Untitled

Det gick inte enligt min plan igår. Jag befinner mig fortfarande i Sverige. Oknullad, okysst och orörd. Det är damm på golvet.
Men jag har tre folköl i kylskåpet och Skinny Puppy sjunger om motorsågar. Det kunde ju vara sämre.
Yeah.

True love will find you in the end

Alla hjärtans dag. Det är imorgon det. Vem tänker då på stackars Sankt Valentin som dog för våra synders skull? För det var väl han som gjorde det ... ? Eller var det han den andre jäveln ... ? Jaja, fuck it, det jag vill komma fram till är att Valentindagen förvandlats till ett kommersiellt jippo där de som lever i tvåsamhet ska få en chans att triumfera med sin kärlek och lycka. Samtidigt som de indirekt spottar på oss som är dömda till ensamhet på vår väg mot Golgata, när vi redan är klädda i tjära och fjädrar. Denna dag då vi som inte har någon att kyssa god natt behandlas som om vi bär på lepra.

Men nu är det så här att jag inte tänker stanna inomhus imorgon för att gnida in vanäran med hjälp av en stålborste i huden för det.
Nej då, jag kommer rakryggad att gå på bio. Kanske med en flaska rött innanför rocken glida ner bredvid någon okänd tjej som luktar gott. Jag har tyvärr inte kvar min digitalklocka från mellanstadiet. Det är lite irriterande för jag tror att tjejer i allmänhet blir imponerade av digitalklockor, de kan ju lysa i mörkret. Jävligt praktiskt. Efter bion går jag till den där puben dit bara gamlingar går. Om jag inte går hem med tjejen från bion som blir imponerad av digitalklockan som inte finns förstås. Men det är inget jag kalkylerar stenhårt med, så det lutar åt puben.

På puben kommer jag sänka ett par tre fem jävligt goda öl för att sedan bege mig till den där "nattklubben" dit bara snorungar och pöbel går. På "nattklubben" kommer jag att kolla på en konsert med ett synthband från England som består av några jävligt heta kvinnor.

Så där kommer jag stå och gnida mig mot kravallstaketet med en ytterst sensuell blick. Om man gör en snabb generalisering så kan man ju dra slutsatsen att människor från England inte är något att hänga i julgranen utseendemässigt. Det är visserligen inte jag heller, men jag kan nog krampaktigt klamra mig fast vid julgransfoten i alla fall. Så en kombination av mina sensuella blickar och deras förmodade drogpåverkan (de är ju för fan rockstjärnor) bör få mig backstage.

Jag tror att "Hello asses!" kan funka som en fin isbrytare backstage, kanske även "Hello you fuckin cunts!". För att undvika pinsam tystnad så har jag knåpat ihop en liten lista med samtalsämnen.

Att prata om backstage med tjejerna i det engelska synthbandet:
- Att jag har varit i England tre gånger
- Att jag vet att man äter fish and chips varje dag i England
- Synthmusik
- Vädret

Jag räknar kallt med att bli tillsammans med någon av dem, så det här är förmodligen det sista blogginlägget jag skriver från svensk mark. Rio, Zürich, New York, Tokyo, Moskva ... nu kommer jag snart.

Eat my fuck!!!

"Waiting for another war and

waiting for my valentine"

I hate the tv

Som student har jag mycket tid över till att ligga naken på hallgolvet och filosofera över förlorad kärlek och missade tåg. Men ibland inser jag att det inte är speciellt kreativt. Min själ kommer ändå aldrig att bli fri från asbest och skam.
Då tar jag mig samman.
Och lägger mig i framstupa sidoläge på soffan.
Och glor på tv med ett öga.
Och kommer till insikt om att det är bättre att ligga naken på hallgolvet.
För jävlar vilket skräp det är på tv under dagtid (jo, även under kvällstid). Alltså va fan är det frågan om? Det är ju bara såna där spelprogram överallt där man ska ringa in till en storbystad skånska, som förmodligen är hög på amfetamin, och gissa på ett ord eller svara på vad svenska landslaget i ishockey kallas:
1, Tre Kronor
X, Tjugofem Ören
2, Hororna från Österrike.
Det är bara idioter som ringer in. Och min telefonräkning är numera högre än Babels torn.
Eller så är det Dr. Phil, Oprah Winfrey eller Montel Williams. Har man riktig jävla otur så är det Ellen DeGeneres show.
Fy fan.
Vad hände med de gamla hederliga Ricki Lake och Jenny Jones (hon var het!)? Då kunde man ju i alla fall sitta med lite mysballe när ämnen som "My teen dresses like a slut" avhandlades.
Just nu är det skidskytte, ska det kallas sport det? Nej. I sport så används en boll. Våldsglorifierande jävla idioti kan skidskytte kallas, men inte sport.
Det är tur att Barnkanalen finns. Pingu for president!!
Tro fan att det går utför för det här landet.

