lördag, januari 30, 2010

Holiday in Cambodia

Jag har varit på Samhall idag. Det var givande och inspirerande, precis som det brukar. Jag gillar dessutom hur vissa kunder agerar när de vill ha hjälp.
– DU!
– Ja?
– Du SKA hjälpa mig att plocka ihop den här listan med varor!
– Jaså du din motbjudande lilla kärring, det ska jag!?

Fast det sista får man inte säga, får då blir man inte årets anställd. Istället får man försöka att lite pedagogiskt förklara att man inte riktigt har tid med det eftersom det är lång kö och när den är bortarbetad så är högsta prioritet att springa iväg och björna.

Nu ska jag duscha bort lugubra tankar, skam, fotodör och dåligt samvete gällande världssvälten. Sen åker jag till Stockholm. Där ska jag ställa till med bråk, för det är sådant man gör i huvudstäder.

Hej då.

Ps – Dagens låt är den här.

fredag, januari 29, 2010

Failure

Små, små droppar av nervöst urin som pressades fram ur den nariga lilla jävla skinnbiten ner i toaletten byttes senare ut mot en mental kaskadspya riktad mot lungor och även med syfte att dränka hjärnverksamheten.

Kuken. KUUUKEN!


Jag väljer att lägga ansvaret för det här lilla debaclet på borgarna och Gud.

Trevlig helg.

torsdag, januari 28, 2010

It's a sin

Dagens ord:

frirunk v.–a onani som sker utan visuella hjälpmedel som exempelvis vhs, dvd, cats eller internet. En hedersvärd men utdöende syssla. Närbesläktat med uttrycket dra en naturell.

Nej nu jävlar åker jag hem och förbereder en dåres försvarstal. Jag ska laga mat också. Det är tråkigt men nödvändigt.

PS - Glöm inte att den som tallar på sig själv får en enkelbiljett till honom där nere med bockfot och svans som låter en skyffla kol på ett jobbigt sätt.

onsdag, januari 27, 2010

It's no good

Sitter på universitetet och lyssnar på Depeche Mode och försöker knåpa ihop en ansökan till en praktikplats. Jag ska berätta lite om mig själv. Det är jag dålig på, mest för att det är ganska ointressant. Det förväntas väl också att jag ska framhäva mig själv på ett positivt sätt. Jag tror att den som kommer läsa räknar med att jag gör det, inte att jag berättar om att jag inte sopsorterar med motiveringen att det är ett alldeles för modernt påfund som känns främmande och på gränsen till riskabelt eller att jag ibland skulle uppskatta en människofri värld.

Personen som kommer läsa vill nog hellre få reda på vad jag kan bidra med. Och där tar det ju stopp nåt så in i helvete. Praktikplatsen innefattar litegrann de här förbannade sociala medierna. Men jag kan ju knappast hänvisa till en bloggjävel där tårar och säd kombineras i underrubriken och där vartannat ord stavas fitta.

Så jag tänker på vad jag kan. Det har jag tänkt på länge nu, utan att kunna skriva ner något. Jag kan visserligen lite frågesport eftersom jag vann mot familjen kvällen innan julafton. Men jag vet inte...

Mina främsta meriter i livet består av att:

– Jag har vunnit en öldrickartävling.

– Jag sköt fotbollslaget till pojkallsvenskan när jag var 15 år.

– Jag har vid ett flertal tillfällen ensam seglat jorden runt.

Punkt ett stämmer helt och hållet. Punkt två stämmer till viss del då jag gjorde några mål den säsongen, däremot har jag möjligtvis fått det att låta som att jag skulle ha varit hjälte i en direkt avgörande match med ett snyggt skott i krysset och fräsiga solodribblingar (lärdomen där är att man inte ska försöka stila för nya vänner när det finns gamla som senare kan berätta hur något egentligen gick till). Punkt tre saknar helt och hållet sanningssubstans. Det är en lögn helt enkelt.

Så i nuläget ser ansökan ut så här:

Hej Anna (som egentligen heter nåt annat)

Mitt namn är Wayne, mer om mig som person behöver du inte veta. Jag vill praktisera hos er. Mina främsta egenskaper som människa är att jag kan ha tur i frågesport. Tidigare har jag sysslat med öltävlingar, gjort en del mål i fotboll. Vidare har jag ljugit ganska ofta om att jag seglat relativt mycket i okända vatten.

Känns det här intressant?

Hej då
/ Wayne

PS – Jag vill inte leda några projekt, det verkar tråkigt.

Kanske skickar jag in det, kanske inte. Nu går jag till bolaget för köp av inspiration.

måndag, januari 25, 2010

The lord is my shotgun

Som alla vet så skapade Gud på den första dagen dag och natt. Det gjorde han (jo, vi förutsätter att det är en man eftersom Gud åstadkommit så mycket utan att bitcha om det) genom att separera ljus och mörker. Logiskt av Gud, helt klart.

Fast det där spelar ingen som helst roll egentligen, för jag skiter fullständigt i vad Gud – den jävla fittan – skapat och inte skapat och varenda jävel vet att det är ljust på dagen och mörkt på natten. Så jag går och håller ett semistrukturerat ölsamtal på lokal istället.

Förresten, när jag tänker på Gud så ser jag kommandorskan från Emil i Lönneberga framför mig. Visst det är väl lite motsägelsefullt då vi antar att Gud är man, men fuck it. Gamla jävla luder.

Hej då.

Ps – Jag vill ha en hemsida. Wayne Nilssons hemsida ska den heta.  Och det ska finnas en stor besöksräknare. Och en gästbok. Och så ska det vara mycket färger och blinkande länkar. Jag vill ha många djurbilder på hemsidan också. Bara fina djur. Och så vill jag att det ska låta olika ljud på sidan också. Och så vill jag att innehållet ska vara spretigt. En hemsida och få kissa är vad jag önskar mig mest av allt just nu. 

söndag, januari 24, 2010

Untitled

Jag är hungrig. Väldigt hungrig. Jag åt ganska nyss, men är hungrig igen. Så har det varit några dagar nu. Jag vet inte om det bor nåt litet djur i magen som följde med från Kenya som är med och delar på det jag sätter i mig. Eller så har det något med ledbandet att göra. Jag vet fan inte. Såg på ett program på 6:an förut, Deadliest Catch. Det var roligt. Män som fick vara män på en båt och fiska krabbor och ha galonbyxor och svära och hacka is och i köket var det nåt fruntimmer som lagade pannkakor. Det gjorde mig hungrig på krabbor, män och pannkakor.

Tittade även på Sportspegeln. Det var ett reportage om nån puckelpiståkare som är med i OS-truppen. Han hade tatueringar och ett punkband som hette Kuken. Det tycker jag är bedrövligt och gjorde mig inte alls hungrig på kuk. Är det ett föredöme för ungdomarna? En långhårig typ med tatueringar och som använder sig av könsord och spelar musik där det säkert låter som om nån har ont i magen. Nej, jag tycker inte det. Jag tycker inte kriminella borde få vara med i OS.

Tacka vet jag Pernilla Wiberg. Där har vi en som gjorde fin musik, för både öra och själ. 


Fast egentligen är det bara ishockeyn som intressant i OS. All skidsport kan dra åt helvete, särskilt skidskytte. Våldsförhärligande dumheter är vad det är.

Nej, nu går jag till affären och köper mjölk så att jag kan få lite kvällsgröt. 

lördag, januari 23, 2010

Back to Berlin

Jag ska åka till Berlin. Inte nu, men om några veckor. Det ska bli kul. Och fint. En fin tjej ska jag ha med mig också. Wayne - Berlin 1-0.

Nu ska jag skåla lite rött med mig själv och lyssna på The Cramps och gå runt och tycka att jag är cool. The Cramps är tillsammans med några andra världens bästa band. När jag hör de inledande 35 sekunderna på Human Fly så visualiserar jag mig själv i en film när jag sakta går in på nån dunkel bar och beställer nåt coolt och jag är tuffare än Clint Eastwood och all verksamhet stannar upp för nu jävlar är Wayne Nilsson in the house. Så är det. Fan va ball jag är med The Cramps.

Ni andra kan väl göra något vettigt med kvällen.

Hej då.

fredag, januari 22, 2010

We call upon the author

Det finns en sak som jag känner att jag måste informera om.

Och det är att Barnängens deodorant med lilaaktig etikett inte luktar alls lika gott som Rexonas rosafärgade. Rexonas gröna är bra också. Barnängens påminner om viol i doften, vilket inte klart och tydligt framfår av informationstexten, det tycker jag minst sagt är bedrövligt. Det finns väl ingen jävel med förståndet i behåll som vill gå runt med violer i armhålan. Alltså:
Rexona – bra.
Barnängen – jättedålig.

Eftersom det här är en konsumentupplysningsblogg så är det inte reklam för Rexona på något sätt. Men om nån från Rexona läser det här så kan jag ta emot ett litet bidrag, det är inga som helst problem.






