form av en påk eller liknande kan därför vara aktuellt. Eller så skiter jag i allt och bara går till sängs istället.
Eat my fuck!

One day I will kill you

Taktiken att hota läraren och kartlägga hans familj under rättandet av första tentan var lyckad. En molotovcocktail mot garageuppfarten under förra veckoslutet tror jag var avgörande för mitt betyg: Godkänd. Strategi är viktigt när man pluggar.

Hur fira detta nu då?
Första tanken var att locka med kärringen som står och säljer lotter utanför Konsum i grön träningsoverall hem och bjuda på stock. Eller snarare en liten gren kanske. Men det orkar jag inte. Samtidigt tror jag inte att hon är "helt hundra" så att säga, förmodligen därför första tanken hamnade just hos henne. Enkelt byte. Men som sagt, jag orkar inte.

Tänker mig istället ett enkelt firande på egen hand. Kanske duka upp något gott på middagsbordet. Har faktiskt ketchup hemma att smaksätta spagettin med, dagen till ära. Brassa på lite bacon kanske.
Sedan ska jag nog bara glida runt i kalsongerna och dricka folköl. Lyssna på tuff musik från åttiotalets Berlin. Kanske kolla lite vuxenfilm(avsatt och nödvändig tid:ca 36 sekunder). Efter det sitta och kedjeröka under fläkten.
Riskera whiplashskada när näsan kommer för nära armhålan.
Jodå för fan... det rullar på.

Used to love her

Det kändes bra i början. Jag hade överseende med att hon myste i någon solkig jävla soffa med främmande pojkar. Jag tyckte att det var lugnt att hon fjantade runt på discon på fritidsgårdar och dansade tätt intill en tönt med bandana runt döskallen. Det var helt ok. För då var jag nyförälskad och pilsk.

Nu har dock vardagen kommit, förälskelsen har lagt sig, och det inte känns inte lika kul längre. Hennes dialekt som tidigare var så charmig, framstår numera bara som jävligt jobbig.

Och hennes negativa attityd orkar jag inte längre med.

Bjud till lite själv för fan. "Det ska vara kul att suga kuk", som det heter. Typ. Jag hade förhoppningar om att kunna ha en god relation till svärfar. Vi skulle kanske ha kunnat tagit en öl ihop och snackat sport. Som riktiga män(nåja). Men alltså, det är ju mer tag i en sengångare i koma.

Nej fy fan, jag lägger ner.

Tjejen i Teliareklamen – Det är slut nu.

"Hit the road bitch
No more booze from
Daddy anymore"

No time to cry

Jag demonterar ett hem. Hotty undrar om det känns sentimentalt. Jag säger att det inte är någon fara. Men inombords gråter jag. Att gråta offentligt är ett misslyckande, därför stannar tårarna på insidan. Självklart kommer jag att sakna mitt hem, men kanske mest utsikten. Jag kommer att sakna alla kvällar när jag kurat ihop mig i fönstret med en stor kopp the för att maniskt stirra på grannhuset. Det där huset där bara kvinnor får bo. Alla de kvällar när jag fokuserat på de lägenheter med bra insyn. Särskilt de med kvinnor som gillar att mysa omkring lättklädda.
Åh herregud.
En favorit har på den senaste tiden varit en lägenhet med två unga kjoltyg som gärna umgås i underkläder. Jag har kunnat höra dialogen.
Barbie - Jag har en ny behå, vad tycker du?
Lolita - Jättefin, den framhäver verkligen din byst.
Barbie - Vad gullig du är.
Lolita - Får jag känna på materialet?
Barbie - Självklart.

*Fnitter*
*Fnitter*

Och resten av händelseförloppet kan ni ju räkna ut själva.

Men jag kommer även att sakna utsikten över hamnen. Där skepp med guld, myrra och rökelse i lasten lagt till. Eller så har de bara varit lastade med timmer. Fan vet jag.

Jag har i alla fall romantiserat min påhittade jargong där nere i hamnen. Män som tillåts vara män och inget annat. En snabb blick på kajen, en lätt nickning och sedan ett nummer bakom någon jävla oljecistern. Kanske singlar de ibland slant för att avgöra vem som ska ge och vem som ska ta. Jag vet inte, men det verkar så fint. Rått, hårt och smutsigt.
Precis som snabb kärlek ska vara.

Det kommer jag att sakna.

Big balls

Onsdag kl.09.32
Det finns ju machotyper som bestiger berg utomlands, paddlar kajak över de sju haven med endast saltvatten som dryck, eller vandrar jorden runt på åttio dagar iförda jeansshorts och foppatofflor.
Allt för utmaningens och äventyrets skull.
Om ni frågar mig så anser jag att det är för kärringar.

Själv har jag lite tid över nu i veckan och har bestämt mig för en egen utmaning. Jag ska inte onanera förrän vid midnatt på fredag. Ser egentligen inte det här som en riktig utmaning, skulle kunna avstå resten av livet om jag ville. Är en man med stark självdisciplin. Jaja, utmaningen börjar nu. Vilken häftig resa det kommer att bli.








EDIT: Kl.09.47
Ja va fan... utmaningen är avbruten.
Jag gör ett nytt försök i vecka 49.

New life

Jaha, vakna upp bakfull som ett svin i en okänd säng i en okänd lägenhet, för att sedan hitta en lapp på köksbordet:

"Tack för inatt. Var tvungen att dra till jobbet. Finns frukost i kylen, bara att ta. Hoppas vi kan ses igen, saknar dig redan.
Kram och mys/Johan"

Ja, det var väl inte enligt plan så att säga. När jag pratat om ett nytt liv i samband med pluggandet hade jag kanske införskaffandet av en flickvän eller en kvällskurs i salsa i åtanke. Men att jag skulle bli bög, det var en jävla högoddsare. Fan.
Nu är det dock som det är, och jag bör väl kanske ringa morsan och förklara läget. Det där med barnbarn för hennes del verkar väl inte så aktuellt längre.

Ha en häftig lördag kids!

Blood and tears

Ok, jag går nu. Men jag sa ju att jag skulle till Konsum. Köpa tidningen och snus. Chips? Jaja. Vadå, ska du ha dip också? Nej, jag tycker inte att du är fet. Verkligen inte, du är jättefin. Men va fan... . Men gråt inte. Ja, jag vet att du har det jobbigt när du ska ha mens. Förlåt. Men torka tårarna nu. Nej, du är inte fet. Jag tror inte att du väger etthundrafemtio kilo. Ica istället? Det är ju tre kilometer dit. Men herregud, bara för att jag sa att jag var ihop med kassörskan på Konsum i två timmar på lågstadiet? Men det är ju för fan nästan tjugo år sedan. Nej, jag bara ska köpa tidningen, snus och chips. Och dip ja, förlåt. Men jag går ju för fan inte dit för att få knulla henne. Det är väl klart att du är finare än henne. Och charmigare ja, självklart. Ja, jag älskar dig. Jag går nu då. Men jag sa ju för fan det för två sekunder sedan. Snälla gråt inte igen. Nej jag tycker inte att du är labil. Verkligen inte.

Under the milky way

Stjärnfall

Din hud

Änglasång

Två fingrar i min röv

Kärlek

Saturday night

Ni hittar mig i parken ikväll. Den där parken med kanyler, otäcka män och hor. Där kommer jag att vandra omkring, med en liten korg av näver. Korgen ska jag fylla med kastanjer och bilder på olika djur. Jag hoppas att samlandet av kastanjer kommer att ge mig vägledning i livet. Men jag har ingen ficklampa. Så förmodligen famlar jag återigen i mörker.
Om du skulle se mig så kan du väl hälsa, det skulle värma.

Mommy... can I go out and kill tonight?

Hon hittade mig ihopsjunken vid kopiatorn med ansiktet dekorerat med tårar och snor. Hur är det fatt?, undrade hon. Jag förklarade att pappret hade trasslat sig och att allt kändes overkligt och hemskt. Med varma ögon tittade hon på mig och sa att vi skulle gå till cafeterian och ta en kaffe, allt kanske skulle kännas bättre då.

Väl nere i universitetets kaffedrickaravdelning presenterade hon sig som Cunigunda, efter den undersköna från den där boken tillade hon och log. Jag log tillbaka och undrade i mitt stilla sinne vilken jävla bok hon pratade om. Jag tittade på Kukimunda, eller vad hon nu hette, och såg en mycket vacker kvinna. Men även en kvinna som sökte någon att bry sig om. Någon som kunde väcka moderskänslorna inom henne till liv. Hon såg ut söka någon att rädda eller hjälpa ur ett drogmissbruk. Eller någon att leda tillbaka i rätt riktning i livet efter tredje voltan på Kumla eller Hall.

