tisdag, maj 31, 2011

Fuck it

Fan vad jag tycker illa om MacBook Pro. Och fan vad jag tycker illa om Mac-fantaster överlag. Mac, detta vedervärdiga opium för folket, är lösningen på alla världens problem. Det är likadant med idioterna som dyrkar sociala medier. Och frihandelsnötter. - Låt folk handla under orättvisa förhållanden, va fan, de utsatta kan väl blogga eller twittra om det, allt blir fint bara jag får trycka röven full med iPads tullfritt.

Jag tycker illa om SJ också. Och borgare, och särskilt då sinnesmässigt vanskapta kristdemokrater. Fast moderater, folkpartister och mauditer kan kvitta också. Mineralvatten som inte smakar naturellt kan fara åt helvete det med. Och Takida, Volbeat och Hammerfall också.

Åh fy fan, sa han som drack bläck.

Egentligen skulle jag kunna spendera resten av kvällen och natten åt att lista olika saker jag ogillar. Men då skulle jag säkert ändå glömma något och då skulle jag bli en aning grinig.

Imorse låg det dessutom en nyckeljävel utanför min dörr. Inte min. Men det lutherska jävla arvet med att man ska arbeta hårt och sköta sig gör ju att jag inte bara kunde fanskapet ligga. Därför har jag nu en nyckel i min ägo som jag måste göra något vettigt med.

Jag har knackat på hos grannfan, men den vägrar öppna. Får väl sätta upp en lapp eller lämna in den hos polisen. Vi får se.

Så länge när jag denna nyckel till hittebarn ytterst styvmoderligt vid min barm.

Och just det, jag är på dåligt humör. Nu måste jag packa saker i en ful liten väska, det blir en jävla upplevelse det också.

måndag, maj 30, 2011

30 seconds over Tokyo

Jaha, här ligger jag i sängen med omotiverat morgonstånd och fyller år. Det är inte så himla spännande egentligen. Dessutom blev jag officiellt vuxen redan förra veckan när jag tog ton mot en ungdom som våldförde sig på en läskautomat i tunnelbanan. Ge fan i det där, sa jag och blängde myndigt. Så sa jag.

Idag önskar jag mig mest att Siouxsie Sioux hoppar upp barbröstad ur en tårta och skriker att hon älskar mig. Men så blir det mest sannolikt inte, därför åker jag till jobbet och försöker inbilla mig själv och andra att jag förstår något av det vi gör. Hej då!

söndag, maj 29, 2011

Mr. Wayne

Jag hade tänkt att kanske skriva något vettigt idag, kanske berätta om självhjälpskurserna som jag tänker starta. Men nu blir det inte så för jag trött och en aning bakfull efter helgen i allmänhet och gårdagens konsert med Pierced Arrows på Strand i synnerhet.

Så istället lyssnar vi bara på en låt som handlar om mig, Mr. Wayne. Jag måste duscha också, fy fan vad det är mycket nu.


torsdag, maj 26, 2011

Ain't got no ...

Jag blir 30 år gammal på måndag. Jag har ingen fru. Jag har ingen man. Jag har inga barn som jag känner till eller betalar underhåll för.

Jag har däremot 81 skivor med The Cramps. 30 skivor med Nick Cave and the bad seeds, 18 skivor med The Cure och 17 skivor med Danzig. Depeche Mode 17, Sisters of Mercy 17, Skinny Puppy 13, Einstürzende Neubauten 12 och Alien Sex Fiend 11.

Det är inte så himla mycket egentligen, men det är det jag har på topp tio.

Det är dock inget vi pratar om på fikarasterna, mina skivor. För jag har ingen fru eller man och inga barn som jag känner till eller betalar underhåll för. Godnatt.


tisdag, maj 24, 2011

Under my thumb

Okej, det är vår hos Lawrence av Arabien och den helt värdelösa ön Island ska återigen visa sig på styva linan och fotbollsmatchen mellan Malmö och Helsingborg fick avbrytas för att en ung man var styv i korken.

Bodström har skrivit en bok också och miljönissarna har fått nya språkrör som provat dödsknark.

Men skit i alla triviala aktualiteter nu ty vi har viktigare saker att reda ut. Hur slutade det egentligen för Tummelisa, also known as 1800-talets Natascha Kampusch?

Hon sov ju i ett valnötsskal, på HC Andersens tid fjantade inte folk runt med nötallergi hit och dit, och blev en natt bortrövad av paddan. Paddtanten ville att den lilla, lilla Tummelisa skulle gifta sig med hennes son.

Det där klarade Tummelisa sig undan men blev istället inspärrad hos en skalbagge. Något som kanske var ännu värre än hos paddan, det vet inte jag och jag är inte i position att ta ställning heller så jag lägger egentligen ingen värdering i det hela.

Hon har tur och klarar sig från skalbaggen och blir istället kompis med en mus. Dock vill musjäveln gifta bort Tummelisa med sin granne, en mullvad.

Men där tar tar min information slut.
Vad händer sedan?
Hur går det för den lilla stackaren?
Äktar hon mullis?

Och nu ska vi inte hetsa upp oss över att Tummelisa bara är ett barn och att ett sådant minsann inte borde gifta sig och verkligen inte med ett djur för det är osunt och säkert olagligt.
Det är bara en saga, slappna av nu. Hjälp till istället.

måndag, maj 23, 2011

Nirvana

Efter en hård och lång dag på kontorsbruket är jag trött. Samtidigt lider min själ och plånbok av armod, jag måste ransonera mina snuspåsar till onsdag. Gud, jag har det så jävligt så ofta egentligen när jag tänker efter.

Nåväl, vi kör på en repris till. Tom Waits läser Challe Bukowski. Passar fint som godnattsaga.

Imorgon kanske vi skriver något nytt, fräscht, spännande och alldeles underbart. Men troligtvis inte, beror helt på humör. Don't try!


söndag, maj 22, 2011

All murder, all guts

Va fan, det är i stort sett sommar nu. Och den ska vi ta vara på för efter midsommar börjar vi bara längta till hösten. Jag är som tv under sommaren och sänder mest repriser ty jag har så jävla mycket annat att göra. Det är böcker som ska läsas och kval som ska lidas och så vidare.

Därför får ni läsa förra sommarens deckare i svenskt kustlandskap med succén som uteblev. Perfekt att printa ut och ge bort till någon i Mors dag-present. Eller så gör ni något vettigt istället. Hej jävla kukdå.


Teil eins.
Teil zwei.
Teil drei.
Teil vier.
Teil fünf.
Teil sechs.

torsdag, maj 19, 2011

Asleep

Kortfattad recension av gårdagens Pere Ubu-konsert: Jävligt bra.

Eftersom det var så bra har jag varit trött och bakdrucken idag. Men hade konserten varit jävligt dålig skulle jag säkert vara trött och bakdrucken ändå, av någon märklig anledning blir det oftast så.

Imorgon ska jag leka med Fanta. Om jag räknat rätt, vilket knappast är helt säkert då jag fick spendera fyra terminer av min gymnasietid i en särmattegrupp (med ett snyggt IG i slutbetyg som följd trots det), bör det lilla flickebarnet fylla elva dagar nästa dygn.

Det är inte bara i matte som jag har stora kunskapsluckor utan även i barnkunskap. Men mitt sunda förnuft säger att man förmodligen kan börja ställa lite krav på en elvadagars.

Smekmånaden är över och nu är det dags för brottning, kojbyggen under köksbordet och hårda fotbollsskott på vardagsrumsgolvet. Vill hon inte vara med tänker jag uppmana hennes föräldrar att reklamera.

Men det är imorgon det.

Nu tar vi och lägger mig tycker jag.


tisdag, maj 17, 2011

Shake the disease

Nu tycker jag att ni hjälper till att bidra till Faschings insamling till Cancerfonden.

Att använda ordet till tre gånger i en mening, det är jag duktig på. Nu tycker jag att ni ska försöka vara lite duktiga och faktiskt klicka på länkjäveln, för det är ni bedrövligt dåliga på annars.

