lördag, mars 24, 2012

Hamburger lady

Det är lördag. Vi tvättar. Torktumlaren är trasig, torkskåpet värdelöst. Det hänger tvätt överallt i lägenheten. Jag är hungrig.

Men hos Fasching har jag skrivit om hamburgerdressing. Läs det ni. Hej då.

fredag, mars 16, 2012

Trapped under ice

Ikväll ska jag på ishockey. AIK möter Luleå. AIK kommer från Stockholm och Luleå kommer från Norrland. Norrland är lite som Afrika faktiskt, två geografiska områden utan interna gränser. Två länder.

Det ska bli roligt. Jag tycker om ishockey, i alla fall när det är slutspel, den där grundserien känns ganska sinnesslö. Jag var ofta på hockey som barn eftersom min far hade företagsbiljetter.

Det jag gillade bäst som femåring var personalsången och att man kastade in sittdynorna på isen efter slutsignalen. Ja, jag trodde att nationalsången hette personalsången. Redan då var jag förjävla charmig egentligen. Och mysig.

Det är mycket i komforten kring hockey som har förändrats sedan dess. Förr fanns det bara korv med bröd och kaffe och trekantsfestis att förtära och det röktes ogenerat här och där och de asbestfyllda isladorna var svinkalla så köldskador bland publiken var kutym.

Och matcherna spelades konsekvent på tisdagar, torsdagar och söndagar. Hade man tur på söndagarna hann man hem innan Cosby började klockan 20.

Nu är det mjuka stolar och man kan sitta i bara underbyxorna utan att frysa och det finns restauranger med modern mat och barer och jumbotroner och fan och hans skrevande moster.

Men på ett plan har inte förändringarnas vindar blåst, ty när du sitter där i din loge och dricker mellanöl och äter fräsch mat med tidsenliga råvaror som lime – visst fan är det någon byfåne som med dumöppen mun drar ett luftgitarrsolo till Whatever you want med Status Quo som spelas!

Precis som för 25 år sedan.

På musikfronten har ingenting förändrats. Det finns förmodligen en hockeymusiklobby bestående av sekretariatschefer som bestämt att endast följande låtar får spelas i samband med matcherna:

Opus – Live is life
Darude – Sandstorm
Queen – We will rock you
Kiss – I was made for loving you
Van Halen – Jump
Survivor – Eye of the tiger
2 Unlimited – Get ready for this
Status Quo – Whatever you want

Så. Åtta låtar. Det är alltså bara åtta låtar som får spelas. Ganska fattigt, eller hur? Nu kan man ju reagera på att vissa låtar är yngre än 25 år, men det är inte relevant just nu.

Samtidigt förekommer naturligtvis lokala avvikelser, till exempel har säkert Timrå en låt som går ”Åhå, åhå, vi hejar på Timrå” som ortens revystjärna fått sjunga in på en portastudio som spelas när laget halkar in på isen.

Varför hockeymusiklobbyn är så otroligt bakåtsträvande och konservativ vet jag inte riktigt. Men nu är det som det är.

Ha en häftig fredag ungdomar och andra. Nu lyssnar på vi The Smiths tycker jag. Hej då.

torsdag, mars 15, 2012

Let me think about it

Cogito, ergo sum. Det är hittepåspråk det och betyder Jag tänker, alltså finns jag. Jag orkar inte ifrågasätta om det stämmer eller inte för filosofi ger mig huvudvärk. Men det händer att jag tänker. Ibland tänker jag på lättviktiga och obetydliga saker. Det är tråkigt att torktumlaren är trasig, kan jag tänka då. Det är ingen tanke som förändrar världen.

Men ibland går jag djupare och funderar på hur många kvinnor i det här landet som äger en skiva med Tracy Chapman. Väldigt många tror jag, säkert 78 procent.

Jag tänker också på varför människor som heter Christian/Kristian/Annanvalfristavning kallas för Chrille/Krille/Annanvalfristavning när det faktiskt inte finns något L i namnet. Medelklassman hade en djuplodad teori om det där, men den har jag glömt. Kanske kan någon Christian/Kristian svara på det? Och en annan sak som jag kom på nu, känner ni som heter Christopher/Kristoffer att ni har ett ganska otäckt namn egentligen – det är ju offer och krist och sånt inblandat.

Och så kan jag tänka på varför mellanmjölk känns kallare än lättmjölk trots att båda har vistats i samma temperatur. Det borde vara tvärtom eftersom fetthalten i mellanmjölken är högre och därmed bör stänga ute kylan. Eller hur faen det funkar. Jag vet väl inte.

Angående mjölk kan jag spendera någon timme per dag med att fundera på varför det inte längre finns mjölkbud. Det är synd för jag skulle gärna vilja ha två buteljer mjölk levererade per dag. Mjölk är himla gott och borde få Nobelpriset och mjölkbud borde återinföras och bli ett högstatusyrke.

Det är ungefär det som rör sig i huvudet. Runt och runt och runt går det. Nu ska vi fundera på vad som ska förtäras till lunch och lyssna på Gang of four. Jävla bra låt.

måndag, mars 12, 2012

Know your onion

Jag känner en man som heter Fasching. Det är en bra karl. Han är lite äldre än resten av världen vilket gärna resulterar i När jag var ung-historier, typ ”Grabbar, när jag var ung fick vi gå 15 mil till fotbollsträningen. När vi väl var där fick vi hugga ner en björk och tälja till två mål så att vi kunde träna i en kvart innan det blev mörkt och 25 minusgrader och man fick gå hem igen. Tänk på det grabbar, ni som har det så bra, inte som när jag var ung”.