Back to the bus

Jag tror att hon tror att jag är ett sånt där jävla miffo som alltid ska sitta längst fram och prata med busschauffören i lokaltrafiken. Vet inte riktigt varför. Jag vill poängtera att det inte är så! Jag samtalar aldrig med chauffören, förutom ett "Hej" på sin höjd. Förutom när det är en kvinnlig busschaufför, då är jag väldigt snabb med att påpeka det högst olämpliga i att ha "en kärring vid rodret". Men det är mer en monolog, och när jag är klar, då går jag och intar en plats långt bak i bussen. Lite skönt avslappnat och tufft.
Idag spanade jag in en vacker tjej på bussen. Snabbt målade jag upp bilder av vårt gemensamma framtida liv ihop inuti mitt huvud. Men när hon senare, några hållplatser innan universitetet, gick av och med hjälp av hoppsasteg tog sig mot högstadieskolan ... Ja då skämdes jag och bestämde mig för att inte berätta om det för någon. Alltså, hon såg faktiskt ut att vara minst 16.
Seriöst.

Subhuman

Det är inte ofta som jag är arg. Väldigt sällan faktiskt.
Däremot är jag vresig, irriterad och gubbgrinig för jämnan. Så fort jag öppnar ögonen på morgonen så är jag lite lätt sur. Vet inte varför riktigt, förmodligen för att jag är misslynt även i mina nattliga drömmar. Men som sagt, jag är sällan arg... förutom på våren.
Varför?
Melodifestivalen.
Det börjar nästan koka i mig bara att jag skriver ordet. Melodifestivalen. Visserligen så är musik, och kvinnor, en sak som kan göra mig riktigt arg.
Att exempelvis höra Rihannas Umbrella kan få mig att vilja gå bärsärk. Eller något av den där jävla Per från Halmstad.
Men nu handlar ju inte Melodifestivalen om musik, för de som intresserar sig för Melodifestivalen är inte intresserade av musik. Det är som att säga att man gillar porr och har sett Bullens brevfilmer, eller fotboll, och kan nämna Victoria Beckham.
Fy fan.
Att det är underhållning, ja, det kan jag köpa.
Men vilken jävla idioti.
Ett helt jävla land som blir förslavat under några månader. Det är inte sunt. Inte alls. Hade Melodifestivalen funnits i 30-talets Tyskland så hade förmodligen Adolf Hitler dragit nytta av fenomenet:
"- Jaha, ni tyckte att Incschela Bong Forschamnn´s låt var bra! Så kul! Då röstar ni väl alla även för att vi eliminerar några miljoner judesvin, homosexuella, handikappade och andra missanpassade. Ingen som säger emot? Skönt!"
Ja fyyyyy fan.
Ni är ju dumma i hela jävla huvudet allihopa.

Avslutningsvis, innan jag koleriskt går till sängs, så vill jag citera Throbbing Gristle:

"Entertainment through pain!

Entertainment through pain!

Entertainment through pain!"

...och inte genom lättja.

Swedish purse

All satslära kan dra åthelvete. Jag ska sluta tala. Jag ska sluta skriva. Den enda sats jag vill ha är min egen.

