Love will come knocking

Idag är det skottdagen. Skottdagen är egentligen enligt mig jävligt obetydlig, varför bry sig om en ynka dagjävel som återkommer ungefär vart sjätte år? Min födelsedag är till exempel varje år och den är det ytterst få som bryr sig om.
Lite glädjande var dock när jag fick reda på att det enligt gammal tradition är tvång på att kvinnor ska fria på skottdagen. Så säga att jag var uppspelt som en överviktig snorunge på Mcdonald´s när jag imorse åkte till skolan är en grov underdrift . Äntligen, tänkte jag och gjorde en high five hårt som fan med min spegelbild på bussfönstret. Men när jag väl satt i skolan nyduschad, parfymerad, nyrakad, iklädd hela jeans och skjorta så hände absolut ingenting. Jag väntade länge. Men ingen kom och friade.
- Va fan, kom igen nu, ni ska väl ransoneras ut idag eller? ropade jag med hoppfull röst mot en klunga tjejer. Men grupperingen med tjejer bara blängde och gick. De var förmodligen redan uppbokade. Sedan åkte jag hem och fortsatte vänta med champagnen på kylning. Men än så länge har ingen kommit och jag börjar återigen tappa tron på kärleken.
Eller så är det så att någon vacker kvinna kommer precis innan midnatt, alltså bara stormar in med sällskap av nationella insatsstyrkan och ett tv-team. Och insatsstyrkan kommer skratta och säga - Åh, nu blev du allt rädd va?
Och jag kommer skratta och säga att - Ja, det blev jag verkligen. Och sedan kommer den vackra kvinnan att gå ned på knä, och istället för att hinta om en avsugning så kommer hon fråga om jag vill bli hennes man. - Ja, kommer jag svara och hoppas på att den där avsugningen som jag först tänkte på kommer att bli av senare. Efter jag svarat ja kysser vi varandra och är lyckliga. Reportern från tv-teamet sticker mikrofonen i ansiktet och frågar om jag är överraskad, men jag är så full av beundran inför livet så att jag bara stumt tittar in i kameran med glansiga ögon. Med en blivande frus kropp i min famn.
Så blir det nog. Och skulle det inte bli så kanske man kan ansöka om att bli inkvoterad i någon annans äktenskap. Konstigare saker har väl hänt i världshistorien.

Modern man

2000-talet, nu är jag här. För jag har köpt en laptop.
En bärbar dator alltså, för er som fortfarande lever på stenåldern. Tittar man på vuxenfilm på en laptop, så blir det som en lapdance. Tror jag. Jag känner mig i vilket fall som helst jävligt modern och trendig just nu. Och lite rädd förstås. Man har ju hört om cancer, terrorister och virus som bor i den nya världen.

The positive aspect of negative thinking

Jag mötte den legendariska idag.
- Vilket sammanträffande, jag tänkte på dig häromdagen, sa hon. Kanske listade hon sina livs misstag när hon gjorde det. Tänkte på mig alltså. Fan vet. I vilket fall som helst så sa jag inte att jag tänker på henne varje dag.
Sedan berättade hon glatt att hon köpt hus.
– Alltså, inte bara jag, utan vi förstås, lade hon till.

VI? Vem fan är hon vi med?
Det svartnade för mina ögon, stället på min kropp där det en gång fanns ett lyckligt hjärta började värka utav bara helvete och bolagspåsen höll på att falla ur mitt krampaktiga grepp.
– Lösaktiga slampa, det har ju för fan bara gått drygt fyra och halvt år sedan vi gjorde slut! Hur fan kan du göra så här? Elaka hondjävul!
Så skrek jag...inte. Men jag ville.
Istället sa jag – Åh va kul för er.
Och gav henne en fånig klapp på armen. Sedan ljög jag igen när jag sa att jag var tvungen att dra för att jag var så jävla skitnödig. Det verkade inte som om hon ångrade sitt val av pojkvän/man/eller vad det nu är hon lierat sig med, när vi sa hej då.

Bedrövat vandrade jag genom en regnig fittstad med horder av rövhål på gatorna. Idioter, muttrade jag när jag gled in i en skivbutik med ambitionen att shoppa bort vemodet. Jag blev på lite bättre humör när jag fick bläddra i några skivbackar. Hemtrevligt. Ända tills gubbjäveln bakom disken bytte musik och "Love hurts" kom igång.
Jag blängde bort mot kassan men gubbfan fattade inte vinken. Det såg till och med ut som om han nynnade med till skräpet. "Love hurts, ooh ooh love hurts ooh ooh love hurts ooh ooh..."
Jag tröttnade på att försöka köpa mig lycklig, och den där tolvan med Gravediggaz fick vänta. På vägen ut väste jag åt russinet.
– Du gör det här bara för att jävlas, eller hur?
– Vad menar du?
– Sluta spela dum, du är en genuint ond man. Förmodligen en reinkarnation av Hitler.

Sedan sprang jag hela vägen hem. Där lade jag mig på sängen med målet att somna in för alltid. Jag slutade andas och såg självklart livet passera revy.
Men eftersom jag är en jävla sopa utan karaktär så lyckades jag hålla andan i cirka 16 sekunder. Visserligen längre än mina genomsnittliga samlag, men det räcker tydligen inte för att dö.
Och det känns i efterhand ganska skönt.
Man uppskattar verkligen livet efter en nära döden-upplevelse.

Wrapped up in books

Berusad på alkohol och inlämnad examinationsuppgift så kändes det efter midnatt rimligt att gå på bokrean. Officiellt gick jag dit för att handla böcker, off the record så var jag där med en romantisk vision om att finna kärleken.
Kanske inte helt oväntat gick jag därifrån med böcker. Jag skyller på att det knappast var några mörka fotomodeller där, mestadels avsminkade och glåmiga kärringar, och så jävla full var jag inte så att det skulle vara intressant. Böckerna som inhandlades var i alla fall:
Björn Kumm – Kalla kriget
Simon Sebag Montefiore – Stalin – den röde tsaren och hans hov
Kristian Gerner – Centraleuropas historia
Jung Chang & Jon Halliday – Mao – den sanna historien
Howard Sounes – Bukowski – en biografi

Böckerna om kalla kriget, Centraleuropa och Bukowski känns fortfarande som rimliga köp. De om Stalin och Mao lär däremot samla damm. Kanske kan de imponera på någon lättlurad brud? Fast i och för sig, om en tjej är så lättlurad så att hon följer med hem, så lär knappast två böcker om döda kommunister vara avgörande om kläderna ska av eller inte...

Left hand path

Har under den senaste tiden lyckats titta på Cribs på MTV några gånger (fråga mig inte varför). I alla de där stora fina husen, så verkar sovrummen ha något gemensamt. Det är nämligen i sovrummen som "the magic happens". Naiv som jag är trodde jag först att det är där som de skjuter heroin.
Sedan förstod jag att det handlar om...sex. Det är där som det nuppas helt enkelt.
Då tittade jag mot mitt sovrum, eller ja, mot den del av lägenheten där sängen står. Det gjorde mig lite ledsen. Men sen så tänkte jag efter och insåg att magin inte behöver finnas i ett vackert ombonat sovrum inhyst i något palats.
Hos mig finns magin i vänsterhanden! Det är både billigt och praktiskt. Det har de jävlarna inte tänkt på.
Suckers!

Slowly we rot

Lördagskväll. Värdelös gymnastikfilm som tvångsmässigt gås igenom, åtminstone den halvminut som krävs. Sedan käka två äggmackor som sköljs ner med ljummet kranvatten. Det enda som återstår är att pissa och gå och lägga sig.

God natt.

Video killed the radio star pt.I

Jag är i stort sett helt talanglös. Det är sant och utan ironi. Det är visserligen en aning störande att inte kunna någonting, förutom att dricka folköl och älta försvunna minnen och förlorade kärleksrelationer, men det är så det är. Bara att acceptera att jag inte är händig, musikalisk, intellektuell, konstnärlig eller what the fuck. Som sagt, jag är inte musikalisk för fem öre… men är det något jag kan så är det musik! Jag skulle tro att jag har bäst musiksmak i hela världen faktiskt. Jag vet vad som är bra och inte. Därför tänker jag i fortsättningen på denna blogg ge er smakprov på fin musik. Detta kommer att ske varje fredag (även om det just nu blivit lördag) Nästan som Strage på DN. Den största skillnaden mellan mig och Fredrik Strage är väl, förutom hans kompetens, att jag aldrig snortat kokain. Samt att han får betalt för att leta youtube-klipp. Men va fan... premiärklippet innehåller i alla fall det slovenska EBM-bandet Borghesia och låten Discipline
Tack till Yvette för allt stöd.