Ja, ni vet hur det brukar låta när vuxna pratar. Det blir ofta diskussioner om drinkar som Gröna hissen och hur skönt det var att få röka på flygresor och att det är fantastiskt med färg-tv. Då får man lyssna och nicka instämmande.

Jag tycker att det är fint, att olika generationer kan umgås.

Fasching har ett genuint matintresse (även om det är på gränsen till onormalt) och är en mycket duktig kock. Han är även extraordinärt kunnig när det kommer till vin. Det är positivt på flera sätt.

I lördags postade Fasching den här bilden på det här internet. Det skulle ätas hamburgare. Det skulle drickas gott. Det skulle stojas och skrattas och pratas om Gröna hissen och Hot shots och det skulle tittas på Mello.


På bilden syns en väldigt god dressing. Det syns lite gurka. Och så syns det rödlök.

Men varför gör han så undrar du nu. Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte. Jag vet bara att man inte använder rödlök till hamburgare. Det gör man faktiskt inte.

Man ska ha vanlig lök, gul lök. Lök som smakar något. Det verkar vara någon oskriven regel i det här Stockholm att det ska vara rödlök i allt. Det beror väl på färgen som signalerar fara, det är lite ”danger danger” över rödlöken och det tycker invånarna här i stan är häftigt. ”Det är vi och London”.

Nu är det så här: rödlök passar till Toast Skagen och möjligtvis i någon pastasallad, i övrigt används den gula varianten. Klart.

För tillfället har jag större förtroende för Sten Tolgfors än för Fasching. Nu lyssnar vi på Buzzcocks. Hej då.

fredag, mars 09, 2012

Truth hurts while laying on your back

Jaha. Klockan är 4.48 och jag är vaken. Det beror främst på att hjärnan verkar tycka att det är rimligt. På väg från toaletten förut tyckte jag mig även se något övernaturligt i ögonvrån vilket resulterade i att jag var tvungen att snabbruscha in till säkerheten i sovrummet så nu har jag förhöjd puls. Det bidrar nog till min vakenhet.

Jag har ont i ryggen också. Jag har börjat få det på nätterna under den senaste tiden. Somnar naturligtvis med en ungdomlig, skön och ljuvlig lyster omkring mig och vaknar sedan upp som nån jävla gubbe som ojar sig över ländryggen. Efter någon timme eller så brukar det dock gå över.

Det skulle vara vuxet att kunna få skylla på ryggskott. Fast det är det nog inte för ryggskott kommer väl inte på natten? Näe, ryggskott är väl lite mer godtyckligt va – något som liksom kommer när man ska hjälpa någon att flytta – Oooh, du jag får nog ställa in, har fått ett sånt jävla ryggskot vet du.

Det är så det fungerar.

Därför stryker vi ryggskott. Men eftersom ryggskott är den enda ryggåkomman jag känner till blir det svårt att diagnostisera det onda. Om det inte är ischiasjäveln. Ischias låter också vuxet. Ischias känns lite gråsprängt och moget. Ischias känns ganska mycket George Clooney faktiskt. Det är ju coolt ändå, att man börjar bli George på äldre dar.

Nåväl, nu ska jag gå upp och slamra i köket och dricka svart kaffe på bit och leta efter rådjur på gården (fast inte göra en Runar, jag ska bara titta och kanske vinka lite). Låt oss lyssna på The KLF. Det är fräsig fredagsmusik det. Hej då.

tisdag, mars 06, 2012

Can the circle be unbroken?

För några veckor sedan tittade jag på ett program som hette Matematikens skönhet. Det tog upp hur det finns siffror lite här och där i naturen och numeriska koder som styr våra liv och förmodligen ryssen och världsordningen och så.

Det handlade ganska mycket om pi,π, som ju till stor del påminner om artisten Prince med tanke på symbolspråket, och då om att pi fanns på väldigt många platser och ställen.

Det ska erkännas att jag inte förstod, eller kanske försökte förstå, vad pi innebar när den kunskapen skulle tryckas in i en hjärna fylld av tankar om behåband och annat livsviktigt där på högstadiet. Så därför kan jag i nuläget bara svara ”3,14” på frågan om vad pi är.

Uppenbarligen är pi en matematisk konstant och talet är irrationellt och transcendent. Jaha ja. Oh fan. Arkimedes var även inblandad på ett hörn. Han var matematiker och grek. Det går sådär för Grekland. Tänk på det.

I alla fall. I det programmet kom det fram att pi finns överallt i naturen eftersom ingen cirkel tydligen kan existera utan pi då talet utgör förhållandet mellan diameter och omkrets. Ungefär så. Typ.

När jag såg programmet kom jag på något väldigt smart som jag nu tyvärr har glömt bort. Därför har jag bara tänkt på det där med cirklar. Att det finns många cirklar och så.

Exempel på cirkelformade saker:

– Sjöar (kan vara, behöver inte vara – tänk på Vättern som tydligt undantag)
– Skivor
– Kakor
– Träd
– Ögon
– Inner Circle (band som tillsammans med UB40 fick Svensson att känna sig intresserad av reggae på nittiotalet)
– Andra cirkelformade saker

Det var det. Jag ber om ursäkt för att jag glömde bort det där som var smart. Kanske hade vi tillsammans skapat något banbrytande. Men nu blir det inte så och mjölken är slut. Däremot kan du ta del av en
cirkellåtlista. Varsågod. Hej då.