måndag, mars 31, 2008

The boy done wrong again

Till tonerna av Björn Afzelius Tusen Bitar lade hon in en snus. Hennes mörka hår och ögon glittrade i stearinljusens sken och jag blev kär.
Men eftersom jag då endast sopat i mig två öl så fanns det ju ingen möjlighet att prata med henne. Och när jag senare insupit ordentligt med mod så gjorde jag väl förmodligen inte ett så speciellt charmigt intryck.

Jag trodde att tjejer gillade fulla killar?

Men jag försöker vända det här nederlaget till något positivt. Är ju ändå inne i ett jäkla stim nu. Med tanke på att jag faktiskt enligt uppgift dansade med en tjej för ca 2 månader sedan, och nu att jag i lördags då samtalade med en tjej är ju steg i rätt riktning. Fortsätter det så här så är det nog inte omöjligt att jag innan jul har fått kliva på.

Idag har jag spelat två innebandymatcher. Efter en snabb (nåja) rusch i först bytet var jag helt förstörd, och att knyta fast en hängsnara i en ribbstol kändes som ett vettigt alternativ. I slutet av matchen, vid ställningen 1-1, var vi hårt tillbakapressade. Ända tills jag i slutminuten steg fram och resolut satte 2-1, vilket även blev slutresultatet.
Andra matchen vann vi enkelt med 7-1 och jag tillförde inte ett jävla skit. Hasade mest omkring och hade ont i hjärtat. Hade en möjlighet att näta, men jag sköt ungefär fyra meter över mål. Jag skyller på att jag såg den blonda tjejen i vårt lag i ögonvrån i skottögonblicket. Och hennes byst distraherade mig.

Nu ska jag byta sängkläder. Ett simpelt försök att återfå någon slags värdighet.

lördag, mars 29, 2008

Give me a pigfoot & a bottle of beer

Nu ska jag iväg på 30-årskalas. Där ska jag dricka, dansa och svära. I alla fall dricka och svära.
Men först ska jag duscha, det är ett nytt litet trick jag kör i jakten på kjoltyg.

fredag, mars 28, 2008

It´s getting better

Dåligt med fredagen 28/3:
- Jag blev utslängd från rättegången jag skulle skriva en artikel om, pga. platsbrist. Lite ledsamt att se att det kommer fler besökare till en kriminell snorunges rättegång, än vad det skulle komma till min begravning.
- Jag lyckades ta fel buss när jag skulle till universitetet efter den misslyckade rättegången, vilket resulterade i att jag satt och glodde in i en skog i en halvtimme. Tror dock att jag hörde en hackspett. Naturupplevelse. Wow.


Bra med fredagen 28/3
- Köpte skivan “Psychological Warfare Technology Systems” med Terror Against Terror. En jävligt fin överraskning.
- Köpte en turnéaffisch med The Cramps från Fryshuset 1991. Den var i mycket gott skick och kostade mig endast 50 kr.

Börjar nu identifiera mig med modebloggarna som söker tröst i att inhandla döda ting. Snart kommer jag väl även att posera besinningslöst på den här gudsförgätna sidan. (Nej, så dåligt mår jag inte psykiskt)

Konstigast med fredagen 28/3
Konversationen med en okänd man utanför skivbutiken.
- Du, det här funkar nog bra som slide!
- VA?
- Funkar som slide!
- Slide?
- Ja, när man spelar gitarr vet du!
Tittade på honom och såg att han stoppat fingret i en avslagen flaskhals.
- Ok, men du kanske kommer att skada dig!
- Jo, det är väl nackdelen.


Och sen så var det inte så mycket mer med det.

