onsdag, mars 31, 2010

Untitled

Jag har skrivit tenta. Jävla räkneuppgifter och diagramritande och dumheter. Vad hände med att alla är duktiga och att alla får vara med?

Katten musen tiotusen. Det är den enda matte man behöver kunna. Annat är bara idioti.

Nu ska jag dricka öl i duschen och sen stressa iväg till matätande på krog.

Och så ska jag lyssna på Skinny Puppy förstås. Kram.

Ps – Synth 4-ever!

tisdag, mars 30, 2010

Shaman's blues

Orkidé. Så luktar mitt nya tvättmedel. Om det verkligen luktar orkidé eller inte är jag inte rätt människa att svara på, hade lika gärna kunnat stå ros eller tulpan eller talgboll, men det är lila och doftar fint. Så det var jag lite nöjd med ett tag när jag gick runt och gnolade på en god gammal visa som handlar om Nicke Lilltroll.

Jag var inte lika nöjd när jag nån minut senare hällde flytande margarin istället för den flytande orkidén i diskhon. Men det tog jag med ett glatt och porlande skratt. Sån är jag, så himla härlig.

Något som däremot inte framkallar tonårsfnitter är mina skavda hälsenor.


1, All världens samlade smärta komprimerad på en liten yta på just min kropp
2, Svullnader, förmodligen rabiessvullnader

Det såriga har funnits sedan i fredags då jag gick ungefär 100 meter i mina nya skor. Svullnaderna, som blev lite blyga vid fotograferingen, dök upp under gårdagen. Jag misstänker alltså att det är rabies. Någon riktig grund för den diagnosen finns väl egentligen inte, men samtidigt är inte motsatsen bevisad så i nuläget är det rabiessvullnader.

Jag kan i alla fall knappt gå, vilket oroar mig lite eftersom jag snart ska på Fat Camp i tio veckor. Jag ska försöka smörja in svullnaderna med timjan, rosmarin eller salvia som känns läkande.

Men de där hokuspokussakerna finns inte i skafferiet, får väl sno ihop nåt häxbrygdsaktigt med salt, peppar och kranvatten. Eventuellt en tesked senap och en rejäl handpåläggning på det också.

Det är i nödsituationer som dessa jag fan ångrar att det inte lyssnades ordentligt på hemkunskapslektionerna, då hade den lille shamanen eller nåjden inom en kommit fram på nolltid och man hade kopplat av med en femma afghan hamrat lite lojt på nån genuin urtidstrumma från Rusta intill lägerelden vid det här laget.

Jaja, jag ska lägga mig på soffan nu.

måndag, mars 29, 2010

When the feet hurt

Jag var i Afghanistan inatt, tillsammans Barack Obama. Kan inte riktigt minnas varför, men det kan väl tänkas att jag skulle vara Obamas sidekick i största allmänhet och ge honom lite trygghet om det skulle börja vina saker om öronen på honom, som skor och sånt. Vi kom i alla fall bra överens, jag och Barris. – This is the beginning of a beautiful friendship, Barris, sa jag och la armen om hans axlar när vi kokett promenerade framför styrkorna för att få stridspittarna att styvna och vilja kämpa några år till mot terrorismen.

Men Barris skulle jag inte kallat honom eftersom han surnade till. - Mr. President, sa han. Det trodde jag inte om Barack, att han skulle vara så känslig med titlar. Som en liten jäntunge.

Sen vaknade jag och lyssnade på P1 och fick höra de första rapporterna om bomberna i Moskva. Nu är de Svarta änkorna igång igen, tänkte jag sömndrucket och torkade bort nattsaliv från kinden.

Och herregud så rätt jag (möjligtvis) hade i den spekulationen, eftersom det har varit prat om de där änkorna från främst Tjetjenien under dagen. Jag borde fan bli anställd på UD och komma med svar på det mesta. Och dricka kaffe förstås, det gör man säkert i massor på UD.

Efter det åkte jag till vuxendagiset och försökte lära mig saker som jag måste kunna på onsdag. Efter onsdag kan jag glömma bort det och sen kommer jag aldrig tillbaka till universitetet igen.

Någon gång runt lunch tröttnade jag på att försöka lära mig saker och satt mest och glodde och hade ont i mina skavsår. Nästa gång jag köper fotplagg blir det nåt som inte sliter sönder hälsenorna. Det är jag och Askungen som har det svårt.

På bussen hem satt jag mittemot ett fruntimmer som tuggade frenetiskt på modern och smaksatt kåda. Fårorna som strålade norrut från hennes överläpp vittnade om att det där tuggummit förmodligen var ett substitut för en krökt nacke under fläkten eller en snålblåsig januarimorgon på altanen iklädd pufftofflor och löst hängande morgonrock.

Jag borde fan ha jobb på UD och berätta om vilka som åker buss och håller på att sluta röka.

Själv röker jag inte längre, men kommunen verkar inte vilja resa en bronsstaty högre än rådhuset i min ära för det. Sån är jag, kämpar mig genom livet utan ryggdunkningar och uppmuntrande. Inte i den utsträckning jag förtjänar i alla fall.

