torsdag, december 31, 2009

Death II

Nu ska jag jazza ner till tvättstugan och irritera mig på alla små självutnämnda komiker som säger Glad påsk på nyår, inte för att jag varit utsatt för det i år, men det är ändå värt att irriteras över.

Död åt Tengil och alla er som skjuter raketer!

Hej då. 

tisdag, december 29, 2009

Big cheese

Eftersom jag antar att det är mest kvinnor som läser det här så försöker jag ibland anpassa mig och skriva om sånt som kvinnor gillar att göra. Här kommer därför ett litet husmorstips:

När du städar badrummet, glöm det där med trasor och skit. Det är så jävla tv-shop. Ta helt enkelt bara och blås av allt med vattnet som du hittar i duschslangen. Handfat, spegel, toalettstol, bidé och golv – allt på en gång. För bort det överflödiga vattnet på golvet med en handskrapa till brunnen, låt resten självtorka under natten. Och glöm för fan inte att le under processen. Lätt som en plätt. 

Varsågoda, jag hoppas att tipset kan underlätta er vardag.

Bonushusmorstips: Lägg osten i en plastpåse eller under locket på ett sånt där borgarfat i kylen, annars kan den lätt försämras i kvalitet. 

måndag, december 28, 2009

End of time

Jag har skrivit om konserter här.

För övrigt var det en lång natts färd mot dag och lunchkaffet smakar huggorm. Nu ska jag ringa hyresbolaget och meddela att ett av deras kylskåp kommer bli misshandlat mycket svårt.

Hej då.

söndag, december 27, 2009

People are strange

Senaste sökningarna på den där kända sidan som lett till den här gudsförgätna bloggen:

- honungsodlare stockholm

- wayne nilsson

- veronica maggios fitta

- tvångsmässigt onanerande

- knulla grannen

Då kan vi alltså dra slutsatsen att 60 procent av internetanvändarna i hela världen letar vuxensaker, 20 procent letar odlare som framställer överskattad produkt och resterande borde skaffa en hobby. Den där knulla grannen är förresten ständigt återkommande, det verkar vara populärt i stugorna. 

Nu ska jag ha ont i magen över uppsatsen fram till kl.20. Då ska jag titta på ishockey. Sen ska jag ha ont i magen igen. Sen ska jag försöka sova. Sen ska jag vakna med ångest och ha världsalltets tyngd som ett ok över mina axlar och lite magont igen. Repetera händelseförlopp.

Tjingeling! 

lördag, december 26, 2009

Let's do it a dada

I senaste Fokus går det att läsa lite om marknadströjor, med bland annat trycken Fuck you - I drive Scania, Riktiga män rakar pungen med vinkelslip och Ät gul snö – det kan vara öl. Tröjor med energirycken Monsters logotyp säljer dock tydligen bäst. Då poppar givetvis en liten fråga upp i döskallen: Vem i helvete köper något dylikt?

Utgifter på 5500 kr, inkomster på 6300 kr. Det krävs inte någon magister i ekonomi eller glasögon för att räkna ut att januari inte kommer bli speciellt ösig.

Jag är fortfarande jävligt rökfri. Tack, tack för applåderna.

Hej jävla då.

Ps - Nu köptes det precis en biljett till Tindersticks, januariöset blev genast ännu mer avlägset.

fredag, december 25, 2009

Kick in the eye

De vuxna fick mest julklappar. Så ska det inte vara, vilket irriterade mig. Det är ingen som tänker på oss barn längre!

På kvällen kom barnbarnet från helvetet på snabbesök, den jäveln fick också många julklappar vilket även det irriterade mig. Jag satt lugnt och fredligt i vardagsrummet och sög på en must och löste korsord när det lilla dampfanskapet kom och skrek

– JAG TYCKER INTE OM DIG, DU SKA INTE VARA HÄR!
Tänkte förklara att det var ytterst ömsesidigt och att jag trots min ovighet i kroppen utan problem skulle kunna sparka honom i ansiktet.

Men så får man inte tilltala barn, för ungar är ju så jävla härliga. Istället blev jag bara jävligt varm i kroppen och tackade för informationen. Om 13 år ska jag plocka honom, ja det ska jag.

Nu är jag mätt som fan och det flyter ägghalvor i blodådrorna och jag ska sätta mig och skåda småfåglar genom köksfönstret, så därför blir det en juldagsrepris.

Juldagen. Finns det något bättre? Stå i kö i två timmar för att sedan mötas av en grymtandes anabolatjur till dörrvakt och sen få betala inträde på 350 kronor till en artonårig tjej med större bröst än Dolly Parton och efter det väntar ytterligare en halvtimmes köande för att komma fram till bardisken och när man väl är där så blir man ifrågasatt av bartendern med nån häftig frisyr och nitarmband när man bara beställer en ”enkel jävla stor stark” och inte något mer spännande och sedan spills halva öljäveln ut på grund av trängseln och efter det får man stå och småprata med nån idiot från gymnasiet och båda låtsas som att det finns intresse och den avdankade discjockeyn vill vara modern och spelar E-type men det är ingen idé att fråga om något annat för det finns inte och sedan blir man packad som fan och råkar ramla över nån handikappad typ som sitter i rullstol och det ser ju givetvis anabolatjuren till vakt och man försöker förklara läget men den fittan vill ju bara ha något att bråka med så vaktfan tar några snabba tjyvgrepp och sedan ligger man på trottoaren med ansiktet vilandes mot grus och glassplitter och sedan är det bara att gå hem och lägga sig allena i sängen och vänta på att bakfyllan och ångesten ska väcka en imorgon.


God fortsättning.

onsdag, december 23, 2009

People ain't no good

Lillasystern på 26 år och som på papperet är som alla andra barn sitter och sjunger en egenskriven visa som i stort sett bara innehåller textraden ”JAG ÄR ETT RÖÖVHÅÅL”. Det pratas även neurosedynskador utan anledning och kvinnan som utger sig för att vara min mor gick på det lilla luret om att det ska rökas hasch bakom husknuten och att jag fått en väldigt nära vän som är man.
– Du är mitt barn oavsett vem du blir kär i, men knark ska du inte hålla på med, sa hon för att rädda ansiktet.
Ja nu jävlar är det jul igen.
Must i strupen och senapssillar slingrade runt lungorna.

Såhär i juletider skulle jag vilja säga ett par genomtänkta ord till en stor grupp människor i samhället, nämligen till er som låter butikspersonalen göra paket av era julklappar:


Ni är ett gäng respektlösa jävla fittor som inte tar hänsyn till varken personal eller köande kunder. Vad är ert förbannade problem? Har ni aldrig hört talas om effektivitet? Klarar ni inte själva av att linda lite jävla presentpapper runt en tröja eller va fan det nu kan vara så ska ni fan inte köpa några julklappar. Jag hoppas att ni brinner i helvetet eller blir behandlade med tjära och fjädrar eller ramlar och får en lårbenshals eller två kapad. Och kom för fan inte och skyll på tidsbrist. Ni är bara dumma i huvudet. Jag hatar er av hela mitt julhjärta.
Det ska ni veta.
Fy fan. Fyyy faaaaaaan.

Kram.

Blown out of the sky

Fan så glad jag är över att bocken i Gävle återigen har fått sig en käftsmäll. Det där jävla bockludret stjäl våra jobb och kvinnor, jag tycker att han borde skickas hem för gott.

För övrigt så är tvättstugan bokad på nyårsafton. Att fira Sylvester är det bara amatörer som gör seriöst. Och för en människa som håller på att studsa upp och nästan skallar taket och skiter på sig samtidigt när spisfläkten slår igen är tvättstugan, tysk synth och två flaskor rött som leder till sänggående innan klockan blivit tio det klokaste alternativet.

Jag tycker inte om när det smäller helt enkelt. Den motiveringen gjorde att jag slapp 15 månader av grupponani i Boden efter gymnasiet. Så den fortsätter jag med.

Nu ska jag gå till bolaget och köpa gubbdricka för att slå in i något fint tidningspapper. Ett nummer av Sonic kan bli kastrerat. Och whiskey som livets vatten, my ass att det är. De där gaeliskarna hade fan inte koll på nånting. Förmodligen något bindgalet fruntimmer som hittade på det där.