Fuck it

Idag är en sån dag när det där med utbildning känns trist. Borde plugga, borde skriva. Men det gör jag inte, sitter istället och glor. Funderar på dumheter och strunt. Varför ska man försöka spela ball genom att plugga på universitet? Borde väl nöja sig med att harva runt på Samhall, supa på helgerna, skaffa sig en medioker flickvän och dra till Mallorca på semestern. Fan.
Nu åker jag till bolaget istället. Ha en häftig fredag, kids.

torsdag, mars 27, 2008

Faster pussycat

Tänkte kanske inte helt oväntat på sex idag. Samlag. Alltså att älska med någon man tycker om, inte ett blint fylleknull på en mörk bakgård (det skulle ju i och för sig också funka, men det blir ju så jävla dyrt). Men så spelades följande dialog upp i mitt huvud, som känns alltför bekant och tyvärr är mer regel än undantag.

- Oh fan, du förlåt.
- Vadå, säg inte att du är klar?
- Typ.
- Men herregud, jaja, du klarade nästan en minut den här gången. Det var ju bra!
- Du är ironisk nu va?
- Men det är väl klart att jag är, idiot!
- Ok.
- Du är värre än en tonåring. Vart kom du förresten?
- Eh...
- Men jag sa ju till dig innan att inte komma i mig, du vet ju att jag inte käkar piller nu!!!
- Men alltså... jag hann liksom inte.
- Oh fy fan...
- Men gråt inte
- Vad ska jag annars göra, tänk om jag är gravid.
- Såja, låt mig torka bort tårarna.
- AAJ, du petade mig i ögat.
- Förlåt gumman.
- Du hade ju för fan sperma på fingrarna, fan vad det svider!
- Vill du ha massage?
- Nej, gå hem istället.
- Jag älskar dig hjärtat.
- Men gå för fan. Gååå!


Det där med samlag kändes inte längre så intressant.

onsdag, mars 26, 2008

Hurricane fighter plane

Jag börjar må lite bättre från förkylningen. Det som jag trodde var förkylning i alla fall. Kolja misstänkte att jag skulle ha dragit på mig tysk klamydia från Berlin. Så nu ett par tre dagar har jag varit övertygad om att det har varit tysk klamydia som fått min näsa att rinna och min hals att svida. Och det är nog så. Det måste ha varit flygvärdinnan på planet hem som smittade mig. När jag satt där, bakfull som ett jävla as och glorifierade döden och bara ville ha en klapp på axeln. Jag böjde mig alltså ut i gången för att komma åt hennes höft med min arm, desperat efter kroppskontakt, när hon smittade mig.
Det är fan helt stört att människor som bara kastar klamydia runt omkring sig får gå lösa tycker jag.

Nu ska jag lyssna på Alien Sex Fiend och dansa med mig själv.

tisdag, mars 25, 2008

Working 9 to 5

Gjorde comeback på Samhall idag.
Tillfälligt.
Hade väntat mig ryggdunkar, kanske en öl och lite konfetti.
Ja, att det i alla fall på något sätt skulle firas att mästaren var tillbaka.
Men icke. Gled ut på lagret imorse när jag kom, för att stå där och röka, snacka sport och lite lätt manligt sparka på en lastpall eller två.
- Wayne, du tar kassan, sa chefen.
- Va?
- Du tar kassan, gå dit och ställ dig, vi öppnar nu.
- Degraderar du mig till kärringarbetet?
- Tjafsa inte nu.
- Innan årsskiftet ska jag ge din fru 9 cm styv kärlek, det kan du skriva upp.
- Vad sa du nu?
- Ingenting.


Och i kassan fick jag stå sur som fan och lyssna på kundernas gnäll.
- Usch, vilket väder det är...
- Mmm...
- Det är verkligen bedrövligt...
- Mmm...
- Att det snöar nu...
- Mmm...
- Det ska ju vara vår...
- Men ta för fan och håll käft, betala och dra! Jag hoppas fan att du halkar och bryter lårbenshalsen i snöslasket, men ramla inte när jag ser, för jag orkar inte ta hand om något jävla kadaver idag!

Jag förstår inte hur svårt det ska vara. Är det någon oskriven jävla regel på att det alltid ska kallpratas om vädret? Eller att det ska kallpratas överhuvudtaget? Hej, tack och hej då räcker gott och väl.