Jag funderade snabbt på om jag kunde anspela på detta, men insåg att jag varken var pundare eller kriminell. Bestämde mig istället för att vara ärlig och inledde en monolog om hur jag nästan varje natt vaknade av att det var urin i sängen. Och att jag tyckte det var jobbigt att återigen ha börjat skolan med tanke på att jag behövde ha olika kläder varje dag. Men att det inte fanns någon som lade fram kvällen innan vilka kläder jag skulle ha, vilket nu hade resulterat i samma utstyrsel i fem veckor. Jag hann knappt börja rabbla mina förmodade bokstavsdiagnoser innan Cunigunda reste sig och ursäktade sig och sa att hon var sen till ett möte.

Ensam satt jag kvar och undrade över om mammarollen blivit lite för stark för henne.
I fickan kramade jag en legobit, det kändes förtröstansfullt.

The kindness of strangers

”Låt oss inhalera höstmörkret tillsammans”

Du: Helst kvinna, gärna över 15 år.

Jag: Lätt bitter man som oftast romantiserar skogspromenader och mysiga hemmakvällar vid inmundigande av alkoholhaltiga drycker. Utsöndrar en doft av svett, cigaretter, billig parfym och ovårdat underliv. Pessimistisk angående det kvinnliga könet, i övrigt en positiv kille.

Svar till: ”Vi två – Hell Yeah”

Wayne@kittymail.com

Give out but don´t give up

Jag har tydligen blivit utsedd till klassens mobboffer på universitetet. Idag kom jag tillbaka efter lunchen och då hade någon kletat en stor snus i mitt kollegieblock och skrivit ”Bullfitta” på min bok. Jag sade inget utan accepterade med gråten i halsen. Jag hörde hur några hånskrattade bakom min rygg.
Det är inte så att jag är emot fenomenet med mobbning, tvärtom. För att få glädje till ett kollektiv måste någon straffas. Ett lamm måste alltid offras på det offentliga altaret.

Förmodligen har jag haft mina bästa stunder vid just mobbande. Kommer aldrig att glömma den där dagen i 4an när det kom en ny kille till klassen. Hans pappa var finlandssvensk och det fick junioren äta upp. Vi piskade honom med ett hopprep under matrasterna och domderade i talkör ”Åk hem finndjävel”. Visst det var väl trist för honom, men som sagt - ren och skär kollektiv glädje.

Men nu är det jag som är utsatt vilket är helt oförståligt. Beror det på att jag är flottig och tunnhårig? Eller för att jag är gammal?, genomsnittsåldern verkar ligga på 19,7 år. Eller har det att göra med att jag aldrig sett Fucking Åmål eller varit i Thailand?

Ja alltså, fan vet jag. Men jag ska göra mitt bästa för att klassen emot någon annan istället. Kanske sikta in mig på den där rödhåriga och satta skånskan som brukar sitta långt fram och hetsäta chokladbitar från en medhavd plastpåse. Jo så får det bli.

Night of the vampire

Har ikväll hängt upp ett kraftigt krucifix på ytterdörren, och stora mängder vitlök.
Här kommer inga jävla vampyrer in.
Ge fan i mig och låt mig va ifred!
Som om döden inte vore nog.

Like Dylan in the movies

I filmer eller på tv sitter någon i en bar. Det regnar ute. Personen som sitter där är olyckligt kär, men som om av en slump råkar alltid den olyckligt kära personens förälskelse dyka upp och allt utvecklas till något fint. Tillsammans går de hem hand i hand. Jag vill bara upplysa alla om att så där är det inte på riktigt. Inte alls. Har spenderat många kvällar i barer och hon kommer aldrig. Enda kontakten jag får är med någon servitris som vänligt men bestämt efter ett tag förklarar att hon inte tänker servera mig mer. Och det enda jag får hålla i handen är stupröret ute på gatan för att jag inte ska ramla när jag pissar.

Och sitter inte den olyckligt kära personen i en bar, så häckar den fan på en lekplats eller liknande. Självklart under kvälls eller nattetid. I månskenet. Och när tårarna och snoret rinner som värst kommer hans/hennes kärlek smygandes och försoningen är ett faktum. Jag vill återigen säga att det inte går till såhär i verkligheten. Många timmar har jag suttit i den där gungan och väntat.
Hon får fan komma snart.
Det börjar bli kallt om nätterna och jag fryser i både kropp och själ.