Jaja, hej jävla då och kram. 

tisdag, december 22, 2009

Ballad for Beelzebub

Enda jullåten som behövs. Kyrka, skägg, kedjor, saliv, hattar, körer och svett.
Det är en massa snö och gulliga renar och utslagna människor som inte har något hem och som ingen bryr sig om och blir pissade på av Coca Cola-tomten utanför kyrkfönstret. Men det är sådana fina julsaker man får lägga till själv i sinnet, för det syns inte i videon.

måndag, december 21, 2009

Under the gun

När man spenderar en måndagskväll på ett tåg i sällskap av en liten öl och Sisters of Mercy och när det då och då blixtrar till på tågtaket och ett vinterlandskap blottas utanför fönsterrutan och magen är full av lussekatt så känns livet bra.

Men nu sover vi.  

söndag, december 20, 2009

Train long suffering

Livet är konstigt.

Så, nog om det.

Den här bloggen fungerar lite som Musikhjälpen, utan att pengar ges till behövande. Dagens önskning kommer från en gravid tokfan i Uppsala. Hon gillar tydligen att lajndäänsa till den. Helt vedervärdig låt, men vi är alla olika.

Nu ska jag sätta mig på ett tåg för att senare äta lussekatter. Så kan det vara ibland, en söndag i anslutning till little baby Jebus födelse.


Ps - Ja, det står Jebus.

lördag, december 19, 2009

Love is colder than death

Var nyss och köpte sällskap i form av sex burkar folköl.

– Fryser du? frågade mannen bakom kassapparaten.
– Ja, sa jag.
Har du ingen tjej?
– Ööh ... nej.
– Det är därför du fryser!
– Vad?
– Du har ingen tjej, det är därför som du fryser så.
– Mm, så är det säkert.

Frysandet kan eventuellt också ha berott på det är ungefär femtioelva minusgrader ute, och att mina vantar ligger i en jävla bil. Nu ska jag leka med det nyinköpta sällskapet, vi ska lyssna på tuff musik och prata känslor och leka charader och liggdansa på soffan och sprätta med benen och ha långkalsongsparty. Och diska.

Dagens ros går till Tindersticks som besöker Sverige i vår. Äntligen något att se fram emot i denna kompakta jävla gråskala till vardag.

Dagens ris går till idioten som skulle betala drygt 4000 kr till mig på Samhall med jävligt skrynkliga tjugolappar och enkronor. Och till borgarna förstås, men det riset är permanent.   

Hej då era jävlar. Nu dyker vi – och önskar att vi vore långt, långt borta och på väg. 

fredag, december 18, 2009

Together in electric dreams

Jag har uppesittarkväll med lite dystopisk hiphop från Amerika och rimmar på paket. Paketen finns inte rent fysiskt än, bara i tanken. Och jag rimmar mest åt de där karlslokarna som nästlat sig in i familjen. Han den gamle önskar sig tydligen en ”god whiskey”. Det där med att den ska vara god irriterar mig. Hade han bara sagt whiskey hade jag kunnat köpa en flaska Explorer eller Marinella, men nu ska den tydligen vara god.

Och eftersom whiskey bara är för kärringar så kan jag inget om dryckeshelvetet, men jag antar att en god whiskey är lika med en dyr whiskey. Fan också. Jag har därför inte rimmat något till honom av ren princip.

Så jag har egentligen bara kommit fram till ett rim, tillägnat den yngre odågan som har börjat störa jultraditionerna med sin närvaro – svågerjäveln. I grund och botten en bra typ, men ändå. Han borde ändå sköta sitt på annat håll.

”God jul
jag tänker inte rimma på att du skulle vara ful.
Så nu slutar jag med att försöka få liknande ord komma efter varandra.

Här är din julklapp.
Jag respekterar din hobby, men tycker att den är på gränsen till osund.
Och du ska ge fan i min lillasyster.
Hade jag varit du så skulle jag sova med minst ett öga jävligt öppet i natt.
Grattis på jul
önskar han som slår en knuten näve i en handflata och blänger på dig just nu.

PS – Ett förtydligande bara, du ska alltså sluta bo och vara förlovad med syrran och passa dig ytterst noga."

Här kommer ett julkort till alla som vill. Det är jävligt opersonligt och den som tar åt sig borde tänka om. Jag har för övrigt sagt God jul vid minst ett tiotal tillfällen senaste tiden, och menat det kanske 1,3 gånger på sin höjd. Förbannat innehållslöst uttryck. Julkortet är dessutom återanvänt från förra året, jag är en jävla miljövänlig typ och en fantastisk människa.

Eat my fuck.



Driven like the snow

Det är sent och jag borde sova men samtidigt är det så jävla mycket man borde, så fuck it. Man borde vara en bra människa till exempel. Jag skulle ju ha producerat inatt, det har gått som det brukar. Lite sådär avslappnat skönt åt helvete. Och nu är jag hög på övertrötthet och kyla.

Förra veckan gjorde jag ju en banbrytande (banbrytande är december månads ord) upptäckt när jag avslöjade att Ace of Base och designerrörelsen styr världen i lönndom.

Det kan stämma, det tror jag fortfarande. Däremot har jag som relativt ung och ivrig och glad amatörforskare hittat en ny teori som kan konkurrera.

Ta och titta i era almanackor. Vad hittar ni där? Jo, följande:

18/12 Abraham. Bibelgubbe och folkets fader

19/12 Isak. Typ bibelgubbe.

20/12 Israel, Moses. Typ bibelgubbe. Och han som låg i vassen, hög bibelgubbsfaktor.

21/12 Tomas. Tomas tvivlaren, en av apostlarna. Bibelperson.

22/12 Jonatan/Natanael. Gamla hebreiska namn, bibelgubbar.

23/12 Adam. Han den snygge i lustgården. Bibelnudist.

24/12 Eva. Det där våpet som genom kvinnlig klåfingrighet berövade hela mänskligheten en möjlighet att bara få glida runt med händerna i sidorna och vissla i lustgården utan några som helst problem i hela jävla världen. Tack kärring! Bibelfnask.

25/12 Juldagen. Bibeldag.

26/12 Staffan. Han i julsången.

27/12. Johannes. Han som döpte. Bibelman.

28/12 Benjamin. Kanske relaterad till Sara eller den brinnande busken. I alla fall nämnd i bibeln.

29/12 Natalia/Natalie. Kopplingar lär finnas till bibeln.

30/12 Abel/Set. Abel blev ihjälslagen av sin bror Kain i bibeln. Set satt och söp på The Woolpack i serien Hem till gården (ganska bra serie, trist att Zoe skulle vara flata bara).

31/12 Sylvester. Tysk bög som firar nyår. Ingen bibelgubbe. Eller kanske.

Ser vi ett mönster?

Ja, det gör vi.

Det är i stort sett bara den patriarkala bibeln som påverkar våra dagar mellan den 18 och 31 december. Det har ni fan inte tänkt på!

Och all den här informationen har jag kommit till fram utan att ens vara konfirmerad. Jag är inte så jävla dum som jag ser ut. Ska be någon oberoende teolog kika på mitt resultat för att ytterligare stärka trovärdigheten. Sen ska jag vinna priser.

Men först ska jag sova. Klockan ringer om 4 timmar och 12 minuter. Och jag ska lyssna på Driven like the snow tills jag somnar. Och tänka på något. Något som är fint, som grönsaker och cyklar. Gonatt.

torsdag, december 17, 2009

Head like a hole

Det har varit en mycket lång och vaginal dag. Och nu är jag trött och huvudet är tomt. Det största framsteget idag bestod av att jag fick 4 rätt av 8 möjliga i ett kvällstidningstest i slidkunskap. Det tycker jag är ett väl godkänt resultat med tanke på att det är ett mytiskt område som kanske inte ens finns på riktigt. På en fråga om vad mellangården är blev jag dock lite konfunderad eftersom det inte fanns något svarsalternativ som ungefär löd – En av tre gårdar i Bullerbyn. Men jag tror jag fixade den ändå.

Just ju sitter jag insvept i en filt och ser ut som en liten beduin som är förkyld. Jag tror att förkylningen har att jag göra med att jag inte röker längre. Ickerökare har fan inget immunförsvar. Fan va kallt det är.