This charming man

Jag mötte henne idag, mörk okänd skönhet nr.2.
Hon tittade på mig. Jag tittade på henne.
Jag såg en viss antydan till ett leende hos henne.
Då nös jag.
Det var en plötslig attacknysning på befallning av Gud, den jävla fittan. Jag hann inte skyla mitt ansikte med min arm och några miljarder bakterier fyllde luftrummet.
Jag kände hur en sträng av snor, slem och helvete hängde från min näsa till min haka. Jag försökte spela världsvan och oberörd så jag provade mig på ett leende.
Hon såg äcklad ut, som om någon tömt innehållet i en stomipåse över hennes ansikte.
Ska bli intressant att se om vi kan bygga vidare på det här...

Alone and forsaken

- Det här är fan som i Moldavien, sa Soda igår. Och även om varken han eller jag någonsin varit i Moldavien så höll jag med. Is blandat med grus och vatten, snålblåst, regn, upptrampade gräsytor som sprider lera och död. Vilket deprimerande jävla landskap. Detta är inget jag minns från min barndom, då var det snö och minusgrader. Kanske beror det på klimatförändringarna som ju är på modet. Men förmodligen är det borgarnas fel.

Och när jag på mornarna står i detta landskap med blöta fötter och väntar på en bussjävel som alltid är sen samtidigt som det trycker på i ändtarmen (eftersom jag inte längre nyttjar cigaretter på vardagar vilket har resulterat i störd skitrytm) så känns det tungt. Riktigt tungt. Så när väl busshelvetet kommer så brukar jag försöka att fördriva färden och glömma omvärlden genom att läsa Metro. Jag anser inte att Metro tillfredställer mitt nyhetsbehov överhuvudtaget, men ibland kan det vara skönt att bara titta på bilder. Kul att se lite färg.

På insändarsidan så finns det en spalt/kolumn som heter "Dagens PUSS!". Dit skickar människor SMS för att bedyra sin kärlek till sin partner, eller sin arbetskamrat, eller bara hälsa till den där snyggingen som skådades på krogen. Idag har exempelvis Eva, Lullu, Harald, Tots och Camilla fått hälsningar. Jag har aldrig fått någon. Och när jag sitter på den där bussen, trött och jävlig, och läser hälsningarna så blir mina fötter inte torrare och skitnödigheten knappast mindre påtaglig. Fan.

Det är bedrövligt! Hälsningen jag reagerade mest på löd:
"Du snygge hantverkare/snickare som höll upp dörren åt mig i World Class-huset i Liljeholmen i torsdagskväll, hoppas vi stöter ihop igen... /Blondin". Alltså va fan, om det krävs något så jävla enkelt som att hålla upp en dörr, varför i helvete kan då inte jag få någon hälsning?? Jag är duktig på att hålla upp dörrar! Nu var det visserligen en snygg hantverkare/snickare, så ok, om det var Brad Pitt som knallade runt i World Class-huset med stora verktyg... ja då får det väl vara så. Men ändå.

Helst utav allt så skulle jag vilja få en hälsning från den mörka och namnlösa skönheten i skolan. Men det skulle väl bli något i stil med "Du med det flottiga ansiktet! – sluta glo så förbannat när jag vackert skrider genom cafeterian".

Denna självömkande pissmåndag fick en fin avslutning på Konsum. I min varukorg hittade jag en inköpslista:
Mjölk, bröd, grönsaker, en ängel till Jeanette, tvättmedel.
Vadå en ängel till Jeanette? Varför ska hon få en ängel? Jag har aldrig fått en ängel. Och det kommer aldrig stå på någon inköpslista – en ängel till Wayne. Kanske – avlusningsmedel till Wayne, när jag sitter på hemmet (men om borgarna får fortsätta att regera så avskaffar de nog äldrevården innan det är aktuellt). Avlusningsmedel, men aldrig en ängel.
Aldrig.
God natt!