Give me a woman

Häromdagen tvättade jag mina kläder.
Det var tråkigt.
Idag har jag handlat mat.
Det var tråkigt.
Idag har jag lagat mat.
Det var tråkigt.
Idag har jag städat.
Det var tråkigt.
Idag har jag tagit hand om två snorungar.
Det var tråkigt.

Ok, det sista ljög jag om. Men det jag vill komma fram till är: – Ska jag behöva göra det här? – Nej. Vår härliga regering har sänkt skatten för hushållsnära tjänster. "Så att även vanligt folk ska ha råd att förnedra en undernärd vitryska".
Men borgarna tänker inte långt.
Det räcker ju fan med att skaffa en flickvän. Det är visserligen inte gratis, men om man räknar med att hon släpper till då och då, så kringgår man ju även lagen mot sexköp.
Praktiskt.
Så det är det jag tänker göra, skaffa en flickvän. Projektet skall vara slutfört innan midsommar och jag kommer inte att ställa några högre krav på utseende. Bara på regelbundet efterhållen kroppshygien, passion för hushållsarbete samt lydnad.
Det kommer nog bli bra det här.

I wanna be somebody

Vem är jag?
Den frågan ställer jag mig allt oftare. Har känt mig så jävla identitetslös på sistone. Har inte känt tillhörighet till någon eller något. Var inne på tanken att gå till en läkare för att försöka få en bokstavsdiagnos. Det verkar ju ganska trendigt. Att kunna presentera sig med frasen "- Hej, jag heter Wayne och jag har ADHD" har varit minst sagt lockande.
Då är jag i alla fall någon.
Som alla andra.
Men istället så ska jag tatuera mig. Tatueringar är jävligt tufft och jag förstår inte varför jag inte skaffat någon tidigare. Då hade jag haft en identitet vid det här laget, samt att kvinnor gillar tatueringar.
Kvinnor gillar farliga män, och tatueringar är jävligt farliga.
" Jaså du gillar att jag ser ut som en sjöman som suttit på kåken? Hem till dig eller mig, eller duger rännstenen?"
Här är motivet jag valt ut, ska givetvis täcka hela ryggtavlan.

Master of puppets

När jag blir stor så ska jag bli kung och bestämma allt. Styra upp saker så att det blir lite jävla ordning och reda. Att bli kung är mitt mål i livet, utöver att spendera en natt med Lena Olin. På agendan för min tid som kung, när jag diktatoriskt kommer att bestämma allt, har jag bl.a. följande:

-Ringsignaler på mobiltelefoner kommer att förbjudas helt.
-Barn under 18 år kommer inte att få vistas på allmän plats, särskilt inte på kollektiva färdmedel såsom buss, tåg etc. Skulle de mot förmodan göra det så krävs förutom målsmans sällskap även munkorg och koppel. Barnen måste också vara påverkade av starkt lugnande mediciner.
-Kvinnor kommer inte längre att få bära keps. Argumentet att "det är så trist att få håret i ansiktet hela tiden" kommer inte att accepteras. Det finns förutom alternativet att klippa sig andra hjälpmedel som duger gott. Exempelvis diadem och hårnål.
-Alla överdrivet glada människor kommer att låsas in. Karsuddens sjukhus i Katrineholm kommer att byggas ut och få extra avdelningar lämpade för förvaringen av dessa vandrande tickande bomber som egentligen inte mår speciellt bra.
-Melodifestivalen och annan undermålig underhållning kommer att läggas ned. Kommersiella radiokanaler kommer dock att finnas kvar. Kanske inte i samma utsträckning som idag, men pöbeln måste ju ändå på något sätt stimuleras. Kanske kan Bionda få en egen kanal. Det duger gott.
-Mi Ridell kommer inte längre att kunna ses i offentliga sammanhang.
-Stockholm byts ut mot Köpenhamn som huvudstad. Det är i skrivande stund inte helt klart om de två städerna kommer att göra ett geografiskt skifte. Göteborg kommer att få finnas kvar, men Göteborgsdialekten blir förmodligen inom en kort period helt avskaffad.
-Alla livsmedelsbutiker ska alltid erbjuda låga priser på korv och folköl.

Jaja, nu ska jag posera i min kungakrona framför spegeln. Och ta hand om mig själv, putsa den lilla spiran så att säga.

Untitled

Det gick inte enligt min plan igår. Jag befinner mig fortfarande i Sverige. Oknullad, okysst och orörd. Det är damm på golvet.
Men jag har tre folköl i kylskåpet och Skinny Puppy sjunger om motorsågar. Det kunde ju vara sämre.
Yeah.

True love will find you in the end

Alla hjärtans dag. Det är imorgon det. Vem tänker då på stackars Sankt Valentin som dog för våra synders skull? För det var väl han som gjorde det ... ? Eller var det han den andre jäveln ... ? Jaja, fuck it, det jag vill komma fram till är att Valentindagen förvandlats till ett kommersiellt jippo där de som lever i tvåsamhet ska få en chans att triumfera med sin kärlek och lycka. Samtidigt som de indirekt spottar på oss som är dömda till ensamhet på vår väg mot Golgata, när vi redan är klädda i tjära och fjädrar. Denna dag då vi som inte har någon att kyssa god natt behandlas som om vi bär på lepra.

Men nu är det så här att jag inte tänker stanna inomhus imorgon för att gnida in vanäran med hjälp av en stålborste i huden för det.
Nej då, jag kommer rakryggad att gå på bio. Kanske med en flaska rött innanför rocken glida ner bredvid någon okänd tjej som luktar gott. Jag har tyvärr inte kvar min digitalklocka från mellanstadiet. Det är lite irriterande för jag tror att tjejer i allmänhet blir imponerade av digitalklockor, de kan ju lysa i mörkret. Jävligt praktiskt. Efter bion går jag till den där puben dit bara gamlingar går. Om jag inte går hem med tjejen från bion som blir imponerad av digitalklockan som inte finns förstås. Men det är inget jag kalkylerar stenhårt med, så det lutar åt puben.

På puben kommer jag sänka ett par tre fem jävligt goda öl för att sedan bege mig till den där "nattklubben" dit bara snorungar och pöbel går. På "nattklubben" kommer jag att kolla på en konsert med ett synthband från England som består av några jävligt heta kvinnor.

Så där kommer jag stå och gnida mig mot kravallstaketet med en ytterst sensuell blick. Om man gör en snabb generalisering så kan man ju dra slutsatsen att människor från England inte är något att hänga i julgranen utseendemässigt. Det är visserligen inte jag heller, men jag kan nog krampaktigt klamra mig fast vid julgransfoten i alla fall. Så en kombination av mina sensuella blickar och deras förmodade drogpåverkan (de är ju för fan rockstjärnor) bör få mig backstage.

Jag tror att "Hello asses!" kan funka som en fin isbrytare backstage, kanske även "Hello you fuckin cunts!". För att undvika pinsam tystnad så har jag knåpat ihop en liten lista med samtalsämnen.

Att prata om backstage med tjejerna i det engelska synthbandet:
- Att jag har varit i England tre gånger
- Att jag vet att man äter fish and chips varje dag i England
- Synthmusik
- Vädret

Jag räknar kallt med att bli tillsammans med någon av dem, så det här är förmodligen det sista blogginlägget jag skriver från svensk mark. Rio, Zürich, New York, Tokyo, Moskva ... nu kommer jag snart.

Eat my fuck!!!

"Waiting for another war and

waiting for my valentine"

I hate the tv

Som student har jag mycket tid över till att ligga naken på hallgolvet och filosofera över förlorad kärlek och missade tåg. Men ibland inser jag att det inte är speciellt kreativt. Min själ kommer ändå aldrig att bli fri från asbest och skam.
Då tar jag mig samman.
Och lägger mig i framstupa sidoläge på soffan.
Och glor på tv med ett öga.
Och kommer till insikt om att det är bättre att ligga naken på hallgolvet.
För jävlar vilket skräp det är på tv under dagtid (jo, även under kvällstid). Alltså va fan är det frågan om? Det är ju bara såna där spelprogram överallt där man ska ringa in till en storbystad skånska, som förmodligen är hög på amfetamin, och gissa på ett ord eller svara på vad svenska landslaget i ishockey kallas:
1, Tre Kronor
X, Tjugofem Ören
2, Hororna från Österrike.
Det är bara idioter som ringer in. Och min telefonräkning är numera högre än Babels torn.
Eller så är det Dr. Phil, Oprah Winfrey eller Montel Williams. Har man riktig jävla otur så är det Ellen DeGeneres show.
Fy fan.
Vad hände med de gamla hederliga Ricki Lake och Jenny Jones (hon var het!)? Då kunde man ju i alla fall sitta med lite mysballe när ämnen som "My teen dresses like a slut" avhandlades.
Just nu är det skidskytte, ska det kallas sport det? Nej. I sport så används en boll. Våldsglorifierande jävla idioti kan skidskytte kallas, men inte sport.
Det är tur att Barnkanalen finns. Pingu for president!!
Tro fan att det går utför för det här landet.