Och det jag egentligen ville säga var att jag inte har något att säga och att jag ska öppna ett annat dokument och ljuga ihop innehållet där innan deadline.

Så hej då.

Ps – Det har antytts att jag skulle vara en fegis.  Och att det krävs mod för att besöka västerhavet, vilket jag antar ska utläsas västkusten.
Det ligger nycklar på bordet, och varje morgon går jag under en byggställning som kan ses som en stege. Så feg är jag inte. Och för att åka till havet på den västra sidan krävs knappast något mod, bara en jävla massa brist på förstånd. Och det har jag. 

onsdag, december 16, 2009

Silence is sexy

Kan inte. Vill inte. Orkar inte. Hinner inte. Vågar inte.

Så därför håller jag tyst och tänker istället på hur det skulle vara att sitta vid havet en försommardag (innan man hunnit tröttna  på den där jävla värmen). Bara sitta på en klippa och glo och få ha skepparkrans som inte blir ifrågasatt och titta på vattnet och dricka en butelj med öl eller två och kanske våga peta på en manet när man blivit berusad och kaxig och romantisera livet som fyrvaktare och leka med Krabban Gunnarsson och ha tång i ansiktet och akta sig för måsjävlar och sen gå hem med en sjöjungfru slängd över axeln och fortsätta lyssna på havet i den där fina snäckan man stulit och lösa korsord som inte är för avancerat och känna sinnesfrid.

Men nu är det inte så. Så därför är jag tyst. 


Jajaja ... det är en bild av Jan Stenmark, nu när jag sagt det kan jag inte bli tagen av polisen. Men vart jag stal den minns jag inte.

tisdag, december 15, 2009

Bad blood

Morgoncigaretten har bytts ut mot morgonnäsblod. Blödandet har kommit regelbundet i över en vecka, så det borde inte finnas något samband med rökavvänjningen. Det en man periodvis inte har i muffen får han ha i näsan, det är min teori.

Det är alltid högernäsborren som gråter blod, jag kan inte komma ihåg att jag särbehandlat den till fördel för den vänstra. Men den har säkert sina skäl att jävlas. Allt med själ har oftast skäl.

Det finns inget mer att säga och nu ska jag städa och fortsätta dansa lindy hop genom livet och låta mungiporna mötas i nacken. Och fira födelsedag för någon som inte finns. Sånt gör man ibland.

måndag, december 14, 2009

The smell of today is sweet like breast milk in the wind

Det är ju inga konstigheter att sluta röka, jag fattar inte vad folk yrar om.
Antingen så röker man, eller så gör man det inte. Det är bara att välja, svårare än så är det tydligen inte. Det var visserligen lite stirrigt imorse. Var en aning orolig för att morgontoaletten skulle utebli, och att det skulle komma en panikartad attack på bussen. Men björnandet gick bra, så nu vet ni det. Frågor om björningsprocessen? Nej, okej, bra.

Jag har alltså inte rökt. Jag har heller inte tagit på mig själv, på det där sättet som får änglarna att generas och Gud att rasa och skicka en ytterligare några steg längre från himlen varje gång det sker. Det är lika bra att ge fan i allt på en gång.

Jag är ren, världen ligger för mina fötter. Ge mig prinsessan och halva kungariket. Det förtjänar jag nu.

Och ja, man ska vara kaxig om ickerökning efter mindre än ett dygn.

Hej då. 

söndag, december 13, 2009

Prime audio soup

Lucia. Nu skulle man stå och må med en folköl i rökrutan utanför en fritidsgård och prata om djupa saker med fjortonåriga tjejer, det vore fan något det. Men vad är en bal på slottet som hon med mössen på julafton sa.

Så dagens middagstips kommer istället. Tuffa killar skriver om mat på söndagar.

Potatis- och purjolökssoppa

Du behöver:
En spis
Potatisar
Olika lökar
Vatten
Buljong
Olika redskap
Tro på dig själv

Gör så här: Gå in på Konsum, det ligger närmare än Ica på vägen hem. Glid omkring planlöst utan att veta vad du ska ha, irritera dig på en gubbe som går in i dig. MEN JÄVLA GUBBJÄVEL, ÄR JAG OSYNLIG ELLER?!! skriker du inombords så att det gör ont i hjärnan, men du är behärskad utåt. Det är du. Kom och tänka på att soppa kanske vore något, potatis- och purjolökssoppa känns gott, det har du inte ätit sedan hemkunskapen på högstadiet.

Ring någon för närmare beskrivning om ingredienser, kanske din mamma. Fråga om det är purjolök som används som bas i potatis- och purjolökssoppa tillsammans med potatis. Få en suck till svar som visar på att hon tänker på när det ungefär kan ha varit som hon tappade sitt barn i golvet. Få sedan förklarat att det inte helt otippat är purjolök, och att buljong är vettigt att ha med.

Fundera ett tag på om buljong verkligen är nödvändigt, om det verkligen gör någon skillnad. Fundera sen på att du aldrig skulle bli uppringd av nån vän som satt med i ett frågesportsprogram eftersom du inte har några specialkunskaper. Att du är högst medioker gör dig lite sorgsen för en sekund men du tar dig snabbt samman och går och letar upp buljongen.

Sen betalar du och går hem. Väljer du att inte betala springer du hem.

Väl hemma börjar du leta efter recept i kokboken, för att få ett hum om mängd och skit. Du hittar inget vettigt, så du använder dig världsvant och modernt av Internet istället. Där finns det. Dock är de flesta avsedda för kärnfamiljskonstellationer om 4 personer. Tänk att det ges ut alldeles för få kokböcker och att du ska skriva en egen för ensamätandes hjältar och börja fundera på olika recept att ha med. Var nöjd när du plitat ner korv med bröd, korv, bröd, banan och kokt ägg på en tankekarta.

Ta sedan och skala potatisarna, ungefär 7 stycken eftersom du inte orkade/klarade räkna om kärnfamiljsreceptet. Skiva sedan potatisarna, tänk att det är som tjocka chips. Lägg sedan skivorna på lämpligt ställe och hugg in på purjolöken. Var först lite osäker på vilken del som ska användas, den gröna eller vita. Men att ringa din mamma igen med dumma frågor känns onödigt, kanske skickar hon över män i vita rockar snart. Chansa på den vita delen. Ta bort det överflödiga skalet och strimla sedan resten.

Att strimla saker är inte så jävla lätt som det ser ut att vara i monsterfilmer, så därför blir det grova strimlor. Men det gör inget, du är duktig ändå. Du är värdefull, ja det är du. Du kan så mycket. Du är en idiot.

Av bara farten slänger du upp en vanlig lök också, spontant och härligt gjort av dig. Modigt. Du skivar löken. Sen bryner du allt du skalat och skivat och strimlat i en gryta, en stor gryta. Tillsätt sedan 1 liter vatten. En liter vatten är en liter vatten, använd två tomma ölburkar som kannor för att få rätt mängd. Två buljongtärningar kastar du i också. Sedan står du och tittar i drygt en kvart på det som kokar och glor förväntansfullt med något odefinierbart i blicken.

När du tröttnat på att vänta tänker du att nu är det fan klart oavsett hur jävla oklart det är. Du har ingen soppslev, men det är ändå bara kärringar som har sådana tänker du och använder en mugg för att få soppan till en tallrik, förslagsvis använder du en djup tallrik.

Servera med ett stort glas mjölk, tänk att mjölk är det bästa som finns.

Ät framför tv:n, svär att skidsporter inte är på riktigt eftersom det inte finns någon boll inblandad. Titta i ren protest på nåt jävla skitprogram på 5:an istället.  

Konstatera att det smakar helt okej, och att det fyller sin funktion, men att det kanske inte duger som musöppnarmiddag.

Så, varsågoda!

Hej då.

 

 

lördag, december 12, 2009

How soon is now?

Dionysos avkomma ligger omsorgsfullt i min famn och jag svansar omkring i lägenheten och släcker törst och begär med den röda rinnande kärleken. Och jag försöker tydligen använda lite poetiskt språk. Det är ju fint, håhåjaja. Rosor är röda, violer är blå, ditt ansikte likaså.

