onsdag, juli 30, 2008

Dogs are everywhere

Det rådde ingen vidare stämning när jag satt inne på chefens kontor idag. Nekade givetvis till anklagelserna om att jag skulle ha frågat städerskan om hon sög mer än damm för en hundring eller två. Pekade istället ut en av de yngre sommarjobbarna.
- Du vet, det är ju väldigt mycket hormoner i den där åldern.


Om chefen trodde på mig eller inte låter jag vara osagt men han verkade slappna av en smula i alla fall. Och när vi satt där, han och jag, så såg jag chansen att avslöja mina storslagna planer för att öka omsättningen på stället.
- Känner du till att OS börjar snart, de olympiska spelen alltså?
- Men självklart gör jag det!
- Ok, skulle bara kolla, du verkar ju inte alltid vara helt med i matchen liksom. Anyway, när det var i OS i Barcelona 1992 så började folk käka tapas som fan. Det var förmodligen då vi fick tapas till Sverige. Och kanske paella också för den delen, jag vet inte alls säkert eftersom jag bara var elva år då och förmodligen hade viktigare saker att tänka på, men det är ändå en känsla jag har.
- Du jag har ett möte snart, vart vill du komma?
- Lugn nu, det här är också ett möte, ett viktigt sådant. Förlåt jag glömde bort fotbolls-VM i Italien 1990, det var antagligen då pizzan kom till Sverige. Innan OS i Nagano 1998 tror jag inte det fanns sushi här. Innan OS i Calgary 1988 hade vi nog inte... ja, jag vette fan vad de äter i Kanada men du fattar vad jag menar va?
- Nej, vad menar du?
- Att de olympiska spelen och fotboll startar mattrender och att det nu är ett perfekt läge att dra igång en OS-kampanj med importerat hundkött till extrapris!
- Du skojar nu va?
- Näe, jag har tänkt på det här länge.
- Tror du på allvar att det skulle fungera? Att folk skulle sätta tänderna i människans bästa vän bara för att det är ett sportevenemang! Va?
- Men det gäller ju att skapa en efterfrågan... det funkar med rätt markandsföring. Och det där med människans bästa vän. Det är ju kutym i Kina att käka byracka. Och i Indien eller vart det är så är ju kon helig, vad tror de tycker om vår nötköttskonsumtion?
- Det hör väl inte till saken, och jag tror inte heller att koncernen skulle ställa sig bakom en import av hundkött med tanke på den bristande respekten för mänskliga rättigheter som råder i Kina.
- Det där är skitsnack. Kanske plitade styrelsen ner några punkter om etik på den senaste fylleresan till Mauritius för det ska se bra ut på pappret men det är nog inget som följs i praktiken.
- Jag tror ändå inte att det svenska folket är villiga att äta hundkött av etiska skäl.
- Du, det svenska folket godkände vid valet 2006 att kapitalet skulle få styra och förringa alla levande tings värde, både människor och djurs. Det finns ingen värme eller solidaritet kvar i det här landet, så det gäller nu bara att skapa en marknad.
- Och vad tror du myndigheterna säger om själva importen då?
- Det finns redan hundkött i landet, det är jag säker på.
- Hur kan du vara det?
- Om en svensk tjej har varit utomlands ett tag, säg ett år, vet du vad hon gnäller mest om när hon kommer tillbaks trots att hennes make blivit rånmördad och hon själv nästan våldtagen?
- Inte en aning.
- Att det inte fanns något jävla saltlakrits att käka när det drog ihop sig inför den återkommande blödarsjukan!
- Vad menar du?
- Att det måste finnas någon kines i det här landet som känt samma sug inför hundkött och istället för att surat som en kärring beställt direkt från en leverantör i Kina. Det är så vi ska göra också, köra allt svart utan mellanhänder. Fuck the system liksom.
- Jag orkar inte lyssna på det här skitsnacket längre, mitt riktiga möte börjar strax.