Back to the bus

Jag tror att hon tror att jag är ett sånt där jävla miffo som alltid ska sitta längst fram och prata med busschauffören i lokaltrafiken. Vet inte riktigt varför. Jag vill poängtera att det inte är så! Jag samtalar aldrig med chauffören, förutom ett "Hej" på sin höjd. Förutom när det är en kvinnlig busschaufför, då är jag väldigt snabb med att påpeka det högst olämpliga i att ha "en kärring vid rodret". Men det är mer en monolog, och när jag är klar, då går jag och intar en plats långt bak i bussen. Lite skönt avslappnat och tufft.
Idag spanade jag in en vacker tjej på bussen. Snabbt målade jag upp bilder av vårt gemensamma framtida liv ihop inuti mitt huvud. Men när hon senare, några hållplatser innan universitetet, gick av och med hjälp av hoppsasteg tog sig mot högstadieskolan ... Ja då skämdes jag och bestämde mig för att inte berätta om det för någon. Alltså, hon såg faktiskt ut att vara minst 16.
Seriöst.

Subhuman

Det är inte ofta som jag är arg. Väldigt sällan faktiskt.
Däremot är jag vresig, irriterad och gubbgrinig för jämnan. Så fort jag öppnar ögonen på morgonen så är jag lite lätt sur. Vet inte varför riktigt, förmodligen för att jag är misslynt även i mina nattliga drömmar. Men som sagt, jag är sällan arg... förutom på våren.
Varför?
Melodifestivalen.
Det börjar nästan koka i mig bara att jag skriver ordet. Melodifestivalen. Visserligen så är musik, och kvinnor, en sak som kan göra mig riktigt arg.
Att exempelvis höra Rihannas Umbrella kan få mig att vilja gå bärsärk. Eller något av den där jävla Per från Halmstad.
Men nu handlar ju inte Melodifestivalen om musik, för de som intresserar sig för Melodifestivalen är inte intresserade av musik. Det är som att säga att man gillar porr och har sett Bullens brevfilmer, eller fotboll, och kan nämna Victoria Beckham.
Fy fan.
Att det är underhållning, ja, det kan jag köpa.
Men vilken jävla idioti.
Ett helt jävla land som blir förslavat under några månader. Det är inte sunt. Inte alls. Hade Melodifestivalen funnits i 30-talets Tyskland så hade förmodligen Adolf Hitler dragit nytta av fenomenet:
"- Jaha, ni tyckte att Incschela Bong Forschamnn´s låt var bra! Så kul! Då röstar ni väl alla även för att vi eliminerar några miljoner judesvin, homosexuella, handikappade och andra missanpassade. Ingen som säger emot? Skönt!"
Ja fyyyyy fan.
Ni är ju dumma i hela jävla huvudet allihopa.

Avslutningsvis, innan jag koleriskt går till sängs, så vill jag citera Throbbing Gristle:

"Entertainment through pain!

Entertainment through pain!

Entertainment through pain!"

...och inte genom lättja.

Swedish purse

All satslära kan dra åthelvete. Jag ska sluta tala. Jag ska sluta skriva. Den enda sats jag vill ha är min egen.

This charming man

Jag mötte henne idag, mörk okänd skönhet nr.2.
Hon tittade på mig. Jag tittade på henne.
Jag såg en viss antydan till ett leende hos henne.
Då nös jag.
Det var en plötslig attacknysning på befallning av Gud, den jävla fittan. Jag hann inte skyla mitt ansikte med min arm och några miljarder bakterier fyllde luftrummet.
Jag kände hur en sträng av snor, slem och helvete hängde från min näsa till min haka. Jag försökte spela världsvan och oberörd så jag provade mig på ett leende.
Hon såg äcklad ut, som om någon tömt innehållet i en stomipåse över hennes ansikte.
Ska bli intressant att se om vi kan bygga vidare på det här...

Alone and forsaken

- Det här är fan som i Moldavien, sa Soda igår. Och även om varken han eller jag någonsin varit i Moldavien så höll jag med. Is blandat med grus och vatten, snålblåst, regn, upptrampade gräsytor som sprider lera och död. Vilket deprimerande jävla landskap. Detta är inget jag minns från min barndom, då var det snö och minusgrader. Kanske beror det på klimatförändringarna som ju är på modet. Men förmodligen är det borgarnas fel.

Och när jag på mornarna står i detta landskap med blöta fötter och väntar på en bussjävel som alltid är sen samtidigt som det trycker på i ändtarmen (eftersom jag inte längre nyttjar cigaretter på vardagar vilket har resulterat i störd skitrytm) så känns det tungt. Riktigt tungt. Så när väl busshelvetet kommer så brukar jag försöka att fördriva färden och glömma omvärlden genom att läsa Metro. Jag anser inte att Metro tillfredställer mitt nyhetsbehov överhuvudtaget, men ibland kan det vara skönt att bara titta på bilder. Kul att se lite färg.

På insändarsidan så finns det en spalt/kolumn som heter "Dagens PUSS!". Dit skickar människor SMS för att bedyra sin kärlek till sin partner, eller sin arbetskamrat, eller bara hälsa till den där snyggingen som skådades på krogen. Idag har exempelvis Eva, Lullu, Harald, Tots och Camilla fått hälsningar. Jag har aldrig fått någon. Och när jag sitter på den där bussen, trött och jävlig, och läser hälsningarna så blir mina fötter inte torrare och skitnödigheten knappast mindre påtaglig. Fan.

Det är bedrövligt! Hälsningen jag reagerade mest på löd:
"Du snygge hantverkare/snickare som höll upp dörren åt mig i World Class-huset i Liljeholmen i torsdagskväll, hoppas vi stöter ihop igen... /Blondin". Alltså va fan, om det krävs något så jävla enkelt som att hålla upp en dörr, varför i helvete kan då inte jag få någon hälsning?? Jag är duktig på att hålla upp dörrar! Nu var det visserligen en snygg hantverkare/snickare, så ok, om det var Brad Pitt som knallade runt i World Class-huset med stora verktyg... ja då får det väl vara så. Men ändå.

Helst utav allt så skulle jag vilja få en hälsning från den mörka och namnlösa skönheten i skolan. Men det skulle väl bli något i stil med "Du med det flottiga ansiktet! – sluta glo så förbannat när jag vackert skrider genom cafeterian".

Denna självömkande pissmåndag fick en fin avslutning på Konsum. I min varukorg hittade jag en inköpslista:
Mjölk, bröd, grönsaker, en ängel till Jeanette, tvättmedel.
Vadå en ängel till Jeanette? Varför ska hon få en ängel? Jag har aldrig fått en ängel. Och det kommer aldrig stå på någon inköpslista – en ängel till Wayne. Kanske – avlusningsmedel till Wayne, när jag sitter på hemmet (men om borgarna får fortsätta att regera så avskaffar de nog äldrevården innan det är aktuellt). Avlusningsmedel, men aldrig en ängel.
Aldrig.
God natt!

John, I´m only dancing

- Jag vill gå hem och käka pizza och knulla.
Jag tittade mig omkring och insåg att hon faktiskt pratade med mig. Vilken jävla drömbrud tänkte jag, käka pizza och knulla.
Men eftersom jag är en jävla sopa så sa jag inte – Bra, då drar vi nu! Nej då, istället hävde jag ur mig något lamt jävla – Jaha, ok. Och beställde in en öl till mig själv. Helvete. Här har jag gått och gnällt i flera månader över att jag aldrig får kliva på, och så missar jag öppet mål. Fan. Jaja, senare på kvällen, i en annan lokal, så dansade jag i alla fall med en okänd kvinna. Tror jag. Jag tror även att hon såg utländsk ut. Men det där var i slutet av kvällen, så allting är vagt. Jävligt vagt. Kanske så inbillar jag mig allt. En sak som jag dock är helt säker på är att kvällen avslutades med snabbmat. Det är spår av kebab i hela jävla lägenheten. Det var nog gott.

Last exit for the lost

Fan vilket misstag det var av festkommittén att sätta mig som kassör.
Lita aldrig på bittra män utan framtidshopp, det är mitt råd till omvärlden.
Sitter här och tittar på pengarna.
3000 kr.
De ska betalas på fredag när klassfesten är.
Men nu är det så att jag inte tänker dyka upp på den där förbannade festen. På fredag är jag och de 3000 kronorna jävligt långt bort. Det här är nog 2000-talets största stöt, om man bortser från det där svindleriet på den där franska banken som uppdagades förra veckan (men eftersom det blev avslöjat var det ju ingen vidare stöt, amatör!).
Jag är ett jävla geni, en mästerkatt i lårhöga stövlar!
Jag ska dricka paraplydrinkar, leva la dolce vita och köpa mig en vacker fru.
Jag kommer aldrig mer tillbaka!
So long, suckers!
Fuck you all.