Det riktas kritik mot män som använder sig av deodoranter som är avsedda för kvinnor, kritikerna menar på att brukarna skulle vara ett gäng benders – homofiler på gammelsvenska. Det där är jävla skitargument. Det är mer straight att lukta lite plågoande en snabbis på morgonen än att dofta som andra män. – Woouh, jag luktar nåt fräckt i stil med Arktis och det är blått och nu ska jag gå in ett sportigt omklädningsrum och nakenbrottas med andra män och hoppas på att bli styv men samtidigt bli våldsam av förnekelse när det händer.

Vilka jävla dumheter.

Idag lämnade jag för övrigt in Mellansveriges främsta uppsats. Jag skulle bli mycket förvånad om den inte får ett ordentligt genomslag i den akademiska världen. Att jag lyckades sabba fyra utskrifter á 60 kr styck, ja det skiter jag i. Examinatorn tycker säkert bara att det är lite charmigt att hans exemplar är lite sargat. Det här är jävligt punk kommer han nog tänka och få en positiv bild av mig som student och ge mig ett stipendium så jag får åka till Selånger eller nån annan spännande plats och kanske bo på stadshotell och äta plankstek eller gå på styrdans. Ett G kan räcka också.

Ibland måste man ställning och visa civilkurage. Det gjorde jag också idag, ty det kom ett litet ljushårigt våp och ville bjuda på Red Bull. Men det fick hon inte. Jag sa nej. Jag tog ställning. Ingen jävla representant från Red Bull ska komma och mästra mig. Exakt vad det var ett ställningstagande mot vet jag inte riktigt. Jag har heller ingen mikrovågsugn, det ser jag också som ett ställningstagande. Motivet där är också lite oklart.

Nu ska jag sopa i mig en gallon rödvin och fira uppsats med mig själv och lyssna på fräsig musik som Nick Cave och Kraftwerk. Ni får titta på ett klipp också. Igenkänningshumor är ju roligt, man fattar eller så gör man det inte. Hej då. Fredagskram.


torsdag, januari 21, 2010

Holidays in the sun

Vinterns snömodd fortsätter att förfrysa lemmar och vrister och storstår. Men i den lidelsefulle konstnärens sinne är det sommar.

Okej då, det är det inte alls. Och sommaren är en överskattad årstid. Det är varmt och jävligt och massa mygg och höga förväntningar och kubb och det ska fan grillas i tid och otid. Sommaren är bra fram till midsommar, sen får det gärna bli september direkt. Men det blir det sällan.

Nåväl, här kommer lite hårkonst från stranden. De vackra får vara i solen och spänna och sträcka ut sina kroppar och springa efter en boll, vi andra får sitta i skuggan och titta på med klädesutsmyckade överkroppar och sand mellan skinkorna som letar sig inåt med målet att nå appendix och hoppas på regn så att man kan få gå in nån jävla gång.

Solnedgång vid horisonten och en mås.

Glass.

Algblomning vid strandkanten intill Gotska Sandön.


Parasoll med tjock stam.



Kanyl i sanden.


Glad tjej som åker vattenskidor utan snöre. Hon kan åka ändå, för hon är jätteduktig.

onsdag, januari 20, 2010

La vie en rose (english version)

Någon gång mellan gymnasiet och idag sålde jag förmågan att kunna uttrycka mig på engelska i skrift. Såhär i efterhand var det helt klart en dålig affär. Pengarna är borta och förståndet likaså. Men engelska är egentligen ett överflödigt språk, svenska och fylletyska är det enda en modern människa behöver.

Istället för att översätta en jävla sammanfattning skulle jag hellre jobba i en djuraffär och sälja pellets och foder och hamstrar till barn och andra hamstrar till ormar och kanske några neontetror som får bo i toaletten när de kastat in handduken och kanske en klösbräda och ljuga på ett övertygande sätt för kunderna om att jag minsann har en tiger hemma som jag brukar rykta när andan faller på så jag vet faktiskt att vandrande pinnar behöver både syre och näckrosblad för att överleva och omsorgsfullt peta med feta fingrar på akvarierna som föreståndaren just putsat.

Eller så skulle jag vilja vara en glad liten farbror som sitter på kafé hela dagarna med skinnlappar på armbågarna och har hängslen och äter ägg- och sillmackor och dricker lättöl som varvas med kaffe och när jag väl står upp är händerna som fastglödgade i sidorna och gubbkepsen sitter som en smäck och den bär jag stolt så klart.

Men nu är det inte så. Istället måste jag lista ut va fan media heter på engelska. Hej då. 

måndag, januari 18, 2010

Come clean

Klarar man inte av att diska ska man fan inte äta heller. När man ätit så diskar man. Det är egentligen inte svårare än så. Däremot är diskning en ädel konst som kan vara knepig att bemästra. Och nu pratar vi inte om att använda småborgerliga hjälpmedel som diskmaskin, det klarar vilken idiot som helst av.

