lördag, augusti 25, 2007

I´m sorry

Nyss hemkommen från sista arbetsdagen på Samhall. Nu ska jag bli fattig och gnällig jävla student. Klaga över ekonomin och vifta med CSN-kortet på Systembolaget och kräva rabatt.

Som sagt, sista dagen gjord och innan jag gick hem så smög jag in på chefens kontor. Där började jag intensivt att tänka på Lena Olin samtidigt som jag ruskade tupp. Sedan skrev jag en lapp

”Hej Chefen. Detta var min sista dag, därför ska du få leka ”Hitta satsen” . Lycka till! Tack för ingenting./Wayne”

Detta ångrar jag lite nu. Tanken har slagit mig att åka tillbaks till jobbet, bryta mig in och torka bort satsen innan chefen kommer på måndag. Men risken att bli påkommen av någon hormonstinn jävla väktare som blir upphetsad av att misshandla mindre människor är för stor. Därför ber jag nu om ursäkt för mitt tilltag. Jag tror inte att du läser det här chefen, men ändå –Förlåt!.

Satsen ligger i den översta byrålådan. Under pärmen. Det kan även ha kommit stänk på tangentbordet, jag vet inte riktigt.

Vill även passa på att be om ursäkt för en sak till. Det var jag som spred ut att du under åttiotalet var en känd Palmehatare och att du figurerade i Palmeutredningen. Vet inte varför jag gick runt och sa det egentligen. Förmodligen på grund av bekräftelsebehov och rädslan för att inte passa in bland gubbarna på lagret.

Får väl även erkänna att det var jag som stal pengar ur kakburken i lunchrummet. Du vet, ”hitta-på-något-kul-tillsammans-burken". Det var fel av mig. Det var även fel av mig att sedan peka ut Niclas, den förståndshandikappade praktikanten, som den skyldige. Men jag tycker samtidigt att den där Niclas inte bidrog med särskilt mycket, så kanske var det lika bra att han fick sluta. Summan jag stal var 67kr ochjag ska göra rätt för mig.
Vi lägger upp en räntefri treårig betalningsplan. 67kr är mycket för en student, jag måste ju ha råd att dricka öl också.
Hoppas vi är ok.
Ha en kul lördagkväll!

onsdag, augusti 22, 2007

Your pretty face is going to hell

Till: Internet, Vatikanen, President Bush och alla andra jävlar som känner sig berörda.

Efter påtryckningar, hot om våld och ett eländigt tjat har vi fattat ett moget beslut.
Vi säger nej.
Vi säger nej till Facebook.
Varför?
Vi vill helt enkelt inte. Vi vill inte avslöja våra riktiga namn och lägga ut närbilder på våra ohyggliga ansikten på det här internet. Vi vill heller inte få vänskapsförfrågningar som lyder

”Tja, Krille här. Vi gick hela grundskolan ihop och sedan parallellklass på gymnasiet. Vi sa inte ett ord till varandra då och har inte gjort sedan dess. Ska vi bli polare?”

Eller

”Du tog mig på fittan i lördags. Kompis?/Nettan”

Vi har redan kontakt med de personer vi vill ha kontakt med.
Och om just du känner dig bortglömd så kan vi nog lösa det.

Vi tänker inte tåla leken, därför ger vi oss inte in i den.

Med hopp om förståelse och respekt!
Varma kramar/
Kung Salamander, Kerstin, Krabban Gunnarsson & Wayne Nilsson

måndag, augusti 20, 2007

Liar

Om drygt en vecka så ska jag börja skolan. Det gör mig lite rädd. Eller ja, oerhört rädd egentligen, mest för att framstå som totalt jävla efterbliven.
Vilket inte känns alls omöjligt.

Men tanken är väl att jag ska lära mig något, så va fan, det löser sig nog. Det sociala ser jag fram emot. Skaffa nya vänner, kanske få pilla på något hondjur och/eller liknande. Ser universitetet som en nystart i livet, en chans att sopa undan gamla spår.

Min plan var ända tills för någon timme sedan att framställa mig själv på ett mycket bra vis. Men för en timme sedan så ringde gotländskan och sa att hennes lillasyster ska läsa samma program som jag. Det är inte bra. Inte alls bra faktiskt. Risken är ju nu överhängande att mina försök att verka vara en vettig människa spolieras totalt.
Helvete.

Jag kan redan nu höra en dialog mellan någon snygg tjej som jag försökt imponera på och gotländskans lillasyster.

- Han där borta verkar verkligen vara en fin kille!
- Vem då?
- Han i skjortan där borta, den tunnhåriga.
- Va!? Menar du Wayne?
- Ja så hette han ja.
- På vilket sätt verkar han fin?
- Jo allt det där volontärarbetet inom SIDA och Lutherhjälpen han sysslat med innan han började plugga.
- Åh herregud, det närmsta den där karln kommit hjälparbete var väl när han snodde bössan från Frälsningsarmén på torget.
- Jaha, jag kanske missuppfattade då. Men det är verkligen fint av en kille tycker jag att försöka motverka sexism och jobba för jämnställdhet som han gör.
- Det enda han gör är att konsumera porr och dricka folköl. Han nämnde inget att om att han har villkorligt för ofredande eller?
- Nej, verkligen inte. Vad hände då?
- Vet inte riktigt egentligen, men det var någon stackars tjej i Göteborg, Kolja eller något annat ryskt hette hon. Hon vägrade i alla fall släppa till och då började han skicka hundratals sms i tid och otid.
- Jag ska nog inte prata mer med honom. Han verkar ju hemskt osmaklig.
- Håll dig borta från honom!