Shake the disease

Till Johanna.
Anledningen till att jag bad dig läsa min blogg beror inte på att jag trodde du skulle uppskatta den, utan för att jag ett par bekännelser att göra. Du vet i fredagskväll när du låg naken med särade ben och undrade om jag älskade dig, och jag svarade att ”ja, det gör jag verkligen”.
Sanningen är den att det gör jag tyvärr inte. Jag var upphetsad och ivrig över att äntligen få komma till. Till mitt försvar kan jag väl tycka det var en aning naivt av dig att verkligen gå på det där, du har ju ändå börjat gymnasiet och borde förstå bättre.
I samband med det där tillfället så frågade du även om jag hade några könisar, och jag sa att det var lugnt att köra utan gummi för att jag var nytestad och sjukdomsfri.
Det där stämmer inte riktigt heller, visserligen är jag nystestad. Dock har jag klamydia och könsherpes. Men jag tycker inte att du ska hetsa upp dig över det där egentligen, klamydiafallen ökar och personligen anser jag att det är skönt med lite grupptillhörighet. Jaja, det var väl allt, hoppas du mår bra och att din mamma inte blev arg för att jag lånade hennes smink. Kram

What difference does it make?

Se mig, skrek jag.
Älska mig, skrek jag.
Svaret jag fick var – Gå hem och lägg ditt jävla fyllo!
Men jag var inte full, inte på sprit i alla fall. Full av självömkan dock, nästan överdoserad.
Så jag gick hem.
Och nu sitter jag här. Studerar den vita, tomma väggen med efterblivna ögon.
Har bestämt mig för att dra.
Till Finland. Tungsinthetens borg. Jag tror att jag passar bra in där. Bo i en skabbig lägenhet i en förort till Helsingfors. Sitta på en liten pall, dricka sprit. Inte ha några ambitioner. Inte ha några drömmar. Inte ha några sexuella fantasier. Så skönt, så lätt. På sin höjd gå till den lokala puben och dricka en Lapin Kulta. Men där blir jag väl knivhuggen för att jag använder handkräm. Död åt det svenska böghelvetet liksom. Kanske har jag bara romantiserat bilden av Finland. Jag känner mig förvirrad.
God natt.

I had too much to dream last night

Jag drömde något otäckt inatt. Jag drömde att jag blev inlåst i en bunker tillsammans med Televinken.
Televinken hade en stor jaktkniv i famnen, han tryckte jaktkniven mot min strupe och krävde att jag skulle avslöja varför jag såg så jävla rädd ut.
Jag sa att jag var rädd för livet och det här med att sluta på Samhall för att istället studera kanske inte var så klokt. Televinken började skratta och sa att jag var en jävla kärring. Sedan blev det tyst.
Televinken pissade i ett hörn. Hans urin rann mot mig, jag orkade inte flytta på mig. Mina byxor blev blöta, min hud började klia. Sedan frågade Televinken hur många kvinnor jag legat med. Jag sa som det var och Televinken påpekade återigen att jag var en jävla kärring. Televinken hade legat med halva Europa sa han.
Det gjorde ont att höra, det gjorde ont att Televinken var mer man än jag. Ett litet bögigt halvfabrikat gjort av trä.
Sedan stack Televinken jaktkniven i min hals och spottade på mig. I samma ögonblick kom Anita och hämtade honom. De log tillsammans. Ensam låg jag döende på golvet.

"I don't sleep
so I don't dream
So I don't
wake up frightened"

I wanna be your boyfriend

Nä nu jävlar tar du och kommer hit!
Du som läser det här.
Jag vet inte vem du är, hur du ser ut eller vilket kön du har.
Det spelar ingen roll.
Allt jag vet är att jag inte längre vill sitta själv på söndagarna.
Jag vill inte längre vara rädd för omvärlden och försöka skydda mig med Stuart Staples röst.
Kom nu för fan!
Det går säkert nån Beck-film på Tv4, jag offrar mig för din skull.
Håll om mig, det börjar bli mörkt.

"Ooh, it gets dark! It gets lonely,
On the other side from you"

She said

Hon sa: - Du är så jävla bitter!
Jag sa: - Äh, va fan…
Hon sa: - Men jag gillar det.

Sedan tog hon min hand och kysste mig.
Två personer förenade av alkohol och nattkyla.
Fint på något sätt.

I´m sorry

Nyss hemkommen från sista arbetsdagen på Samhall. Nu ska jag bli fattig och gnällig jävla student. Klaga över ekonomin och vifta med CSN-kortet på Systembolaget och kräva rabatt.