Den där förbannade kräftan är en otäck typ som har förstört väldigt mycket för väldigt många, så skänk en slant för fan.

För övrigt har jag sprungit. Eller lunkat, det är nog en beskrivning som är mer realistisk. Det var tänkt att jag skulle vara ute i en halvtimme. Men jag lunkade liksom lite fel så jag fick ströva omkring i tre halvtimmar istället.

Jag hade inte mina snabba shorts på mig utan ett par mindre snabba byxor. Men jag hade mina snabba strumpor och mina snabba skor. Fast jag vet inte om det gick så mycket snabbare för det.

Och sen kom regnet och åskan och mascaran rann och min näsa fylldes med snor. Jag skulle snyta mig så där som idrottsmän gör, bara trycker med fingret mot näsvingen och fräser till – träffar bulls eye på 25 meters avstånd. Lite coolt ändå.

Jag misslyckades radikalt, snor i ansiktet och över vänstra ögat. Kände mig som en aktris i en lågbudgetaktig bukkakefilm.

Efter det kom paddinvasionen, stora som hundvalpar, paddor överallt. Så här kändes det nog i Andra Mosebok, tänkte jag. Sedan lunkade jag hem med frusen och stukad kropp.

Nu har jag ont i ena benet.

Men imorgon ska jag till Strand och titta på Pere Ubu och dricka öl som kompensation för dagens självspäkning.


måndag, maj 16, 2011

Love letters (straight from your heart)

Jag fick ett mail idag, med ämnesraden: Jag gillar din blogg :-)

Hej Wayne,

Jag gillar er blog http://waynenilsson.blogspot.com/ :-) och undrar om ni skulle kunna tänka er publicera en artikel skriven av Expedia.se som har en länk till deras hotellboknings sajt?

Jag heter Marie och jobbar och bor i England som online forskare och en av våra klienter är Expedia.se. Mitt jobb är att kontakta sidor på nätet och se om någon skulle vara intresserad av att publicera en av expedias artiklar.

Maila mig om ni skulle kunna tänka er att göra det så skickar jag en artikel till er.

Mvh Marie Sjöström

Mein gott, jag är stolt som en hönjävel i en tuppgård. Marie skriver ”er” till mig, inte ens Hasse Majestät blir niad längre av något jävla sportvåp från Växjö!

Hon jobbar som forskare också, det här är alltså ingen liten dumskalle som fick sitta på ungdomsanstalt i tonåren inte.

Marie forskar om viktiga saker och då kontaktar hon sidor på nätet. Det här med saker som är online är häftigt, virtuellt och coolt. Hon bor i England också!

Jag vet att det här är helt fel, att skena iväg känslo- och tankemässigt efter så här knapp kontakt, men tänk om jag får;
- knülla med Marie på en fäll av rävskinn på helgerna när hon inte har huvudvärk
- flytta till England och gå till püben och dricka pints med Seth från Emmerdale varje dag
- åka till en massa hotell överallt eftersom Marie är forskare och känner folk som bokar saker.

Det går bra nu. Hej då.

Ps - Hon är nog storsint och förstår dragningen till Siouxsie Sioux också, jävla fin tjej den där Marie.


lördag, maj 14, 2011

Badass bug

Veckans djur: nyckelpiga

Heter coccinellidae på vuxenspråk och tillhör familjen skalbaggar.

Nyckelpigan har ett spännande utseende med prickar på täckvingarna och färgerna varierar oftast på den logiska färgskalan från svart till brunt. För att vara en skalbagge är nyckelpigan relativt liten, mellan en och tio millimeter. Det är egentligen ganska jävligt litet det, en millimeter är som bekant sju tusendelar av två meter.

Nyckelpigan har korta ben och antenner, att ha antenner känns futuristiskt.

Den lägger ägg, till skillnad från exempelvis delfinen som föder riktiga barn direkt. Livnär sig gör den på löss av olika slag, - Mmm, va gott, säger nyckelpigan när den får trycka i sig några blad- och sköldlöss. Den är så bra på att äta löss att den används inom biologisk bekämpning.