Nu ska jag försöka lära mig något som tydligen ska vara logiskt. Det där med logik är fan överskattat tycker jag. Om det finns ett rött hål och en röd sladd och en blå sladd så kommer alltid den blå sladden försöka tryckas in i min värld. Hej då.

söndag, mars 28, 2010

The earth died screaming

Det finns inget att blogga om förutom att det där Earth Hour missades totalt på grund av matlagning men det är ändå så jävla mycket Josef Fritzl att vara i mörker förutom när det ska sovas och i fredags köpte jag nya skor så nu blöder mina hälar och då känns det som om jag är Jesus men när jag tittar mig i spegeln så har jag inget skägg och inget långt hår och ingen särk så egentligen är det bara såriga fötter som förenar oss och det är nog inte tillräckligt för att vi ska titulera oss bröder och jag undrar hur föräldrarna till det där syskonparet som tyckte om varandra lite för mycket och därför blev dömda för det förra veckan känner sig och idag lånade jag ut en timme till de som bestämmer och den får jag tillbaks till hösten nån gång och då ställer vi in trädgårdsmöblerna igen och frågan är om äppelträden kommer att bära frukt även i år och nu drar det kyligt från fönstret som jag kanske borde stänga för annars blir jag väl förkyld och halt och stött eller nåt och ju mer jag tänker på hur dyrt det är att vara människa så skulle jag nog helst vilja vara ett djur för djuren har det bra och roligt och behöver inte blogga eller syssla med annat tråk utan kan bara gå runt och nosa och skita och äta nötter eller bär eller varandra men nu finns det mjölk i kylskåpet så jag väntar med förvandlingen till djur och går och häller upp ett glas istället och sätter punkt.

fredag, mars 26, 2010

Fuck you

Hittade ett klistermärke. Så klockrent. Det passar läsekretsen gott. Nu ska jag lära min kvinna att laga mat och svara på tilltal. Åter på måndag. Ha en trevlig helg. Kram.


torsdag, mars 25, 2010

So fresh, so clean

Jag har städat badrummet och fan så bra det gick. Det beror till stor del på att jag har väldigt goda kunskaper i badrumsstädning, jag har liksom rätt knyck i handlederna för att skrubba handfat och toalettstol. Framgångarna i städningen beror även på min briljanta supermetod som går ut på att använda duschslagen och spruta alla ytor rena från slagg, hår och minutiös desperation. Borde patentera det där egentligen, för jag tror inte att många tänker utanför den berömda lådan när det gäller badrumsstädning.

Det ultimata vore att få stå med en högtryckstvätt från exempelvis Kärcher och bara få jazza loss nåt så in i helvete med vattnet och se det rena resultatet.

Om någon från Kärcher läser det här och vill premiera mig för att företagets namn syns i rekorderliga sammanhang för kanske första gången i firmans historia – så skicka för fan ingen högtryckstvätt.

Jag överdrev lite där om att det skulle vara det ultimata, det skulle kanske vara kul en gång, kanske två, men den där apparaten skulle mest ta en massa plats. Skicka hellre kontanter.

För kontanter behöver jag eftersom tryckningen av den där jämrans uppsatsen kommer kosta minst 600 kronor. Tre exemplar måste jag trycka för att få ett betyg, som ändå inte kommer bli mer än godkänt. Jävla uppsats. Och vad hände med det papperslösa samhället? Det finns väl nån jävla dator i nån kulvert på universitetet där uppsatsen kan lagras i osynlig form och skrivas ut vid behov? Jävla dumheter, och jag känner mig extremt omotiverad att lägga pengar på den där uppsatsen som jag numera behandlar mycket styvmoderligt.

Jaja, nu ska jag gå på krog och dricka för 600 kronor, att kunna prioritera har alltid varit ett starkt karaktärsdrag, och försöka svara på frågor om musik. Det är fan svårare än Melodikrysset. Svarsformuläret kommer väl se ut som vanligt.
1, Siw Malmkvist (var inte hon nazist förresten?)
2, Pass
3, Hasse och Tage eller nåt
4, Pass
5, Skitfråga
6, Skitfråga
Osv.

Hej då.

onsdag, mars 24, 2010

Simple pleasure

På eminenta Cramp Magazine har jag skrivit en text om njutning. Den hittar du här.

Insåg för övrigt ikväll varför jag aldrig tittar på Efterlyst, som vanligt tråkiga rekonstruktioner och sen får man veta att en stadsjeepsjävel stulits i Danderyd. Svintrist.

Ja, det var mitt bidrag till en nyanserad kulturdebatt.

Nu ska jag gå till sängs med en italiensk man som tyckte att fascism var bra. Gonatt och hej då.

tisdag, mars 23, 2010

The guilt parade

Eftersom att jag är en väldigt god familjemedlem så har jag nu styrt upp det lilla debaclet med moderns bortglömda födelsedag. Alla blir säkert nöjda efter det här och jag ska fan ha flest julklappar om sisådär nio månader.

Nu ska jag lyssna på tuff musik och äta frukt. Och ta en tisdagsöl. Soda säger att man ska göra så, man ska passa på, när man inte jobbar och är vuxen. Hej då.



måndag, mars 22, 2010

AF607105

Kvinnan som utger sig för att vara min mor fyllde år i går.

Det glömde jag bort, ty det var körigt med bokläsning om Mussolini och kvalseriehockey på tv och allt annat viktigt som man ska hinna med. Jag väljer dock att inte ta något ansvar för det inträffade, det är min systers fel. Hon är i utlandet och dricker öl och snorklar hon, jojo, och här är jag och dör i snöstorm. Det är hennes skyldighet att hålla koll på sånt där, oavsett om hon är hemma eller på nån strand med kackerlackor. Och hon kunde väl fan ha sagt något när vi talades vid telefonledes under gårdagen kan tyckas. Det här ska hon få fan för när hon kommer hem.

Men eftersom jag är världens bästa barn blev kvinnan som utger sig för att vara min mor glad även om jag ringde en dag för sent. Det är den inverkan jag oftast har på folk. Så är det.

Jag har nästan haft födelsedag själv idag, för jag har fått presenter av Peachy. Kläder – en skjorta och en kofta. Det var väldigt snällt av henne. Hennes karl var nog delaktig på nåt hörn också, han är en sån där fashionista och är inköpschef på en stor butikskedja. Han är i Amerika eller Asien ungefär varje vecka och går nog på basarer och handlar med kryddor och har sandaler på sig. Det är nog sånt man gör när man handlar med kläder.

De ska gifta sig, Peachy och fashionistan. Då är jag såklart bjuden, jag är bjuden på nästan alla bröllop. Ett förra året, och ett nu. Hotty ska vara tärna. Det brydde jag mig inte om först, verkade vara ett okej val.

