tisdag, januari 31, 2012

A hazy shade of winter

Jag skulle skriva om att det är februari imorgon. Om att det visserligen inte är riktigt lika spännande som om man var sex år och det hade varit julafton imorgon. Hur man smög omkring runt granen och klämde på klappar med pirr i magen och fick barr i ögonen och grät och att det var tider det.

Och om att februari egentligen är en relativt meningslös månad som det nog aldrig uträttats några stordåd i, inte som i maj 1981 då universum skapades, och att det är lite Alla hjärtans dag och Melodifestival och säkert något SM i skidlöpning i ett grådassigt Borlänge och att det firas nyår i Kina men det där är ju händelser som aldrig gjort en vettig människa lycklig.

Och så skulle jag skriva något om skottår och så. Och om snö och vinter och kanske dubbdäck och att ha snor i ansiktet när det är kallt och någon rad om varm saft i termos.

Men det där har jag inte skrivit något om för jag har ingen lust och på min fritid är jag en vuxen människa som får bestämma själv vad jag gör och inte och därför blir det så nu.

Så jag gjorde [infoga trumvirvel och en gladlysten Lasse Kronér med stadig maggördel och kanske lite konfetti] en kort låtlista med vinter- och februaritema istället. Det var roligare. Den kan du lyssna på och vara nöjd över att det börjar bli ljusare igen.

Nu är det snart läggdags och då drömmer vi om det där fartyget vi snart ska mönstra på. Pax för att ha bästa platsen vid relingen och att få välja gnolarlåt först! Hej då.

torsdag, januari 19, 2012

Blue moon baby

Idag har jag varit på gubbfika. För att en gubbfika ska bli av bör man möta upp minst två äldre män. I det här fallet blev det Kemimannen och Fasching, båda närmare femtiostrecket än många andra.


På en gubbfika dricker man kaffe och pratar om att det gör ont i ryggen och sånt. Man pratar inte så mycket om månen. Det finns väl visserligen ingen regel på att man inte får prata om månen, men det blev liksom inte av och jag kan inte skylla på någon eftersom jag själv inte tog några egna initiativ till det.


Men efteråt tänkte jag lite på månen och att jag kanske borde frågat Kemimannen om den eftersom han säkert har koll på storbollen i skyn.


Istället skulle jag läsa på lite men det var så jävla mycket text och ibland saknar jag förmåga att plocka ut det viktigaste. Därför gillar jag kakor utan russin bäst.


Mina kunskaper om månen är egentligen ytterst begränsade, men fritt ur minnet känner jag till följande:


- Månen finns väldigt långt bort och bor i rymden. Det stora avståndet i kombination med rymden gör allt väldigt abstrakt och svårt att greppa.

- Det finns vatten där. Eller så finns det inte vatten där. Jag är osäker.

- Den första människan på månen hette något i stil med Buzz Aldrin. Eller så var det en ryss. Det var inte den där hunden i alla fall. Oavsett så var det ett stort steg för mänskligheten som togs där.

- Månens yta påminner om ett finnigt ansikte.

- Den påverkar det här med ebb och flod genom sin dragningskraft. När det är ebb är det lite vatten i sjön och då kan man plocka snäckor från botten. När det är flod är det mycket vatten i sjön och då kan man simma.

- Kallar sig själv för Luna på latin, lite lätt småpretentiöst kan tyckas.

- Förekommer säkert frekvent i Star Wars och andra rymdhittepåfilmer.

Det var det. Det kan jag om månen. Förmodligen är det inget som leder till ett Nobelpris, men för att väga upp det hela har jag gjort en lista med månlåtar som innehåller ungefär samma artister som det brukar vara på alla andra listor jag gör eftersom utveckling är hämmande. One step forward and two steps back. Hej då.

tisdag, januari 03, 2012

Long distance runner

Jag sprang igår. Och så sprang jag idag. Det blir två gånger det. En gång är ingen gång, men två gånger är banne mig en vana det.

Min vana trogen springer jag två varv runt en sjö. Varje dag. Först var jag relativt säker på att det förmodligen var en sträcka runt sju-åtta kilometer (med hårt k), mina två varv runt sjön. Sedan kom jag på att den heter typ Lilla sjön och att ett varv tog runt tio minuter att springa. Därför har jag sansat mig lite och antar att det rör som en totallängd på kanske tre kilometer.

Nåväl. Efter gårdagens löp-/hasa framåt med krum rygg-/joggingtur ville jag läsa mig till sömns. Lite småmysigt sådär. Eftersom jag vistas i ett för mig nytt hem sedan några dagar bor mina böcker i diverse kartonger med texten Onkel Tuca (på en del har jag med lagt till fucking mellan Onkel och Tuca, det är moget gjort).


Jag började blint rota runt i första bästa och fick efter några stolpskott upp Haruki Murakamis Vad jag pratar om när jag pratar löpning. Den hade jag förträngt att jag hade.

För dig som inte känner till Murakami så har han skrivit en massa böcker och så har han sprungit en massa maratonlopp och så kommer han från Japan. Typ.

Ju mer jag läste insåg jag likheterna mellan mig och Murakami – jag var visserligen trött men ord som tvillingsjäl och soul mate började formas i mitt huvud.

- Murakami började springa när han var 33 år. Jag är bara 30, därför har jag ett litet försprång.
- I början sprang han mellan 20 och 30 minuter. Det gör ju jag med.
- Murakami gillar inte att stretcha. Det gör inte jag heller, det skulle vi kunna prata om.
- Han har drivit en jazzklubb. Jag har varit på en jazzklubb i Wien. Där jag var lite drucken och försökte få det att låta som om jag kände Nils Landgren eftersom vi båda kommer från Sverige.


Sedan finns det vissa skillnader mellan mig och Haruki. Han lyssnar till exempel på Lovin' Spoonful. Jag har aldrig hört Lovin' Spoonful. Murakami gnäller också ganska ofta över att springa i regn. Det gör inte jag, idag regnade och blåste det en hel del men jag höll tyst om det. Då tyckte jag nog att det där med att lungorna och benen höll på att gå sönder var ett större problem.

Utöver det finns det såklart mindre uppenbara skillnader mellan oss, som kanske inte många andra tänker på. Som att han har skrivit en massa böcker och sprungit en massa maratonlopp och kommer från Japan och är begåvad och så.

Jag har i alla fall gjort en låtlista som handlar om löpning. Som vanligt är det bara bra spår och jag har skyddat er från styggelser som Born to run och Run to the hills. Hej då.