Och chefen gick och kvar satt jag och tänkte att otack är världens lön.

tisdag, juli 29, 2008

Child of god

Jag såg ett ovanligt fult barn idag. Barnets ägare, och förmodligen tillika moder, såg helt okej ut vilket gjorde mig konfunderad. Sedan började barnet gråta. Klämde väl fingret i något, antagligen när det skulle pillas i en godisautomat eller liknande. Jag vet inte eftersom jag redan hade tittat bort med förskräckelse i blicken. Själv var jag väldigt fin som barn, det brukar min mamma säga när jag hälsar på hos henne. - Men sedan vet jag inte vad som hände, tillägger hon oftast. När hon sagt det sistnämnda med något sorgset i rösten brukar hon sätta sig uppe på kammaren ett tag, men när hon kommer ner igen är allt som vanligt.
Förra veckan upplevde jag vad som för tillfället känns som det närmsta jag kommer att ha barn då jag började brygga vin. Svettig efter en hård dag på Samhall började jag iförd endast mina kalsonger sätta vinsatsen. Och känslan var euforisk. Att äntligen få ha något att sköta och bry sig om. Något att älska och känna sig behövd av. Min övertygelse om att vinsatsen verkligen var ett barn skenade en aning. Tanken på att vinsatsen/barnet var en gåva från Gud tog helt överhanden och jag spenderade en hel dag med att tala i tungor och skriva pressmeddelanden till lokalpressen om att den första jungfrufödseln på 2008 år hade genomförts.
Nu har glädjen lagt sig totalt. Jag har insett att det inte är ett barn, och tur är väl det eftersom det tydligen föds fula barn. Ja, det är bara en jävla vinsats. Som jag minns det från 90-talet så var det mycket enklare då. Inga jävla bär och nötter som skulle tillsättas för att sedan rensas bort. Bara i med lite vatten och socker och en vecka senare kunde man vara full och charmig. Det är väl borgarnas påhitt för att försvåra tillvaron för den lilla människan kan tänkas. Jo så är det.
Nu har jag inte tid med det här längre, måste skaka bort kolsyra från bastarden som står i badrummet.
Sedan skakar jag kanske mig själv, och spiller något som kunde vara en av grundstenarna till ett kärleksbarn.

söndag, juli 27, 2008

Violent playground

Igår när det parksöps så var Varulven som vanligt jävligt kaxig och dryg. Efter ett tag tröttnade jag på hans försök att spela ball. En välplacerad spark i ryggen fick honom att dämpa sig. När jag senare vid 22.30-snåret skulle bege mig hemåt eftersom att matchformen var dålig så upptäckte jag att mitt cykelhjul var tömt på luft. Det var Varulvens hämnd. Mycket omoget och barnsligt anser jag. Det är verkligen dags att rensa i vänkretsen. Jag vill vara kompis med någon som har en båt. Hade inte Varulven försett mig med böcker då och då, och en sovplats i Stockholm så hade han varit ute i kylan för länge sedan. Nu ska jag lyssna på Immortal Technique och Jedi Mind Tricks och invänta en ny plågsam vecka på Samhall.

fredag, juli 25, 2008

Loaded

I helgen är det parksupa som gäller. Ni hittar mig under korkeken. Ja, va fan, det var inte mer än så. Hej då.

torsdag, juli 24, 2008

Love

I en kärleksrelation eller i ett parförhållande är det mycket viktigt att kunna ställa rimliga krav utan att det blir irriterad stämning. Nu lever jag ensam men jag har ändå förberett mig genom att plita ihop ett formulär som ska skrivas på av min tilltänkta partner. Jag kommer i fortsättningen ha med mig formuläret vid tillfällen då det kan tänkas uppstå intresse, som till exempel besök på diskotek eller flicklagets fotbollsträningar.



Jag [-------], lovar att aldrig under sommarperioderna i mitt liv med Wayne Nilsson tappa sinnet för god smak bara för att det är varmt ute.
Jag kommer naturligtvis aldrig att ha på mig de kläder, eller utsmycka min kropp med bläck i svanken, som följande bilder visar. Om jag mot all förmodan skulle göra det, och i värsta fall i en kombination, så vet jag min plats och det är gatan.


Namnteckning


Datum, ort




Keps


T-shirt med vargmotiv



Tatuering i svanken

Sportshorts (eller andra shorts, om jag inte i övrigt har en skön stil)