Tummar man lite på regeln med att diska direkt i samband med förtäring är blötläggning av det som ska diskas ett krav. Blötläggning. Skriv ner det.

Sådana där diskborstar där diskmedlet hälls i skaftet är helt förkastliga och används bara av amatörer som tror att det skulle vara en god lösning. Dock tycks den typen av diskborstar tillsammans med gamla vanliga borstar utgöra en standardiserad norm i de svenska hushållen där det viktigaste redskapet – disksvampen – är slängt i skrubben. Disksvampen är bespottad och kränkt, mobbad och ledsen. Som följd av utfrysningen av svampen blir disken inte ren.

Problematiken kring diskandet grundar sig i de matriarkala maktstrukturerna där kvinnor sedan tidernas begynnelse på eget initiativ tagit kommandot över köksområdet och därmed diskprocessen. På ett icke självkritiskt sätt har kvinnorna basunerat ut att ”Det här kan vi bäst” och de män som försökt hjälpa till har blivit förtryckta.

Det är inte alls omöjligt att kvinnor saknar D-genen, vilket innebär ett gott omdöme inför hygien och material. Genom att använda en disksvamp kommer diskutövaren i kontakt med materialet på ett sätt som man aldrig är i närheten av med en diskborste, som leder till i ett rent resultat.

Okej, jag kom precis på ett flertal exempel med manliga bekanta som fan inte fattar någonting och därmed saknar mer än en jävla D-gen. Det var fel av mig att göra det här till en fråga om kön, det var det.

Aja, fuck it. Jag ska diska nu, det var egentligen det jag skulle säga. Klarar man inte av att plugga så ska man diska. 

lördag, januari 16, 2010

Don't eat stuff off the sidewalk

Svansar omkring och städar bort julen. Att lägga inkomna julkort i en kökslåda, ta bort ett ljus och stoppa in norra Europas fulaste tomte i garderoben har tagit ungefär 3 timmar.

Mycket av tiden har gått åt till ett nytt avslöjande, den här bloggen är ju till för att avslöja och gräva. För nån månad sen lyfte jag fram designerrörelsens ljusskygga agenda samt att bibeln styr våra liv genom almanackan.

Stoppa pressarna och sätt er ner nu, för så här är det: SJ (kuktågbolaget) lejer kriminella ligor som sitter och budar på företagets biljetter som auktioneras ut på Tradera. Därmed trissas priserna upp och SJ kan håva in mer cash och bry sig ännu mindre om att lyckas få iväg ett jävla tåg i tid.

Så är det. Stora journalistpriset nästa tack.

Idag ska jag åka på semester till Stockholm. Där ska jag shoppa loss, det är det man gör i Stockholm – shoppar loss – för det finns så många spännande affärer där som Stadium, H&M, Dressman, Apoteket och Vero Moda. Det är jättebra. Och då kan vi landsortsbor gå runt med stora ögon och anskrämliga dialekter och våra vantar har vi nålat fast i jackärmarna och fötterna pekar inåt när vi snubblar omkring med lyrisk entusiasm och kan äta på McDonalds och bli rädda för clownen. Alla som bor i Stockholm har gjort det i generationer. Det finns ingen som flyttat dit och timmen senare låter som om livet vore en pilsnerfilm, det finns det inte.

Jag ska förstås akta mig för kanyler och hor också. Internet behöver jag inte akta mig för, för det finns nog inte i Stockholm. Så hej jävla då på ett par dagar.

fredag, januari 15, 2010

Give head if you got it

Sitter och surar lite över att lokaltidningarna inte uppmärksammat att jag slutat röka. Jag tycker att folk i största allmänhet ger mig alldeles för få uppmuntrande ord eller välmenande ryggdunkar. Istället fokuseras det på annat – Men du snusar ju! Jaaa? Och? Det var väl för fan inte snuset jag skulle sluta med utan cigaretterna, och jag har inte rört en ciggjävel sedan fjortonde jävla december.

Så jag tänker inte skriva något. Istället ska jag gå hem till en kamrat och äta tjockismat. Och fortsätta sura. Officiellt i alla fall.