EDIT: Har kollat runt lite nu på priser. Fan.
För 3000 kr kommer jag nog inte längre än till typ... Gislaved.
Helvetes jävla fitta. Är det värt att bli ihågkommen i klassen som "det där jävla homot som stal festkassan och stack till Gislaved, där han spenderade pengarna på stora stark på den lokala pizzerian"?
Alltså, egentligen så spelar det ingen roll vad dem tycker. Men jag vill ju ändå göra min stöt med stil och finess.
Jaja, jag tar ställning till allt imorgon.

To Germany with love

Samma visa varje jävla år. Samma frågor ställs:
- Vad händer?
- Vad ska vi göra?
- Vart ska vi vara?
- Kommer Knubbis och Susanna att vara med?

Men det här året så har jag och Soda redan bestämt hur vi ska fira palmsöndagen! Vi skiter fan i all press på att hitta på något och ha "skoj" på hemmaplan.
Vi drar till Berlin.
Känns som ett mycket lyckat beslut. Senast jag var där fick jag se en australiensisk muff i en dorm. Det är nog mitt finaste semesterminne någonsin.
Så jag har minst sagt höga förväntningar på resan. Och det kommer nog att bli bra, det brukar det bli när jag och Soda förtar oss något. Tjyvåka tunnelbana, dricka öl ur stora glas och vara nöjd (och gnälla när man lyckas beställa in öl i de där små och smala jävla glasen med en pappersbit runt foten), käka tysk mat som schnitzel, korv, och kebab. Kanske på fylletyska anklaga någon skröplig pensionär för att vara gammal krigsförbrytare, om det känns befogat. Kanske även ha tid till att se någon berömd byggnad eller liknande.
Ja, fy fan, det blir nog bra det här.
Ha en fin helg.

Ps – Appropå Tyskland (Berlin ligger i just Tyskland) så fick jag idag hem skivan "Halber Mensch" med Einstürzende Neubauten. Inhandlad för ynka 5kr på CDON. Vilket jävla kap va?! Den ska nog hockeyspelarens dotter få låna. Det tror jag att hon vill, innerst inne.

I got erection

Jag fick besök förut. Det var oväntat. Det ringde i alla fall på dörren och när jag öppnade så stod det en kille i min ålder utanför. En klen fan, ful som stryk. Men det var något i hans blick som sa att han var att ta på allvar.
- Bor du här?, frågade han.
Jag sa att det stämde samtidigt som jag kliade mig fundersamt i bakhuvet.
- Nu är det så här att jag bor tillsammans med min flickvän i huset mittemot på samma våningsplan. Och min flickvän tar illa vid sig när hon vattnar blommorna och fixar med gardinerna, sa den klena fula fan.
Jag nickade förstående och sa att det där med blommor och gardiner är ett jävla gissel. Svårt att få tjafset att matcha rent estetiskt sett.
- Du vet vad jag menar, du ska ge fan i att stå naken och posera i ditt fönster när min flickvän grejar med inredningen hos oss.
Jag nekade självklart.
- Och sluta upp med de obscena gesterna!
- Vilka gester?
- När du trycker två fingrar mot din mun och sticker ut tungan mellan dem.
Det var efter det som jag avslöjade mig själv eftersom jag började att skrocka och omedvetet rulla tummarna och med en mycket nöjd ansiktsmin sa jag:
- Jaså, så hon gillar inte fittslickaren? Det är ju en klassiker.
Jag såg nog inte lika nöjd ut när den lilla fan gav mig en ordentlig örfil. Det brände värre än de otaliga doppen i syndafloden. Han yrade något om en polisanmälan när han kilade nerför trapporna. Jag stängde dörren och gick in i lägenheten. På samma våningsplan i huset mittemot rörde sig något bakom gardinerna och jag funderade på att slänga av mig tröjan. Men det gjorde jag inte. Besvikelsen över att det rör sig så många psykstörda människor i samhället hade fått mig att tappa lusten. "Min flickvän" borde ju ha förstått att man inte kan bete sig hur som helst, man golar fan inte bara så där ... borde hon ju fattat. Det går inte att lita på någon längre, särskilt inte kvinnor. Suck.

The fool on the hill

Igår så åkte jag och Abab skidor. Utför såklart, det är bara kärringar och miljöpartister som åker längd. Det var fint väder och åkningen gick överlag bra .
Relativt folktomt i backarna (vilket är bra när man som jag är lite lätt folkilsk), förutom några busslaster med störiga danskar. Jag tycker att danskar ska vara i Danmark och brygga öl, röka filterlösa Cecil och äta korv (nu tänkte jag skriva ett argt utlägg om Pia Kjaersgaard, men det får bli någon annan gång).
Jaja, Abab åkte i alla fall mycket stiligt. Hon höll benen tätt ihop likt en katolsk skolflicka, medan min åkstil påminde mer om någon som ofta särar på benen för lite snabb bekräftelse. Men va fan, jag stod upp åtminstone och kom hem med en obruten nacke. Alltid något.
Vi åt medhavd fika i en värmestuga som luktade svettigt underställ och var full av barnfamiljer. Det verkar inte alls kul att ha barn, och om jag mot all förmodan själv skulle yngla av mig så kan glinen glömma alla former av aktiviteter.
En eloge till Abab som tog sig tid och luftade en avdankad och stel gosse! Tack.

From darkest skies

Detta eviga vintermörker kan ju få deltagarna i en sån där jävla skrattkurs att begå kollektivt självmord. Fan. Men det gäller ju ändå att vara positiv, och denna regniga, nyktra och allmänt pissiga fredag så blickar jag framåt. Jag välkomnar våren som snart kommer. Då ska det bli fint att sitta på ljugarbänken med grabbarna igen och njuta av tillvaron. Dricka ett billigt öl och samtala om viktiga saker och bara må.

Snart är vi där igen!

(When I think about you) I touch myself

Jag älskar dig!


Och då var det sagt, den som vill får ta åt sig.

Murderous

Bamse är stark och snäll.
Jag är svag och elak.

Det ska det bli ändring på då jag funderar på att köpa ett gymkort. Mitt mål är att bli en riktig karl, en sådan som käkar stål och skiter kätting.

Men det där med att bygga muskler är ju en fan så utdragen process alltså. Märker jag inget resultat efter de två första gympassen så finns risken att jag tröttnar.

Därför tror jag att det är klok att börja tugga steroider.

Snabba resultat, mindre kuk och mer acne är precis vad jag behöver!

Ska kontakta den där snubben med kamouflagebyxor, tribaltatuering över halva ansiktet och med en överdimensionerad arg hundjävel i sällskap och höra om han har några sköna ryssfemmor till ett rimligt pris.

Förutom acnen och juniorens förminskning så kanske man får räkna med en viss personlighetsförändring. Men det tror jag bara kan vara positivt i mitt fall.

Och om jag börjar uppträda aggressivt på fyllan så vet ni ju att det inte är mitt fel egentligen. Samtidigt så gillar ju tjejer aggressiva killar, det har undersökningar visat.
Skit ska skit ha.

Flood

För att råda bot på dessa ändlösa söndagars tristess och leda bestämde jag mig idag för att vara lite händig (antar att jag drabbades av en viss hybris på den punkten när jag utan större fysisk smärta lyckades byta ut en glödlampa i hallen förra veckan). Tanken var att smälla upp en hushållspappershållare på väggen vid datorn. Att ha hushållspapper i närheten av datorn är mycket praktiskt, i alla fall minst två gånger per dygn.

Jag satte på mig arbetskläder och kände mig för en gångs skull ganska manlig. Med gott mod och ett självförtroende större än Anna Book så började jag borra.
Men... på träslöjdslektionerna var det ingen jävel som sa att man inte kan borra i vattenledningar. Fan. Hushållspappershållaren flyter nu omkring på golvet. Ca 2 cm djupt vatten täcker min lägenhet ( har dock säkrat datorn).

Känner mig ganska apatisk just nu.
Jag tycker att det var en ytterst bristfällig manual som bifogades av tillverkaren. Idioter.

Ringer man 112 eller? Egentligen borde jag ringa Ernst Kirchsteiger så att han får styra upp skiten. Det är ju den jäveln som uppviglar till detta beteende, i en värld där män inte längre bara får vara män, numera ställs det krav på att de ska kunna saker också. Jävla Ernst.

Nu går jag och sätter mig i tvättstugan några timmar och hoppas på att problemet är borta när jag kommer tillbaka till lägenheten.

God is alone

han såg trött ut
med tovigt
skägg
och skitiga naglar

Gud

det var igår vi
möttes och
han verkade
bedrövad

du vet
sa han
har spelat bort
Sonen och den
Heliga Anden

sånt händer
sa jag

på tärning
tillade han

aj fan
sa jag

ja fyy fan
sa Gud

det är ensamt
nu

welcome to my world
sa jag

va
sa Gud

det var engelska
sa jag

jaha
sa Gud

kan du inte engelska
frågade jag

nä
svarade Gud

och försökte
dra sina smutsiga fingrar
genom
sitt skägg

kan du programmera
min video
frågade jag

nä
svarade Gud

nähä
sa jag

vad kan du
då
frågade jag

inte mycket
svarade Gud

då är vi två
sa jag

den där Gud
verkade också
vara en
oduglig
jävel

vilket kändes ganska skönt.

Sweet child o mine

Trött på ensamheten.
Trött på att alltid komma hem till en tom lägenhet.
Trött på att aldrig bli älskad.
Trött på aldrig vara behövd.
Trött på att det aldrig finns någon som väntar någonstans.

Ja, så är det. Det där med att inleda en kärleksrelation känns ju dock avlägset. Därför tänkte jag skaffa ett djur av något slag. Jävligt bra idé tyckte jag först, men sen insåg jag att med djur så kommer ansvar. Man ska mata, tvätta och rasta. Jobbigt är ju bara förnamnet.

Därför ska jag istället skaffa barn!

Jag tror att barn är ganska kul, i viss mån i alla fall. Jaja, man vet ju inte innan man försökt. Och är det ett rent helvete så finns ju alltid möjligheten att lämna bort kottarna till något frireligiöst samfund.

På biologilektionerna fick jag lära mig att det krävs två människor för att skaffa barn. Det stämmer inte, har jag i efterhand fått höra. Det finns faktiskt något som heter provrörsbefruktning för dem som är ensamma. Var borta på den lokala vårdcentralen och rekade förut.

Hörde efter om priser och rent praktiska saker. Jag fick först ett mycket vänligt bemötande av den åldrade sköterskan (som trots sin ålder ändå hade en välbevarad lungkapacitet). Sedan blev hon av någon okänd anledning irriterad och kallade mig för "efterbliven idiot som inte förstod någonting".

Känns lite trist att hennes klimakterieproblem och att den politik som förs i dagens Sverige ska hindra mig från att skaffa barn. Jag menar, hade jag haft några miljoner på kontot, ja då hade jag förmodligen redan varit gravid vid det här laget. Jävla borgarsvin. Må blått blod flyta!

Men jag är inte sänkt för det. Ska ta nya friska tag, som Apa skulle sagt, och istället adoptera. Två ungar har jag bestämt mig för. En pojke och flicka, klassiskt som fan. Det enda kravet som jag egentligen har är väl att ungarna inte ska härstamma från Finland. Det lär blir dyrt att ha sprit i nappflaskorna. Och det kan i längden bli trist att i sitt eget hem gå runt och vara livrädd för att få ena lungan punkterad av en kniv.

Så alltså, förutom Finland, så spelar det ingen roll från vilket land jag adopterar. Har inte riktigt klurat ut vad jag ska döpa kidsen till. Men eftersom jag kör på klassikern en pojke och en flicka, så lurar jag lite på att köra klassiskt även med namnen. Förslagsvis Buster och Ronja eller Karo och Lady. Kanske Kalashnikov och Klamydia. Är som sagt osäker.

Nu ska jag gå igenom adoptionsreglerna, tycker dock inte att det bör vara några större problem för en tjugosexårig kille med tvivelaktiga intressen att få skaffa barn. Har redan börjat planera genom att smälla upp en stor jävla spjälsäng i hallen. Men den blockerar både badrummet och ytterdörren, så jag måste kanske såga till den lite. Eller så är det bara att klättra över. Man ska lära barn i tid. Och lite grus i sängen har väl ingen dött av?

Fifteen feet of pure white snow

- Jag har nästan läst Sartre!
- Jaha.
- Wayne, jag heter Wayne.
- Jaså.
- Han var franskman.
- Vem?
- Sartre, han var franskman.
- Fransman heter det.
- Jag har varit i Frankrike en gång.
- Där ser man.
- Javisst vet du.
- Mm...
- Jag har nästan läst Sartre!
- Du sa det.
- Får jag bjuda på en öl?
- Nej.
- Men jag har ju nästan läst Sartre!
- Jag ska gå nu.

Och hon gick. Och jag med. Åt ett annat håll. Och snön föll och mina skor blev blöta. Och Gud hånlog.

Left in grisly fashion

Helgens modetips: En svart överrock med tidlös och elegant design. Finns på H&M till det förmånliga priset av 949kr. Min överrock kom jag dock över billigt, eftersom jag stal den. Helt problemfritt förutom visst tumult vid utgången, men med några snabba njurslag på det späda lilla kvinnliga butiksbiträdet så var den min. Jag gillar verkligen den här överrocken då den passar till festliga tillfällen, men även till de där dagarna då man bara vill sitta håglöst på någon jävla parkbänk och bara glo.

Nystulen överrock från H&M.

Fuck the pain away

... ja så sjöng Peaches för mig på radion tidigare idag. Tyckte att det lät som en utomordentlig idé, men insåg sedan att jag faktiskt inte har råd att knulla just nu. Det kostar ju en del. Ja menar, antingen får man sticka kontanter direkt i näven på en glädjeflicka, eller gå den förtäckta vägen genom att betala middag och en jävla massa drinkar till en icke ont anande flickstackare. Nästa månad kanske.
Men ur desperation kommer ju brillianta idéer så jag tänkte helt enkelt – Runk the pain away.

Men för att det inte skulle bli en dussinrunk så ville jag försöka att tillfredställa mig själv oralt. Byggde upp mysig stämning med doftljus och Barry White, sedan lade jag ut en filt framför soffan och placerade överkroppen på filten och underkroppen i soffan. Jag var naken, förutom strumporna, då det är ganska kallt i lägenheten.

Alltså så här i efterhand vet jag inte riktigt hur jag tänkte... Men kanske att jag psykiskt är en jävligt ryggradslös person. Men tydligen inte fysiskt. En mycket ovig kropp och otroligt klen utrustning i ljumskpartiet är ingen vidare kombination om man vill ge sig själv lite oral njutning. Fan.

Det hela slutade i alla fall med att det knäckte till utav bara helvete i ryggen. Nu gör det ont som fan och jag misstänker diskbråck alternativt ryggskott. Kanske har en kota lossnat. Kan ryggkotor bara lossna så där? Jaja, kan knappt röra mig och försöker nu klura ut den officiella förklaringen till skadan. Kommer förmodligen bli något i stil med att jag skulle bygga något, t.ex. en motorcykel eller nått annat manligt.

Fuck the pain away, just nu känns det ganska ironiskt.

I och för sig ingen större skräll att 2008 skulle börja med ett jävla debacle.

No more hot dogs

När jag var liten fick jag ofta höra från farsan att jag var axelbred som en huggorm.
Det stämde nog.
Och det stämmer nog fortfarande, men nu har huggormen svalt något stort jävla djur som alltför långsamt smälter. Lägg även till en mindre sensuell A-kupa i brösthöjd.
Inte snyggt.
Så därför får det nu vara nog.
Jag är trött på att beskriva mig själv som en Zornkvinna i kontaktannonser.
Jag är trött på att mumla "Jo, men desto mer att tycka om" med ett fånigt leende när någon påpekar min fetma för att sedan rusa in på toaletten och hetsäta choklad för att trösta mig.
Mitt mål är att vid påsk väga cirka... ja va fan... sisådär 45kg kanske. Det låter rimligt, 50kg vid påsk är godkänt, men vid 45kg är jag verkligen nöjd.
Nu ska jag brassa på ett par tre ägg och fundera ut hur viktminskningen ska gå till i praktiken.

World war III

Nyårsafton.
Jag firar allena.
Det gör kärringen i huset mittemot också. Det verkar vara något intressant på tv hos henne. Kanske en duett med Kjell Lönnå och Lasse Berghagen?
Fan vet.
Kanske väntar hon bara på döden där hon sitter och gungar i sin pinnstol?
Som sagt, fan vet.

Och jag tänker inte gå och fråga.

Själv väntar jag på livet, men eftersom jag väntat på livet i dryga tjugosex år så ställer jag mig tveksam till att det skulle dyka upp ikväll.
En sketen jävla måndag med snålblåst och helvete.



Nåväl, jag dricker ett glas rödvin och lyssnar på Mozart.
Känns ju faktiskt sofistikerat.
Problemet är väl dock att det knappast kommer att sluta vid ett glas.
Har några flaskor.
I värsta fall springer jag väl senare runt naken i trapphuset och slår frenetiskt med ett paraply på trappräcket.

"Vadå jävla sluta slå, grannjävel? Jag spelar ju för fan industrimusik fattar du väl! Kritisera inte det du inte förstår! Dumjävel!"

Men mest troligt är att jag sopar i mig tillräckligt och sedan drar några coola riff på luftgitarren och utnämner varenda låt jag spelar på stereon till "världens bästa genom tiderna".

För att sedan somna i fosterställning på hallgolvet.

Förmodligen med utkorgen på mobilen fylld med patetiska kärleksförklaringar till random flicknamn ur telefonboken.

Mitt mål är i alla fall att somna innan midnatt så att jag slipper ta del av kaoset när tredje världskriget bryter ut.

Jävla idioti.

Tänk på oss djur, och de människor med svaga nerver!

Gott nytt år!

Funeral party

En väninna frågade en gång vilken musik jag tänkt att ha på mitt bröllop. Jag undrade då förstås va fan hon menade och hon sa att hon menade precis vad hon undrade. Jag satt som ett frågetecken och medgav sen att jag inte ägnat bröllop en enda tanke.
Känns ju en aning avlägset.

Begravning däremot, där har jag hyfsad koll på musiken.

Men till att börja med så är mitt mål att svenska regeringen avsätter X antal miljoner inför min död. Miljonerna ska gå till att abonnera Unter den Linden i Berlin. Där ska min kropp transporteras fram, med ett följe av hundratusentals vackra gråterskor. Tillslut ska min kropp ligga på lit de parade vid Brandenburger Tor och Lena Olin ska hålla ett känslosamt tal. Kanske utlyser FN 3 månaders världssorg.

Nu kanske det inte riktigt blir så, men man måste ju hålla framtidsplanerna vid liv.

Och om framtidsplanerna går åt helvete så har jag ändå koll på musiken.

Begravningen ska börja med något rivigt, något som säger till de ca 7 begravningsdeltagarna att – Nu håller ni käft, för nu börjar det. Kanske Prolog, samt Feurio! med Einstürzende Neubauten. Sedan är det valfria låtar med The Cramps, Nick Cave (dock icke Deanna) och Tindersticks som gäller.
Näst sista låten blir Il N'y A Pas D'amour Heureux med Francoise Hardy. Jag tror Amour betyder typ knulla och det verkar ju kul.

Avslutningsvis blir det i alla fall Perfect Day med Lou Reed. Detta mästerverk.

Oh it's such a perfect day,

I'm glad I spent it with you.

Oh such a perfect day,

You just keep me hanging on,

You just keep me hanging on.

Just a perfect day,

Problems all left alone,

Weekenders on our own.

It's such fun.

Just a perfect day,

You made me forget myself.

I thought I was someone else,

Someone good.

För de som orkat/känt sig tvingade att ta sig till ceremonin så avslutas den med ett stort glas öl på närmsta ölsjapp. Inget jävla kyrkkaffe eller va man sysslar med.

Jaja, det var väl allt.

Ps, Jag är inte självmordsbenägen. Jag har en Lena Olin att kliva på innan jag kastar in handduken. Så till alla er som redan korkat upp årgångsvinet eller champagnen och satt på er partyhattarna!:

- Eat my fuck, you cunts!

Edit:

Ps 2, Den kanske inte passar in på dödsfesten (eller jo, det gör den nog) men detta blir i alla fall ett tillägg på årslistan.

Årets låtupptäckt: Queen – Death on Two Legs
Helvete va bra den är!

Den kan ni väl sno från Internet, kids.

Bad year

2007 - Året då Amy Diamond kom i puberteten och en berusad isterbuk till danskjävel gav bakfylleångesten ett ansikte. I ett försök att vara lika viktig som exempelvis Bionda eller Ebba von Sydow kommer här min årslista:

Årets skiva 1: Einstürzende Neubauten – Alles Wieder Offen

Årets heldag: Med Soda en söndag på Hotty och Birdmans balkong sista helgen i april. Solen sken, kebaben var god, efter lite spya så var även ölen god igen. Det pratades utrikespolitik och muff, så som det ska vara.

Årets prata först – tänk sen: "Du, vart går egentligen gränsen för grovt narkotikabrott när det gäller röka? ... Eh, alltså jag undrar åt en polare... ". Sulan till en okänd jurist på ett tåg.

Årets konsert 1: Antony and the Johnsons, Rättvik, Dalarna.

Årets mest skitnödiga boktitel: Ronnie Sandahl – "Vi som aldrig sa hora". Killar som utger sig för att aldrig sagt hora, oavsett sammanhang alltså, var dom som skulle vara "hyggliga" och hålla bort håret när de fulla fjortonåriga flickorna skulle spy. Samtidigt hade de givetvis stånd och bara väntade på att flickstackarna skulle däcka. Jävla hyckleri. Och nej, jag har inte läst boken.

Årets skiva 2: CocoRosie – The Adventures of Ghosthorse & Stillborn

Årets möte: Med Amy Winehouse i Norge såklart. Ett möte om ni frågar mig i alla fall, kanske inte om ni frågar henne.

Årets mest oväntade kommentar: "Vill ni ha en spark i ansiktet?" Sagt av en pundare på cirka 145 cm på Järntorget i Göteborg till mig och Soda. Vi avböjde.

Årets film: This is England

Årets konsert 2: CocoRosie, Göteborg.

Årets besvikelse: Helena-med-lökarna sa att vi skulle knulla i en buske. Det har fortfarande inte hänt, och det gör ont i själen.

Årets irritationsmoment. Alla jävlar som gnäller på borgarna... när dom själva röstade fram skiten. Håll nu käft, och ta en ordentlig tankeställare i tre år. Själv så får jag gnälla precis hur högt jag vill. Det är t.ex. borgarsvinens fel att jag nu har ont i halsen. Så det så!

Årets ligg: Äsch...

Årets skiva 3: M.I.A – Kala

Årets låt: Grinderman – No pussy blues

Årets hjälte: Jag. Jag hjälpte en kille i rullstol uppför en liten sluttning. Vet inte om han ville ha hjälp egentligen men jag drog ändå och jag väntar fortfarande på dagens ros i lokaltidningen.

Årets mest slitna fras: Till helgen blir det fan lugnt.

Äh, nu kommer jag inte på något mer. Förutom vinsten i öldrickartävlingen och vissa onanitillfällen så har det överlag varit ett ganska trist år.

"A wave of sensuality fucks that smooth hole. Yes, this has been quite a bad year"

Say just words

Tjejen i grön tröja kommer fram och säger att hon lyssnar på Kent och jag säger att han den där Kent är ganska ok och då undrar hon om jag skriver dikter vilket jag egentligen inte gör men jag säger ändå att jag gör det för att kanske imponera lite och då undrar hon om hon kan få höra något men då börjar jag harkla mig och titta över hennes axel men hon är påstridig som fan och jag slänger ur mig "Kom och lägg ditt huvud mot min axel/ Lägg din arm över mitt bröst/ Tryck din bakteriehärd mot min höft/ Älska mig" och när jag väntar på hennes respons med ett tafatt leende så verkar hon arg och ifrågasätter om jag menar det kvinnliga underlivet när jag säger bakteriehärd och då säger jag att det är fritt för tolkning för egentligen så vet jag inte vad jag menar och sedan står vi tysta några sekunder och tittar på varandra och hon frågar om jag är miljövän och jag skakar bara på huvet för jag inser att loppet är kört och då undrar hon varför och jag säger att ibland när jag har tråkigt så länsar jag någon batteriinsamling för att sedan tömma innehållet i sjön och att det liksom är mitt bidrag i kampen mot Moder Jord den jävla slynan lägger jag till och sedan ursäktar jag mig för jag pissnödig som fan och sedan när jag kommer tillbaka från pissoaren med okända mäns urinstänk på mina byxor så ser jag att hon har hittat en annan kille och den killen har basker och scarf och lockigt vackert hår och jag ställer mig då ensam i baren och beställer in den billigaste ölen och funderar över det där med kärlek och varför inte vissa får ta del av den.

Strange love

När jag tidigare idag i vemod, lätt berusad, vandrade hemåt mot en tom lägenhet med härsken doft. Ja då kändes allt meningslöst. Insikten om att det närmsta jag någonsin kommer att komma kärlek är tjäran i cigaretterna, gjorde mig minst sagt lite ledsen. Mitt i allt mörker och helvete skådade jag dock något som fick mig på bra humör igen.
I snön på framrutan på en bil hade något ritat en snopp. Med ett brett leende fortsatte jag rakryggat hemåt.
Ibland krävs det så lite.

Wanted man

Nu jävlar är det klippt.
Helvete.
Radiotjänst är efter mig.
Dom jävlarna har ringt både hem och på mobilen. Fan att det skulle bli så här.
Misstänker även att kärringen i kassan på Konsum är Säpo-agent och har span på mig, eftersom hon blänger på mig när jag ställer intima frågor. Varför ska dom alltid jävlas med den lilla människan? Varför? VA?
Det finns ingen annan utväg än att jag lämnar landet för gott. Det gör jag nu ikväll. På vägen till Arlanda måste jag ta reda vilka länder Sverige inte har utlämningsavtal med.

