onsdag, april 25, 2012

Lost birds


Fotbolls-VM 1958 ägde ju inte rum i Sverige. Det vet jag eftersom jag sett en dokumentär som hävdar att det är så. Och då är det så.

Det är lätt att tro saker.

Jag, och många med mig, har länge trott att det varje vår samlas tranor vid en sjö i Västergötland. Just det, Hornborgasjön. Man kan läsa skryt på internet om att det minsann finns 26 000 långbenta fåglar som går runt pickar i sig korn eller potatis eller vad det är. Och tv visar inslag med någon lokal byhjälte som stolt står och pekar på lite fjädrar och skit.

Och då vill man ju självklart åka dit, åka dit och vara en del av något. Samtidigt är ornitologi trendigt och trendig vill man ju också vara. Så man åker dit. Glad i hågen och pirrig i magen, nu ska man få se tranor som täcker hela livsbehovet och så vidare. Håhåjaja och fan och hans skrevande moster.

Men vet ni?

Det finns inte en tranjävel i anslutning till den där sjön. Inte en enda. Det som finns är på ett ungefär:

- gränsänder
- andra änder som är svarta
- måsar
- svanar

Spännande? Inte så. Svanar kan ju i och för sig vara roliga om två stycken bildar ett hjärta med sina halsar i solnedgången. Gud så romantiskt, kan man tänka då. Men det händer ju bara i Harlequin-böcker ändå så det kan liksom kvitta.

Utöver tidigare nämnda fåglar finns det dock en himla massa människor med stora kikare och kameror. Det ser ut som alla är utrustade med varsin bazooka. 

Och den där militäranknytningen tar dessa ornitologer på blodigt allvar för titt som tätt får man akta sig för nån jävla Rambo som rullar omkring på bryggan och med orala kulspruteljud smäller av en salva foton på en gräsand som äter något spännande, typ gräs.

Och så finns det en uppsjö lillgamla barn med fotriktiga skor och ryggsäckar som står och pekar mot något osynligt i horisonten och själv går man bara runt och känner oro för att det kanske inte finns öl i serveringen.

Så åk inte dit gott folk, det finns inga tranor där, bara massa knepigt folk. Allt är en myt.

Något som däremot inte är en myt är att Dexys, ni vet klassiska Dexys Midnight Runners, spelar på Berns den 28/4. Så dit går vi och tänker på att det var bättre förr innan tranlögnen avslöjades och när Eileen kanske ville komma on. Det blir nog ett skönt ös och i den serveringen finns det förhoppningsvis öl så att man slipper vara nervös över det.   


Hej då. 

fredag, april 06, 2012

Once upon the cross

Den gamle kemisten firar Wayne-påsk. Och det gör han ju rätt i, det borde alla göra. Kemisten har fått ett mycket fint påskkort. Den observanta muttrar nu ”jaha, en kyckling och en harjävel, precis som vanligt”. Ja? Zorn hade sina kvinnor, Larsson sina stugor och jag två djur. Inte så himla mycket svårare än så.

Idag är det äntligen långfredag. Vi firar att Jesus fick koppla av lite på ett stort kors en stund.

Förr led man mycket för snickarsonens skull. Inga nöjeshak fick vara öppna och maten skulle vara enkel och helst skulle man sitta rakryggad på en pall och få ont i bakstjärten och tänka över sina synder och råkade man se pigan i granngården framför sig var det nog lika bra att gå i sjön.

Annat är det nu, lidandet är över. Det är korv med bröd och sockervadd och tombola och fyrverkerier och Agneta Sjödin och det dras dåliga skämt om hur lång dagen är och fan och hans skrevande moster.

Jag tycker det är fel jag. Ska man göra något ska man göra det ordentligt oavsett om man vill eller inte.

Därför uppmanar jag alla att sätta sig i soffan och dumglo på TV4. På så sätt återinför vi lidandet i samhället och visar respekt för den som dog för våra synders skull. Låt späkningen börja gott folk!

Och så lyssnar vi på en långfredagslåt med Deicide förstås. Kram och hej då.

torsdag, april 05, 2012

Easter everywhere

Nu jävlar är det skärtorsdag igen, dagen då altaret ska dekoreras med vita och röda blommor och sex ljus. Det ni.

För väldigt många år sedan, typ 40 000 miljarder stycken, bestämde Jesus att man skulle ha en nattvard.

För oss som inte överdrivet girigt ville ha en moped eller en berlock i present eller åka på läger och syssla med petting och därför inte konfirmerade oss kan det här med nattvard te sig lite klurigt. Men kortfattat går det ut på att han den där Jesus firade sin sista måltid tillsammans med sina lärjungar.

Innan måltiden tvättade Jesus fötterna på lärjungarna. Det är fan teambuilding! Tänk på det ni chefer och HR-folk, man behöver inte boka en kursgård på Österlen och bära timmerstockar och ha roliga hattar för att bryta isen och komma varandra nära, det räcker med en simpel baljjävel och lite stålull för att skapa lagkänsla.

Nåväl, han tvättade fötter och förr betydde skära rena. Därför firar vi skärtorsdag.

Den enda traditionen som finns i Sverige på skärtorsdagen är att det kommer en jävla massa norrmän till Strömstad och lever om. Där köper de sprit och kött och tobak och brus och parkerar dåligt. Ungefär så.

Det jag ville komma fram till är att vi ska lyssna på en himla bra låt med påskanknytning. Slip inside this house med 13th Floor Elevators från skivan Easter Everywhere. Seså! Man kan även lyssna på Primal Screams version om man är lite mer ungdomlig och fräck och galen. Hej då.