John, I´m only dancing

- Jag vill gå hem och käka pizza och knulla.
Jag tittade mig omkring och insåg att hon faktiskt pratade med mig. Vilken jävla drömbrud tänkte jag, käka pizza och knulla.
Men eftersom jag är en jävla sopa så sa jag inte – Bra, då drar vi nu! Nej då, istället hävde jag ur mig något lamt jävla – Jaha, ok. Och beställde in en öl till mig själv. Helvete. Här har jag gått och gnällt i flera månader över att jag aldrig får kliva på, och så missar jag öppet mål. Fan. Jaja, senare på kvällen, i en annan lokal, så dansade jag i alla fall med en okänd kvinna. Tror jag. Jag tror även att hon såg utländsk ut. Men det där var i slutet av kvällen, så allting är vagt. Jävligt vagt. Kanske så inbillar jag mig allt. En sak som jag dock är helt säker på är att kvällen avslutades med snabbmat. Det är spår av kebab i hela jävla lägenheten. Det var nog gott.

Last exit for the lost

Fan vilket misstag det var av festkommittén att sätta mig som kassör.
Lita aldrig på bittra män utan framtidshopp, det är mitt råd till omvärlden.
Sitter här och tittar på pengarna.
3000 kr.
De ska betalas på fredag när klassfesten är.
Men nu är det så att jag inte tänker dyka upp på den där förbannade festen. På fredag är jag och de 3000 kronorna jävligt långt bort. Det här är nog 2000-talets största stöt, om man bortser från det där svindleriet på den där franska banken som uppdagades förra veckan (men eftersom det blev avslöjat var det ju ingen vidare stöt, amatör!).
Jag är ett jävla geni, en mästerkatt i lårhöga stövlar!
Jag ska dricka paraplydrinkar, leva la dolce vita och köpa mig en vacker fru.
Jag kommer aldrig mer tillbaka!
So long, suckers!
Fuck you all.


EDIT: Har kollat runt lite nu på priser. Fan.
För 3000 kr kommer jag nog inte längre än till typ... Gislaved.
Helvetes jävla fitta. Är det värt att bli ihågkommen i klassen som "det där jävla homot som stal festkassan och stack till Gislaved, där han spenderade pengarna på stora stark på den lokala pizzerian"?
Alltså, egentligen så spelar det ingen roll vad dem tycker. Men jag vill ju ändå göra min stöt med stil och finess.
Jaja, jag tar ställning till allt imorgon.

To Germany with love

Samma visa varje jävla år. Samma frågor ställs:
- Vad händer?
- Vad ska vi göra?
- Vart ska vi vara?
- Kommer Knubbis och Susanna att vara med?

Men det här året så har jag och Soda redan bestämt hur vi ska fira palmsöndagen! Vi skiter fan i all press på att hitta på något och ha "skoj" på hemmaplan.
Vi drar till Berlin.
Känns som ett mycket lyckat beslut. Senast jag var där fick jag se en australiensisk muff i en dorm. Det är nog mitt finaste semesterminne någonsin.
Så jag har minst sagt höga förväntningar på resan. Och det kommer nog att bli bra, det brukar det bli när jag och Soda förtar oss något. Tjyvåka tunnelbana, dricka öl ur stora glas och vara nöjd (och gnälla när man lyckas beställa in öl i de där små och smala jävla glasen med en pappersbit runt foten), käka tysk mat som schnitzel, korv, och kebab. Kanske på fylletyska anklaga någon skröplig pensionär för att vara gammal krigsförbrytare, om det känns befogat. Kanske även ha tid till att se någon berömd byggnad eller liknande.
Ja, fy fan, det blir nog bra det här.
Ha en fin helg.

Ps – Appropå Tyskland (Berlin ligger i just Tyskland) så fick jag idag hem skivan "Halber Mensch" med Einstürzende Neubauten. Inhandlad för ynka 5kr på CDON. Vilket jävla kap va?! Den ska nog hockeyspelarens dotter få låna. Det tror jag att hon vill, innerst inne.