Som sagt, sista dagen gjord och innan jag gick hem så smög jag in på chefens kontor. Där började jag intensivt att tänka på Lena Olin samtidigt som jag ruskade tupp. Sedan skrev jag en lapp

”Hej Chefen. Detta var min sista dag, därför ska du få leka ”Hitta satsen” . Lycka till! Tack för ingenting./Wayne”

Detta ångrar jag lite nu. Tanken har slagit mig att åka tillbaks till jobbet, bryta mig in och torka bort satsen innan chefen kommer på måndag. Men risken att bli påkommen av någon hormonstinn jävla väktare som blir upphetsad av att misshandla mindre människor är för stor. Därför ber jag nu om ursäkt för mitt tilltag. Jag tror inte att du läser det här chefen, men ändå –Förlåt!.

Satsen ligger i den översta byrålådan. Under pärmen. Det kan även ha kommit stänk på tangentbordet, jag vet inte riktigt.

Vill även passa på att be om ursäkt för en sak till. Det var jag som spred ut att du under åttiotalet var en känd Palmehatare och att du figurerade i Palmeutredningen. Vet inte varför jag gick runt och sa det egentligen. Förmodligen på grund av bekräftelsebehov och rädslan för att inte passa in bland gubbarna på lagret.

Får väl även erkänna att det var jag som stal pengar ur kakburken i lunchrummet. Du vet, ”hitta-på-något-kul-tillsammans-burken". Det var fel av mig. Det var även fel av mig att sedan peka ut Niclas, den förståndshandikappade praktikanten, som den skyldige. Men jag tycker samtidigt att den där Niclas inte bidrog med särskilt mycket, så kanske var det lika bra att han fick sluta. Summan jag stal var 67kr ochjag ska göra rätt för mig.
Vi lägger upp en räntefri treårig betalningsplan. 67kr är mycket för en student, jag måste ju ha råd att dricka öl också.
Hoppas vi är ok.
Ha en kul lördagkväll!

Your pretty face is going to hell

Till: Internet, Vatikanen, President Bush och alla andra jävlar som känner sig berörda.

Efter påtryckningar, hot om våld och ett eländigt tjat har vi fattat ett moget beslut.
Vi säger nej.
Vi säger nej till Facebook.
Varför?
Vi vill helt enkelt inte. Vi vill inte avslöja våra riktiga namn och lägga ut närbilder på våra ohyggliga ansikten på det här internet. Vi vill heller inte få vänskapsförfrågningar som lyder

”Tja, Krille här. Vi gick hela grundskolan ihop och sedan parallellklass på gymnasiet. Vi sa inte ett ord till varandra då och har inte gjort sedan dess. Ska vi bli polare?”

Eller

”Du tog mig på fittan i lördags. Kompis?/Nettan”

Vi har redan kontakt med de personer vi vill ha kontakt med.
Och om just du känner dig bortglömd så kan vi nog lösa det.

Vi tänker inte tåla leken, därför ger vi oss inte in i den.

Med hopp om förståelse och respekt!
Varma kramar/
Kung Salamander, Kerstin, Krabban Gunnarsson & Wayne Nilsson

Liar

Om drygt en vecka så ska jag börja skolan. Det gör mig lite rädd. Eller ja, oerhört rädd egentligen, mest för att framstå som totalt jävla efterbliven.
Vilket inte känns alls omöjligt.

Men tanken är väl att jag ska lära mig något, så va fan, det löser sig nog. Det sociala ser jag fram emot. Skaffa nya vänner, kanske få pilla på något hondjur och/eller liknande. Ser universitetet som en nystart i livet, en chans att sopa undan gamla spår.

Min plan var ända tills för någon timme sedan att framställa mig själv på ett mycket bra vis. Men för en timme sedan så ringde gotländskan och sa att hennes lillasyster ska läsa samma program som jag. Det är inte bra. Inte alls bra faktiskt. Risken är ju nu överhängande att mina försök att verka vara en vettig människa spolieras totalt.
Helvete.

Jag kan redan nu höra en dialog mellan någon snygg tjej som jag försökt imponera på och gotländskans lillasyster.

- Han där borta verkar verkligen vara en fin kille!
- Vem då?
- Han i skjortan där borta, den tunnhåriga.
- Va!? Menar du Wayne?
- Ja så hette han ja.
- På vilket sätt verkar han fin?
- Jo allt det där volontärarbetet inom SIDA och Lutherhjälpen han sysslat med innan han började plugga.
- Åh herregud, det närmsta den där karln kommit hjälparbete var väl när han snodde bössan från Frälsningsarmén på torget.
- Jaha, jag kanske missuppfattade då. Men det är verkligen fint av en kille tycker jag att försöka motverka sexism och jobba för jämnställdhet som han gör.
- Det enda han gör är att konsumera porr och dricka folköl. Han nämnde inget att om att han har villkorligt för ofredande eller?
- Nej, verkligen inte. Vad hände då?
- Vet inte riktigt egentligen, men det var någon stackars tjej i Göteborg, Kolja eller något annat ryskt hette hon. Hon vägrade i alla fall släppa till och då började han skicka hundratals sms i tid och otid.
- Jag ska nog inte prata mer med honom. Han verkar ju hemskt osmaklig.
- Håll dig borta från honom!