Ni andra som ska dansa kan gör det till den här spellistan. Men det är bara synthindustribodygothpostpunk, så gillar du inte det så får du dansa till något annat. Man behöver inte dansa heller, man får göra precis som man vill, det är det som är så fiffigt. Ha en häftig fredag och gör för fan inget dumt och ska du okynnesknulla med första bästa främling som visar lite intresse så använd skydd. Hej jävla då.

onsdag, januari 13, 2010

Turn to red

Jag har fått utslag. Eller snarare rodnader. Utslag känns så förknippat med allergi, och är det något folkslag som jag har väldigt svårt för så är det just allergiker. Springer runt med plakat och skriker om rättigheter i samhället och lika löner och annat strunt. De anser sig ha en jävla massa rättigheter de där allergikerna, men inga skyldigheter. Ut med packet säger jag, kan de inte anpassa sig har de inget här att göra. Låt mig använda min mysk och låt mig äta mina jordnötter när jag vill.

Så jag vill inte kalla det utslag.

Vet inte riktigt vad rodnaderna, som är placerade under ena ögat, beror på. Om jag kisar och tittar mig i spegeln ser det ut som att jag har tatuerat en tår under ögat, sånt där som gangsters gör när de mördat nån. Jag känner mig en som riktig badass motherfucker för en stund och inbillar mig att jag använder pistolkolvar som pinnar när jag äter kinamat.

Jag vill inte gå till nån vårdcentral eller till nåt annat kvacksalveri, för där dör folk och döden ska man undvika så länge det är möjligt. Men samtidigt vill jag inte ha kvar skiten.
Det är svårt. Allt är så svårt, som om att leva inte vore nog.

Nedan publicerar jag en illustration för att en bättre förståelse för mina problem ska kunna fås. Och det är inte acne. Det blev även en randig katt, en läderlapp och ett träd också. Trädet har heller inte acne, bara äpplen.







Ps – Det kan mycket väl vara så att nån släkting till Munch hör av sig och börjar gnälla om plagiat, men det får jag ta.

Ps igen - Varför texten i sista stycket ser ut som den gör kan väl för fan inte jag veta. Ännu mindre göra något åt.

tisdag, januari 12, 2010

Quiet nights of quiet stars

Uppsatsen gör mig apatisk. Nyss när kvällskaffet skulle bryggas och den där maskinen skulle lyftas ner från köksskåpet, ja då föll tillbringaren (Va fan heter det? Den där glasbehållaren som kaffet rinner ner i som man sedan för kaffet till förslagsvis en kopp eller mugg ifrån? Jaja, den som inte fattar kan fortsätta rösta blått och vara dum i huvet) först ner i pannan på mig, touchade sedan diskbänken och kraschade slutligen i golvet.

Min reaktion resulterade i inget speciellt. Jag tog mig lite tafatt i pannan för att kontrollera att inget blodvite uppstått, det är sånt man liksom ska göra per automatik. Så gör man.

Men utöver tafsandet i pannan gjorde jag inget. Inte för att jag brukar spåra ur på något sätt, men lite väsande om fittor som ska brinna i helvetet kan jag kosta på mig. Men inget. Jag gjorde inget speciellt.

Jag tittade en stund på splittret och funderade ett slag på hur något som från första början varit sand kan bli till tusentals stjärnor på ett golv. Och så tänkte jag för några sekunder på att rymden är stor och kall och skrämmande och att den borde förbjudas. Sedan trippade jag på tå mot garderoben för att hämta sopgrejerna. Självklart lyckades jag trampa på en glasbitsjävel större än Öland. Den satte sig mitt i lilltån den. Jävla Öland, jag ska aldrig åka dit. Långe Jan kan dra åt fanders.

Nu ska jag skriva uppsats. Den tär på mig. Och jag blöder från lilltån. Kanske förblöder jag inatt. Om jag gör det, så kyss dina kinder farväl från mig och sen ses vi hos han där nere där man får skyffla kol och berätta rövarhistorier på ljugarbänken.  Hej då.  

måndag, januari 11, 2010

This wheel's on fire

Jag hade tänkt skriva något klokt (sanningen) om de så kallade sociala medierna. Men vet ni, jag drack öl istället och nu orkar jag inte/skiter i det. Så ja, fuck it helt enkelt. Och det var något annat också som kändes viktigt, men det försvann nånstans.

Istället tar vi och samlas på den bruna heltäckningsmatta vi inte har och skalar varsin clementin och surar över att föräldragenerationen tyckte att russin hade en naturlig plats i lördagsgodispåsen och tittar på Siouxsie and the Banshees.  Videon är en visuell katastrof, men jävlar vilken låt! Och ja, det är en Dylan-cover. Så nån gubbe på kusten behöver inte komma och mästra. Hej jävla då. 


söndag, januari 10, 2010

Sirens of the sea

Jag är ju inte bara trevlig, snäll, charmig, kamratlig, händig, ödmjuk, attraktiv, intelligent, sympatisk, lyhörd, sensuell, fit, välhängd som en jävla tjur och svärmorsdrömsaktig i största allmänhet ... nej, jag är ju faktiskt hårkonstnär också.