Men när jag ringde henne för nån vecka sen och frågade om jag kunde dela hotellrum med henne och hennes man, Hårbollen, fick jag till svar de redan bokat.
Och då tänkte du inte på mig, frågade jag.
Men va fan, jag var full när jag bokade.

Jaha ja. Jag kan väl förstå om de vill ha ett eget rum, det ska väl säkert nuppas eller nåt. Det jag undrar mer över är hennes lämplighet som tärna. Hon kommer säkert vara packad i kyrkan den jäveln. Kanske är det så att jag borde ta hennes plats för lite mer värdighet i kyrkan.

Nåväl, Peachy har i alla fall jättemånga poäng på vänskapsstatusen. Hotty ligger helt klart på minus och jag får väl sova i en skogsdunge eller i ett tält.

Hej då.

söndag, mars 21, 2010

You can never hold back spring

Jag drack hittepåte till frukost idag, sånt där grönt te som botar skörbjugg och andra farsoter. Det finns olika färger på te, rött och grönt och svart och kanske andra färger. Justitieministerns te är nog gredelint. Te har olika färger av någon anledning som jag glömt, jag visste för några veckor sedan, men nu är det borta. Och det spelar egentligen ingen större roll.

Tedrickandet gjorde mig i alla fall harmonisk, mild och ljuv. Att sätta sig i lotusställning kändes helt plötsligt självklart och naturligt och där satt jag och luktade lite myssvett som man gärna gör en söndagsförmiddag. Men det varade inte så länge eftersom:

- Man får ont i fotknölarna av att sitta i lotusställning
- Man får ont i ryggen av att sitta i lotusställning
- Övrigt

Är det så att folk som ofta sitter i lotusställning har små kuddar som placeras på fotknölarna? Så borde det vara i alla fall. Det borde även finnas speciella lotusställningsstolar så att ryggont kan undvikas. Om det inte redan finns. Det kanske det gör.

Efter det var jag inte så ljuv längre och tittade ut genom fönstret och såg den snö jag förnekat hela morgonen falla. Gårdagens vår kändes avlägsen. En vår där jag obekymrat vadade genom stora vattenpölar eftersom fötterna ändå var genomvåta till nån gammal tants förvåning – där har du något att prata om på PRO-fikat, tänkte jag, och sen tänkte jag på att man skulle sitta på en bänk i solskenet och äta gulaschsoppa och dricka en öl ur genuin butelj och äta nåt rustikt jävla lantbröd och bara prata om hur fint det var med vår.

Men sånt tänker jag inte på nu, med värkande rygg och nötta fotknölar. Nu tänker jag mest på min stackars cykel. Den står ute den, mot sin egen och min vilja, eftersom nån jävla stjärna bestämt att den inte får bo i trapphuset längre. ”Cykelparkering förbjuden” står det på nyuppsatta lappar, för säkerhets skull är det en bild på cyklar på lapparna också – så att man ska förstå att det är cyklar det rör sig om och inget annat.

Och så har någon byråkrat ställt ut min cykel på trottoaren. Så nu står min järnhingst ute på gatan och agerar snösamlare, och det känns som ett övergrepp. Nu förstår jag hur Josef K hade det i Processen av han den där Kafka. Det är bedrövligt, det är det. Det är dessutom extra synd om cykeln eftersom den saknar luft i hjulen. Det ligger visserligen på mitt ansvar eftersom cykeln inte klarar av att fylla sig själv med luft – den är lite som ett barn i den meningen – men jag skyller på att jag är rädd för att något ska explodera när jag pumpar. Det är helt och hållet sant, jag är rädd för att saker ska smälla till och att jag ska dö eller att folk stirrar på dumfan borta vid luftgrejerna på macken. Jag får ta och be någon hjälpa mig med det där, nån händig och tuff.

Jaja, nu ska jag läsa en bok som handlar om Mussolini.

Hej då.

fredag, mars 19, 2010

Dear whores

Lade under dagen upp ett dokument för allmän beskådan som innehöll ”det finns till exempel redan porslin, horor och ljudanläggning”. Det där med glädjeflickorna skulle egentligen inte vara med, jag hade bara väldigt tråkigt under producerandet av texten och jag är så primitiv att små enkla ord kan roa mig ibland. Sån är jag, så himla härlig och okomplicerad liksom.

För övrigt finns inget att säga, jag ska skriva annat än blogg. Något roligare för egen del. Och dricka vin och lyssna på arg musik.

Men jag unnar er en häftig helg, det gör jag.

Hej jävla då.

torsdag, mars 18, 2010

It doesn't matter


Jag åt frukost. Sen åkte jag till vuxendagiset. Sen gjorde jag ingenting. Hej då.

onsdag, mars 17, 2010

Fear (of the unknown)

Jag tvättar. Kläder. Det är sånt jag måste göra ibland eftersom jag inte har speciella behov och därmed rätt till någon som gör det åt mig. Jag har heller inte ekonomiska möjligheter att anställa en kuvad albanska som gör det medans jag ligger på en divan och äter vindruvor och använder naveln som spottkopp för kärnorna.

Men jag skulle aldrig göra så med naveln, jag kan verkligen inte respektera människor som spottar ut vindruvskärnor. Det är fan höjden av mesighet det. Att avokadokärnor inte sväljs kan jag gå med på, men vindruvskärnor. Mein gott!

Och jag har alltså tvättstugan. Det är inte speciellt kul, inte så tråkigt heller – det mest bara är. Ett nödvändigt ont som är en del av livet och det får man vara så jävla god att acceptera.

Problemet är mest att tvättstugan är belägen som så att ett garage måste passeras. I garaget finns en fläkt. I fläkten bor Katlas fjättrade barn och varje gång den startar hörs deras ångestfyllda skrik. Det låter så i alla fall. Och jag blir lika jävla rädd varje gång.

Katlafläkten är orosmoment ett. Orosmoment två består av att det bor människor i källarförråden. Källarförråden ligger också i anslutning till garaget med Katlafläkten, likaså soprummet. I mitt förråd flyttade det in någon, som flyttade ut mina saker lite här och där och kanske åt upp resten. Det tycker jag var lite onödigt gjort eftersom alla mina kassettblandband bodde där nere.