I got erection

Jag fick besök förut. Det var oväntat. Det ringde i alla fall på dörren och när jag öppnade så stod det en kille i min ålder utanför. En klen fan, ful som stryk. Men det var något i hans blick som sa att han var att ta på allvar.
- Bor du här?, frågade han.
Jag sa att det stämde samtidigt som jag kliade mig fundersamt i bakhuvet.
- Nu är det så här att jag bor tillsammans med min flickvän i huset mittemot på samma våningsplan. Och min flickvän tar illa vid sig när hon vattnar blommorna och fixar med gardinerna, sa den klena fula fan.
Jag nickade förstående och sa att det där med blommor och gardiner är ett jävla gissel. Svårt att få tjafset att matcha rent estetiskt sett.
- Du vet vad jag menar, du ska ge fan i att stå naken och posera i ditt fönster när min flickvän grejar med inredningen hos oss.
Jag nekade självklart.
- Och sluta upp med de obscena gesterna!
- Vilka gester?
- När du trycker två fingrar mot din mun och sticker ut tungan mellan dem.
Det var efter det som jag avslöjade mig själv eftersom jag började att skrocka och omedvetet rulla tummarna och med en mycket nöjd ansiktsmin sa jag:
- Jaså, så hon gillar inte fittslickaren? Det är ju en klassiker.
Jag såg nog inte lika nöjd ut när den lilla fan gav mig en ordentlig örfil. Det brände värre än de otaliga doppen i syndafloden. Han yrade något om en polisanmälan när han kilade nerför trapporna. Jag stängde dörren och gick in i lägenheten. På samma våningsplan i huset mittemot rörde sig något bakom gardinerna och jag funderade på att slänga av mig tröjan. Men det gjorde jag inte. Besvikelsen över att det rör sig så många psykstörda människor i samhället hade fått mig att tappa lusten. "Min flickvän" borde ju ha förstått att man inte kan bete sig hur som helst, man golar fan inte bara så där ... borde hon ju fattat. Det går inte att lita på någon längre, särskilt inte kvinnor. Suck.

The fool on the hill

Igår så åkte jag och Abab skidor. Utför såklart, det är bara kärringar och miljöpartister som åker längd. Det var fint väder och åkningen gick överlag bra .
Relativt folktomt i backarna (vilket är bra när man som jag är lite lätt folkilsk), förutom några busslaster med störiga danskar. Jag tycker att danskar ska vara i Danmark och brygga öl, röka filterlösa Cecil och äta korv (nu tänkte jag skriva ett argt utlägg om Pia Kjaersgaard, men det får bli någon annan gång).
Jaja, Abab åkte i alla fall mycket stiligt. Hon höll benen tätt ihop likt en katolsk skolflicka, medan min åkstil påminde mer om någon som ofta särar på benen för lite snabb bekräftelse. Men va fan, jag stod upp åtminstone och kom hem med en obruten nacke. Alltid något.
Vi åt medhavd fika i en värmestuga som luktade svettigt underställ och var full av barnfamiljer. Det verkar inte alls kul att ha barn, och om jag mot all förmodan själv skulle yngla av mig så kan glinen glömma alla former av aktiviteter.
En eloge till Abab som tog sig tid och luftade en avdankad och stel gosse! Tack.

From darkest skies

Detta eviga vintermörker kan ju få deltagarna i en sån där jävla skrattkurs att begå kollektivt självmord. Fan. Men det gäller ju ändå att vara positiv, och denna regniga, nyktra och allmänt pissiga fredag så blickar jag framåt. Jag välkomnar våren som snart kommer. Då ska det bli fint att sitta på ljugarbänken med grabbarna igen och njuta av tillvaron. Dricka ett billigt öl och samtala om viktiga saker och bara må.

Snart är vi där igen!

(When I think about you) I touch myself

Jag älskar dig!


Och då var det sagt, den som vill får ta åt sig.

Murderous

Bamse är stark och snäll.
Jag är svag och elak.

Det ska det bli ändring på då jag funderar på att köpa ett gymkort. Mitt mål är att bli en riktig karl, en sådan som käkar stål och skiter kätting.

Men det där med att bygga muskler är ju en fan så utdragen process alltså. Märker jag inget resultat efter de två första gympassen så finns risken att jag tröttnar.

Därför tror jag att det är klok att börja tugga steroider.

Snabba resultat, mindre kuk och mer acne är precis vad jag behöver!

