När jag tidigare idag i vemod, lätt berusad, vandrade hemåt mot en tom lägenhet med härsken doft. Ja då kändes allt meningslöst. Insikten om att det närmsta jag någonsin kommer att komma kärlek är tjäran i cigaretterna, gjorde mig minst sagt lite ledsen. Mitt i allt mörker och helvete skådade jag dock något som fick mig på bra humör igen.
I snön på framrutan på en bil hade något ritat en snopp. Med ett brett leende fortsatte jag rakryggat hemåt.
Ibland krävs det så lite.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åh det är så underbart! Mer vardagssnusk till folket!
God jul min dekadenta, snuskiga och fantastiska vän.
god jul gamle man.
har du förresten läst Doppler av erlend loe? mycket bra annars, och något i stil med boken jag föreställer mig som jag länge har väntat från dig.
Skicka en kommentar