För att skydda sig mot rovinsekter och fåglar skjuter nyckelpigan ut en gul, giftig och besk vätska från benen, men det hjälper sällan så mycket egentligen.

Nyckelpigans etymologiska ursprung kan komma från ett tjänstehjon i Småland på 1600-talet som gick runt och skrek om att om någon skulle få bränna på henne bakom höskullen så krävdes även att nyckeln till hennes hjärta fanns. Därför kallades hon Nyckelpigan i folkmun och det surades lite över att den där nyckeln aldrig hittades.

Sedan kom nån jävla smartskalle till dräng på att det bara behövdes lite sprit för att hon skulle släppa till.

(Kopplingen mellan pigan och skalbaggen som nu kallas nyckelpigan är inte helt glasklar, men det kan ha varit så.)

Nåväl, anledningen till att nyckelpigan blir Veckans djur är att den har sysslat med ett gediget pr-arbete. Istället för att bli avfärdad som en vanlig jävla skalbagge har nyckelpigan byggt upp en mycket positiv aura av söthet omkring sig.

Och istället för att krypa runt bland andra djurs avföring som vanliga skalbaggar har nyckelpigan lyckats positionera sig på förskolor och andra institutioner. Den associeras med vackra sommarängar där barnen med blommor i håret dumspringer omkring.

Bra jobbat nycklo! Grattis.



Nyckelpiga från Tjernobyl.

onsdag, maj 11, 2011

My wife, my bitch, my girl

Mitt hälsotillstånd är försämrat och jag är mycket svag. Jag är manligt förkyld och orkar givetvis därför inte skriva något. Den stora romantikern Kemimannen tipsade dock om en mycket stark låttext av Gyllene Tider. Smälter du inte av det här, ja då har du aldrig älskat.

Min tjej och jag
har råkat ut för ett problem
Hon blir kallad kriminell
jag blir kallad bohem

För min tjej och jag
har ett eget språk
min tjej och jag
har eget språk

Min tjej och jag
är inte alls ute efter bråk
Vi är två helt normala
i vår verbala epok

Min tjej och jag
har eget språk
Min tjej och jag
har eget språk...

Ba Ba Ba Ba Ba
Hon säger: Na Na Na Na!
Jag svarar: Vå Vå Vå!
Våra diskussioner
blir komplicerade ibland...
Ba Ba Ba Ba Ba
Hon säger: Wah Wah Wah Wah!
Jag svarar: Tä Tä Tä!
Tänk det finns miljoner
som inte förstår varann...
I vårt land

Min tjej och jag
har råkat ut för ett problem
Alla människor snackar
skriker glåpord
som "extrem"

För min tjej och jag
har eget språk...
min tjej and jag
har eget språk...

Phone: Ba Ba Ba Ba Ba
Na Na Na Doo Doo Wop?
Wah Wah Wah Wah!
Tä Tä Tä Tä?
Do wah diddy diddy!!!

Ba Ba Ba Ba Ba
Hon säger: Na Na Na Na!
Doo Doo Wop! Doo Doo Wop!
Åh diddy diddy!
när vi älskar med varann...
Ba Ba Ba Ba Ba
Hon säger: Wah Wah Wah Wah!
Jag svarar: Tä Tä Tä!
Tänk att det finns miljoner
som inte förstår varann...

tisdag, maj 10, 2011

Lot's of free shoes but nowhere to run

Att gå runt i affärer som säljer annat än sprit, korv och vinylskivor är på ett ungefär som att bli inlåst i ett litet rum med Carolina Klüft på tjack – alltså jävligt jobbigt.

Idag köpte jag löparskor (jo, jag har nån slags vision om att jag ska vara duktig och springa och äta groddar och sluta titta på gymnastikfilm). Att köpa löparskor är ett jävla gissel, man måste svara på svåra frågor som vilket märke man gillar mest och om man är helt jävla dum i fötterna.


Kan man inte svara med pondus på frågorna blir man beordrad att ställa sig på ett löpband för att den där klämkäcke butikssäljaren på 19 år ska få stå och peka på en skärm och förklara hur man sätter ned fötterna.