Ska kontakta den där snubben med kamouflagebyxor, tribaltatuering över halva ansiktet och med en överdimensionerad arg hundjävel i sällskap och höra om han har några sköna ryssfemmor till ett rimligt pris.

Förutom acnen och juniorens förminskning så kanske man får räkna med en viss personlighetsförändring. Men det tror jag bara kan vara positivt i mitt fall.

Och om jag börjar uppträda aggressivt på fyllan så vet ni ju att det inte är mitt fel egentligen. Samtidigt så gillar ju tjejer aggressiva killar, det har undersökningar visat.
Skit ska skit ha.

Flood

För att råda bot på dessa ändlösa söndagars tristess och leda bestämde jag mig idag för att vara lite händig (antar att jag drabbades av en viss hybris på den punkten när jag utan större fysisk smärta lyckades byta ut en glödlampa i hallen förra veckan). Tanken var att smälla upp en hushållspappershållare på väggen vid datorn. Att ha hushållspapper i närheten av datorn är mycket praktiskt, i alla fall minst två gånger per dygn.

Jag satte på mig arbetskläder och kände mig för en gångs skull ganska manlig. Med gott mod och ett självförtroende större än Anna Book så började jag borra.
Men... på träslöjdslektionerna var det ingen jävel som sa att man inte kan borra i vattenledningar. Fan. Hushållspappershållaren flyter nu omkring på golvet. Ca 2 cm djupt vatten täcker min lägenhet ( har dock säkrat datorn).

Känner mig ganska apatisk just nu.
Jag tycker att det var en ytterst bristfällig manual som bifogades av tillverkaren. Idioter.

Ringer man 112 eller? Egentligen borde jag ringa Ernst Kirchsteiger så att han får styra upp skiten. Det är ju den jäveln som uppviglar till detta beteende, i en värld där män inte längre bara får vara män, numera ställs det krav på att de ska kunna saker också. Jävla Ernst.

Nu går jag och sätter mig i tvättstugan några timmar och hoppas på att problemet är borta när jag kommer tillbaka till lägenheten.

God is alone

han såg trött ut
med tovigt
skägg
och skitiga naglar

Gud

det var igår vi
möttes och
han verkade
bedrövad

du vet
sa han
har spelat bort
Sonen och den
Heliga Anden

sånt händer
sa jag

på tärning
tillade han

aj fan
sa jag

ja fyy fan
sa Gud

det är ensamt
nu

welcome to my world
sa jag

va
sa Gud

det var engelska
sa jag

jaha
sa Gud

kan du inte engelska
frågade jag

nä
svarade Gud

och försökte
dra sina smutsiga fingrar
genom
sitt skägg

kan du programmera
min video
frågade jag

nä
svarade Gud

nähä
sa jag

vad kan du
då
frågade jag

inte mycket
svarade Gud

då är vi två
sa jag

den där Gud
verkade också
vara en
oduglig
jävel

vilket kändes ganska skönt.

Sweet child o mine

Trött på ensamheten.
Trött på att alltid komma hem till en tom lägenhet.
Trött på att aldrig bli älskad.
Trött på aldrig vara behövd.
Trött på att det aldrig finns någon som väntar någonstans.

Ja, så är det. Det där med att inleda en kärleksrelation känns ju dock avlägset. Därför tänkte jag skaffa ett djur av något slag. Jävligt bra idé tyckte jag först, men sen insåg jag att med djur så kommer ansvar. Man ska mata, tvätta och rasta. Jobbigt är ju bara förnamnet.

Därför ska jag istället skaffa barn!

Jag tror att barn är ganska kul, i viss mån i alla fall. Jaja, man vet ju inte innan man försökt. Och är det ett rent helvete så finns ju alltid möjligheten att lämna bort kottarna till något frireligiöst samfund.

På biologilektionerna fick jag lära mig att det krävs två människor för att skaffa barn. Det stämmer inte, har jag i efterhand fått höra. Det finns faktiskt något som heter provrörsbefruktning för dem som är ensamma. Var borta på den lokala vårdcentralen och rekade förut.