Pöbeltofflor











Helpless

Samhall 080723
Jag sitter i ett unket och kvavt lunchrum. Det är litet, kanske 15 kvm eller så. Försöker tugga i mig mikrovågsvärmd mat från ett stort företag som heter likadant som gubben Pettsons katt. Maten ska tydligen smaka fisk. Det smakar något annat. Vid bordet bredvid mig sitter en man, det är bara han och jag i lunchrummet.
Han upplever omvärlden genom kvällstidningarna. Det är en mycket stor värld för honom. Han läser om gatuvåld i storstan.
- Alltså du vet i Stockholm, där kan man ju inte gå ut som svensk i en förort nattetid utan att riskera att bli misshandlad, säger han.
Jag orkar inte replikera och hummar bara lite lätt vilket betyder “Oh fan, det säger du”.
- Ojoj, nu har Madonna flirtat med någon annan än han den där som hon är gift med, herregud!
Jag tittar ner i maten för att markera att tystnad är det bästa för allas trevnad. Vi har ju ändå lunchrast nu och det kan vara skönt med lite lugn och ro eftersom vi ändå inte har något gemensamt. Han läser vidare och funderar på stockholmstemat.
- Men höhö, det är ju den där prajdfestivalen så nu vågar man ju inte åka dit ändå, höhö.
Jag tittar på honom. Han har ljust hår och en satt kroppshydda och ett knubbigt ansikte och har inte lämnat kommungränsen på tjugofem år.
Funderar på att säga att det förmodligen är lika stor risk att bli knivad i exempelvis Akalla som i Vagnhärad, men antagligen störst risk i Vagnhärad (vart fan det nu ligger?) eftersom att där borde toleransen mot utbölingar vara mindre.
Funderar även på att på att slå ihjäl myten om att homosexuella män skulle vilja knulla med allt som har ett rövhål och en kuk. Men det gör jag inte. Har försökt att förändra äldre inskränkta män tidigare utan resultat och det känns onödigt att demolera hans världsbild.

Istället hummar jag återigen och tittar med frånvarande blick ut genom fönstret. En kråkjävel flyger förbi. Måtte dårskapen förhindra vansinnet tänker jag och försöker skölja ned en bit “fisk” med ljummet kranvatten.

måndag, juli 21, 2008

Intro

“ - Det skulle du ha tänkt på innan du bedrog Johannes!”
Den meningen har varit bosatt i mitt huvud sedan några dagar. Jag vet inte varför. Jag vet inte vem Johannes är eller vem det är som bedragit honom. Inte en aning. Förmodligen är det en kvinna som bedragit Johannes, det är det som kvinnor är bra på, att gnälla och bedra (även om jag själv inte veterligen varit med om det, men man läser ju så mycket i tidningarna). Men det kan lika gärna vara en man. Som sagt, jag vet inte.
Jag har sagt meningen högt många gånger för mig själv och kommit fram till att den gör sig bäst med en dialekt som härstammar från Göteborg. Man ska säga den jävligt släpigt och viskande, då blir den blir lite extra störande.
Har kanske tänkt att tillämpa den i kassan på Samhall när något har blivit fel.
- Ursäkta, jag betalade 199kr för den här, men det stod 149kr på skylten!
Då ska jag titta på personen i fråga med avsmak och förakt.
- Det skulle du ha tänkt på innan du bedrog Johannes!
För att sedan benhandla idioten som luft.
Den borde förvisso passa bra in i en deprimerande tv-serie som till exempel Svenska Hjärtan. Jag borde sälja meningen till Solveig Tärnström. Eller till någon av manusförfattarna.

Undrar om de köper oneliners?
Nu ska jag sova.

Eat my fuck.

fredag, juli 18, 2008

The man who sold the world

Samhall 080718
- Kan man ha saft i den här?
Jag stannade upp.
Tittade på människan som ställt frågan. En man. Ganska kort och lite småfet med framåtkammat blont hår som försökte dölja en flottig panna. Ett rosafärgat krucifix hängde fram över hans t-shirt. Jag tittade på objektet han höll i handen. En vinkaraff. Och jag tänkte att du kan väl ha precis va fan du vill i den där. Vill du ha saft, vin, vatten, säd, döda djur i lag eller de där stenarna som du plockade på Öland försommaren 1991 så är det helt upp till dig. Visserligen står det “Vinkaraff” på etiketten, men som sagt, om du köper den så är den din och du bestämmer helt själv vad du ska ha i den, eller göra med den.