Egentligen tror jag väl inte att Katlafläkten ska attackera mig, inte heller förrådsmänniskorna – de behöver väl bara tak över sina huvuden och har det börjat gå åt helvete är det väl lätt att det fortsätter så. Samtidigt får de ingen hjälp av Gud för han tycker inte om fattiga. Inte bögar heller för den delen.

Så egentligen borde väl rädslan vara obefogad, men jag jagar upp mig själv så in i helvete där nere i underjorden.

Det lilla uns av djärvhet som fanns i barndomen är som bortblåst, vad som då kändes spännande är numera bara obehagligt. Som att hoppa från femmetern på badhuset till exempel – det skulle aldrig komma på fråga i dagsläget. Inte ens en våldsam Maud Olofsson skulle få upp mig i ett hopptorn. Istället skulle jag väl lägga mig på mage vid bassängkanten och sälaktigt hasa mig ner i vattnet (som förmodligen är svinkallt 2010, oavsett pool, det var det inte 1990) för att inte slå mig.

Den där kicken som människor söker genom bergsklättring eller bungyjump eller att sparka ner gamla kärringar utanför Ica behöver jag verkligen inte. Vill jag elda igång känslorna och få adrenalinet att pumpa räcker det gott och väl med att jag tittar på TV4 i någon minut.

Jag har blivit äldre och rädd och det är väl dags att börja spotta ut vindruvskärnorna så att jag inte sätter i halsen.

Nu tar jag ett djupt andetag och går ner till tvättstugan och leker att jag är osynlig och aktar mig för allt det okända som bor i mörkret. Livet är inte bara svårt, det är dessutom som en monsterfilm också.

tisdag, mars 16, 2010

Running like a moose

Veckans djur: älg

En älg är ett stort hjortdjur, älgen är till och med det största hjortdjuret i hela världen och bor i Nordamerika, Asien och Europa. Sverige bor i Europa, alltså finns älgen här också.

Hur stor älgen är beror bland annat på vart den har sitt hem, strövar den omkring och blir full på äpplen i Norrland är den överlag större. Gör den motsvarande sak i södra Sverige är den oftast mindre i kroppen. En hemsnickrad teori är att det har att göra med molnen som drog in över norra delen av landet efter Tjernobylolyckan. Men det där är bara löst prat, och eftersom tummen sitter mitt i handen snickras det ofta väldigt dåligt.

En annan orsak till varierande storlek är att älgen har en uttalad könsdimorfism. Det där skitnödiga ordet betyder på vanlig enkel jävla bonnsvenska att storleken skiftar rejält beroende på kön. Älgkillen (tjuren) är runt 20 % större än älgtjejen (kon). Längd skiter vi i, men en stadig älgtjur kan väga 700 kg. Skillnaden i storlek mellan könen visar sig som tydligast när de fyrbenta är runt 6-7 år. Men en tjur kommer sällan upp i den åldern eftersom den relativt snabbt får en gevärskula mellan ögonen. Trist att jag skulle bli offer för en barbarisk hobby, tänker nog älgen då.

Älgen har päls. Och horn. Men bara tjurarna har horn. Det blir alltså missvisande när ynglingar sitter och mal på om att de hittade en 40-taggare på Harrys i lördags. Om det då inte syftas på män, men de där garderobsverksamheterna basuneras inte ut så ofta. I jägarvärlden skiljs det tydligen på jämna och ojämna tolvtaggare, men där verkar det bli lite matematik inblandat så ni med glasögon får läsa på om det själva.

Precis som en kossa idisslar älgen och precis som va fan som helst är älgen brunstig när den vill göra barn. Och barn vill den skaffa på hösten, de fina färgerna och den klara luften kan tänkas dra igång kåtslaget. Och kanske rönnbären.

Älgen kallas Skogens konung, inte drottning, och konungar är bra och roliga. De har sina kungariken och skattkistor och delar ut sina döttrar till de där med guldlockigt hår och svärd som kan dräpa trollkärringen som lurar vid skogsbrynet eller kan finta bort den där eldsprutande draken borta i den tolfte dalen väster om solen. Sen blir det fest och nån liten hovnarr med bjällror på knäna får dansa utmanande på slottsgården. Och det dricks väl mjöd eller nåt ur några jävla urnor.

Så är det. Och det är kul. Om det är en saga.

I Sverige tycks vi leva i en saga. Det vill dock Republikanska föreningen ändra på, och det är bra (även om föreningen leds av en kristdemokrat). Att sätta älgen på sedlar och mynt borde bli en succé, ett djur kan representera det här landet minst lika bra som Hasse Majestät. Älgen gör redan ett starkt PR-arbete nere i Tyskland, förmodligen ett bättre än kungen då man kan hoppas på att ingen vill köpa Hasse Majestäts avföring på burk. (Och jaja, kungahuset är populärt i Tyskland, men de är ju så jävla lättlurade ibland de där tyskarna).

Tack älgen för att du sätter Sverige på kartan utan krav på apanage eller något annat förlegat hittepå. Det är även positivt att inte hela landet stannar upp när dina avkommor ska välja partner. Din blygsamhet är guld värd. Grattis till Veckans djur!

måndag, mars 15, 2010

Until the morning comes

Men jag är väl trött för fan, det tar på krafterna och gå på konsert. Dessutom släpar jag runt på en finnjävel som bosatt sig bakom ena örat på mig. Den väger säkert sju kilo och dränerar mig på ork samtidigt som den bidrar till en obeskrivlig smärta. Så nu ska jag sopa i mig en värktablett och försöka sova.

Ja, det är synd om mig.

Gonatt.