Så där får det ju självklart inte gå till. Som jag ser det nu har jag två alternativ.

Alt 1. Slå ihjäl gotländskans lillasyster med ett trubbigt föremål. Dumpa hennes kropp i en cistern i oljehamnen. Sedan agera vittne och dra en vals om ”en mörk bil utan registreringsskyltar”.

Alt 2. Få henne hemskickad till Gotland. Är ganska säker på att hon inte har alla papper i ordning, vilket jag antar krävs när man invandrar från den där ön. För det måste väl vara så? Att det krävs visum för att komma från Gotland till Sverige. Om det inte är så ska jag dra igång en kampanj och engagera justitieminister, Beatrice Ask, i fallet.

Jag tar en promenad och funderar på saken.

Wild world

Ibland när jag är ledsen så försöker jag att muntra upp mig själv genom att tänka på fina saker.
Oftast så tänker jag då på små, små, små kaniner som kalasar på en fruktbuffé.
Ibland så äter de små, små, små kaninerna nötter och bär också.
Men oftast en fruktbuffé.
Och oftast när de små, små, små kaninerna skuttar runt och njuter som mest kommer ett otäckt djur, säg en skabbräv, och sliter mina små, små, små kaniner i stycken.
För att sedan urinera på fruktbuffén.
Då blir jag ledsen igen.
Då är jag återigen på ruta –3.

Mechanical animals

Det är tisdag och jag sitter med en folköl i ena handen och junioren i den andra. Magen är tom. Hade hellre haft en mage full av god middagsmat, en flickvän i famnen och mineralvatten i strupen.

Imorse när jag vaknade så tyckte jag att det luktade muff om fingrarna. Det var en ovan men ändå behaglig känsla. Ända tills att jag kom på att inget könsumgänge hade pågått under natten utan att jag kvällen innan skalat räkor. Det gjorde mig lite ledsen. Denna förbannade ensamhet börjar störa mig. Ensamheten dränerar mig på den sista form av livsglädje. Börjar bli trött på omgivningens krav på tvåsamhet och lycka. Börjar bli trött på min oroade mors samtal som oftast avslutas med ”Kan du inte skaffa dig ett vackert fruntimmer. Du är väl inte en sådan där homofil va?”.

Fan.

Men idag har jag ändå börjat att se positivt på tillvaron. Idag har jag kommit på en brilliant idé.
Jag ska bygga en flickvän!!!

Hur det ska gå till vet jag inte riktigt, men det löser sig nog. Blir inte med hammare och spik i alla fall, då jag är klantig som fan.
Blir inte med svetts eller lödverktyg i alla fall, då jag är rädd för explosioner som fan.
Tänker mig mer ett naturtroget material. Som piprensare kanske. Sitta och vira ihop en kvinnokropp med några kilometer piprensare tror jag kan bli något. Vaddera höfter och bröst med gamla kläder och bomull.

Nu är det säkert någon jävla smartskalle som tänker ”Köp en uppblåsbar Barbara då för fan, ditt förbannade pervo”.

Men nu är det inte riktigt det som det handlar om. Det handlar inte om smärtsamt sex. Det handlar om känslor och ömsinthet. Det handlar om att ligga i soffan en söndagskväll, kolla en trist Beck-film och käka dåligt lösgodis som kärringen valt ut. Det handlar inte om kött och lust och 23 sekunders samlag.

Det handlar om kärlek.
Min hopbyggda flickvän ska jag döpa till Lena Olin.
Mor kommer bli nöjd.

Lunatic of God´s creation

Jag är Jesusbarnet.
Du är inte Jesusbarnet.
Jag väntar på min styvfar, snickaren, Josef.
Jag har en krubba på ingång.
Det har inte du.
Jag väntar på de tre vise männen och deras gåvor.
Jag väntar på guld, myrra och lim.
Jag har en fitta.
Det har inte du.
Eat my fuck!
"Inhale
Inhale
Inhale!"

