Mechanical animals

Det är tisdag och jag sitter med en folköl i ena handen och junioren i den andra. Magen är tom. Hade hellre haft en mage full av god middagsmat, en flickvän i famnen och mineralvatten i strupen.

Imorse när jag vaknade så tyckte jag att det luktade muff om fingrarna. Det var en ovan men ändå behaglig känsla. Ända tills att jag kom på att inget könsumgänge hade pågått under natten utan att jag kvällen innan skalat räkor. Det gjorde mig lite ledsen. Denna förbannade ensamhet börjar störa mig. Ensamheten dränerar mig på den sista form av livsglädje. Börjar bli trött på omgivningens krav på tvåsamhet och lycka. Börjar bli trött på min oroade mors samtal som oftast avslutas med ”Kan du inte skaffa dig ett vackert fruntimmer. Du är väl inte en sådan där homofil va?”.

Fan.

Men idag har jag ändå börjat att se positivt på tillvaron. Idag har jag kommit på en brilliant idé.
Jag ska bygga en flickvän!!!

Hur det ska gå till vet jag inte riktigt, men det löser sig nog. Blir inte med hammare och spik i alla fall, då jag är klantig som fan.
Blir inte med svetts eller lödverktyg i alla fall, då jag är rädd för explosioner som fan.
Tänker mig mer ett naturtroget material. Som piprensare kanske. Sitta och vira ihop en kvinnokropp med några kilometer piprensare tror jag kan bli något. Vaddera höfter och bröst med gamla kläder och bomull.

Nu är det säkert någon jävla smartskalle som tänker ”Köp en uppblåsbar Barbara då för fan, ditt förbannade pervo”.

Men nu är det inte riktigt det som det handlar om. Det handlar inte om smärtsamt sex. Det handlar om känslor och ömsinthet. Det handlar om att ligga i soffan en söndagskväll, kolla en trist Beck-film och käka dåligt lösgodis som kärringen valt ut. Det handlar inte om kött och lust och 23 sekunders samlag.

Det handlar om kärlek.
Min hopbyggda flickvän ska jag döpa till Lena Olin.
Mor kommer bli nöjd.