Om någon träffar Cleopatra så hälsa henne att jag är ledsen att det blev så här. Men påpeka gärna också att jag ställer mig mycket tveksam till att den där ungen skulle tillhöra mig.

Shit, nu måste jag dra, för snart slår dom väl in dörren dom jävlarna. Packar bara ner det viktigaste. Passet, Visa-kortet och ett vältummat exemplar av Aktuell Rapport från september 1996.

Little rhymes

Sitter här med ett glas rött, lyssnar på skön och soft musik och har under dagen skapat lite julmys. Köpt julklappar och käkat lunch med Abab. Nu har jag pyntat, alltså slängt fram en liten keramiktomte på några centimeter och tagit fram det där julkortet som någon råkade skicka fel förra året. Ska slå in julklapparna och försöka komma på lite fyndiga rim. Ska även bygga en bomb som jag ska låta detonera i närheten av den där snubben som tittade åt mitt håll idag. Man ska fan inte komma i närheten av Wayne Nilsson och spela märkvärdig. Det är mysigt att pyssla. Kram på er.

Just one kiss

Idag hände något märkligt på universitetet.
Jag tror att jag blev kysst.
Lite lätt i alla fall.
Johanna i klassen skulle åka hem till Falköping, Falkenberg eller Falklandsöarna eller vart fan hon nu bor över jul. Vi stod i vilket fall som helst utanför entrén och när vi kramades och sa god jul till varandra så tyckte jag att jag kände hennes läppar mot min hals. Senare på väg hem så fick jag lägga mig omtöcknad i ett dike och försöka börja andas normalt igen. Nu har jag tagit mig samman och kommit fram till två möjliga anledningar till att jag blev kysst.

Alt. 1. Johanna har under hela terminen varit förälskad i mig och att genom att diskret trycka sina läppar mot min hals ville hon säga "Jag kommer sakna dig oerhört under jul och jag kommer alltid att älska dig".

Nu till det mer troliga, tyvärr.

Alt. 2. Johanna har under hela terminen varit äcklad av mig och kände sig tvingad att dela ut en kram. Hon tänkte "Jaja, det är ju snart jul, kan väl ge den sorglige fan en snabb kram". Och när hon tog ett djupt andetag och samtidigt försökte vända bort huvudet så hamnade hennes läppar av misstag mot min hals då jag ivrigt vräkte mig fram.

Hm...det är svårt att tolka signaler ibland.

"Somebody died for this

Somebody died for just one kiss"

The bottle

Kroppen känns förorenad som ett polskt industriområde. Mina nervösa skakningar är ibland det enda tecknet på liv. Magen är tom, måste ha föda, ge mig näring via dropp. Ge mig någonting snabbt. Men jag fick ju i alla fall kliva på. Eller nej fan... det fick jag ju inte alls. Det närmsta var väl när det skulle konverseras med en rysk kärring på McDonald´s. Hon grät, kanske var det mitt fel, jag minns inte.

Jaja, det är väl bara att bryta ihop och komma igen, som en förmodat klämkäck jävel någon gång sa.

För övrigt så har väl Peter Jöback och Annika Norlin gjort årets störigaste låt – Han är med mej nu. Den är nästan värre än allt Sean Paul gjort. Och då är det illa. Nu ska jag gå till Konsum och köpa bröd. Få lite frisk luft och förhoppningsvis en aning värdighet tillbaka.

Simply the best

Idag när jag naken gick runt i lägenheten och fortfarande firade vinsten i öldrickartävlingen genom att dra tuffa riff på luftgitarren fick jag reda på tentaresultatet från i fredags. VG.
Därför vill jag tacka:
- Mig själv givetvis.
- Han som uppfann tjack (Jag tar för givet att det var en man. Kvinnor har bara lyckats uppfinna gnäll, mens och ”huvudvärk”)
- Hon den snygga bruden på klistermärket på bananerna. Fan va söt du är.

Jag vill inte tacka:
- Gud. Gud, om du läser det här, så vill jag bara säga att du är en jävla sopa som aldrig trott på mig. Därför tror jag inte längre heller på dig. Om du trots allt finns så kan du dra åt helvete.
- Hon den snygga bruden på klistermärket på bananerna. Fan va svårflirtad du är, du kan väl i alla fall svara på tilltal.

Jodå så att va fan… det rullar på. Det här har utan tvekan varit den bästa veckan i mitt liv sedan jag gjorde hattrick i knattefotbollen (visserligen kanske det inte räknas som ett äkta hattrick då två av målen var i det egna lagets, men ändå). Jag menar först öldrickarmästare, sedan ett gott resultat på tentan. Om jag bara får knulla snart är mitt liv fulländat. Jag kräver inte så mycket mer. Fast egentligen så nöjer jag mig med en kram. Det vore fint.

Imorgon åker jag tillsammans med Zombie och Ginger till Stockholm. Där ska vi hälsa på Varulven och gå på konsert. Stockholm är Sveriges huvudstad och jättestort. Det är lätt att gå vilse. I Stockholm finns det olika affärer och knarkare. Det vet jag, för jag var där på i skolresa i sjätte klass.

Planen för konserten är den vanliga. Dricka måttligt innan, och kanske ta en eller två öl under spelningen. Det vore fint om det kunde bli så. Och inte som det brukar vara. Packad som fan när man anländer, ser två låtar för att sedan hänga i baren och försöka ligga med de lokala glädjeflickorna, utan framgång. Sedan gå och inhandla merch ”- Girlie size? Jo men jag har ungefär samma kroppsstorlek som när jag var nio, den tröjan passar fint”
Får se hur det blir. Nu ska jag fortsätta spela luftgitarr. Fuck yeah!

Burn the witch

En repris på reprisen, som TV på sommaren:

Lucia. Nu skulle man vara 14 igen, ligga full i en buske och bara må. Här kommer en julrepris:

Det finns en bra sak med vintern. Det är att det blir legalt för män att använda tighta halvtrikåer. Det vill säga långkalsonger. I mina långkalsonger dansar jag omkring i min lägenhet likt den balettdansös jag alltid drömt om att få vara. Jag intalar mig att jag får vackra ben och smärt kropp i mina långkalsonger. I övrigt är vintern en jävla hora.
Detta hade jag precis förklarat i lång monolog då vi stod och frös utanför baren nu i måndagskväll. Det hade varit julfest. Hon undrade hur gammal jag var. "24 och ett halvt. Och du?" "Snart 37"

Gamla jävla kärring!, tänkte jag alldeles för högt och av hennes reaktion att döma var det inte populärt. Jag kysste henne ömt för att få henne att glömma min klantiga kommentar. Hon smakade en trist blandning av lutfisk, ägghalvor, sill, skinka och sprit. Prinskorvflott glänste i hennes mungipor. Själv hade jag i alla fall haft hyfs nog att röka lite efter julmaten. Och nyttjat en servett. Innan hånglandet. Vi kysstes lite till och hon undrade generat om jag ville följa med henne hem. Jag funderade om jag skulle vara stolt och tacka nej, eller om jag skulle följa med som en full desperat patetisk idiot. Ville ju egentligen inte ha så speciellt mycket med kvinnan att göra. Fattade ett beslut som låg närmast min natur och vi började gå i samma riktning.

Eftersom det var vardag så gick inga nattbussar och då pengar till taxi ej fanns fick vi knalla hela vägen . Efter en del klagande steg jag tillslut i alla fall in i en trång tambur i ett radhusomårde.Blev erbjuden en sängfösare och var förstås inte sen att tacka ja. Sherry. Vem fan dricker sherry tänkte jag men svepte med god min och lade mig graciöst på hennes säng.
"Du, det är nog bäst om du sover på soffan. Du blir inte sur va?" "Nej, inte alls. Jag har ju bara gått i en halvtimme i minusgrader för lite tårta. Vid det här laget skulle jag ha somnat nyrunkad hemma nu. Men inte fan är jag sur"
Hon började gråta och tjata om att hon var nyskild och inte var redo för sånt här. Orkade inte lyssna på skiten. Tog resten av flaskan med sherry och lommade ut till vardagsrummet och soffan. En gammal sliten och sorglig historia. Brun jävla manchestersoffa.Vem fan har sånt nuförtiden minns jag att tänkte innan jag grinigt somnade.