Ps – jag har bestämt att när jag blir stor så ska jag bli en stilig karl, som Stuart i Tindersticks. Han gillar också att åka tåg. Vi är så lika, Stuart och jag.


lördag, mars 13, 2010

Holiday in Bangkok

– Vad är det för smak på den här energidrycken? sa kunden.
– Cranberry, sa jag.
– Vadå? sa kunden.
– Tranbär, det är tranbärssmak, sa jag.
– Jaha, det är karamellsmak, sa kunden.
– Öh... ja, jo, karamellsmak, precis, sa jag.

Så är det på Samhall, omringad av dårar och annat löst folk. Det är lätt att längta bort. Idag åker min syster till Thailand. Där har jag aldrig varit, och kommer nog inte åka dit heller. För i Thailand hamnar man bara i fängelse, jag har minsann sett Bangkok Hilton och den där rödfräsen hade det inte lätt.
Jag får åka till Stockholm istället, det är nog nästan som Thailand. Där ska jag bland annat gå på konsert med Tindersticks. Och brottas lite.

Hej då, åter på måndag.

fredag, mars 12, 2010

I have always been here before

Om några veckor är det påsk. Vet ni inte varför det firas påsk får ni googla, men lite kortfattat innebär det att Jesus dog för våra synders skull. Våra är i det här fallet människor som levde för flera tusen år sedan och det känns lite långsökt att vi som inte hade ett dugg med saken att göra ska behöva gå runt och ha dåligt samvete över det. Men så är det. Jesus dog och må det fanskap som tallar på sig själv eller nån annan på långfredagen bli ordentligt värmd i helvetet.

Nåväl, i slutändan handlar allt ändå om frosseri och konsumtion nuförtiden. Det är väl inte längre nån jävel förutom Kickens parfymerade kärring som bryr sig om att Jesus spökar varje år.

Eftersom jag oftast är ganska snäll, jag påminner lite om han den där särkmannen ibland, ska ni läsare få en påskpresent i form av ett påskbrev. Jag delar med mig av det i tid så att ni hinner skriva ut det till påsk, sen är det bara att fylla i mottagare och avsändare. Till exempel:
Glad påsk: Plastmorfar
Önskar: Johan (Lisa och Kristers sladdis)

Det går givetvis bra att skicka påskbrevet elektroniskt också, via e-mail. Att göra saker elektronsikt är modernt. Som att lägga till klasskamrater man inte pratar med på vänlistan på Facebook. Dagen efter (i verkligheten) kan man fortsätta behandla den tillagda skolkamraten som luft, för det är ändå bara ett kukhövdat skräp till människa – men det ser ju bra ut på Internet.

Påskbrevet passar ypperligt till curlande föräldrar, gör det enkelt för ungarna och skriv ut skiten och måla två prickar med kajalpennan och släng en klick rouge på kinderna så kan de gå gata upp och ner sen som små giriga gödgrisar.

Jo, jag funderar på att starta kurser i barnuppfostran. Fundamentet kommer vara sunt förnuft, en bristvara.

Ska jag vara lite självkritisk gällande bilden så blev inte påskharen speciellt bra, överviktig och med en släng av nån slags neurosedynskada. Påskharen känns inte alls naturtrogen faktiskt. Jaja, det får ni ha överseende med.

Varsågoda och ha en fin helg!

PS - Haren håller i en kvast, ingen pizzaspade.




torsdag, mars 11, 2010

Lovely day

Jag snöt mig och tog en Ipren och blev relativt frisk. Tanken imorse var att det skulle uträttas stordåd under dagen. Jag skulle tentaplugga innan det blir panik, ett mycket moget och ansvarsfullt resonemang.

Eftersom jag har lika god disciplin som någon som har dålig disciplin bestämde jag mig för att åka till vuxendagiset, det vill säga universitetet, för där kan man inte okynnesdiska eller fundera på om badrummet ska rotrenoveras lite spontant med den där skruvmejseln som ligger i verktygslådan (bolagspåsen).

Bussen dit var full med folk och det luktade cigarettrök och stjärt och svett och sorg och allt annat som människor luktar en torsdag i mars. Givetvis ville inte batteriet i musikmaskinen vara med längre så jag fick lyssna på det som pågick inuti mitt pittoreskt inredda huvud. Och så fick jag lyssna på vad som pågick inuti andra människors huvuden eftersom andra människor gärna basunerar ut saker högt.

Utanför vuxendagiset satt det en gubbe bekvämt i rullstol och stirrade på mig. Det var ett jävla tittande och jag blev osäker på om jag lyckats rulla mig i hundbajs och sedan förträngt det. Men efter en snabbkoll på kläderna bestämde jag mig för att så inte var fallet och den hjulburne gubben irriterade mig.

Jag lät dock inte psykningarna få mig ur balans och gick och satte på mig på det tysta planet i biblioteket – det tysta våningsplanet som inte är speciellt tyst eftersom det finns människor där och människor är som bekant idioter.

Plockade upp boken och tittade på omslaget, pistagefärgat och intetsägande, och insåg omgående att det är astrist att plugga. Eftersom jag ofta är listig som en utstött skabbräv kom jag på att jag skulle gå och köpa gamla tentor så att jag kunde slippa läsa hela bokjäveln. Men för det behövde jag kontanter och det hade jag inga.

Knallade ut igen och begav mig till en bankomat för att få flis i handen. Men det tyckte inte bankomaten att jag skulle ha och meddelade att täckning saknades. Jaha ja. Nu skulle jag kunna börja gapa om att jag är en fattig student och att det därför är jävligt synd om mig. Men jag har slösat bort mina pengar, så enkelt är det, och har ingen annan än mig själv att skylla på. Eller jo, jag skyller en aning på en så kallad kamrat som inte kan betala ölskulder i tid. Idiot.

Men, jag kunde inte köpa nån gammal tenta. Och inte heller någon lunch. Eller ens en enkel bonnkaffe.

Gick tillbaka till biblioteket och läste koncentrerat om ett schema och en linje, var inne i ett riktigt flow och hade säkert avverkat ett halvt stycke och insupit kunskap och ett VG på tentan. Då kom Silent Shout-mannen och satte sig bredvid mig. Han började nog plugga när jag föddes och kommer inte vara klar när jag dör. Tror jag.