Romeo´s distress

Lägenheten längst upp till vänster i huset mittemot mitt har alltid varit bebodd av kvinnor med en dragning till att trippa omkring nakna alternativt lättklädda.
Eller ja, alltid och alltid, men så länge jag bott i min lägenhet i alla fall. Detta fenomen har förgyllt många ensamma kvällar för mig. Sedan några månader har lägenheten i huset mittemot mitt stått tom vilket har resulterat i psykisk stress och svåra depressioner för undertecknad.
Men nu äntligen har Gud hört bön och en ny kvinnovarelse har flyttat in. Har dock än så länge inte sett några tendenser till nakenhet men jag har stora förhoppningar. Funderar nu starkt på att göra ett besök hos kvinnan och erbjuda lite hjälp i hennes nya boende.
Men jag vette fan vad jag skulle kunna hjälpa till med, är ju knappast en händig man som Per Gessle. Eller va fan, hon fixar väl att skruva i en glödlampa själv, vi lever ju i ett jämnställt samhälle. Jag kan väl bara titta på och ligga lite sensuellt på hennes säng med ett glas hemgjort vin i handen.
Ett problem är dock att huset är omgärdat av ett järnstaket och det lär väl krävas en portkod för att komma in i trapphuset. Jag måste alltså forcera en järngrind och sedan krossa rutan i porten för att ta mig in. Men det löser sig nog.
Jag går nu.
Tar givetvis med mig en stor kniv för att kunna freda mig mot eventuell pojkvän.
Lycka mig till.
”My secret fear of being alone
I sit and hold hands with myself
I sit and make love to myself”

Bohemian rhapsody

Jag tittar på din kropp i morgonljuset. Din kropp bredvid min i sängen. Du sover fortfarande och jag studerar din rygg. Smeker den försiktigt, så stilren och följsam. Känner på ditt långa mörka hår som döljer kudden. Ser spåren på lakanet som förtäljer om nattens älskog. Tänker på det du sa om att tangon i Paris var den sista. Så glad att det inte blev så, för nu är du tillbaka. Märker hur du vaknar till. Den kommande dagen är vår, världen är vår. Jag kysser din hals och jag märker hur du ler. Pressar mina höfter mot dina skinkor och tränger in. Kärlek när den är som renast. Mina fuktiga händer smeker ivrigt din torso. Viskar i ditt öra
-Robert Wells, jag älskar dig.

Paper cuts

Alkohol och snabbmat var som vanligt ett dominerande inslag i helgen, och därför hade ett toalettbesök efter arbetet idag hög prioritet. Jävlig hög. Upptäckte dock innan någon akt påbörjats att toapappret var slut. Började irra omkring i köket efter rulle med hushållspapper, men kom att en sådan inte funnits i hemmet sen den senaste kraschade relationen. Förbannade mig själv för att under gårdagen i bakfyllan krupit bort till pappersinsamlingen för att samla pluspoäng hos Gud som miljövän. Allt för att slippa känna skuld för ett syndigt leverne. Skiter väl i miljön, som Renegade. Jag är en man med få fasta principer, men att skita utan att torka sig, det gör jag inte. Inte en måndag i alla fall.

Insåg att det bara var att snabbt knalla bort till Konsum för inhandla ett par tre toarullar. Allt gick smidigt, få människor i butiken, som annars är ett oerhört störningsmoment. Men väl framme i kassan började problemen. Fick en pensionärskärring framför mig i kön. Handlar inte de där på förmiddagen? tänkte jag och började sura samtidigt som det tryckte på som fan.

Först började kärringen famla med MedMera-kortet. "- Öka för helvete", väste jag, men russinet ignorerade mig. När det sen tagit cirka 4 minuter för henne att få fram de dryga 50 kronorna för lite risgrynsgröt och fan vet jag så tappade jag tålamodet. Sög tag i kärringens arm och drog henne bakåt samtidigt som jag slängde en hundralapp i famnen på sommarpraktikanten på 16 år i kassan.
"–Behåll växeln", sa jag och började stega ut.

Drabbades trotts min skitnödighet av en släng med dåligt samvete inför min burdusa framtoning. Vände mig om och fick se människor som stod i ring runt kärringen som ramlat. Någon gapade om att ringa ambulans. Tittade mig omkring och fick i kassakön bredvid se Sara, tjejen jag träffat några gånger ute tidigare och som jag gjort upp en träff med i helgen.

Hon såg inte nöjd ut. Intog direkt försvarsställning och ropade
"– Det är ingen fara, hon är säkert 100 år och har kärringen inte dött än så lär hon inte göra det nu. På sin höjd har lårbenshalsen rykt!".
Sara såg inte övertygad och om jag ska vara ärlig så har jag nog aldrig blivit sedd på med så mycket förakt. Jag försökte verka oberörd men skitnödigheten gjorde sig starkt påmind så jag började liksom hasa mig bakåt mot utgången. Ropade ändå, för att bekräfta att vi var ok "– Vi ses på fredag över några öl då va?".