Det är lördag och jag är vuxen. När man är vuxen så är man hemma på lördagskvällar. Ibland ensam, ibland själv, ibland sänkt, ibland the ruler of the world, ibland ingenting. Oftast ingenting, det bara är. Ambitionerna med ett socialt uteliv försvinner på höstkanten vid 28-års ålder, det är min teori.

Jag ska nog städa mitt mycket ungdomligt dekorerade kylskåp. Sånt gör man som vuxen. Städar och sen dör man. 

Så jag tassar omkring med kuken slängd över axeln och en trasa i ena handen och ett glas rött i den andra. Som en liten farbror. Och ska torka ur kylskåpet. Egentligen borde jag inte behandla kylskåpet så faderligt som jag gör, utan mer styvmoderligt eftersom det verkar ha legat i målbrottet i över ett år och låter så in i helvete och stör min skönhetssömn.

Sedan kanske jag belönar mig själv med mer vin och vågar klicka på bannern som säger ”Meet your russian beauty today”.  Sverige är för litet för mig, därför känns Ryssland rimligt. Ryska tjejer kan nog det där med äkta kärlek, särskilt över Internet. Inga falska lovord om guld och gröna skogar där inte, utan på riktigt. Jävlar i havet, raka rör från ryskorna.

Fan, det vore något, sitta med nya familjen i en förort till Vladivostok och bara må. Babusjkan som lurar i hörnet och virkar något med sina kefirhänder och svärmor som kuvat stryker omkring och ska servera rödkålssoppa eller vad det nu kan vara och så ska man äta middag och råkar sätta sig på svärfars plats vid matbordet där han grott in sin svanskota i träslaget på stolen så att det liknar ett fossilavtryck. Då härsknar han nog till, svärfar, och ska börja svinga med en påk som är svarvad vid kanten till Uralbergen. Då får man helt enkelt säga åt gubbfan på skarpen att tagga ner, förklara att det bara är kärringar som ska spela macho i tid och otid.

Det är nog en bra taktik, att hota svärfar direkt när han börjar mopsa upp sig.

Men jag kommer ju aldrig klicka på den där bannern, så varför ens fundera på konsekvenserna?

Nu ska jag hylla mig själv för gårdagens låtlista, som är jävligt bra. Men det verkar ju bara Jocke the Cramp och Evert ha förstått. Vettiga människor växer inte på träd, det måste man ha i åtanke. Gonatt.

Och apropå låtlistan så kör vi sista spåret i repris här, kloka ord från en farbror. De får avsluta natten, och snart kommer lucia. Inte hit, men ändå. 

fredag, december 11, 2009

It's a dirty world

Det känns hedrande att Apa inte bara går runt i Melbourne och brottas med kängurus och dricker Victoria Bitter och skriker mate till varenda jävel hon ser, nej hon tar sig tid att skicka julkort också. 

Att hon även framför meddelandet med emfas är fint. Hon är 28 på papperet och 7 år i området där det på andra bor en hjärna. Men det är också fint. På sitt sätt.

I övrigt har jag absolut ingenting att säga, förutom att min vecka slutar imorgon och en ny börjar på söndag. Det där med helg är onödigt tycker jag, det kan andra få syssla med.

Men jag passar på att kasta lite pärlor åt svin genom en spellista. Det är en väldigt bra lista, särskilt de tre första låtarna, men det spelar egentligen ingen som helst roll. Det är inte så mycket som spelar roll, om man tänker efter ordentligt.

Hej jävla då. Eat my fuck! 

torsdag, december 10, 2009

Can your pussy do the dog?

Veckans djur: katt

Först: Jag har tidigare sagt att katten aldrig kommer att bli veckans djur, jag har även kallat katt för ett jävla skitdjur. Det har jag. Och nu citerar jag mig själv ”Det gnabbas en aning mellan katt- och hundägare om vilket djur som skulle vara bäst. Kattägare menar på att en katt är så härligt självständig. Men vill man ha någon som är lömsk och opålitlig och ränner ute hela nätterna och knullar hela grannskapet så kan man lika gärna skaffa sig en flickvän”

Så har jag sagt, men saker förändras på gott och ont. Och även om jag fortfarande står för citatet så är jag precis som Cristina Husmark Pehrsson – ödmjuk och lyhörd.

Nu: katt.

Kallas Felis silvestris catus för de som är lite förmer, och tamkatt för folk med lite vanligt jävla bondförnuft. Carl von Linné, den gamle rasbiologen, beskrev tamkatten taxonomiskt första gången 1758. Taxonomi är ett krångligare ord för indelning, klassificering eller släkt och varför det skulle vara så förbannat svårt att skriva från början får ni fråga internetz om. I alla fall så räknas tamkatten som en underart till vildkatten, förmodligen kallas vildkatten för Die Überkatze i det där landet som var lite politiskt turbulent under 1930-talet.

I källan som används saknas fullständiga uppgifter om kattens vikt och längd, men en av landets främsta kattkännare uppger att matchvikten kan ligga mellan två och fem kilogram och att den möjligtvis blir runt 50 centimeter på längden. Kattens päls kan ha lite olika färger, till exempel svart.

Katten kan få barn när den är runt 9-10 månader gammal, antalet kattbarn som kommer ut är uppskattningsvis mellan tre och fem stycken. Men den kan säkert vara flexibel på den fronten, det är så jävla onödigt att vara enkelspårig tänker nog katten. Den har dessutom 32 muskler i varje öra och gillar att sova mycket.

Kattens rygghår kallas man och av manen görs violinsträngar. Av kattens mjölk görs mycket god ost som passar bra till pepparkakor och ett par tre flaskor glögg.

Kommunikation är ett ord man gärna spyr på, men katten vet att det är något mycket viktigt att kunna hantera. Därför kommunicerar katten på flera olika sätt. Bland annat vokalt. Då jamar katten. Mjau låter det då. När katten jamar vill den inte helt oväntat något, som att få mat eller uppmärksamhet.

Vissa katter jamar mer än andra. Det är inte alls konstigt, ungefär som att vissa människor pratar mer än andra. Människor som pratar väldigt mycket, som verkar tro att två sekunders tystnad leder till universums undergång, har dessutom oftast väldigt svårt att lyssna på andra. Människan som pratar väldigt mycket kan fråga hur någon mår. Någon kan svara att maken rymt med en yppig platinablond 19-åring och att det ofattbara sveket känns overkligt och att mammas dödsbo måste ordnas och att ungarna fått tyfus. Och när någon står där på bristningsgränsen vid grönsaksdisken på Ica och kanske för första gången på länge vågat öppna upp sig för att en annan människa gjort ett sken av omtanke – så säger människan som pratar mycket att det är ju toppen att allt är bra och börjar yra om att linfrö är så jävla nyttigt för det har minsann människan läst.

Men nu var det katten ja ...

Den kommunicerar även genom svansen, via kroppsförlängningen håller den också balansen – som en käpp ungefär. Pekar svansen rakt upp är katten glad, piskar den fram och tillbaka är katten argsint och vill slåss med första bästa jävel som utmanar. Är svansen långsamt pendlande är katten lite labil och borderlineig och vill både kela och vara ifred.

Flertalet människor har katter som husdjur. Men många vill bara en katt över sommaren, det är oftast ungarnas fel som tjatar så in i helvete om ett sällskapsdjur. Och det är kul att dra svansen i katten någon månad, det tycker säkert mamma och pappa också eftersom de inte verkar föregå med ett gott exempel i den här frågan. Men sedan är semestern slut och det där idylliska lantstället ska lämnas.

Och där sitter katten ensam kvar utanför farstukvisten och tittar på en fullpackad SUV som rullar bort på grusvägen. Visserligen tycker säkert katten att det ska bli skönt att slippa familjen, särskilt den där feta ungen som alltid hade chokladsås över kinderna och gapade om korv och varma baconchips mest hela tiden. Men nu är katten själv och dörren är låst och den sista burken Whiskas tryckte knubbisen i sig på pin kiv efter frukost. Och det börjar regna och blåsa. Och katten vet att den kommer att dö och bli bortglömd och lommar in i skogen för den sista vilan. Stackars katten. Man ska inte vara dum.