Han tyckte det var passande att hetsäta ett äpple och det var ett förbannat gnisslande och smaskande. Tänkte föreslå att han till nästa gång kunde ta något mer lättuggat, som en bananjävel, för att det inte skulle låta så jävla mycket. Men det gjorde jag inte. Efter 16 sekunder hade jag tröttnat och gick och satte mig vid en äcklig och seg dator istället.

Tanken var att skriva ut en rapport för korrekturläsning, sånt är alltid kul, och biljetten till söndagens konsert med Tindersticks.

Smög bort till maskinen som skriver ut och kopierar papper. Jag hatar de där maskinerna – allt med sladdar och mer än en knapp är mig övermäktigt och oavsett om det är en tv eller dator eller freestyle eller skrivare eller kopiator eller ficklampa så är det alltid något som går helt åt helvete och mina lungor dränks av invärtes frustrationstårar.

Stoppade in det där kortet som behövs för att papper ska komma ut, det fanns 32 markeringar på det. Jag behövde bara sju till mina utskrifter.
Givetvis, giiiiiveeeeetjääävlaviiiis, var det nåt ärkeluder som varit där innan och inte avslutat sin skit ordentligt. Maskinen spottade ut okända papper och mina markeringar försvann lika fort som det tar för borgarna att indirekt ta ett liv. Jävligt snabbt med andra ord. Och jag hann inte få stopp på eländet.

Uppgivet tittade jag på pappershögen som handlade om tandvård. Det ante mig som horan sa när muttan sprack, tänkte jag, det är väl klart att de där tandstudenterna ska få lära sig att skinna folk på pengar redan under utbildningen.

Jag gav upp och bestämde mig för att åka hem.

Eftersom vårfloden börjat väta gatorna och det är hål i mina skor blev jag blöt om fötterna på vägen hem. Svalor eller något annat med fjädrar och näbb sjöng lovsånger i träden och solen sken. En fantastisk dag.

onsdag, mars 10, 2010

Everything is so cold

Stängt på grund av sjukdom.

Det är uppskattningsvis nio liter snor i omlopp. Och några skålpund feber.

Med svaga hälsningar
W.

tisdag, mars 09, 2010

Norwegian wood

Veckans djur: säl





Heter pinnipedia på latin och är ett rovdjur. Ett rovdjur äter andra djur.
Sälarna består av 33 arter som delas in i tre familjer – öronsälar, öronlösa sälar och valrossar. Enkelt och bra, även om det kan tyckas att en valross ska vara en valross och ingenting annat. I Sverige finns tre arter – gråsäl, knubbsäl och vikare. Tyvärr verkar det inte finnas någon krabbätarsäl i närheten. Väldigt bra namn det där – krabbätarsäl. De flesta arterna blir runt 30 år gamla, en del över 40.

Matchvikten för en säl varierar mellan arterna, de minsta väger runt 25 kilogram och de största kan fläska iväg bortåt fyra ton. Fyra ton är ungefär lika mycket som några bilar. Kanske. Inte helt oväntat varierar även längden mellan de olika sälarna. 600 cm för de stora och 120 för de små och skynda på skynda på för nu ska karusellen gå.

Sälen tycker att det är roligt att simma omkring, gärna där det är kallt som Arktis och Antarktis. För att skydda sig mot kylan har den ett fettlager under pälsen som är tio centimeter tjock. Det jobbar även undertecknad på att skaffa sig. Eftersom sälen tycker om att simma är den per automatik en god dykare. Det kommer med bröstmjölken kan tänkas (som sälmamman för övrigt sprutar in i sälbarnets mun). Sälen kan vara nere på 1500 meters djup och snurra. Ibland kan sälhjärtats aktivitet sjunka till fyra slag per minut. Det är imponerande. Fast det skulle ju knappast bli speciellt rivig musik om sälhjärtslagen fungerade som takthållare i en låt. Samtidigt är det helt uppåt väggarna dumt att ens tänka i sådana banor Sälen sover dock inte i vattnet, det gör den på land. På typ isflak och kobbar och sånt.

Sälarna är sociala. Hur sociala beror lite på art, och en del kan vara miljontals i en grupp. Det är förmodligen ett jävla kacklande i de där kolonierna.

De tycker om att äta fisk, krill, musslor och snäckor. Ibland slinker en och annan mindre säl eller pingvinjävel ner också. Sälarna äts i sin tur av hajar och späckhuggare, som i sin tur äts av Gud. Näringskedja.

Sälen är alltså rädd för hajar och späckhuggare. Och för människan. Människan är av naturen elak och vill ha sälens skinn och kött. Imorgon (10/3) kommer det kanadensiska parlamentets restaurang att servera sälkött som passning mot EU eftersom import har förbjudits. Kanada har en konservativ regering.

I Norge är de likadana. Gladlynta och iklädda lusekoftor går de på tur med bestefar och dricker en Ringnes och har näverskor och är allmänt äppelkindade. Sedan avslutas utflykten med att hela familjen får klubba ihjäl varsin liten sälunge. När norrmännen primitivt får klubba ihjäl andra varelser upplever de den renaste formen av lycka. Blod och heroin tycker de om.

Grattis sälen till att du blev Veckans djur, det beror på att du simmar så bra och att konservativa människor och barbariska norrmän ogillas mycket starkt.

måndag, mars 08, 2010

Happy birthday!

Läraren på vuxendagiset började med att gratulera alla kvinnor på deras gemensamma födelsedag. Sedan försökte han sig på ett skämt om att damidrott inte borde få plats i OS, utan istället förflyttas till Paralympics. Eftersom kvinnor är så jävla dåliga på sport. Det var inte så många som skrattade åt det. Jag kände mig mest illa till mods, det var ett dåligt skämt.