Men jag sa aldrig det där för jag var trött och less och kåt och svettig och skitnödig och orkade inte ta en diskussion samtidigt som jag var stum av beundran inför livet.
-
Det går säkert väldigt bra att ha saft i den där.
Sedan gick jag ut på lagret för att ta en cigg.

onsdag, juli 16, 2008

The wind blows

Idag har jag varit ledig från Samhall. Har spenderat tiden med att göra en polisanmälan mot Gud. Anledningen är att jag tröttnat på att det alltid blåser så fasansfullt. Oavsett tidpunkt eller i vilket väderstreck jag rör mig i så är det alltid motvind. Jag tycker verkligen att Gud missbrukar sin allsmäktighet när han bara ligger på ett moln, spelar på sin luta, käkar vindruvor och i tid och otid trycker på vindknappen bara för att han känner för det. Han visar brist på respekt och nu är det dags tycker jag att någon säger ifrån. Det gör jag alltså med min polisanmälan.
Kommer även att dra igång en kampanj med namnet “Det räcker nu Gudjävel”. Torgmöten kommer att hållas runt om i landet. Skinnskatteberg blir första anhalten på lördag, måste bara lokalisera vart det ligger. I Västmanland va? Jaja, ska kolla i kartboken.
Givetvis kommer även många konferenser att äga rum. Med mycket god mat och sprit. Det är sånt man sysslar med på konferenser.
Inatt anordnar jag ett fackeltåg efter midnatt. Fackeltåget avgår från alkisparken och vart det avslutas tar vi då. Alla som har tröttnat på gubbens elitistiska dominans är välkomna att vara med, även om jag främst ser kvinnliga deltagare.
Väl mött gott folk!
Systrar och bröder - förenen eder!

måndag, juli 14, 2008

It could have been a brilliant career

Om, eller när, studierna går åt helvete för mig så hade jag tidigare tänkt mig en idrottskarriär. Inte inom någon speciell sport, utan bara vara proffs. Rent allmänt. Men nu blir det ju inte så efter den otäcka knäskadan som jag ådrog mig i våras. Jag ser många likheter mellan mig och Peter Forsberg. Vi båda har väldigt mycket talang, men också väldigt mycket problem med skador. Peter har sin dåliga fot, och jag har mitt dåliga knä.
Efter skadan så räknade jag med att få några erbjudanden om att åka runt på skolor och föreläsa om hur farligt det kan vara med idrott. Kanske skulle jag kunnat ha Tomas Fogdö som sidekick. Men ännu har inga erbjudanden kommit. Lite synd, Tomas och jag hade nog kompletterat varandra bra. Trodde även att kvinnor skulle börja visa lite mer empati när de mötte en skadad idrottshjälte. Men icke. Har mejlat Riksidrottsförbundet med förfrågan om de har något pensionssystem när det gäller idrottsmän som fått lägga karriären på hyllan på grund av skada. Jag har skickat 17 mejl, men inte fått något svar. Antar att de har semesterstängt.


Förra helgen fick jag dock lite utav en uppenbarelse. Jag drömde om Yvette,
http://evertfanclub.blogspot.com/ (jag kan inte göra sådana där snygga länkar så att man bara klickar på namnet), och i drömmen förde vi ett samtal. Hon sa att hon var född i Örebro. Jag har aldrig träffat henne och vet inte om hon finns på riktigt. Det kan man aldrig veta om människor som bor på Internet, det fick jag lära mig efter mina kontakter med Alexandramannen. Visserligen var jag väl inte helt ärlig själv som utgav mig för att vara en fjortonårig tjej. Men ändå.
I alla fall så tänkte jag som så att om nu Yvette var född i Örebro så skulle jag vara synsk och kunna bygga en karriär på det. Kanske skulle jag börja med en egen spalt i en veckotidning för att sedan avancera till Tv4+ och där ha ett eget program. Spara ut håret och få en skön tjacksnara, bara gå runt och hitta borttappade saker och jaga gastar. Kanske hjälpa Palmegruppen att hitta mordvapnet och bli hjälte. Kanske hjälpa kvälls- och skvallerpressen att hitta Biondas förstånd. Men det skulle de nog i och för sig behålla för sig själva, för vad skulle de annars skriva om?

