Sweet child o mine

Trött på ensamheten.
Trött på att alltid komma hem till en tom lägenhet.
Trött på att aldrig bli älskad.
Trött på aldrig vara behövd.
Trött på att det aldrig finns någon som väntar någonstans.

Ja, så är det. Det där med att inleda en kärleksrelation känns ju dock avlägset. Därför tänkte jag skaffa ett djur av något slag. Jävligt bra idé tyckte jag först, men sen insåg jag att med djur så kommer ansvar. Man ska mata, tvätta och rasta. Jobbigt är ju bara förnamnet.

Därför ska jag istället skaffa barn!

Jag tror att barn är ganska kul, i viss mån i alla fall. Jaja, man vet ju inte innan man försökt. Och är det ett rent helvete så finns ju alltid möjligheten att lämna bort kottarna till något frireligiöst samfund.

På biologilektionerna fick jag lära mig att det krävs två människor för att skaffa barn. Det stämmer inte, har jag i efterhand fått höra. Det finns faktiskt något som heter provrörsbefruktning för dem som är ensamma. Var borta på den lokala vårdcentralen och rekade förut.

Hörde efter om priser och rent praktiska saker. Jag fick först ett mycket vänligt bemötande av den åldrade sköterskan (som trots sin ålder ändå hade en välbevarad lungkapacitet). Sedan blev hon av någon okänd anledning irriterad och kallade mig för "efterbliven idiot som inte förstod någonting".

Känns lite trist att hennes klimakterieproblem och att den politik som förs i dagens Sverige ska hindra mig från att skaffa barn. Jag menar, hade jag haft några miljoner på kontot, ja då hade jag förmodligen redan varit gravid vid det här laget. Jävla borgarsvin. Må blått blod flyta!

Men jag är inte sänkt för det. Ska ta nya friska tag, som Apa skulle sagt, och istället adoptera. Två ungar har jag bestämt mig för. En pojke och flicka, klassiskt som fan. Det enda kravet som jag egentligen har är väl att ungarna inte ska härstamma från Finland. Det lär blir dyrt att ha sprit i nappflaskorna. Och det kan i längden bli trist att i sitt eget hem gå runt och vara livrädd för att få ena lungan punkterad av en kniv.

Så alltså, förutom Finland, så spelar det ingen roll från vilket land jag adopterar. Har inte riktigt klurat ut vad jag ska döpa kidsen till. Men eftersom jag kör på klassikern en pojke och en flicka, så lurar jag lite på att köra klassiskt även med namnen. Förslagsvis Buster och Ronja eller Karo och Lady. Kanske Kalashnikov och Klamydia. Är som sagt osäker.

Nu ska jag gå igenom adoptionsreglerna, tycker dock inte att det bör vara några större problem för en tjugosexårig kille med tvivelaktiga intressen att få skaffa barn. Har redan börjat planera genom att smälla upp en stor jävla spjälsäng i hallen. Men den blockerar både badrummet och ytterdörren, så jag måste kanske såga till den lite. Eller så är det bara att klättra över. Man ska lära barn i tid. Och lite grus i sängen har väl ingen dött av?