För en människa som inte är överdrivet kåt på uppmärksamhet är det inget tivoli att ställa sig på ett jävla löpband inne i en butik. Folk står och glor med händerna i sidorna och byxorna i armhålorna och det ska fotas och fan och hans skrevande moster. I alla fall känns det så.


Jag sprang på det där bandet och jag tittade hela tiden på mina fötter för att inte tappa balansen och How to disappear completely med Radiohead spelades upp i mitt huvud i ett tappert försök att stänga ute omvärldens hånfulla blickar och luciferiska skratt.


Jag sprang och jag sprang och jag sprang och jag sprang i säkert en halv minut. Sedan räckte det tydligen. Mitt huvud höjdes för att möta pöbeln som samlats. Som inte fanns.


Sedan pekade säljaren på några skor som skulle vara bra för mitt ”normala problem”. Jag tänkte påpeka för den jäveln att jag minsann inte har några som helst problem i världen, men det lät jag bero.


Istället bestämde jag genast att de där skorna blir säkert utmärkta för att bara få komma ut från det där som vi ateister kallar helvetet på jorden.


Jag torkade svetten ur pannan, betalade, dumglodde med glansiga ögon på tjejen i kassan och gick ut.


Sedan kom jag på hur jävla tråkigt det är att springa. Efter det blev jag sjuk. Nu ska jag sova, om jag lyckas slå upp ögonen imorgon förtjänar jag ett bragdguld eller nio stora öl. Hej då.

måndag, maj 09, 2011

Fear no darkness, promised child

Jag blev semifarbror idag, att jag bara är semi beror väl mest på att det inte finns några blodsband inblandade men jag resonerar som så att det är bättre att det lilla kärleksbarnet har en halv farbror än ingen alls.

Det blev en flicka, en väldigt fin sådan, säkert mycket finare än alla andras barn, och det är ju bra för då kan jag få kalla henne Fanta utan att det blir något jidder om ”otydliga könsroller” eller nåt. Det där namnet har suttit fast i döskallen sedan jag och Soda satt i Berlin 2007 och gafflade om det på tungfyllan.

Eftersom jag är en sån fin människa blev jag inbjuden till Södersjukhuset för att titta på Fanta. Det var roligt, mest för att jag fick en exklusiv förhandsvisning innan alla andra utomstående.

Förhandsvisningen var förmodligen mycket bättre än de där filmpremiärerna där man får stå och gnida sig mot Jussi Tola från Rederiet på en solkig och besudlad heltäckningsmatta innan Göta Kanal 4 börjar som jag ändå aldrig blir bjuden på.

Eftersom jag var nykter höll jag naturligtvis inte i henne, det får bli om några veckor efter två öl så att jag är följsam i kroppen. Men jag petade på det lilla livet. Väldigt små händer, såg precis ut som riktiga händer fast mycket mindre. Och så väldigt lena också!

Nu vet jag att det är fult att lägga skuld på oskyldiga barn men man kan ju inte beskylla jäntungen för att ha utfört ett hederligt dagsverke i hela sitt liv med de där händerna.

Men det hinner vi med, Fanta och farbror Wayne, gå i skogen och leta djur och göra dagsverken och äta korv med bröd och dricka mjölk och få starka ben och lyssna på vinylskivor och akta oss för Karius och Baktus och allt annat man gör, det ska vi göra.

lördag, maj 07, 2011

Karma police

Titta vilka fina födelsedagspresenter Lindajävel har fått av mig! Jag delar ut pengar till hemlösa, jag skickar saker postledes till folk kors och tvärs, jag tar emot samtal från vänner som vill spy galla över praktikanter, skabbkärringar och borgare.

Gud, jag är en väldigt fin människa egentligen. Jag må vara en högst medioker älskare, men jag kan vara en god kamrat. Ibland.

Nu har jag inte tid att med drömsk blick sitta och glorifiera mig själv längre ty jag ska på fopoll med Soda. Ha en cool lördag.

Ps – Ni får den här låten så att det inte blir en massa groll och jag får misslynta mail.


onsdag, maj 04, 2011

Swing the big eyed rabbit

Veckans djur: kanin

Heter något konstigt på latin och kaninchen på tyska. Den ingår i harfamiljen och bär oftast päls och har fyra ben och långa öron. Men precis som det finns avvikande människor med till exempel glasögon finns det säkert kaniner med korta öron också.