Men nu blir vi glada igen och tänker på att katten är ett väldigt roligt och fint djur, på avstånd och Internet i alla fall. Grattis katten till Veckans djur, du kommer aldrig bli lika bra som myskoxen. Men du är älskvärd ändå. Kram.

Fuck it

Årets svensk gick tydligen till nån professorjävel. Varför förstod jag aldrig, läste visserligen inte speciellt noga heller. Det är orättvist tycker jag. Jag tror inte på mycket, men jag satte mig som en av förhandsfavoriterna till priset. Ja, det gjorde jag. Och att motivera tycker jag är överflödigt.

Det verkar även som om min inbjudan till Nobelfesten har försvunnit hos postverket. Om de inte utsätter mig för en överraskning och hämtar mig med helikopter snart. Det hade varit lurigt av festkommittén. Men det blir nog inte så. Och jag sörjer inte över att missa festen i sig, den är nog ganska skitnödig och trist, jag tänker mer på alla som blir besvikna för att jag inte dyker upp. Hertha Müller kommer ju bara sitta och peta i maten och sen supa sig dyngrak av sorg och ha ångest imorgon.  

Det är synd om människorna.

Nu tar jag en promenad och lägger upp en strategi inför 2010. Eller så aktar jag mig bara för mörkret. Fan vet. 

Been smoking too long

Stoppa pressarna, ring Aftonbladet: 

På måndag, 091214, ska jag sluta röka.

Jag har tillsatt en personlig övervakare för att detta ändamål ska efterlevas. Övervakaren kommer inte kunna bevaka mig fysiskt, men att ljuga inför övervakaren bör leda till ett själsligt armod. 

Och den som ljuger slutar sina dagar brinnandes i helvetet med en sparkad bockfots avtryck över käkpartiet.

Jag lider redan martyrdöden tusenfaldigt.

Med vänliga hälsningar
Wayne Nilsson

onsdag, december 09, 2009

A cruel taste of winter

Det är väl inte fult gjort, att först efter ha fått egna klappar på julafton vänligen men bestämt förklara att man själv inte köpt några och liksom på något skenheligt sätt skylla på en protest mot masskonsumtionen?

Nej, det är det nog inte. Bra. Då är vi alla överens om det.

För övrigt så vandrar fjällämlarna norrut om vintern. Där kalasar de på nötter och frysta bär. Sedan dör de. Så är det. Tänk på det en liten stund. Nu ska jag göra något viktigt. Hej då. 

tisdag, december 08, 2009

Crazy bitch

Men titta vad jag har jag gjort igen!

Jo, ni ser helt rätt. 

Jag har hällt ris i en cylinderformad behållare som helt uppenbart är avsedd för kaffeförvaring. Där har ni den yttersta formen av dårskap. Konflikten i att hälla ris i en kaffeburk gör det hela så galet. Det händer att jag gör så ibland. Jag är så jävla galen och full av helt sjuka upptåg så att jag nästan blir rädd för mig själv.

Jag är galen, helt jävla gaaalen, sitter jag här och skriker på göteborgska. Det är mycket viktigt att det skriks på just göteborgska. Precis som hokus pokus måste skrikas på hittepådanska. Låter ungefär – hoogus poogus.

Men nu ljög jag, här skriks ingenting, det muttras litegrann över hur jävla dålig Bosse Pettersson är som så kallad expertkommentator. Annars är jag tyst.

Och det är inte speciellt galet gjort att hälla ris i en burk som det står kaffe på. Det är bara en förvaringslösning, inte svårare eller konstigare än så. Burkjäveln får dessutom stå gömd i skafferiet eftersom den är så jävla ful så det är ändå ingen besökare som noterar det okonventionella agerandet.

Jag är därmed inte galen heller. För galna människor äter kattungar till frukost eller placerar kanyler i sandlådor eller trycker ner pålar i botten på badplatser eller röstar på Sverigedemokraterna eller skickar bomber till folk eller sänder 242 sms om dagen till den där tjejen som skymtades på en stadsbuss för tre år sedan. Sånt gör inte jag. Jag är frisk.

Jag är ungefär lika jävla galen som någon som beskriver sig som helt crazy efter att ha haft på sig ett omaka strumppar under ett par stövlar. Idioter.

Nu ska jag fortsätta att hytta med näven åt tv:n och svära lite tyst när Bosse pratar.
Och tänka på hur det skulle kunna vara, och inte på hur det är.
 
Måtte dårskapen förhindra vansinnet.

Hej då. 

The sign

Något av fruntimren ur Ace of Base har släppt en bok. Det är inte så viktigt, vad som bör belysas är det faktum att poporkestern i början på 90-talet släppte en skiva med namnet The sign. Skivan har sålts i runt 23 miljoner exemplar.

Nu skulle man ju lätt kunna tro, om man är naiv och blåögd, att namnet ska uttalas just the sign, med sign som då syftar på tecken eller symbol. Men det kan likaväl uttalas - design.

Och vad kan vi dra för slutsats av det? Jo, att designerrörelsen ligger bakom allt, den är förmodligen världsomspännande och det lär finnas en dold agenda. Rörelsen styr antagligen allt. Vart är den heliga graalen? På vilket sätt är Lars Wallin inblandad? Finns kopplingar till Camilla Thulin?

Det är sånt jag ska ta reda på, och jag återkommer när jag har mer kött på benen. Det kommer bli banbrytande. Beware!

Nu ska vi se vad dagen har i sitt sköte.

Jag hoppas dagen har vårdat sin intimhygien.

måndag, december 07, 2009

Judy and the dream of horses

Har inte tid med det här idag. Måste skriva något annat som känns inte känns speciellt motiverande. Inte alls faktiskt. Dessutom håller jag på och motar ut trojanska hästar ur lägenheten. De kommer från datorn. Funderar på nödslakt, men jag har svårt för blod så det blir nog till att bygga ett stall på trottoaren nere på gatan. Där ska de matas med hö och pellets och talgbollar eller vad de nu äter och bli ryktade. Att man skulle gå och bli stalledräng så här på 2000-talet kom lite oväntat.

Men stjärngosse blir jag fan inte, där går gränsen.

Visar era barn tendenser på att vilja vara stjärngossar till helgen så låt då Sumo slå på stora varningsgonggongen och skicka sen ungarna till nåt labb för undersökning. Alla borde vara lucia och få svimma och sen är det inte mer med det.

Jaja, sen ska jag prova min nya tandkräm och ge Karius och Baktus en jävla omgång och sen gå till sängs och lyssna på P1.

Där har ni min kväll. Hej då.   

söndag, december 06, 2009

People aint no good

Jo den där listan som jag inte orkade skriva om, den i Kupé som listade vilka 960 personer helst skulle vilja sitta bredvid på tåget, den ser ut så här:

1 Fredrik Reinfeldt
2 Kronprinsessan Victoria
3 Barack Obama
4 Kung Carl Gustav
5 Robert Gustafsson
6 Ingvar Kamprad
7 Jan Forsberg (SJ:s VD) och Johan Glans
9 Carl Bildt och Mark Levengood

Nu har jag lugnat ner mig en aning och tänker inte direkt spy galla. Men det är fortfarande en jävligt dålig lista, förutom nummer tre och alternativ två på nummer sju. 960 personer är ju visserligen inte speciellt mycket, men jag tycker ändå att man kan dra en generell slutsats om att folk saknar tycke och smak, vilket förvisso inte kommer som en överraskning så det är ju inget som pressarna behöver stoppas för. 960 personer är ungefär 87 fotbollslag det, eller ungefär lika många råbarkade bjässar till hamnarbetare i Murmansk som jag skulle kunna brotta ner med en arm. Sån är jag, hård som fan – äter stål och skiter kätting.

Jag sitter helst själv, eller bredvid Soda om det ska åkas tåg. Men bara ute i Europa, att åka tåg i Sverige är inte speciellt upphetsande. Med Soda kan man dricka öl och prata om viktiga saker, såsom kvinnor, Stefan Fölster och Ramzan Kadyrov. Fredrik sitter förutom sin familj helst intill Maud, Jan och Göran han. Karln saknar ju för fan helt och hållet omdöme.