Jag hörde inte vad hon svarade. Väl utanför insåg jag att jag inte kunde springa pga. risken att skita ner mig . Det tar i vanliga fall ca 2 minuter hem från Konsum. Nu tog det en kvart, på den tiden hann jag hylla tipsen på knipövningar från Veckorevyn samt fundera ut klädseln inför fredag.

I want you

Dikt till en tjej som jag såg på en krog på avstånd i lördagskväll.
Jag vet inte vem du är, du vet inte vem jag är, men det vore kul om du hörde av dig. Fika? Bio?

Du var så fin
Kanske du skulle kunna ge mig smärtsam disciplin
Jag var så trött
Allt jag ville just då var bara att slippa allt blött
Vad syftade din röda klänning på?
Efter en kyss skulle förmodligen mitt matta hjärta sluta slå
Din hy som ett glas god likör!
Jag kommer förnöjt lapa imig tills min själ dör

Ps - Det var väl inte du som la syfilis i min öl va?

Thunderstruck

Att det ska vara så här år 2007 i framgångslandet Sverige! Att man ska behöva spendera en hel dag kallsvettig under köksbordet i fosterställning när åskan går.
"Blixtar och dunder magiska under" Eller jävla hur!, snarare dödsångest.
Kriminalisera åska, legalisera paranoia!
Agera borgarsvin!
NU!

A day in the life

Jag satt vid det där barbordet som så många gånger förr och försökte glömma arbetsdagen och vardagens tristess med en tidning och ett glas öl när en kvinna kom fram.

-Jag har tittat på dig en del och vet du vad jag kom att tänka på?
-Nej, vadå?
-En sårskorpa!
-En sårskorpa?
-Mm, en sårskorpa som man äcklas av för att det rinner blod och var när man kliar. Men man kan ändå inte sluta att klia. Du påminner mig om en sårskorpa.
-Ok. Ska jag ta det som en komplimang?
-Du får ta det hur du vill. Tycker du att jag är snygg?
-Nja, inte min smak kanske. Men du är ok.
-Är det för att jag har keps?
-Jag tror inte att det blir så mycket bättre utan keps.
-Jag var vacker i min ungdom!
-Det var vi alla.
-Vacker som en blomsteräng.
-Jag tror dig.
-Vill du följa med hem och knulla?
-Nej tack, det är bra ändå.
-Varför?
-Jag vill bara inte.
-Du får lägga kukspyan i min mun om du vill!
-Kukspyan är förmodligen bland de äckligaste ord jag någonsin hört. Så där vann du inga bonuspoäng.
-Vet du en sak?
-Nej.
-Den där sårskorpan är borta nu. Du äcklar mig bara och jag vill längre inte klia.
-Jag hoppas att du inte får något fult ärr.

Hon gick sin väg och utanför barfönstret sken solen och människor i alldeles för lite kläder skyndade förbi. Jag drog lite i min skjorta och en vindpust av svett slog mot mitt ansikte. Ensam igen, ensamhet är underbart och skrämmande på samma gång. Jag vinkade till mig en ny öl och bläddrade vidare i tidningen. I Gazaremsan hade fyra människor dött och minst trettionio människor var skadade.

There is hope

Hej Gud!Jag sitter här naken och skriver. Men du kan vara lugn, det är inget snusk på gång. Det var längesedan min nakna kropp hade något med sex att göra. Vill bara tacka för hjälpen egentligen. Nu gick det väl inte riktigt som det var tänkt. Kanske beror det på mina orena tankar om Sabrina Tonårshäxan och Mary i Sjunde Himlen. Eller för att jag tillber Jultomten och Påskharen oftare än dig. Men va fan, kan ju vara skönt att slippa den där jävla göteborgsdialekten. Tänk dig själv att släpa hem en brud som dan efter säger ”A du vet liksom, jag bor la hemma hos mossan å fassan i Partille. Mossan jobbar la i Feskekörka å fassan jobbar la på varvet, när han inte sitter på krogen å drar Kal å Adavitsar. Jävla sköj å gött vettö”. Nä fy faen. Som sagt, vill ändå tacka för hjälpen, det blir nog bra det här. Nu ska jag ta ett dopp i brännvinsfloden för att fira. Måste passa på innan jag blir en fattig student som måste sälja stjärt för att dryga ut ekonomin. Kram