Alone and forsaken

- Det här är fan som i Moldavien, sa Soda igår. Och även om varken han eller jag någonsin varit i Moldavien så höll jag med. Is blandat med grus och vatten, snålblåst, regn, upptrampade gräsytor som sprider lera och död. Vilket deprimerande jävla landskap. Detta är inget jag minns från min barndom, då var det snö och minusgrader. Kanske beror det på klimatförändringarna som ju är på modet. Men förmodligen är det borgarnas fel.

Och när jag på mornarna står i detta landskap med blöta fötter och väntar på en bussjävel som alltid är sen samtidigt som det trycker på i ändtarmen (eftersom jag inte längre nyttjar cigaretter på vardagar vilket har resulterat i störd skitrytm) så känns det tungt. Riktigt tungt. Så när väl busshelvetet kommer så brukar jag försöka att fördriva färden och glömma omvärlden genom att läsa Metro. Jag anser inte att Metro tillfredställer mitt nyhetsbehov överhuvudtaget, men ibland kan det vara skönt att bara titta på bilder. Kul att se lite färg.

På insändarsidan så finns det en spalt/kolumn som heter "Dagens PUSS!". Dit skickar människor SMS för att bedyra sin kärlek till sin partner, eller sin arbetskamrat, eller bara hälsa till den där snyggingen som skådades på krogen. Idag har exempelvis Eva, Lullu, Harald, Tots och Camilla fått hälsningar. Jag har aldrig fått någon. Och när jag sitter på den där bussen, trött och jävlig, och läser hälsningarna så blir mina fötter inte torrare och skitnödigheten knappast mindre påtaglig. Fan.

Det är bedrövligt! Hälsningen jag reagerade mest på löd:
"Du snygge hantverkare/snickare som höll upp dörren åt mig i World Class-huset i Liljeholmen i torsdagskväll, hoppas vi stöter ihop igen... /Blondin". Alltså va fan, om det krävs något så jävla enkelt som att hålla upp en dörr, varför i helvete kan då inte jag få någon hälsning?? Jag är duktig på att hålla upp dörrar! Nu var det visserligen en snygg hantverkare/snickare, så ok, om det var Brad Pitt som knallade runt i World Class-huset med stora verktyg... ja då får det väl vara så. Men ändå.

Helst utav allt så skulle jag vilja få en hälsning från den mörka och namnlösa skönheten i skolan. Men det skulle väl bli något i stil med "Du med det flottiga ansiktet! – sluta glo så förbannat när jag vackert skrider genom cafeterian".

Denna självömkande pissmåndag fick en fin avslutning på Konsum. I min varukorg hittade jag en inköpslista:
Mjölk, bröd, grönsaker, en ängel till Jeanette, tvättmedel.
Vadå en ängel till Jeanette? Varför ska hon få en ängel? Jag har aldrig fått en ängel. Och det kommer aldrig stå på någon inköpslista – en ängel till Wayne. Kanske – avlusningsmedel till Wayne, när jag sitter på hemmet (men om borgarna får fortsätta att regera så avskaffar de nog äldrevården innan det är aktuellt). Avlusningsmedel, men aldrig en ängel.
Aldrig.
God natt!