fredag, augusti 10, 2012

Melt (the catching of the butterfly)


Veckans djur: fjäril

Heter Lepidoptera på det där gamla språket och klassas inte helt oväntat som insekt. Fjärilen är utrustad med ett par vingar som den kan flyga med. Det finns ungefär 170 000 olika arter och många har sugande mundelar i form av en ihoprullad liten snabel. Nu skulle man ju som en enkel lekman kunna anta att mundelarna används till ätning, men så verkar det inte vara. Många arter äter inte alls utan lägger allt fokus på att föröka sig, så kallad knullning.

Vem som fjärilen väljer att para sig med beror på vingarnas färger. Apropå färger kan fjärilar delas in i dag- och nattfjärilar, eller fina och fula fjärilar. Fina fjärilar susar omkring och kvittrar på våren och fula fjärilar kommer på natten och försöker döda en med sina håriga bestialiska kroppar.

Nåväl, när fjärilen parat sig kommer det ägg, precis som för hönan, och sedan kommer det en larv som kryper omkring och efter det kommer det en puppa och sist men inte minst kommer ett fjärilsbarn.

En del människor samlar på fjärilar genom att låta dem torka med vingarna i utsträckt läge. Sedan nålas fjärilarna fast i en liten låda och hängs på väggen för allmän beskådan. Det är nog ungefär som att bygga en egen Jesus och korsfästa och ur en ytterst vag amatörpsykologisk synvinkel handlar förmodligen allt i grund och botten om att någon gång i livet få känna ett uns av makt. Typ så.

Här kan du hitta en spellista som hyllar fjärilarna och sånt. Grattis fjärilen till utmärkelsen Veckans djur, om dagen är du fager – om natten gör du själen svager [sic]

måndag, augusti 06, 2012

The machineries of joy


Så. Nu är sommaren slut. Jag har gjort en himla massa saker, som att sova i en spökstuga och höja vattennivån i Östersjön med två centimeter genom att bada. Och så har jag varit okynnesfull också nån gång. Det är en himla massa saker det.

För att överleva har jag dessutom lagat mat som jag sedan ätit, till exempel tomatsoppa.

Börja med att hacka upp en lök eller två grovt och manhaftigt, gul givetvis, och kanske en vitlöksklyfta. Fräs sedan löken i billig olivolja.

Att låta lök svettas i en panna eller gryta är bland det vackraste en person kan uppleva. Glöm jungfrufödslar, mellanmänsklig kärlek, OS-guld och kattungar med morgondagg om nosen – när löken börjar sava och doften sprids tillsammans med plattans värme, det är då livet känns meningsfullt.

Släng sedan på lite basilika, timjan, en skvätt vitt vin, vatten och några burkar krossade tomater. Det går säkert fint att använda färska tomater också. Om man vill vara speciell och söt, men tänk på alla plåtburksfabriksarbetare som kanske får sparken.

Låt koka i tjugo minuter, under tiden kan du diska eller utföra annan meningsfull syssla. Sedan är det dags att använda stavmixern.

För oss som mest fick flisor och led under träslöjdslektionerna, aldrig intresserade oss för mopeder och därefter motorer, tycker att det är tråkigt med elektroniska prylar eftersom … ja, det är ju bara liksom skittråkigt, känner ett visst obehag inför att behöva spika och borra och tjafs och därför kanske gör ett lojt försök efter två flaskor vin med gråt och skrik och besvikelse som resultat så är stavmixern ändå en liten ljuspunkt.

Man får känna sig lite teknisk eftersom det är en sladd inblandad, smått motorintresserad då det låter lite högt, en aning byggkunnig när sakerna man mixar går sönder och väldigt manlig då den psykiska lemmen växer sig stor nog att strypa en flock lejon.

Efter att du stavmixat dig till nirvana kastar du i lite grädde och salt och peppar, låter koka en stund. Sedan äter du och tänker på hur fint det var att fräsa lök och hur duktig du är på att stavmixa saker.

Nu lyssnar vi på synth. Hej då.