Visserligen på en glad amatörnivå, men jag är fortfarande lik förbannat konstnär. Det är jag och Ernst Billgren.

Mitt senaste projekt heter Hav. Det är inspirerat av olika saker, som havet till exempel. I projektet har jag lagt ner hår och själ.

Intro med blixt (för att visa att utställningen har börjat)

Delfin

Sjöstjärna

Manet/sten som bor på botten/han i Alladin/fritt för tolkning

Hyllning till alla förlista sjömän vars klagosånger hörs till väster om fyren på söndagskvällarna men som ignoreras av fyrvaktaren som precis upptäckt Internet och bara chattar med tonårstjejer och okynnesköper motordelar på Blocket när han egentligen borde kolla på sin radar eller vad han nu har i sin fyr så att inga fartyg kolliderar i horisonten även om det kanske inte är hans uppgift eller ansvar men det vet väl för fan inte jag eftersom jag inte är nån jävla fyrvaktare men han borde ändå oroa sig för att det kanske lurar ett odjur i bukten.

lördag, januari 09, 2010

Body and soul

Innan jag förverkligar min dröm i livet om att öppna en kursgård utanför amfetaminorten Borlänge med inriktning på andlig verksamhet där jag får gå omkring barfota med batiktröja och ha tjacksnara och läderhalsband med plastpärlor utan att någon jävel ifrågasätter och bara anställa högstadieungdomar som kommunen skickar ut billigt och spela Enya i receptionen för att känslan av nyandlighet ska förblinda gästerna som betalar ockerpriser för att äta vegetarisk mat och få kraft genom stenar som jag hittat i närheten av närmsta jävla grustag och målat i kulörta färger och dekorera rummen med örnfjädrar som symboliserar frihet eller nåt annat förbannat hittepå och gräva ett dike i trädgården där gästerna får ligga hela dagarna för att komma i kontakt med Moder Jord och slippa stress och sorgeår och de onda andarna som borgarna skapat hjälps vi tillsammans åt att driva ut genom konstlade skratt och handpåläggningar och grupponani …

Ja, innan jag förverkligar det där så ska jag göra följande:

1. Diska

2. Lyssna på Malaria!

3. Öppna en öl

4. Rita en figur

För övrigt så kan jag konstatera efter mångårig erfarenhet att merparten av alla vuxna människor, det vill säga de över 40 år, fan inte kan bete sig. Särskilt inte efter att de luktat på ett halvt glas vin. Ni är helt jävla dumma i huvet. Bah!

Alla andra önskar jag en trevlig lördag.

fredag, januari 08, 2010

Pig will not

Jag vägrar! JAG VÄÄÄGRAR!

Men vill ändå passa på att framhäva mig själv. Bättre än 96 % av hela landets befolkning.

Att någon annan satt bredvid tycker jag inte är relevant att nämna.

Hej då. Eat my fuck.

Dead but dreaming

Jag dog i morse. Jag blev mördad helt enkelt. Det var nån luring som kom med svarta mördarhandskar och drog en pianotråd runt halsen på mig. Bakifrån, jävla bender. Och då dog jag, jag fick ingen luft. Det var inte speciellt exklusivt. Varken Gud, Jesus, Den helige ande, nån kamrat eller släkting kom och kramades eller gav mig en klapp på axeln. Det var bara jag själv som svävade omkring lite tungt ovanför marken och tittade på mitt döda jag och tänkte mest att det där var allt en ful jävel som låg och var blå i ansiktet.

05.28 vaknade jag av att jag var död men ändå levande. Hade lite ont i armen, annars var allt som vanligt. Lyssnade på morgonnyheterna på P1 en stund, klappade på mig själv och somnade sedan om.

I övrigt på dagsfronten intet nytt. Det var en torsdag som gick. Snart kommer en fredag. Och sen kommer en måndag. Helg har vi inte brytt oss om på länge.

Nu ska jag sova och akta mig för han med handskarna.

Kram. 

onsdag, januari 06, 2010

Gentlemen take polaroids

På semestern ska man ta bilder. Inte för att det är kul, utan för att man har en kass kamerajävel. Eftersom jag är stelopererad i fingrarna och inte orkar/kan/vill skriva så kommer här lite bilder från förra årets utlandsvistelser. Fyra stycken blev det, varav tre till Tyskland. Det är bra att vara öppensinnad.

Kvällspromenad i Berlin.

Nån slags jävla komiker innan konsert, helt värdelös. Okänd människa till vänster i bild.

En vägg.


Reklam.


Förmodligen Frankfurts svar på ringmuren i Visby.


Det är på detta sätt en skyltjävel ska se ut. Inget tjafs, kort och koncist, man fattar precis va fan det handlar. Bra jobbat!


Människor i Borås gillar sånt här. Borås är en jävla skitstad. Jag har aldrig varit där, men vissa saker vet man bara. Tyskboråsisk buskis.

Polsk båttur. Med två tjog skolbarn och regn.

Polsk utsikt från restaurang.


En tjej som är ledsen och kille som är trött. Och ett väldigt fint monument.


Polskt vägarbete.


På festival i Tyskland. Solen sken i tre timmar.


Skön kille i en park i Tübingen.


2010 ska jag sluta umgås med idioter som lyckas beställa in sockerkaka med äppelmos till lunch i Stuttgart. Aldrig varit med om något så jävla dumt.

tisdag, januari 05, 2010

Let's go to bed

På förekommen anledning återanvänder jag mig jävla själv. Jag är dessutom helt jävla sinnesslö och less på att sitta framför en jävla datorjävel. Jävla är dagens ord. Och gårdagens. Och morgondagens.  

Repris:

Det är väl själva fan... påslakanets konstruktion saknar helt logik. Det finns ett hål på ena kortsidan där täcket ska föras in. Så långt är jag med. Men sen då? Det finns ju för fan inga småhål längst bort på långsidorna. I en kvart har jag kämpat med att få ordning på eländet. Två gånger har jag nästan kvävts. Det är bedrövligt att man ska behöva läsa 15 p. hemkunskap på universitetsnivå för att kunna bädda en jävla sängjävel. Gubben Kamprad har tur som inte är här just nu för då hade han fått sig en omgång för sveda och värk. Men han kan väl en massa gamla hemliga nazitricks så det är nog lika bra att han lyser med sin frånvaro. 

Slut repris. 

Nu ska jag fortsätta vara intelektäll och titta på Unga mödrar på 5an. 
"Norsk dokumentärserie från 2009. Säsong 3. Avsnitt 8 av 20. 18-åriga Monika blev besviken när hon fick reda på att hennes egen mamma också var gravid och skulle ha barn bara några veckor efter Monika. Monika ska precis flytta hemifrån för med ett barn på väg vill hon känna att hon kan klara sig själv. Även 10/01."

Ja jävlar, ett glas mjölk på det också och kvällen kan knappast bli bättre. 

Hej då. 

måndag, januari 04, 2010

Untitled

Det var väl en mindre klok idé att sitta uppe till 05.30 och titta på ishockey. Idag är jag trött i ögonen, de gör ont. Åh, mina vackra två ögon som så mången man förälskat sig i. Jag vill inte titta längre. Jag vill ha en tittfri dag snart, då ska jag sitta och glo på ingenting med halvöppen mun och en salivsträng från läpp till nyckelben.

Men först ska jag titta lite på Ika i rutan, vilket jävla geni. Och sen ska jag tänka på när jag var liten och gick runt med en näverkorg full med ägg och trodde att jag var Nicke Lilltroll. Ljuva tonårstid. Sen ska jag fan sova, ja det ska jag. Gonatt.


söndag, januari 03, 2010

The wolf is at your door

Veckans djur: varg

En varg är inte helt obekant ett djur. Ett djur bor i skogen. Är man gammal säger ulv till vargen, är man lite allmänt skitnödig säger man canis lupus. Är man inget speciellt så duger det gott och väl med att bara säga varg. Det är så onödigt att krångla till det i onödan kan man tycka.

Vargen är kompis med hunden och bor i samma familj och har förfäder som fanns för över 60 miljoner år sedan. Inte ens Jeanne d’Arc fanns då, och hon fanns ändå för jättelängesen, den gamla häxan. Det finns lite olika varianter på vargar, men den som bor i Sverige tillhör det eurasiska släktet. Andra vargar är polarvarg, arabisk varg, ensamvarg, rysk varg och han med tändstickor och kniv i Burzum.

Storleken på vargen varierar, den största finns såklart i Nordamerika. I Nordamerika är allt stort, det har Soda sagt för han har varit där. Matchvikten kan ligga mellan 30 och 50 kilogram. Vissa kan dock väga runt 90 kilogram, men då har det oftast ätits ett människobarn eller två innan. Längd och höjd är helt oväsentligt.

