Kroppen känns förorenad som ett polskt industriområde. Mina nervösa skakningar är ibland det enda tecknet på liv. Magen är tom, måste ha föda, ge mig näring via dropp. Ge mig någonting snabbt. Men jag fick ju i alla fall kliva på. Eller nej fan... det fick jag ju inte alls. Det närmsta var väl när det skulle konverseras med en rysk kärring på McDonald´s. Hon grät, kanske var det mitt fel, jag minns inte.
Jaja, det är väl bara att bryta ihop och komma igen, som en förmodat klämkäck jävel någon gång sa.
För övrigt så har väl Peter Jöback och Annika Norlin gjort årets störigaste låt – Han är med mej nu. Den är nästan värre än allt Sean Paul gjort. Och då är det illa. Nu ska jag gå till Konsum och köpa bröd. Få lite frisk luft och förhoppningsvis en aning värdighet tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar