Paper cuts

Alkohol och snabbmat var som vanligt ett dominerande inslag i helgen, och därför hade ett toalettbesök efter arbetet idag hög prioritet. Jävlig hög. Upptäckte dock innan någon akt påbörjats att toapappret var slut. Började irra omkring i köket efter rulle med hushållspapper, men kom att en sådan inte funnits i hemmet sen den senaste kraschade relationen. Förbannade mig själv för att under gårdagen i bakfyllan krupit bort till pappersinsamlingen för att samla pluspoäng hos Gud som miljövän. Allt för att slippa känna skuld för ett syndigt leverne. Skiter väl i miljön, som Renegade. Jag är en man med få fasta principer, men att skita utan att torka sig, det gör jag inte. Inte en måndag i alla fall.

Insåg att det bara var att snabbt knalla bort till Konsum för inhandla ett par tre toarullar. Allt gick smidigt, få människor i butiken, som annars är ett oerhört störningsmoment. Men väl framme i kassan började problemen. Fick en pensionärskärring framför mig i kön. Handlar inte de där på förmiddagen? tänkte jag och började sura samtidigt som det tryckte på som fan.

Först började kärringen famla med MedMera-kortet. "- Öka för helvete", väste jag, men russinet ignorerade mig. När det sen tagit cirka 4 minuter för henne att få fram de dryga 50 kronorna för lite risgrynsgröt och fan vet jag så tappade jag tålamodet. Sög tag i kärringens arm och drog henne bakåt samtidigt som jag slängde en hundralapp i famnen på sommarpraktikanten på 16 år i kassan.
"–Behåll växeln", sa jag och började stega ut.

Drabbades trotts min skitnödighet av en släng med dåligt samvete inför min burdusa framtoning. Vände mig om och fick se människor som stod i ring runt kärringen som ramlat. Någon gapade om att ringa ambulans. Tittade mig omkring och fick i kassakön bredvid se Sara, tjejen jag träffat några gånger ute tidigare och som jag gjort upp en träff med i helgen.

Hon såg inte nöjd ut. Intog direkt försvarsställning och ropade
"– Det är ingen fara, hon är säkert 100 år och har kärringen inte dött än så lär hon inte göra det nu. På sin höjd har lårbenshalsen rykt!".
Sara såg inte övertygad och om jag ska vara ärlig så har jag nog aldrig blivit sedd på med så mycket förakt. Jag försökte verka oberörd men skitnödigheten gjorde sig starkt påmind så jag började liksom hasa mig bakåt mot utgången. Ropade ändå, för att bekräfta att vi var ok "– Vi ses på fredag över några öl då va?".

Jag hörde inte vad hon svarade. Väl utanför insåg jag att jag inte kunde springa pga. risken att skita ner mig . Det tar i vanliga fall ca 2 minuter hem från Konsum. Nu tog det en kvart, på den tiden hann jag hylla tipsen på knipövningar från Veckorevyn samt fundera ut klädseln inför fredag.