Hade jag hamnat bredvid Reinfeldt så hade jag väl betett mig som vanligt antar jag, därmed inte sagt någonting. Jag sköter mitt så sköter Reinfeldt sitt. Han däremot, han hade väl gjort lismande närmanden efter ett tag. Kanske tiggt om snus eller nåt. Och det hade han fått, men sen hade jag läst lusen av honom. Speciellt om sjukförsäkringen, för den retar mig som fan. I och för sig ska väl reglerna ändras nu så någon som är döende i cancer inte ska tvingas ut för att söka heltidsjobb. MEN? Hur jävla svårt hade det varit att räkna ut innan med arslet att det kanske inte var en sån jävla bra idé? VA?
Men om någon är död, så är den inte sjuk och det är bra tycker borgarna.

Kronprinsessan hade nog också börjat tjata om snus, hon tjyvsnusar säkert, det syns på hennes ögon. Henne hade jag nog inte orkat läsa lusen av, det är väl inte hennes fel att vi har ett förlegat statsskick i det här landet. Däremot skulle jag plantera en liten idé om dubbelbröllop i hennes hjärna. Det skulle vara bra rent PR-mässigt för hennes del om hon gifte sig bredvid Kreti och Pleti. Hon kanske skulle fråga om jag hade någon att gifta mig med och då skulle jag ljuga som fan och säga ja. Fast hon kanske tycker att det räcker med vanligt folk av kött och blod med den blivande maken. Men då skulle jag föreslå att jag i alla fall kan vara bestman, det har jag referenser på att jag kan. Eller att det kan säljas tallrikar med mitt ansikte på i nån souvenirshop i anslutning till festen.

Eller föreslå att hon i alla fall skulle kunna visa muffen där på tåget. Fast jag vet samtidigt inte hur jävla kul det skulle vara. Dels för att jag tror att muffen ser ut ungefär som en muff gör i största allmänhet (muff är ett jävla fult ord för övrigt) och sådana har jag sett på film tidigare. Och sen skulle det bli lite … ja, jag vet inte, - joråsåatt … här sitter du med landstingstrosorna i knävecken och kjolen vid midjan och jag rullar tummarna och tycker egentligen att hela situationen är ytterst genant.

Jag sitter som sagt helst själv, eller med Soda. Men okej, vill Barack Obama slå sig ned, så visst. Men inte om han fyller år och förväntar sig en Marilyn Monroe-dans där hans stab ska rigga upp nåt jävla fläktsystem för att min klänning ska blåsa omkring. Men Obama hade kunnat hjälpa mig med uppsatsen, det hade han säkert gjort bra. Sen hade vi druckit kaffe och jag hade bjudit på snus utan att han skulle behöva fråga. Jag hade berättat att jag varit i Kenya, då hade nog Barack sagt att han också varit där och då hade jag frågat om han också blivit besviken över att inte det inte finns några tigrar i Afrika.

Då hade nog Barack sagt att han såklart också blivit ledsen för det, för man tar ju liksom för givet att det ska bo tigrar där hade han nog lagt till. Sen hade jag och Barack suttit tysta och tittat ut genom fönstret och begrundat det faktum att det inte finns tigrar i Afrika och sen viskat – varför, varför? till varandra. Sen hade Barack gått av i Gnesta för att delta i ett viktigt möte och jag hade fortsatt nån annanstans. Där det finns lussekatter kanske.

Resten av listan hinner jag inte beta av, för jag har en tvättstugejävel att sköta. Allt får man göra själv. Hej då.

Untitled

Jaha ja, då var det den andra advent. Det firar vi genom att tända det näst sista ljuset i julstaken och ha en stor finne på hakan och titta på Bumbibjörnarna. Det var mycket bättre förr, Bumbibjörnarna. På något oförklarligt sätt har liksom spänningen försvunnit. 

Nåväl, nu ska det tvagas under rinnande vatten och sjungas Liebestod ur Tristan och Isolde, ska det duschgnolas så ska det fan göras finkulturellt. Liiiiiiebestooooooooood.  

lördag, december 05, 2009

Saturday night

Tänkte skriva något, men Björn Ranelids medverkan i På Spåret har fått mig att tappa lusten. Har alltid undvikit honom, aldrig läst hans böcker och har hans synts på tv har jag bytt kanal och har han skrevat i nån tidning har jag snabbt bläddrat vidare.

Men han skulle inte låta mig missa det enda underhållningsprogrammet som inte gör att man halvt dör av sekundärskam. Så jag tittade, trots Björns närvaro. Och nu känner jag mig besudlad och smutsig. Karln är ju för fan helt vedervärdig, milt uttryckt. Nästan värre än Bon Jovi.

Och nu är det en lördagskväll som jag för en gångs skull tänkt spendera nykter och sitta ihopkrupen i soffan och se så där jävla ljuv ut som man gärna gör när det är myskväll. Har till och med köpt godis, det händer inte ofta. Och godiset har jag hällt i skål, här ska det inte grävas i påsen.

Givetvis tycker grannen att det är lämpligt att ha fest just ikväll. Det tjoas och tjimmas, därför misstänker jag att det förekommer alkohol. Alkohol och hor är vad de sysslar. Det lyssnas på Red Hot Chili Peppers också. Idioter. 

Hej då. 

fredag, december 04, 2009

Dance me to the end of love

På väg in till mötet med handledaren så tänkte jag att om jag ler så in i helvete kanske han blir ofokuserad och glömmer bort en eventuell sågning.

Så där satt jag på en stol med ett leende värre påklistrat än Televinkens och tittade på handledaren. Och jag kände mig som en televink. Förutom snickarbyxor, rödvitrandigtröja, mesig röd mössa och en Anita i släptåg. Televinken verkar vara en störig jävel förresten.

Han såg skeptisk ut, handledaren, och jag tänkte att - helvete om jag måste gå ner på honom för att han ska säga att allt ser bra ut. Få sitta på knä och tänka på annat en stund, som solrosor och moln.

Men det ordnade sig, han sa att jag var på helt rätt spår och att det skulle gå bra. Att han kom med lite kritik också, det väljer jag att bortse ifrån. Man ska inte gå runt och hänga upp sig på sånt, bara att skyffla undan.





Nu är det helg, så då bjuder jag upp sambon på dans. Som i videon nedan ungefär. Fast vi sköter det lite snyggare eftersom att jag antar att det är jag som för, hon är lite stel av sig. Att jag saknar taktkänsla och jävligt mycket annat, ja det bryr vi oss inte om. För vi tycker om varandra, och då är det ändå bara onödigt att lägga energi på detaljer.

Ha en häftig fredag.


torsdag, december 03, 2009

Run pig, run

Veckans djur: gris




Ibland måste man vara snäll mot sina medmänniskor när de har det lite tufft, och eftersom djur också är människor så får grisen lite uppmärksamhet nu.

För den har haft ett tufft år 2009. Inte nog med den blivit smutskastad runt om i världen hela året genom svininfluensan, så uppdagades det förra veckan att den får bo under mycket dåliga förhållanden och är tvungen att tugga på sina vänner när det inte finns något hö att fara runt i. Och Maud Olofsson har haft det körigt med Vattenfall och Saab och fått mycket skit för det. Nej, grisen har det som sagt inte lätt just nu.

En grishane kallas galt. En grishona kallas sugga eller so. Ett grisbarn kallas kulting och en grisnäsa kallas tryne. Grisen har funnits jättelänge, den är över 9000 år äldre än Jesusbarnet.
Grisen – Gud 1-0.

Det finns lite olika varianter av grisar, en sort är Linderödssvin som bor i Skåne. I Skåne finns det vildsvin också. Det finns så mycket i Skåne när man tänker efter.

När en gris föds väger den runt 1,5 kg. En del grisar växer upp och får åka till Frankrike och böka runt efter tryffel och bli klappade på ryggen och få beröm. Tryffel är choklad som bor under jord och är dyrt som fan, inte speciellt gott heller.

Men det är inte speciellt många grisar som får uppleva Frankrikes lövskogar, ty de flesta blir bara runt 6-7 månader gamla och då får de en stöt eller nåt och det där dagsljuset de sett och längtat ut till genom ladugårdens otätade väggar släcks för gott.
Grisen – Gud 1-1.

Det blir alltså ingen barndom med hopp och lek och ingen tonårstid för grisen där den får gå på diskotek och ligga med nån i nionde klass för att få bekräftelse och sluta med idrott och sen konfirmera sig för att få presenter och vara nån släkting till lags och åka på kibbutz efter studenten och plocka bapelsiner och röka brass och sen bli vuxen och skaffa ungar och spela kubb om sommarkvällarna med det där tråkiga grannparet och ägna semestern åt att byta staket och sen få barnbarn att ljuga ihop historier för om både det ena och det andra.

Nej, så blir det inte för grisen. Inte för många av dem i alla fall. Den får bli en liten kotlett innan den ens fattade att den levde. Och sen används skinnet för att högfärdiga borgarkärringar med näsorna i vädret och kvastskaft i arslena ska ha svinpälsar runt sina halsar. Det tycker de är chict, och räv är så 1979.

Grattis grisen till Veckans djur, du är inne i en hård period. Men tänk på att det står 1-1 mot Gud i halvtid! Res dig och var stark! Res dig och var stark! Du fixar det här, det gör du. Kram.

Just wanna cut

Min nagelklippare har gått sönder. Det är synd, för den var bra. Fin också, en liten karta över Kreta prydde den. Vi har haft det bra ihop, i vått och torrt. Men mest i vått eftersom den bott i duschen. Förra veckan valde den att kasta in handduken. Det var ett dystert ögonblick, samtidigt som jag blev förbannad över den taskiga hållbarheten. Jag tycker nog fan att man kräva att en souvenirnagelklippare köpt 1997 ska hålla längre.

Men det är typsikt de där grekerna, tänker bara på moussaka, ouzo och att få dansa som Zorba i skymningen. Att tillverka gedigna och robusta nagelklippare tar de jävlarna med en klackspark. De borde tänka om och göra rätt där nere i runt Medelhavet. Usch.

Nu får jag använda reservklipparen som är liten som fan. Dels går den knappt att hålla i, och eftersom jag antagligen lider av en lätt släng av Parkinson och skakar som fan så blir det extra svårt. Och sen är själva klippytan väldigt kort, vilket gör att nageln måste tas i tre steg som leder till ett jävligt ojämnt resultat.

Nu fastnar nagelfanskapen i allt och de ser bedrövliga ut. Har till och med blivit anklagad för att vara en sån där sinnesslö jävel som tuggar på fingertopparna. Det smärtade mig.

Det går bra nu. Hej då.

onsdag, december 02, 2009

Making christmas

Se där ja, nu är det julpyntat klart för i år. Det skulle vara trevligt med en stjärna möjligtvis, men fönstren är inte anpassade för gardinstänger och jag orkar inte ringa nån byggfirma för att smälla upp en slags hänganordning. En adventsljusstake vore i och för sig något, men det är alltid någon av de där lamporna som ska jävlas och så blir man besviken på sig själv när skiten inte lyser.

Så det får bli norra Europas fulaste tomte som får stå för julmyset istället. Just nu ligger tomten och Åke och vilar på sängen, och jag slänger ett vakande öga bort mot sängen med jämna mellanrum. Jag litar inte på tomten och de två får ligga på varsin sida av mig inatt. Här ska inte uppmuntras till dumheter.

Fast jag bidrar även själv till julstämningen eftersom jag har en röd tröja på mig. Den får sitta på till trettonhelgen. Det känns rimligt. Kanske hinner vi med en Findus Jultallrik innan dess också, jag och Åke. Tomten får fan ingen, och gnäller han blir det garderoben igen.

Min önskelista i år består av ett duschdraperi. Färg? frågade hon den där som enligt mig inte är favoritbarnet hos kvinnan som utger sig för att vara vår mor. Det kunde jag inte svara på riktigt.

Nu är det jul och jag är hög på livet och lactacyd. 

Den som anmärker på att Åke är lite slapp i skrevet får stryk. Han är 28 år för fan, man kan inte begära annat.

tisdag, december 01, 2009

Stories from the city, stories from the sea

Tänkte spy galla över en lista som publicerats i den extremt tråkiga tidningen Kupé över vilka personer som 960 SJ-resenärer helst har som granne på tåget. Det är nästintill en helt bedrövlig lista som toppas av tråkfan Reinfeldt. Men jag orkar inte spy galla, jag gör inte det. Inte idag. Imorgon kanske. Dessutom suger vuxenkorsordet i Kupé. Barnkorsordet däremot, det löste jag galant och ville gärna visa upp för konduktören och få en uppmuntrande klapp på axeln och kanske något sött från serveringen. Men icke.

Nu är jag trött, och man blir ännu tröttare av att spy saker. Så därför spyr jag inte.

Och man blir trött av att vara lite ledsen. Och man blir fan ännu tröttare av att sakna kompetens inom den akademiska fantasivärlden, i alla fall idag. Ett skämt, ett stort jävla skämt – ett vandrande Buttericks på två ben och med en färgglad liten kalashatt på huvudet – det är jag det. Jag skiter nog konfetti snart också, för ord kommer det då fan inte.

Håhåjaja.

Tio för de stora, och fem för de små. En livskarusell som leder till magont och sorg. Skynda på! Skynda på!

På väg till universitetet imorse tittade jag på vattnet och tänkte att det vore fan så skönt om jag vägde 77 kg mindre och var 170 cm kortare, för då skulle jag kunna vända ett paraply uppochner och segla bort. Med en strumpa som segel. Nu vet jag inte hur proportionerligt ett kg utslaget på en decimeter skulle bli, men det kan väl någon med glasögon räkna ut. Och det skulle nog lösa sig oavsett ändå. Att inte tänka efter för mycket, det är nog det som är lösningen.

Jag skulle i alla fall paraplysegla till Portugal. Jag tänkte simma dit en gång, men sen kom jag på hur överjävligt trist det är att simma. Så det blev liksom aldrig av. Nu skulle man ju visserligen kunna tänka sig att det skulle bli en aning kallt att segla till Portugal vid den här tiden, men om man är så liten så att man får plats i ett paraply så räcker det ju med en barnjacka att ha som tak. Ruff tror jag att det heter på båtspråk. Och skulle det bli riktigt kallt är det ju bara att krypa in i en ärm och ligga där.

När jag väl hunnit förbi isen som kanske snart lägger sig över Kattegatt så hade det nog varit rena transportsträckan till Portugal. Autobahn på vatten.
Och väl framme vid Portugals stränder hade folkskaror mött mig och hurrat och jag hade blivit mottagen som en hjälte. Jag hade blivit förälskad i en mörkögd skönhet vid namn Juanita, och hon hade blivit förälskad i mig. Nu vet jag inte om Juanita är ett vanligt portugisiskt namn eller inte, och jag föredrar egentligen franskklingande namn, men det hade funkat. Wayne och Juanita hade det stått på dörren.

Tillsammans hade vi bara vandrat omkring på stranden och druckit vin och spelat canasta. Jag vet inte hur vanligt canasta är i Portugal, eller egentligen vad det är, eller om man spelar det gåendes på stranden. Men det spelar liksom ingen roll. Vi hade haft det bra.

Men sen kom jag på att jag skulle ju fortfarande bara vara en decimeter lång. Juanita skulle få böja sig väldigt långt ner där på strandpromenaderna om vi skulle gå hand i hand och det skulle hon väl få komplikationer i ryggen av, och att ha en krumryggad kärring redan nu känns ju trist. Alternativet hade väl varit att jag satt på hennes axel, men det hade känts lite väl mycket Pippi och Herr Nilsson. Och sexet? Herregud, vara en decimeter lång och ner och lapa mutta där hade ju varit förenat med livsfara, det är mycket övernaturliga krafter i omlopp i området mellan knäna och naveln på ett fruntimmer så drunkningsolyckor är nog mer regel än undantag om man är så liten.

Dessutom så är ju frågan vad Juanita hade gjort i sällskap med mig. Jag hade varken haft pengar eller charm att väga upp min ankellängd. Hon hade ju för fan varit helt efterbliven, och nån sån orkar jag inte med heller. Någon måtta får det vara.

Jag hade nog fått leva ensam där på stranden i Portugal, bott under lite tång och haft ett litet snäckskal att krypa in i. Och slutat som fiskmåsföda, som en mask med skäggstubb.

Fast jag äger inte ens ett paraply, så jag vet inte ens varför jag tänkte tanken. Paraplyer är för övrigt ungefär som tändare, och VHS-porr på högstadiet, något som aldrig köps utan bara skickas runt och ges bort.

Nu ska jag stirra på en avstängd tv och fundera på livet och lyssna på Tindersticks och bryta ihop och komma igen.

Hej.

One day I will kill you

Amor, du är ju för fan helt dum i hela jävla huvudet!

Lär dig sikta med de där pilarna och skjut ordentligt eller skjut inte alls. När du bara flyger omkring och skadeskjuter lite så där på måfå så visar du ju uppenbarligen att du inte kan hantera pilbågen eller armborstet eller vad det nu är för förlegat vapen du har en fetisch för. Jävla sopa.

Eftersom du är så omdömeslös så kanske det är dags att lägga ner verksamheten. Avveckla och börja med boule istället. Eller nej för fan, du ska inte syssla med boule heller för då kastar du säkert kloten helt åt helvete och någon stackare stryker med. Jag ska döda dig istället och göra världen en tjänst. Och om jag inte dödar dig så kommer jag misshandla dig svårt för så har du behandlat mig. Öga för öga och tand för tand du vet, som Jesus och grabbarna sa.

Ha en trevlig tisdag din jävla fitta.

Ps - Du borde dessutom träna bort det där babyhullet du dras med. Ser bedrövligt ut.

måndag, november 30, 2009

We live as we dream, alone

Jag hörde en mjuk och snäll röst i mitt huvud som yrade om bojkott när jag köpte en av kvällstidningarna inför tågresan hem.  Jag är egentligen lite för tuff för att läsa de där och att bojkotta skiten vore det rimligaste. Men ändå.

I den gick att läsa att någon från Ullared håvade in tjejer som fan på en kryssning. Han såg inte ut att vara mycket för världen så jag förstod inte riktigt hur det gick till. Men jag blir samtidigt mer och mer medveten om att jag sällan begriper speciellt mycket, så va fan.

Att jag ska behöva börja arbeta i Ullared för att få lite jävla uppskattning skrämmer mig. Jag vill inte jobba där. Och jag vill inte bli kriminell heller som är det andra alternativet. Jag skulle vara en asdålig bov och ingen skulle vilja ha med mig på diverse bryt, skulle inte ens få tanka flyktbilen. Och på kåken, när de andra får kärleksbrev och trosor skickade till sig, skulle jag väl bara få reklam. Men jag har ändå börjat träna på att fundera i kriminella banor – Jag tänker på dig, du är uppspikad på ett kors, det har inget med sex att göra, bara våld förklarade jag för en liten filur under helgen. Jag kan nog bli kriminell om jag bara vill.

Nåväl. Jag är trött. Därför blir det en filmrepris. Och vad kan vi lära oss av den? Jo, att man fan inte ska gå runt och få för sig saker.

På Charles Bukowskis gravsten står det ”Don’t try”. Det känns rimligt på något sätt. I alla fall idag. Och det här året. 


lördag, november 28, 2009

All I could do was cry (cry, cry)

Den kvinna i det här landet som (i min mening) förstår sitt eget bästa vinner fan en Trisslott.

Jävla livet. Jävla.

fredag, november 27, 2009

Tv eye

Det hade börjat skymma när jag i lördags stod på Uhlandstrasse i Frankfurt och hade fullt sjå med att röka, äta wurst och halsa Holsten när det ringde. Efter mycket om och men fick jag upp telefonen och svarade på ett okänt nummer. Jag hade väl nån lätt naiv och berusad tanke om att det kunde vara en tjej som ville att jag skulle hem till Sverige igen. Komma till något varmt och väldoftade och lugnande.

Och det var en tjej.

Men från Radiotjänst.

Jag betalar inte tv-licensen. Jag gjorde det förr, men då stod tv:n i sambons namn och sedan dess har jag inte brytt mig om det där. Om eftersom den mycket framgångsrika kulturministern Cecilia Stegö Chilò inte behövde göra det, så behöver inte jag heller har jag tänkt.

Som jag nämnt tidigare så är dubbelmoral den enda moral jag har. Det och kasta stora stenar i glashus är mina främsta egenskaper som människa. Jag tittar nästan endast uteslutande på SVT. Och P1 är det bästa sällskap en ensamboende man kan ha i sängen. Och P4. Och i barndomen tittade jag på Språka på serbokroatiska på UR. Det var fina tider, även om jag inte förstod något. Och mina föräldrar förstod inte heller varför jag tittade.

Kommersiell radio och tv är strax efter Mats Odell det sämsta och elakaste vi har i det här landet. Så är det. Jag låter hellre uppfostra mina barn framför SVT:s testbild än att de ska titta på whatever Tv4 har att erbjuda. Och radiokanalerna orkar jag inte ens gå in på. Det är fortfarande relativt tidigt på morgonen och jag orkar inte hetsa upp mig. Så med tanke på min kärlek inför public service så borde jag naturligtvis betala. Men ja, jag hänvisar återigen till Stegö Chilò.

För ett tag sedan köpte jag en ny tv. En sån där platt. Jag är modern. Jag ansar mitt kön. Jag är en man av 2000-talet. Så i och med tv-köpet anade jag väl att de där från Radiotjänst skulle höra av sig. Visst, det är okej, ring ni bara – men jag gör det inte själv.

Och apropå den nya tv:n så kan jag väl inte säga att den berikat mitt liv särskilt mycket. Det är inte roligare med tv nu än det var innan. Och ibland kommer jag åt en mystisk knapp på fjärrkontrollen och då blir bilden helt blå. Det gör mig uppgiven och lite arg, för jag hittar aldrig knappjäveln igen och får istället stänga av.

Men åter till lördagen. Jag svarade. Hon sa vad hon hette, vad nu det var, och sa att hon ringde från Radiotjänst. Jag är i utlandet, sa jag, kan du ringa till veckan? Och det berodde helt enkelt på att jag inte ville ha hennes samtal på mobilräkningen. Jag hade inte tänkt ljuga om att jag inte har nån tv. Det är dumt att ljuga, för då hamnar man i helvetet och det är skönare att somna med ryggen fri. Dessutom röstar jag på vänsterblocket och sådana som oss ljuger sällan eller aldrig.

– Då registrerar jag dig för tv-innehav!

KLICK!

Och där stod jag på en tysk gata och ropade hallå i en död lur och såg ut som ett jävla fån. När jag fattat att den jäveln bara lagt på blev jag förbannad. Inte för att jag får betala, utan för sättet det skedde på. Visst, jag förstår att de där typerna från Radiotjänst får höra en hel del. Men ändå.

1 Det är inte fair play att ringa en lördagseftermiddag

2 Radiotjänst utnyttjade mig i ett hjälplöst och berusat tillstånd

3 Den jävla skökan sa inte hej då och det hör ändå till god ton

Jag skulle kanske kunna kräva kompensation för sveda och värk, psykiskt lidande, anspela på att få en biobiljett. Men jag har aldrig varit en kämpe, mest för att jag aldrig något att kämpa för. Så jag skiter i det. Och bio är ändå tråkigt.

Idag åker jag till Stockholm. Vad jag ska göra där är helt oväsentligt för er. Det ska ni helt enkelt ge fan i att bry er om. Men det kan hända att jag pratar en del mens. I Stockholm finns det nog inte Internet. Och den som har Internet vill ändå inte låna ut det, för i Stockholm är alla hårda och kalla och egocentriska och tänker bara på knark och media. Så är det. Jävla media. Och åt helvete med sociala medier, så nu blev det sagt också.

Åter på måndag.

Kram

torsdag, november 26, 2009

New creature photo

Vill ni läsa om Frankfurt (som inte riktigt var Frankfurt) så får ni klicka här.

Annars kommer här lite väldigt bra tagna bilder.

Casablanca, Tysklands hetaste bar.

Hon det där plastvåpet på Tv4 arbetar även med barinredning.


Brunskjortor och trädgårdstomtar är ungefär samma skit.


En liten skog.



Hästar ska bo på Island och inte på en tysk gatjävel.


En av tre självtagna på bilder på mittenpartiet. Oklart varför.


En slagen gammal hjälte.


Frankfurts svar på Louis Vuitton.


Häger.