Hörde efter om priser och rent praktiska saker. Jag fick först ett mycket vänligt bemötande av den åldrade sköterskan (som trots sin ålder ändå hade en välbevarad lungkapacitet). Sedan blev hon av någon okänd anledning irriterad och kallade mig för "efterbliven idiot som inte förstod någonting".

Känns lite trist att hennes klimakterieproblem och att den politik som förs i dagens Sverige ska hindra mig från att skaffa barn. Jag menar, hade jag haft några miljoner på kontot, ja då hade jag förmodligen redan varit gravid vid det här laget. Jävla borgarsvin. Må blått blod flyta!

Men jag är inte sänkt för det. Ska ta nya friska tag, som Apa skulle sagt, och istället adoptera. Två ungar har jag bestämt mig för. En pojke och flicka, klassiskt som fan. Det enda kravet som jag egentligen har är väl att ungarna inte ska härstamma från Finland. Det lär blir dyrt att ha sprit i nappflaskorna. Och det kan i längden bli trist att i sitt eget hem gå runt och vara livrädd för att få ena lungan punkterad av en kniv.

Så alltså, förutom Finland, så spelar det ingen roll från vilket land jag adopterar. Har inte riktigt klurat ut vad jag ska döpa kidsen till. Men eftersom jag kör på klassikern en pojke och en flicka, så lurar jag lite på att köra klassiskt även med namnen. Förslagsvis Buster och Ronja eller Karo och Lady. Kanske Kalashnikov och Klamydia. Är som sagt osäker.

Nu ska jag gå igenom adoptionsreglerna, tycker dock inte att det bör vara några större problem för en tjugosexårig kille med tvivelaktiga intressen att få skaffa barn. Har redan börjat planera genom att smälla upp en stor jävla spjälsäng i hallen. Men den blockerar både badrummet och ytterdörren, så jag måste kanske såga till den lite. Eller så är det bara att klättra över. Man ska lära barn i tid. Och lite grus i sängen har väl ingen dött av?

Fifteen feet of pure white snow

- Jag har nästan läst Sartre!
- Jaha.
- Wayne, jag heter Wayne.
- Jaså.
- Han var franskman.
- Vem?
- Sartre, han var franskman.
- Fransman heter det.
- Jag har varit i Frankrike en gång.
- Där ser man.
- Javisst vet du.
- Mm...
- Jag har nästan läst Sartre!
- Du sa det.
- Får jag bjuda på en öl?
- Nej.
- Men jag har ju nästan läst Sartre!
- Jag ska gå nu.

Och hon gick. Och jag med. Åt ett annat håll. Och snön föll och mina skor blev blöta. Och Gud hånlog.

Left in grisly fashion

Helgens modetips: En svart överrock med tidlös och elegant design. Finns på H&M till det förmånliga priset av 949kr. Min överrock kom jag dock över billigt, eftersom jag stal den. Helt problemfritt förutom visst tumult vid utgången, men med några snabba njurslag på det späda lilla kvinnliga butiksbiträdet så var den min. Jag gillar verkligen den här överrocken då den passar till festliga tillfällen, men även till de där dagarna då man bara vill sitta håglöst på någon jävla parkbänk och bara glo.

Nystulen överrock från H&M.

Fuck the pain away

... ja så sjöng Peaches för mig på radion tidigare idag. Tyckte att det lät som en utomordentlig idé, men insåg sedan att jag faktiskt inte har råd att knulla just nu. Det kostar ju en del. Ja menar, antingen får man sticka kontanter direkt i näven på en glädjeflicka, eller gå den förtäckta vägen genom att betala middag och en jävla massa drinkar till en icke ont anande flickstackare. Nästa månad kanske.
Men ur desperation kommer ju brillianta idéer så jag tänkte helt enkelt – Runk the pain away.

Men för att det inte skulle bli en dussinrunk så ville jag försöka att tillfredställa mig själv oralt. Byggde upp mysig stämning med doftljus och Barry White, sedan lade jag ut en filt framför soffan och placerade överkroppen på filten och underkroppen i soffan. Jag var naken, förutom strumporna, då det är ganska kallt i lägenheten.

Alltså så här i efterhand vet jag inte riktigt hur jag tänkte... