söndag, november 13, 2011

A year without rain

1994. Åh, gud så varm sommaren var det året. Och så fick man titta på fopoll på tv om nätterna för det var världsmästerskap i Amerika och där räknar man tid på ett helt annat sätt och därför fick man jetlag.

Det är ungefär det som du tänker på när året 1994 börjar diskuteras. Kanske läste du någon deckare av Henning Mankell eftersom det varken fanns kvinnor eller en Stieg Larsson som fick skriva om mord och hemskheter då.

1994 fick Lill-Babs Hasse Majestät Konungens medalj av 8:e storleken för sina "mångåriga uppskattade insatser som artist". Det var nog roligt för Little Babs. Och så vann Sverige OS-guld i ishockey. OS gick för övrigt i Lillehammer, Norge. Efter OS tröttnade nog baggarna på att ha besök och gränsöverskridande kontakter så de röstade nej till att vara med EU. Finland, som inte hade någon OS-erfarenhet, tackade däremot ja.

Samma år invigdes Kanaltunneln mellan Frankrike och England. ”Det här är det största som hänt sedan Style sjöng Dover-Calais för första gången” sa man kanske då.

Estonia sjönk. Det var otäckt. Sune Mangs, Charles Bukowski, Kurt Cobain och Ulrike Maier försvann från jordelivet. Som kompensation gav oss Gud istället Justin Bieber. Det var rart gjort.
Tv-serien Tre Kronor började sändas och där satt man som 13-åring och bara ville hänga på Mimmi Burger eller funderade på hur Tina Leijonberg såg ut utan blus.

Men det viktigaste som hände 1994 hände tydligen inte 1994. Nej, det hände 1993 det. Egentligen har ju inte 1993 något att göra med 1994 men nu blev det som det blev här. Kritisera inte det.

I alla fall. Sepultura släppte Chaos A.D 1993. En skiva som öppnade upp mina ögon för tyngre musik. Om Metallica, Iron Maiden, Guns N' Roses och Danzig var burken med mellanöl så var Sepultura thinnertrasan och haschpipan som agerade verklig inkörsport till suget efter kraftigare kickar. Nåja, nu ska vi inte tolka något bokstavligt här ty jag var ett skötsamt barn som ofta fick kolsyra i näsan av läsk och tyckte att det räckte gott med det. Låt oss lyssna. Hej då.

tisdag, november 01, 2011

Call it stormy Monday but Tuesday is just as bad


Maudag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag. Där gott folk har ni veckans alla dagar. Om mitt kunskapsförråd finns det delade meningar men rabbla veckodagarna som rinnande vatten det kan jag fan. Väck mig mitt i natten och jag kan till och med återge det hela på tyska. Och på hittepådanska om jag får tänka efter en stund.


Nåväl. Idag är det tisdag. En mycket slug skitdag som i den monstruösa skuggan av maudagen får sköta sin tvivelaktiga verksamhet utan granskning eftersom allt fokus läggs på veckans första dag.

Tisdag är uppkallad efter Tyr som var en gammal fornnordisk typ som tydligen var med och fjättrade Fenrisulven. I övrigt tycker jag inte att den där Tyr verkar ha pysslat med några överdrivna stordåd. Drack säkert bara en massa mjöd och spände väl kanske på sin kärring då och då. Ja, han kallade nog sin tjej för kärringen inför grabbarna, eller regeringen om han var riktigt misslynt över något beslut taget på hemmaplan.

Undrar förresten om det är många vargjägare som diggar Tyr eftersom han band den där Fenrisulven? Jo, så är det nog. Han åt säkert en massa får Fenris.

På latin heter tisdag dies Martis. Lite häftigt namn kan ju tyckas men jag anser inte att man ska bli så särskilt imponerad över latinska ord. Rectum är säkert latin och hur jävla glamouröst är det egentligen?

Jag orkar inte motivera varför tisdag är en skitdag, lite måste ni tänka själva också. Men som snabbt exempel kan ju fettisdagen nämnas. Semlor är tillsammans med TV4 det mest överskattade vi har i det här landet och snart börjar det där jävla tjatet om hur gott det är. Bah.

Nu har det blivit november också. Därför lyssnar vi och tittar på, en mycket homoerotisk, Morrissey. Hej då.