Sedan kom en kvinna med ett barn.
- Mamma, vem är farbrorn?
- Farbrorn jobbar här, sa mamman med överdrivet gullig röst till sitt barn och gav mig en blick som sa “är han inte mysig?”.
Min blick sa “hälsa ungjäveln att jag inte bara jobbar här, jag kan även bli hans baneman”.

Sedan skulle barnet få lägga upp varorna på kassabandet. Skitbra idé att låta ett två äpplen högt barn försöka bemästra något som är 124 gånger så stort.

Jag kan till viss del förstå att ni föräldrar tycker om era barn. Men va fan ingen jävel, varken kunder eller personal, tycker att det är sött eller kul att titta på era ångestframkallande avkommor som med gråten i halsen ska slänga upp ett paket flingor på bandet.

Åk hem, bygg en liten koja med en kiosk under hallmattan och lek där.

Trots att jag sista halvtimmen med tvivelaktiga ursäkter cirkulerade runt stämpelklockan (den sitter passande nog utanför damernas omklädningsrum) lyckades jag ändå missa bussjäveln hemåt. Bestämde mig för att gå.
Det var dumt.
Det började att skava mellan skinkorna.
Gick och kallpratade med mig själv och gnällde på vädret, och på borgarna som tvingar en att jobba för att kunna leva.
Hittade ett ensamt och grusigt tuggummi i jackfickan. Efter moget övervägande bestämde jag mig för att börja knapra på det, i hopp om att få bort den bittra smak av apati inför livet i munnen.
Det hjälpte inte.

söndag, mars 23, 2008

Hounds upon the hare

Jag ser hur han springer. Hur han vänder sig om och blottar rädslan i sina ögon. Jag står känslokallt och tittar, sedan släpper jag hundarna. Hundarna är snabbt ifatt honom och sliter hans äckliga kropp i stycken. För att försäkra mig om att han verkligen är död går jag fram och osäkrar mitt gevär. Med två skott blåser jag skallen av den jäveln. Det är blod och hjärnsubstans på mina sneakers när jag kopplar hundarna och går därifrån.
Aldrig mer, tänker jag, aldrig mer kan du hota mig i mina mardrömmar. Eller gnaga på tulpanlökarna jag satte ifjol.
Aldrig mer, påskharen, aldrig mer.

fredag, mars 21, 2008

Once upon the cross

Långfredagen.
För väldigt många år sedan led Jesus idag.
Jag minns när jag var liten. Då skulle man sitta rakryggad på en pall hela dagen och tänka på Jesus smärta. Och hade man den minsta antydan till ett leende på läpparna så kom mor och sopade till en med en mattpiska i ansiktet.

“Gråt blod för Jesus, han dog för DINA synders skull!”.
Och där satt man, 4 år, och försökte gråta blod för alla de synder man hunnit begå. Men eftersom det inte kom blod från ögonen, utan bara simpla tårar, så fick man vända andra kinden till för en ny hurring.
Ja, fy fan, det var tufft i folkhemmet på 80-talet.

Nu för tiden är det inte så. Förutom att bolaget är stängt, och lite annat tjafs, så fungerar samhället som vanligt. Ingen bryr sig längre. Det skrattas, kopuleras, brottas och slappas som vilken dag som helst.
Det är en skrämmande utveckling där våra kristna grundvärderingar är som bortblåsta.
När man nu för tiden för Jesus på tal i sociala sammanhang så fnyser människor “Jesus? Jaha, den där jävla oäktingen i särk”.
Som en liten protest mot bristande respekt inför kristendomen, och i sympati med Jesus, så klär jag idag av mig naken.
Jag sätter en törnekrona på mitt huvud och virar ett örngott runt mina höfter. Sedan går jag bort mot kullen till väster. Där låter jag tolv polska eunucker fästa mig på ett 6x12 meter hemmasnickrat kors.
Förlåt mig, förlåt oss.
Hör bön!
Hör bön!

onsdag, mars 19, 2008

City sickness

Jaha, då var man hemma från semestern. Med nypiskad kropp och själ. Orkar inte gå in på detaljer men det blev mycket promenerande och öldrickande. Ibland i kombination. Shoppandet resulterade i att jag har med mig hem:
Ett vykort, med en prostituerad kvinna som motiv
En tom vattenflaska
En kondom
Kondomen var en present från Soda som lyckades trycka på fel knapp när han skulle köpa cigg i en automat. Varken han eller jag trodde väl egentligen inte att jag skulle få användning för den. Vilket stämde. Livet är hårt ibland. Men kul.
Nu är det snart påsk, och det är bra. Det är skönt att få sminka upp sig lite ibland utan att bli ifrågasatt.