Varghonor är alltid lite mindre än hanar och har i regel 20 till 25 % lägre kroppsvikt.
– Åh, herregud, jag är så härligt smärt och pimpinett! säger nog en varghona varje morgon till sig själv utan något som helst inslag av ironi.

Pälsen är gärna gråaktig på de eurasiska vargarna, på andra platser kan de vara vita, krämfärgade, röd- eller gulaktiga. Olika färger och former är populära och moderna på olika platser. Det är inte så konstigt egentligen, precis som i verkligheten om man tänker efter.

Ensamvargen är litet av en myt, för de flesta vargar lever ihop som om det fortfarande vore 1970-tal och tanken på kollektivet är viktigt. Familjelivet betyder mycket för vargen. Man skulle kunna ponera att vargen är så rädd för ensamhet att den utan att blinka kärlekslöst skulle kunna gifta sig med en finsk hora från Tammerfors bara för att undvika avsaknad av sällskap, förutsatt då att vargen är en hanne och heteronormativ. Men det där är bara ett antagande, och inget som ska blästras in i en kyrkvägg som sanningen om vargen och livet.

Vargarna tycker om varandra extra mycket i februari och mars, det brukar resultera i att storken kommer efter cirka 65 dagar och levererar mellan 5 och 6 små vargbarn i varghemmet. Varghemmet kallas för lya.

En varg gillar att äta älgar, renar, rådjur och grävlingar. En och annan harjävel slinker också ner ibland. En varg är ofta hungrig som en varg.

Vargen är lite utsatt just nu, ty det fjantar runt en massa bindgalna människor med gevär i skogarna som vill döda den. Dessa människor vill se blod, då rinner kåtfradgan till i mungiporna på dem och lyckan är total. Därför behöver vargen lite uppmuntring just nu och då passar utmärkelsen Veckans djur bra. Vargen må vara rädd i dagarna, men den är förmodligen i detta nu väldigt stolt också. Grattis vargis!

Ps – Den blir nog inte speciellt glad över kläder med vargmotiv, så ni som klär er i dylikt kan väl ta och sluta med det.

lördag, januari 02, 2010

A good man is hard to find

Spenderar kvällen med en bok om högerpopulism vilken känns som en vuxenvariant av barnboksserien om Totte. 

Totte klär sig, Totte städar, Totte kissar och Totte snortar ladd med Jörg Haider och dör efter lite sodomi i en bilolycka.  Så kan det gå, som Vonnegut sa.

Fjantar annars mest omkring med innanmätet till en bag in box fäst som en stomipåse vid byxlinningen och har slagit ihjäl flugjäveln med en ketchupflaska eftersom den började bli närgången och irriterande. Det hade dock inget med gårdagens omgång av På spåret att göra. Även om jag sög, så var fan flugan ännu sämre.

Nu ska jag sova. Kanske rycker den här bloggen upp sig igen med lite längre eller vettigare inlägg. Kanske inte. Det får vi se när uppsatsen är klar. 

Woouhoou så spännande. En liten cliffhanger så här en lördagsafton. 

Eat my fuck. 

Ps - Tom Waits är cool. Låt oss bygga ett barn med honom. Alla på en gång. Fast utan snusk då. 

Ps2 - Egentligen fattar jag inte själv vad jag menar med där om att man skulle skaffa barn med Tom. 

Därför vill jag förtydliga att jag inte vill ligga med Tom Waits, han gör bara bra musik och det kan man få tycka utan att det ska börja liggas. Och jag vill inte att flera personer ska vara inblandade i kärleksresan som resulterar i yngel. Dessutom är han för gammal för att vara far till mitt/mina barn. 

fredag, januari 01, 2010

Human fly

Nyårsafton i siffror:

2 sönderslagna lampor
4 laxar i en lasksask
2 fläckade mattor
1 nyväckt fluga från fönstret
2 omgångar körda i tvättmaskinen
1 låda vin
1 fläckad soffa
56 liter förlorat blod

Nu ska det diskas och sen ska jag avnjuta ett par korvar med bröd och några glas rött. Och lyssna på Einstürzende Neubatuen och leka med flugan såklart. Flugan är fet som en flygande liten gris. – Jag är så tjock, så tjock, beklagar den sig nog när den flyger omkring och utforskar sitt nya hem och tittar på saker som den kanske tycker är spännande. Men om flugan ska försöka mästra mig i På spåret sen, ja då åker smällan fram ur garderoben och liket får göra lampskärvor och blod i soppåsen sällskap. Livet är hårt, särskilt för en fet liten flugjävel skulle jag tro.

Hej 2010, nu kör vi! (ända tills imorgon då vi antagligen konstaterar att du också är ett jävla skitår som borde ha smörj)

Kram.