Jaja, nu visade det sig att Yvette inte är född i Örebro och tydligen inte har några kopplingar alls till gnällhålan. Jag är inte synsk. Vette fan vad jag ska göra nu. Kanske starta eget inom data. Det är lite modernt och det finns säkert någon grundkurs att läsa på Komvux. Eller kanske bli florist. Det är nog inte så svårt, bara att vattna skiten och kanske tejpa ihop några blomsterarrangemang inför högtiderna.
Ja fy fan, jag äter lite mat och funderar ett tag till.


torsdag, juli 10, 2008

Give me a woman

Det är väl ingen chockerande nyhet att jag tillbringar mina nätter mol allena. Det är visserligen ganska skönt, i alla fall de nätter jag lyckas somna innan spöktimmen. Jag gillar inte spöktimmen, det lyckas alltid knaka konstigt i väggarna då. Men jag börjar tröttna på att sova själv. Ibland vore det skönt att när man vaknar framåt småtimmarna och fryser att få värma sig mot en kvinnokropp istället för täcket. Skulle gärna värma mig intill en äldre kvinna någon gång i veckan, en het Milf. Kan tänka mig ett ålderspann mellan 37 och 45. De gamla skatorna vet allt hur en slipsten ska dras.
Hon får gärna vara från Sydeuropa och ha mörka ögon. Hon ska inte röka, men inte heller gnälla när jag efter nån minuts hårt arbete graciöst rullar av och tänder en jävel. Fast jag röker endast i så fall i sängen hemma hos henne, jag röker inte inne hos mig själv. Hon ska givetvis, precis som jag, vara välbevarad och fräsch. Hon ska inte vara blek och vara drabbad av rejäla åderbrock så att man mitt i akten blir förvirrad och tror att man ligger och gnider sig mot den finska flaggan.
Men det kan ju bli lite problem med åldern på de där. Tyvärr kanske de ibland har lite väl mycket bagage att släpa på. Träffar man någon frånskild kvinna så ska det väl då och då bölas över att ex-mannen Ove gjort si eller så. Eller att tonårsungarna Kenny och Ronja har problem i skolan eller sniffar lim utanför Ica. Nej, sånt orkar jag inte med. Har nog med tonårsproblem själv med dålig hy och för tidig utlösning.
Det vore fint att träffa en rik gift kvinna som i sitt äktenskap är undernärd på sex och samlevnad. Hon skulle gärna få bjuda mig på middagar och weekendresor i utbyte mot lite närhet. Det vore väl lite prostitution från min sida, men jag tycker ändå att man måste respektera världens äldsta yrke och se på det med stolthet. Problemet är väl att jag är ganska nervsvag när det gäller vissa saker och inte psykiskt skulle orka med att gräva i en annan mans trädgård så att säga.
Det ultimata vore att träffa en barnlös, rik, välsvarvad, mörk och het 43-årig singel. Men då skulle man väl bara fundera över varför en sån godbit skulle vara ensamstående och dra slutsatsen att hon förmodligen är helt jävla bindgalen och att hon rymt från Hinseberg.
Ja det är inte lätt.
Jag sover nog ensam ett tag till tror jag.

tisdag, juli 08, 2008

Get me away from here, I´m dying

Var stressad som fan när kvinnan från städbolaget som ville att jag skulle rädda henne och hennes städkompis från en spindel kom fram idag igen. Jag är jävligt trött på henne nu.
- Du skulle ha sett spindeln vi såg förut.
- Jaså?
- Ja visst vet du, det var jättestor.
Hon måttade upp några centimeter med sina fingrar.
- Ojojoj, då var den större än min kuk alltså.


Sedan ringde telefonen. Det var en mycket störande röst som mötte mig.
- Samhall, det är Wayne.
- Jag ringer från ett bibliotek...
- Jaha? (presentera dig vuxna jävla människa!).
- ... Och jag letar efter ett slakteri...
- Jaha? (va fan?).
- ... Men det verkar inte finnas något i närheten.
- Nähä (och?).
- Du vet inte om det finns ett slakteri någonstans?
- Inte en aning (om jag visste så skulle jag skicka dig på nödslakt genast jävla sugga).
- Näe du vet, jag har kollat i telefonkatalogen och på Internet men jag hittar verkligen inget och då tänkte jag att ni kanske visste.
- Tyvärr, jag kan inte hjälpa dig (det är Samhall för fan, ingen turistinformation).
- Vad ska jag göra då?
- Ja du, ring kommunen, de kanske vet (eller psyket).
- OK, hej då.
- Hej då

Som sagt, det kommer att bli en mycket lång sommar. Och en lång vecka.

måndag, juli 07, 2008

A letter to Elise

Fröken D åker inom kort till Australien. Vettiga kvinnor har en tendens att göra det. Själv har jag aldrig varit där och i dagsläget är det inte inplanerat att åka dit heller. Men jag författade i alla fall några korta rader på ett papper och skickade en skiva till henne. Postade kuvertet nyss.

Hej
Jag har väl egentligen inga större förhoppningar om att du gillar det här. Men att gå runt och lyssna på Magnus Uggla, Da Buzz och James Blunt en hel höst håller ju inte. Tyvärr så försvann mina starkaste kort, förmodligen på grund av en millenniebugg. Eller på grund av mitt totala oförstånd när det gäller datorer. Kan även vara därför det tog mig tre kvällar, otroligt många svordomar och nästan lite tårar att bränna den här skivan.
Jaja, hoppas att allt blir bra på ditt äventyr. Lev väl och ta hand om dig. Kram / Wayne
Låtlista:
Primal Scream - Movin on up
Pet Shop Boys - Heart
Deadbolt - Voodoobilly Man
Desmond Dekker - Fu Manchu
The Cure - A night Like This
The Cramps - Strychnine
Pulp - Pencilskirt
Verve - The Drugs Don´t work
Lady Sovereign - Love Me Or Hate Me
Blondie - Atomic
Belle And Sebastian - Like Dylan In The Movies
David Bowie - John, I´m Only Dancing
Lou Reed - Perfect Day
R.E.M - Losing My Religion
Depeche Mode - Behind The Wheel
Goldfrapp - Utopia
Daniel Johnston - True Love Will Find You In The End
Ladytron - Destroy Everything You Touch
Neil Young - Don´t Let It Bring You Down


Alltså, så där långt känns det väl ok. Avslutningen är jag inte lika nöjd med:

PS - Du ska ha jävligt klart för dig att jag känner folk i Melbourne, och om jag får reda på att du pratar med heta surfarkillar så kommer australiensiska polisen att hitta svenska likdelar ända borta vid Ayers Rock! Förstått?? Kram igen. DS

Hm... nja.
Fattar inte varför jag ska överdriva saker hela tiden och ljuga? Jag känner ju för fan ingen i Melbourne. Apas syrra bor ju visserligen där, men henne har jag aldrig träffat. Hennes kille drack vi öl med i Auckland minns jag. Jag kanske bjöd honom på en då, och då är ju han skyldig mig en tjänst. Eller så bjöd han mig och jag är nu skyldig honom en tjänst. Tänk om han hör av sig nu och vill att jag ska “ta hand om” någon snubbe som han har något otalt med här och jag måste sprida likdelar ända upp till Treriksröset för att han ska bli nöjd.
Helvete vilken soppa det här blev. Nu fick jag ont i magen. God natt.


fredag, juli 04, 2008

Those were the days

Idag är det fredag och just nu pågår det en festival i Roskilde. Och en i Arvika. I Göteborg spelar en gubbe som heter Bruce, men honom skiter jag fullständigt i. Det är bara kärringar som lyssnar på Bruce.

En festival hade jag däremot gärna varit på nu, istället sitter jag hemma och glor. Funderar på att kanske amputera mina fötter eftersom de luktar något så överdjävligt illa efter en dag på Samhall. Om jag inte hade några fötter så hade det varit en mycket trevligare stämning i kyffet som jag bor i. Men om jag inte hade några fötter så skulle jag ju inte kunna springa så där fort som bara jag och Tyson Gay kan. Kanske borde stämma Samhall istället?
Som sagt, ingen festival nu. Men jag har ju varit på sådana förr. För ett år sedan intervjuade Kolja mig för tidningen Djungeltrumman om mina festivalbesök. Jag var helt övertygad om att mitt genombrott i livet skulle komma när tidningen publicerades. Jag trodde att jag skulle få skriva autografer utanför bolaget och att människor skulle hurra när de såg mig och att män skulle ge bort sina oskuldsfulla döttrar till mig som gåvor. Inget har hänt. Förmodligen var jag en aning naiv förra året.

Men även om min stolthet sedan länge är förlorad så har jag trots allt mina festivalminnen kvar. Mina minnen kan inte ens borgarsvinen ta ifrån mig. Fast det är väl kanske bättre att kalla det fragment än minnen.

Mitt första festivalminne är att jag ligger och spyr på Arvika 1996. Hade nog druckit fem öl. Samma festival träffade jag en tjej och vi blev ett par. Det höll i cirka fyra veckor (nästan rekord hittills). Hon bodde i en annan stad och var två år äldre än mig, det var coolt som fan. Kunde ha förlorat mödisen till henne, men jag fegade ur totalt. Just nu önskar jag att jag hade mödisen kvar för då hade jag sålt den jäveln på Ebay. Lite ansträngd ekonomi just nu så ett par tre hundra kronor skulle hjälpa.