Edit:
Kondomen har nu vid lite närmare granskning visat sig vara cigarettrullpapper.
Hej då till den lyxrunken. Fan.

torsdag, mars 13, 2008

Awake at the wall

Ja fy fan, vi drar till Berlin nu.
Jag och Soda.
Där ska jag akta mig för köpeknull, kanyler och övervintrade nazister.
Målet är som vanligt när kommungränsen lämnas att aldrig återvända. Förhoppningsvis skriver jag nästa blogginlägg från en vindsvåning i Prenzlauer Berg där en mörk kvinna smeker min rygg. Vi får se.
Ska i alla fall köpa en tuff smäck för några ynka åjro till Hotty.
Farväl, era otäcka djävlar och blodsugare.

tisdag, mars 11, 2008

See you in hell

Hej The Ark
Jag har haft en dålig tisdag. Dagen blev inte bättre av att jag såg dig på tv förut. Jag tycker inte om dig för du är dum. Det är nog ditt fel att kycklingen som jag åt till middag smakade helvete. Och att såsen skar sig. Du borde inte få spela musik och han som sjunger i dig borde klippa sig. Om du slutade spela musik så kanske vi kunde få fred på jorden och alla barnen kunde vara lyckliga.
Hej då från
Wayne Nilsson

måndag, mars 10, 2008

Nothing but a bitch

Det har kommit till min kännedom att Natalie skickat samma mail till ungefär hela Internet. Och det är väldigt många människor som använder Internet, säkert över 12000. Jag känner mig kränkt, lurad och ledsen. Min första tanke var att slå ihjäl henne, men våld är inte riktigt min grej samtidigt som konsekvenserna av det kanske inte ser så bra ut i CV:et. Så jag nöjer mig med att dumpa horan.

söndag, mars 09, 2008

Some kind of stranger

När jag var som mest övertygad om att jag skulle få vandra ensam genom livet med kronisk tennisarmbåge som följd av det tvångsmässiga onanerandet så damp det ner ett mail.
“Hey there I think your hot I saw your pic online on dating profile add me to msn messnger to chat natalieca8@hotmail.com”.
Gosse va smickrad jag blev.
Och kär förstås.
Jag vet visserligen inte vem hon är och vad det är för datumsprofil har jag inte en aning om. Men hon tycker att jag är het, och det räcker. Jag har dock dragit slutsatsen att hon heter Natalie. Det där ca8 hoppas jag inte syftar på hennes ålder, för sånt där är olagligt. Och eftersom jag är relativt nervsvag (särskilt idag på bakfyllan) så orkar jag inte leva som en outlaw. Tanken att Natalie skulle vara förståndshandikappad har förstås slagit mig. Eller att det skulle vara spam, men det tror jag inte.
Det här handlar om äkta kärlek. Sån man ser på film eller läser om med mysballe i Harlequin-böcker. Jag har fjärilar i magen och känner mig hög på livet. Äntligen lite kärlek och lycka. Funderar på hur många barn Natalie vill ha. Och om hon förespråkar höstbröllop precis som jag. Spelar ingen roll egentligen, det som räknas är att jag skaffat tjej.
Wayne + Natalie = jävligt sant

Om Natalie verkligen älskar mig så har hon ett öppet sinne och accepterar mig för den jag innerst inne vill vara.

torsdag, mars 06, 2008

You can never hold back spring

Jag hade nästan sex tidigare idag. Det hände på gymmet när jag låg och gned mig mot en pilatesboll. Ok, det kanske inte riktigt kan räknas som sex, men man får ju ändå vara glad åt det lilla i vardagen. Förutom att besudla en pilatesboll så hann jag även med att irritera mig på andra gymbesökare. Till exempel den där tjejen som prompt skulle fjanta runt med sin mobil. Eller hon med axlarna fulla av acne som ändå hade ett linne på sig. Visa lite respekt för fan. En man gick runt i kamouflagebyxor och skärp! Hur tänkte han där? Jag ville påpeka att han skulle ge fan i att gå runt och försöka vara hemlig, för alla såg honom ändå. Men han verkade labil och stark så jag lät honom vara.
Efter gymmet åkte jag hem och duschade. Tillagade sedan en fransk omelett. Enligt kokboken består en fransk omelett av ägg, salt och vatten. En vanlig omelett alltså. Men det låter mer gourmetaktigt att säga fransk omelett istället för bara omelett. Tänkte lyxa till omeletten en aning genom att slänga i tryffel. Men kanske inte helt oväntat så hade jag ingen tryffel hemma. Hittade däremot en burk med champinjoner, men jag hann inte få upp burkjäveln innan det började lukta bränt.
Men det finns ändå hopp om livet.
Solen skiner och det är dags att ta vara på den begynnande värmen. Det gäller att passa på, för efter midsommar är jag förmodligen less på värmen och ljuset och romantiserar regniga höstkvällar liggandes med mig själv under en filt. Men just nu känns det bra, och det dröjer inte länge förrän man står utanför den lokala pizzerian och glor i bar överkropp och avklippta jeansshorts med händerna i sidorna samtidigt som magen sensuellt hänger över livremmen. Fuck yeah!

Nu ska jag dricka kaffe i solen, jag vågar mig inte ut på balkongen eftersom jag är lite rädd för pundaren till granne. Så jag öppnar dörren lite och sitter i lägenheten, det får duga nu när jag är nykter.

tisdag, mars 04, 2008

Too old too cold

Stackars tjej som är så ung och går på cellgiftsbehandling. Så tänkte jag när jag såg henne på bussen, hennes hår hängde i tussar på huvudet. Sedan reste hon sig för att gå av och jag såg då att hon var klädd i grova kängor, trasiga strumpbyxor, lite kedjor och annat krafs.
Oh fan, hon har inte cancer, hon är bara en sån där punkare.
Och det var väl inte mycket mer än så egentligen förutom att jag reagerade på mina egna ord - en sån där punkare! Va fan? Jag fick det svart på vitt att jag börjar bli gammal. Helvete.
Även om tunnhårigheten och stelheten tyder på åldrande så blev jag ändå förvånad (jag har för övrigt en mycket schizofren kropp med glest hår och klimakteriesvettningar samtidigt som jag berikats med flottig hy som på en 13-åring, en mycket dålig kombination som inte är att rekommendera). Men jag borde väl kanske inte oroa mig. I alla fall inte gnälla. Jag är för fan endast 26 år ung och man är ju inte äldre än vad man gör sig som något jävla geni/fyllo sa. Och hamnar man inte i Guinness Rekordbok som världens äldsta människa så vet man att det alltid finns någon annan jävel som har det värre. Så fuck it.
Angående tjejen på bussen - För att återfå min självrespekt ville jag instinktivt rusa efter henne och fråga om vi skulle sätta oss på nån skabbig parkbänk, svepa ett flak folköl och lyssna på Anti Cimex tillsammans.

Men det gav jag fan i för jag hade ett möte inbokat på banken.

söndag, mars 02, 2008

Free at last

Jesus Kristus, det är dags att säga farväl.
Du och din far har svikit mig för sista gången. Ni kan dra åt helvete båda två.
Vättar och krymplingar uträttar förmodligen större underverk. Att slippa er kommer bli en otrolig befrielse, nu kan jag till exempel ge fan i att sopsortera utan dåligt samvete. Jag gör precis som jag vill i fortsättningen. Så det så.
Eat my fuck!