A day in the life

Jag satt vid det där barbordet som så många gånger förr och försökte glömma arbetsdagen och vardagens tristess med en tidning och ett glas öl när en kvinna kom fram.

-Jag har tittat på dig en del och vet du vad jag kom att tänka på?
-Nej, vadå?
-En sårskorpa!
-En sårskorpa?
-Mm, en sårskorpa som man äcklas av för att det rinner blod och var när man kliar. Men man kan ändå inte sluta att klia. Du påminner mig om en sårskorpa.
-Ok. Ska jag ta det som en komplimang?
-Du får ta det hur du vill. Tycker du att jag är snygg?
-Nja, inte min smak kanske. Men du är ok.
-Är det för att jag har keps?
-Jag tror inte att det blir så mycket bättre utan keps.
-Jag var vacker i min ungdom!
-Det var vi alla.
-Vacker som en blomsteräng.
-Jag tror dig.
-Vill du följa med hem och knulla?
-Nej tack, det är bra ändå.
-Varför?
-Jag vill bara inte.
-Du får lägga kukspyan i min mun om du vill!
-Kukspyan är förmodligen bland de äckligaste ord jag någonsin hört. Så där vann du inga bonuspoäng.
-Vet du en sak?
-Nej.
-Den där sårskorpan är borta nu. Du äcklar mig bara och jag vill längre inte klia.
-Jag hoppas att du inte får något fult ärr.

Hon gick sin väg och utanför barfönstret sken solen och människor i alldeles för lite kläder skyndade förbi. Jag drog lite i min skjorta och en vindpust av svett slog mot mitt ansikte. Ensam igen, ensamhet är underbart och skrämmande på samma gång. Jag vinkade till mig en ny öl och bläddrade vidare i tidningen. I Gazaremsan hade fyra människor dött och minst trettionio människor var skadade.