Vilda kaniner lever ofta i små hålrum i marken som de dekorerar med löv och gräs. Kaninbarnen får egna rum, i alla fall i det gamla Folkhemssverige, som inreds med päls från mamman så att de ska bli kompis med henne.

Vad som händer med pappa kanins päls är oklart, men mamma kanin har säkert sina misstankar och kanske konfronterar hon ibland. Jävla karlslok, skriker nog mamma kanin då.

De vilda kaninerna lever i kolonier och är aktiva på natten. Så det så.

Det är även populärt att tämja kaniner och ha dem som tamdjur. Populära namn är då Stampe eller Playboy. De lever vanligtvis mellan sju och nio år. MEN, håll i er nu - ”Kaniner som tas om hand på rätt sätt blir äldre än kaniner som får felaktig skötsel”. Nobelpriset till Wikipedia!

Att låta sin kanin tävla i att hoppa över hinder är ganska vanligt, kaninhoppning kallas det. Kaninhoppning är nog en bra hobby för barn. För barn ja, precis. Människor som är över 15 år och sysselsätter sig med detta är förmodligen en fara för sig själva och andra.

Forskning har tydligen visat att kaniner och andra små gnagare har en bra inverkan på våldsamma och stökiga barn och ungdomar, de unga lär sig att ta ansvar och så vidare. Används på ungdomshem och liknande.

Så istället för att dra runt i centrum med thinnertrasan över näsan och dricka burkar med mellanöl och sparka ner gamla jävla kärringar får kidsen på glid mata Stampe med en morot och pellets. Slutet gott, allting gott.

Grattis kaninen till Veckans djur! Du får utmärkelsen för att du bidrar stort till samhället, det behövs fler som dig i borgarnas kyliga land.

tisdag, maj 03, 2011

I had too much to dream last night

För att läsa något vettigt tycker jag att du ska kolla in Faschings utmärkta sammanfattning av Korvafton2011 (och klicka på länken nu, var inte så himla mesig).

Trots gubbtjyvens bristande kunskaper om Österrike-Ungern är det absolut aktuellt med en vinpromenad härnäst, det är bra med lite vallning ibland.

Den gångna natten kan sammanfattas med att jag somnade för sent och vaknade för tidigt. Någonstans i mörkret var jag på en fest där även Roland Cedermark befann sig.

Han skulle givetvis börja stila direkt med sitt dragspel och slänga med håret. De där musikanterna har alltid varit en vagel i ögat på oss talanglösa när de stjäl allt kjoltyg.

Tjejer blir tydligen lätta att lura så fort det kommer fram ett instrument. Att kunna spela ärlig luftsynth borde egentligen premieras mer.

Jag gick givetvis hem från festen, för stolt för tuppfäktning. Och då vaknade jag.


Tjejtjuven Cedermark på en båt.

Kan för övrigt meddela att jag för andra morgonen i rad saknar frukost. Inte ett gryn, inte en mejeriprodukt, inte en hönsavkomma, inte något bröd oavsett konsistens och inte en enda fruktjävel finns det.

Ska man se nyktert och moget på det hela skulle det kunna vara mitt eget fel, att jag inte tagit ansvar och handlat.

Eller så kan man välja att vara realistisk och i tyst vredesmod anklaga Roland Cedermark för att ligga och lapa i sig frukostbuffén från den där tjejen som borde ha varit min om världen innehöll minsta lilla uns av rättvisa.

Nu ska jag till jobbet och uträtta stordåd. Hej då.

söndag, maj 01, 2011

Sad but true

Jag var motståndare till det här sjuka rollspelet från början, men den störda jäveln DVIJDVS bara ”kom igen nu din mesiga fan, det är ingen som märker något, och du får pengar”.

Nu är Emfilus oss på spåren och det vore inte alls bra om hon golade till min chef. Fan också.

Hej du osköna söndag som snart blir till otäck maudag.