Vaknade av skrammel och starkt ljus från hallen. Tittade på klockan. 07.26. Helvete! Sen till jobbet. Började bakfullt hyperventilera och rafsade ihop mina saker och rusade ut i hallen. Lyckades snubbla på något på golvet. Något började skrika. En liten flicka i vit särk låg blodig på golvet. Jag var täckt i hennes blod. Måste ha penetrerat hennes halspulsåder eller nått för jävlar va blod det var. Och varmt som fan. Kunde blod vara så kokande varmt tänkte jag och började i chocktillstånd gapa om att hon var Lucifers utsände.
Flickan grät.
Jag grät.
Flickans mamma grät.
Mamman som hade avvisat mig natten innan.
Vi började skrika åt varandra.
"Din idiot! Du förstört hennes linne!"
"Jag har ju precis dödat ditt barn och du gapar om hennes linne. Är du helt störd?"
"Det är ju för fan glögg som du spillt ut. Hon ska vara Lucia idag. Förstår du ingenting??"
Jag insåg att blodet var glögg och flickan egentligen bara blivit skrämd av en spritluktande okänd man. Funderade på om jag skulle be kärringen betala kemtvätten för min skitiga kavaj men mumlade nått i stil med att "ungjäveln kommer ju ändå bara svimma" och gick. Traskade hemåt. Det var fortfarande mörkt. Jag ringde jobbet och sa jag skulle vara hemma på grund av vård av sjukt barn. Blev ifrågasatt av min arbetskamrat om jag verkligen hade barn. Bad människan dra åt helvete och tände en cigg. Det skulle bli en trist dag.

The winner takes it all

Min kropp värker, mitt huvud värker.
Efterskalv.
Men elva år av kontinuerlig träning gav resultat.
Jag vann öldrickartävlingen!!
Jag har accepterat min roll i livet, alla människor kan inte vara duktiga. Talanglöshet är en egenskap att icke förglömma. Fast lite bra är jag ändå på att sänka ett flak öl. Kanske lockar det något hondjur. De dras ju till blod och framgång.
I am the champ!
I AM THA FOKKIN CHAMP!!!!

What is love?

Hon böjde sig framåt med livfulla ögon och kysste min mun.
Hon log.
- Vad är kärlek? frågade hon.
- Alltså jag vet inte riktigt, svarade jag.
- Men försök att förklara, är det kärlek jag känner när jag kysser dig? Jag tror att det är så i alla fall.
Hon log fortfarande, blottade en vacker tandrad. Jag skruvade lite på mig och en aning skamset gav jag min definition av kärlek.
- Kärlek för mig är något man köper i en mörk gränd, samtidigt som man hoppas på att ingen man känner ser en.
Jag tror inte att hon log när hon halvsprang därifrån.

Gloomy sunday

Idag är det advent för andra gången på kort tid. Och det mina damer och herrar... förändrar inte mitt liv nämnvärt. Här finns ingen adventsljusstake som är tänd, här finns bara svårmod och melankoli. Livsleda förpackat i bukfetma och smutsiga kläder. Nej, nu överdrev jag en aning, det är jävligt neutralt faktiskt. Som det brukar vara. Jag ser inte på tillvaron i svart eller vitt, utan alltid i en ständig gråzon.

Försökte mig på en mysig alkoholfri hemmakväll med själv igår. Det gick bra i den mån att jag inte drack någon alkohol. Men sedan vette fan. Köpte en kebabrulle, den var god. Men sedan blev jag så jävla däst och illamående så att flera timmar fick spenderas i framstupa sidoläge på soffan. När jag sedan repade mig så poppade jag popcorn. Popcornen lyckades jag bränna. Försökte ändå reparera misstaget med att smaksätta dem med ett kryddmått salt. Av misstag blev det dock ca 83 kryddmått salt, och popcornens smak blev därefter.
I samband med popcornätandet så skulle det tittas på tv. Det gör man på mysiga alkoholfria hemmakvällar. Och vad finns det som är sevärt på tv en lördagskväll? Inte ett skit tydligen. Tro på fan att man spendrar helgerna med ett tvivelaktigt leverne, det finns ju inga andra alternativ. No more mysiga hemmakvällar med mig själv!

Men jag kan ju alltid trösta mig med att jag idag inte lider utav bakfylla och en känsla i maggropen som tituleras ångest. Det är bra. Alltid något.

Denna söndag tänkte jag spendera med lite julmys. Baka pepparkakor och sånt. Bygga upp en illusion av ett moget och lyckligt liv. Kanske låtsas att det finns en kvinna närvarande som doftar ljuvt av äpple, kanel och lavendel. Men egentligen, ärligt, om jag inte ens lyckas poppa popcorn utan att bränna dem, hur kommer då mina pepparkakor att se ut? Jo, pepparkakorna kommer att se ut små små små barn med tredje gradens brännskador. Och det, gott folk, är inte aptitligt.

Hänga upp en mistel kanske. En sådan där som man pussas under. Det vore något det, pussandet kanske leder till att jag får komma till. Men vad är oddsen för att en kvinna skulle inta min lägenhet? Om det trotts allt skulle befinna sig en kvinna i lägenheten, om jag då ger henne en sjuhelvetes tackling så att hon ramlar under misteln och jag sedan slänger mig på henne. Tar ett stadigt grepp om nacken på henne och försöker slicka hennes gomsegel.
Räknas det?
Eller blir det bara ett trist efterspel i form av anmälan om ofredande eller försök till våldtäkt? I så fall är det nog inte värt det.
Jag skiter i misteln med.

Sheep

De nätter då jag ej kan sova (icke de när tjack rör sig i kroppen för då accepterar jag fakta) försöker jag tänka på fina saker för att kunna möta John Blund.

Jag försöker glömma svetten som blöter min rygg och de ångestframkallande tankarna om vad jag gjort, och inte gjort, i mitt liv.

För att kunna somna brukar jag då räkna får. Till en början är allt vackert. Små fluffiga lamm hoppar över ett hinder i gemytlig sommarmiljö och jag står nöjt vid sidan och räknar.

Ett litet lamm, två små lamm, tre små lamm etc.

Jag känner hur tröttheten och John Blund kommer allt närmare.
Men i samband med det där så kommer oftast en arg jävla tacka med smutsig päls.

Tackan ger mig ett elakt fåröga och bräker som om hon vore Djävulens avkomma.

Tackans otäcka bräkande väcker då fåraherdens uppmärksamhet som kommer springandes.

"Varför står du och gnider dig mot en stolpe i min hage, pojkjävel?" skriker fåraherden.

"Jag gnider mig inte mot någonting, jag bara räknar fåren så att jag kan somna någon gång" ropar jag tillbaks.

När jag börjar retirera och återvända till svetten och ångesten i sängen så kommer ändå en hel jävla lynchmobb med fåraherdar.

Fåraherdarna har stora påkar i händerna och jag börjar springa för att ta skydd.

"Vi ska dräpa den jävla horungen som knullar våra får" skanderar de högt.

Jag springer, och springer och springer.

Mot frihet.

För att sedan snava på någon jävla höball.

Kuk.

Lynchmobben hinner ifatt mig och bearbetar beslutsamt och aggressivt min kropp med sina påkar.

Det är ungefär där som jag beslutar mig helt för att sluta räkna får och inse att jag inte kommer att somna alls.

Då har det oftast blivit morgon.

Och då knallar jag bort till den närliggande gymnasieskolan för att räkna flickor som går in i damernas omklädningsrum.

Gnidandes mot en brandpost...

Shoot speed/kill light

Att skaffa till tentapluggandet: Sportdryck, kaffe, tjack.

Att skaffa till själva tentan: Frukt – förslagsvis bananer (apelsiner blir man så jävla kladdig av, och kladdig är jag redan), mer tjack.

Att skaffa till att ha efter tentan: Någon att tända av med, kanske en tjej.

Nu ska jag ruska tupp, det blir så jävla svårt att koncentrera sig på läsandet annars.

Eat my fuck!

2 cups of blood

I lördagsnatt ådrog jag mig en skada. Jag var full och skulle borsta tänderna. På något okänt jävla sätt så slant jag med tandborsten och slog upp ett sår i tandköttet. Det blödde som fan och jag blev lite rädd. I cirka en kvart satt jag sedan naken på sängkanten och gapade med öppen mun som ett jävla fån för att få såret att läka.

Efter denna händelse mår jag fysiskt och psykiskt mycket dåligt och jag funderar på att stämma Pepsodent/Unilever.
Jag mår fysiskt dåligt i den mening att såret sitter på den sida i munnen där jag vanligtvis snusar. Jag måste nu alltså byta sida för snusen och det svider som fan. Detta har resulterat i att jag inte snusat alls idag, utan rökt som en jävla borstbindare istället. Vilket ju i slutändan förmodligen leder till lungcancer.

Psykiskt är jag helt sänkt. Känner mig kränkt och oerhört ledsen. Är även rädd för tandborsten numera, den har ju gjort mig så jävla illa. Har inte vågat röra den igen. Hela badrummet får mig att må dåligt egentligen. Jag luktar värre än vanligt och den begynnande förstoppningen orkar jag inte gå in på.

Kommer förmodligen även att stämma borgarna av bara farten.
Det är nog deras fel i grund och botten. Det är det alltid.