Jag tycker att det var nedvärderande mot kvinnorna eftersom de tycker om att städa och diska och tvätta och laga mat och ta hand om barn och ha lägre lön och vara med i gymnastikfilmer. Sånt måste (en) man respektera och uppskatta.

Nu ska jag göra nåt viktigt. Hej då och grattis.

EDIT: Jag läste det här nu och inser att jag tydligen är moderat. Attans också, det kom lite oväntat.

söndag, mars 07, 2010

Untitled

Ett oskrivet blogginlägg är också ett blogginlägg.

Hej då.

fredag, mars 05, 2010

Let it snow! Let it snow! Let it snow!

Kom till universitetet kl. 08.15. Lämnade platsen cirka 90 minuter senare, med en hel dag i mitt sköte. Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera min nyvunna frihet, förutom att den inte skulle ägnas åt pluggande. Som student ska man fan inte behöva plugga mer än 20 timmar per månad, och då bara i anslutning till nån tenta. Resten av tiden ska gå till att klaga på ekonomin och allt annat som går att klaga på. Studenter är dumma i huvet.

Jag fick i alla fall ett plötsligt sug efter att arbeta med kroppen, ta några ärliga handtag för en gångs skull. Det vore något det, anstränga sig och bli svettig. Att få skotta snö vore det ultimata, gärna ihop med andra män – som ett lag, jag är en lagarbetare fick jag reda på tidigare i veckan. Få ha underställ som inte är tvättat på några månader och Helly Hansen-jacka och sån där keps med öronlappar och tävla med de andra männen om vem som kan dra de mest sexistiska skämten och prata sport (riktig sport, i lag och med boll) och skotta utav bara helvete. Fast jobbar man kommunalt räcker det med att en skottar och de andra tittar på, jag hade lätt kunnat ta på mig skottningsrollen.

Men jag hade inga män att skotta med. Och jag har ingen spade eller skyffel heller. Och ingen yta att ansvara för, att bara gå ut skotta på måfå i nån parkjävel kan man inte göra för då tittar folk konstigt på en.

Så jag åkte hem och städade istället. Hallejävlalujah!

Jag blir alltid väldigt svettig av att dammsuga. Oavsett årstid och klädsel så räcker det egentligen att titta en kort stund på den lilla sugapparaten för att det ska börja klibba vid ryggslutet.

Och så satte jag ihop en laga mat och ta ett glas vin-spellista. De aktiviteterna ska jag ägna mig åt nu.  Sen ska jag kramas. Ha en cool helg.

torsdag, mars 04, 2010

No more hot dogs

Dagens middagstips: grillkorv och strips

För en person.

Gör så här: Börja med att yra runt och leta efter dina långkalsonger, för utan långkalsonger kan man lätt bli liggandes i en snödriva och ingen hittar en förrän tussilagon står i blom. Och det skulle säkert vara väldigt tråkigt att ligga där så länge utan vatten och bröd och bara rulla tummarna.  Säg gärna ord som man inte får säga i kyrkan, det går bättre att leta då.

När du är klar med alla synonymer till framstjärt hittar du givetvis långkalsongerna, de hade gömt sig lite under ett par byxor. Långkalsonger kan vara sluga ibland.

Ge dig ut på en promenad, cirka en timme. Få lite ont i benhinnorna eller vad det är, kan vara hälsenorna också, men det gör mest ont i smalbenen. Tänk att ingen dag går smärtfri genom livet. Var desto mer nöjd med dina nya hörlurar till din lilla musikmaskin – Jag är ett vandrande diskotek, kan du tänka när du går förbi tanten med den tråkiga hunden.

Fortsätt sedan till mataffären. Där börjar du fundera på vad du ska äta. Att spontanshoppa mat är coolt, inköpslistor är för de trötta och gamla. Fundera en kort stund på att äta något med brieost. Eftersom kylan verkar hålla i sig kan det vara bra med brieost som direkt lägger sig som en skyddande kokong runt hjärtat. Man ska vara rädd om hjärtat.

Bestäm dig sedan för den bästa maträtten i hela världen, efter korv med bröd: grillkorv och strips. Avokado, skaldjur, sushi och annan vuxenmat i all ära – grillkorv och strips är det enda en modern människa behöver i matväg.

Rafsa ner sakerna i varukorgen och betala och småspring sedan hemåt med en triumferande min i ditt lilla, lilla ansikte.

Sätt på ugnen på ungefär 200 grader. Fundera en snabbis på hur varmt 200 grader egentligen är, dra slutsatsen att det förmodligen inte är lika varmt som 800 grader men säkert ganska varmt ändå. Titta lite på ugnen. Fördela sedan stripsen, ungefär en och en halv näve mängdmässigt, på en plåt och kasta sedan in kalaset i ugnen.

Skär upp rödlök och tomat och kalla det för sallad. Ringla lite olivolja över om du känner för att vara trendig, men det behöver man inte vara.

Brassa på korvarna i en teflonpanna. Fundera på om det kan finnas asbest i teflon men avfärda det hela som trams (hör den gamle försvarsministern Anders Björcks röst eka i ditt tomma huvud).

Förhoppningsvis är korvarna och stripsen klara samtidigt, timing är ett jävla gissel när det gäller matlagning.

Krydda med senap. Ketchup är för barn och kärringar, glöm aldrig det. Drick ett väldigt stort glas lättmjölk till, mjölk är livets dryck.

Hetsät och var klar på några minuter, ungefär sex och en halv. Luta dig tillbaka i soffan, titta på din mage. Argumentera tyst för dig själv om att begynnande bukfetma är lika med begynnande pondus. Känn dig lite tjock ändå. Och mätt på ett obehagligt sätt.

Smaklig måltid. 

onsdag, mars 03, 2010

Trying to find a home

Hej Internet!
Jag har hört att du är bra på att förmedla kontakter och att du tittar dig själv i spegeln varje morgon och tänker – Jag är så jävla social!

Bra.