Några år senare på Arvika gjorde jag mig till åtlöje inför ett stort antal människor när jag lättklädd kravlade omkring i leran (det var jäävligt mycket lera det året) och letade efter något. Minns inte vad. Sedan ställde jag mig vid en tvättränna för att skölja mina få klädesplagg rena, insåg sedan att jag var ganska skitig själv och började tvätta mig. En man och en kvinna kom förbi och ville hjälpa till. Så jag lade mig naken i tvättrännan och mannen tvättade mig. Kvinnan fotograferade. Undrar vart bilderna finns idag? Förhoppningsvis inte på Internet.

Det har av någon anledning blivit mycket naket genom åren, särskilt mellan åren 98-03. På Roskilde-03 satt jag i godan ro i en solstol och avnjöt ett ljummet öl när plötsligt okända människor hejade glatt och pekade. Förstod inte riktigt varför. Fick då berättat för mig att den klassiska “fitt-charaden” genomförts naken inför publik natten innan.
Ett annat fint minne kommer från när jag och Apa var på Emmaboda. Vi härjade med ett gäng idioter från Växjö där ett par år. Ett år hittade vi en jävligt fet kille däckad utanför bajamajorna. Likt riktiga män (och Apa var en riktig kvinna) ställde vi oss för att posera intill jaktoffret. En okänd tjej kom då fram och var upprörd - Men hjälp honom istället. En av idioterna från Växjö replikerade då - Gör det själv för fan, du ser väl att vi är upptagna med att fota!?

Ja jävlar, det finns många guldkorn. Som när Zombie satt på Arvika och förde ett samtal, avbröt sig själv för att spy i sitt knä, och fortsatte sedan konversationen som inget hänt. Eller som när Varulven rökte sig helt jävla lam och låg en natt ute i regnet på Roskilde lutad mot ett tält och var helt övertygad om att det pågick lesbiskt sex inne i tältet. Dagen efter visade det sig att tältet under hela natten varit tomt.

Men nu är jag inte på någon festival och får dricka öl, missa spelningar och försöka ligga med tjejer. Kan ju alltid trösta mig med att det finns öl hemma och musik i stereon. Och knulla, ärligt talat så var det ju kanske kul första gången, sedan blev det som vilket jävla skitjobb som helst.

Trevlig helg.

onsdag, juli 02, 2008

Only love can break your heart

Sommarrepris. Till Stefanmedo.

Var det tilfaeldigt?
Var det det? Vor foraelskeldse?
Vae?
Jeg spoerrer dig no og aldri mer. Do var ju min kaerste og mitt liv. Do var jo mitt allt Mette.
Mette!
For hilvede!
Do kann ikke goer so haer no. Ikke no.
Ser do ikke att allt aer sort ude i den lile natt?
Allt aer so sort uden dig Mette. Jeg og boernen saegner dig so og lile Torben soever ikke uden dine koesser og klem.
Ikke jeg haeller.
Vem aer han no Mette?
VAE?
Vem aer han Mette?
Aer det han den blomstermaen vid Norrebrogade? Jag siger dig no att, om det aer den blomstermaen så kan do faer åt hilvede. Jae det siger jeg. Den kaerlighed vi hade tillsammens vaer så staerk att vi blev en med kosmos aendlöse tidsrom og den lykklighed vi haed skoll aldri ende.
For faen!
Hvor faen aer dine kennsler no? Do kan ikke ha glemt naer vi spiste morgenmaed på aftenen den tid vi vaer nyforelsktde? Naer vi rygdte fildterloese Cecil og haelste Tuborg og smoerrebrod i Aarhus med Preben og Katerine? Vae?!
Den tid då vi elgskte hinanden.
Kommer do ikke inom en halvfjaers timer så dreper jeg Seamus!
Do vet, Seamus. Den lile kaett vi hoer tillsammens. Eller haer du glemt han og?
Aer du med hon no?
Den lile kunstnaer fra Vaesterport, hun med haer i den armhole? Liger do drenger or piger?
Hvad det aen aer för noen fas do aer inne i nu Mette sae glem ej att jaeg elsker dig trots allt.
Hilvede Mette, jeg haer jo tillaget hapsdog inlindet i bacon som do liger so smukk. Kom hjem no.
Hver aer do?
Hvem aer jeg uden dig?
Ingen.
Hilvede!