Så där får det ju självklart inte gå till. Som jag ser det nu har jag två alternativ.


Alt 1. Slå ihjäl gotländskans lillasyster med ett trubbigt föremål. Dumpa hennes kropp i en cistern i oljehamnen. Sedan agera vittne och dra en vals om ”en mörk bil utan registreringsskyltar”.

Alt 2. Få henne hemskickad till Gotland. Är ganska säker på att hon inte har alla papper i ordning, vilket jag antar krävs när man invandrar från den där ön. För det måste väl vara så? Att det krävs visum för att komma från Gotland till Sverige. Om det inte är så ska jag dra igång en kampanj och engagera justitieminister, Beatrice Ask, i fallet.

Jag tar en promenad och funderar på saken.

torsdag, augusti 16, 2007

Wild world

Ibland när jag är ledsen så försöker jag att muntra upp mig själv genom att tänka på fina saker.
Oftast så tänker jag då på små, små, små kaniner som kalasar på en fruktbuffé.
Ibland så äter de små, små, små kaninerna nötter och bär också.
Men oftast en fruktbuffé.
Och oftast när de små, små, små kaninerna skuttar runt och njuter som mest kommer ett otäckt djur, säg en skabbräv, och sliter mina små, små, små kaniner i stycken.
För att sedan urinera på fruktbuffén.
Då blir jag ledsen igen.
Då är jag återigen på ruta –3.

tisdag, augusti 14, 2007

Mechanical animals

Det är tisdag och jag sitter med en folköl i ena handen och junioren i den andra. Magen är tom. Hade hellre haft en mage full av god middagsmat, en flickvän i famnen och mineralvatten i strupen.

Imorse när jag vaknade så tyckte jag att det luktade muff om fingrarna. Det var en ovan men ändå behaglig känsla. Ända tills att jag kom på att inget könsumgänge hade pågått under natten utan att jag kvällen innan skalat räkor. Det gjorde mig lite ledsen. Denna förbannade ensamhet börjar störa mig. Ensamheten dränerar mig på den sista form av livsglädje. Börjar bli trött på omgivningens krav på tvåsamhet och lycka. Börjar bli trött på min oroade mors samtal som oftast avslutas med ”Kan du inte skaffa dig ett vackert fruntimmer. Du är väl inte en sådan där homofil va?”.

Fan.

Men idag har jag ändå börjat att se positivt på tillvaron. Idag har jag kommit på en brilliant idé.
Jag ska bygga en flickvän!!!

Hur det ska gå till vet jag inte riktigt, men det löser sig nog. Blir inte med hammare och spik i alla fall, då jag är klantig som fan.
Blir inte med svetts eller lödverktyg i alla fall, då jag är rädd för explosioner som fan.
Tänker mig mer ett naturtroget material. Som piprensare kanske. Sitta och vira ihop en kvinnokropp med några kilometer piprensare tror jag kan bli något. Vaddera höfter och bröst med gamla kläder och bomull.

Nu är det säkert någon jävla smartskalle som tänker ”Köp en uppblåsbar Barbara då för fan, ditt förbannade pervo”.

Men nu är det inte riktigt det som det handlar om. Det handlar inte om smärtsamt sex. Det handlar om känslor och ömsinthet. Det handlar om att ligga i soffan en söndagskväll, kolla en trist Beck-film och käka dåligt lösgodis som kärringen valt ut. Det handlar inte om kött och lust och 23 sekunders samlag.

Det handlar om kärlek.
Min hopbyggda flickvän ska jag döpa till Lena Olin.
Mor kommer bli nöjd.

torsdag, augusti 09, 2007

Lunatic of God´s creation

Jag är Jesusbarnet.
Du är inte Jesusbarnet.
Jag väntar på min styvfar, snickaren, Josef.
Jag har en krubba på ingång.
Det har inte du.
Jag väntar på de tre vise männen och deras gåvor.
Jag väntar på guld, myrra och lim.
Jag har en fitta.
Det har inte du.
Eat my fuck!
"Inhale
Inhale
Inhale!"

fredag, augusti 03, 2007

Romeo´s distress

Lägenheten längst upp till vänster i huset mittemot mitt har alltid varit bebodd av kvinnor med en dragning till att trippa omkring nakna alternativt lättklädda.
Eller ja, alltid och alltid, men så länge jag bott i min lägenhet i alla fall. Detta fenomen har förgyllt många ensamma kvällar för mig. Sedan några månader har lägenheten i huset mittemot mitt stått tom vilket har resulterat i psykisk stress och svåra depressioner för undertecknad.
Men nu äntligen har Gud hört bön och en ny kvinnovarelse har flyttat in. Har dock än så länge inte sett några tendenser till nakenhet men jag har stora förhoppningar. Funderar nu starkt på att göra ett besök hos kvinnan och erbjuda lite hjälp i hennes nya boende.
Men jag vette fan vad jag skulle kunna hjälpa till med, är ju knappast en händig man som Per Gessle. Eller va fan, hon fixar väl att skruva i en glödlampa själv, vi lever ju i ett jämnställt samhälle. Jag kan väl bara titta på och ligga lite sensuellt på hennes säng med ett glas hemgjort vin i handen.
Ett problem är dock att huset är omgärdat av ett järnstaket och det lär väl krävas en portkod för att komma in i trapphuset. Jag måste alltså forcera en järngrind och sedan krossa rutan i porten för att ta mig in. Men det löser sig nog.
Jag går nu.
Tar givetvis med mig en stor kniv för att kunna freda mig mot eventuell pojkvän.
Lycka mig till.
”My secret fear of being alone
I sit and hold hands with myself
I sit and make love to myself”