Nu är det såhär att jag behöver boende i Stockholm. Kan du hjälpa mig med det? Jag är en enkel man som mest vill ha tak över flinten och rinnande vatten. Så mina primära krav lyder helt naturligt:
- Maxhyra på 5000 kronor.
- Ungefär 50 kvadrat.
- Öppen spis.
- Högt i tak.
- Rent.
- Centralt.
- Nära till Systembolaget.

Kan du hjälpa mig att ordna det? Jag planerar att flytta in i september. När jag har kikat runt lite i en papperstidning som heter Dagens Nyheter så verkar alla lägenheter se likadana ut. Det är väldigt vitt och så. Varför? Kan man egentligen inte bara använda samma bild till alla lägenheter och ändra lite i texten?
Jag behöver förresten inte bo på Södermalm och heja på Hammarby och tycka att Carmen är landets hetaste krog, för det har jag fått lära mig att halva Sundsvall redan gör.

Sen undrar jag om jag måste bli lite cool om kulturella saker, kan jag fortfarande säga att världshistoriens bästa filmscen är när Kim Anderzon visar kärlekstriangeln i Göta Kanal? Eller måste jag börja referera till Herzog, Fassbinder, Kurosawa eller Kaurismäki?

Nåväl. Jag skulle vara tacksam om du ville svara.

Kram
/Wayne Nilsson

Ps- Alltså, klartext: Jag söker en lägenhet i Stockholm, har du en själv eller har kontakter så hör gärna av dig. Jag är skötsam samt rök- och djurfri.

tisdag, mars 02, 2010

Wrong answer

Armen till höger på bilden sitter fast på Soda. Det är min vän det. Alla tycker att han är så jävla trevlig, det irriterar mig lite. Men nu är han i alla fall importerad från storstan, där han lever vuxenliv och jobbar som lärare (han nekar till att han bär Birkenstock på arbetstid, men det vette fan) och bor i ljus och fancy lägenhet innanför tullarna och äter moderna saker som sallad, och tanken är att han med sin påstådda allmänbildning ska ordna till siffrorna i kvällens quiz.

Efter förra veckans jumboplats förväntar vi oss stordåd av frälsaren som är utrustad med adonisaura och torso som en grekisk havsgud.

Presterar han dåligt ska jag se till att få hans bröllop annullerat, i alla fall min stilfulla insats där jag överlämnade ringarna på ett mycket tjusigt sätt. Misslyckas han med att föra upp oss till vinst ska jag alltså radera mig själv från den där septemberdagen.

För övrigt irriterar jag mig på att människor (idioter) fjantar runt i t-shirt bara för att solen skiner. Långkalsongerna åker inte av förrän i maj, oavsett temperatur och väder – så är det fan. Och alla dessa jävla solglasögon, herregud. Om alla kunde lära sig att kisa som folk skulle vi få ett mindre överspänt samhälle.

Nu ska jag dricka frågesportsöl. Hej då och så.

måndag, mars 01, 2010

Flood

Det snöar fortfarande. När jag var barn och skulle säga snö sa jag nöst – det nöstar. Jag var så himla, himla jävla söt. Alla tycker att snö är roligt. De vuxna kan sladda med sina bilar och åka slalom med benen tätt ihop och låtsas att de lever jetset i Chamonix och barnen kan bygga gubbar och gummor och äta istappar och få mask i magen och ungdomarna kan hänga utanför närmsta vårdboende och sänka skröpliga åldringar med sköna och stenhårda snöbollar.

Lycka för alla åldrar i sin renaste form. Kanske inte för pensionärerna då, men borgarna tycker att de har haft sitt roliga så nu kan det lika gärna kvitta, om de inte har rollatorer av guld eller virkar bordsdukar med koppartråd förstås.

Det är väldigt mycket snö, flera hundra kilo snö ligger och ruvar över landet. Till skillnad från pengar inom Röda Korset försvinner inte bara snö hur som helst. Näe, när snön smälter blir det vatten.

Förra veckan tänkte jag på en sak. All snö kommer bilda en jättestor vårflod. Så tänkte jag. Efter det gick jag runt och var nöjd och rullade tummarna och gjorde high fives inombords. Nöjd med den klokaste tanken på över 15 år, nöjd med lite breaking news som ingen annan jävel tänkt på.

Men underbart är kort. Det var inte så jävla breaking, nån typ på SMHI hade tydligen också brainstormat och kommit fram till ungefär samma sak. Jävla SMHI. Jävla Norrköping, nästan sämre än Borås.

Mina tankar om att börja med samhällsinformation på ideell basis kan fan kvitta, det känns inte alls kul om jag ska vara motarbetad av myndigheterna hela tiden. De stoppar brädor i mina hjul.

Men i alla fall: Snart smälter snön och en syndflod kommer att svepa in över landet som en bestraffning från våra föräldrar, Gud och Moder Jord. Hela jävla Sverige kommer se ut som Venedig, och den som inte håller i sig när livbåten kränger får passa sig!

Visserligen kan man ju tänka att Sverige skulle attrahera en jävla massa turister eftersom Venedig gör det, och att det i så fall skulle gynna det ekonomiska läget så den där porrknutten till finansminister kan gnugga händerna och blotta sina bestialiska huggtänder. Förbannade ulv i finansministerkläder.

Fast då skulle vi vara tvungna att börja tillverka teatermasker på stört och importera en väldans massa duvor från Piazza San Marco. Och hur det skulle gå till i realiteten får ni fråga de där jävla smartskallarna på SMHI om, de verkar ju veta allt tydligen, jag orkar inte bry mig längre. Men kom ihåg vart ni nästan först läste om vårfloden.

Hej då.


Notre Dame

Det här är inlägg nummer 998. Det är nästan tusen stycken det. När jag var liten kunde jag inte räkna till tusen. Det kan jag inte nu heller. Jag tänker fira att jag nästan skrivit tusen inlägg genom att inte skriva någonting, jag är trött för fan.

Det regnar bomull från himlen och månen har gömt sig. Kisar jag noga dansar barbröstade nymfer över taken. Snart ringer klockan och allt är som vanligt igen. Godnatt.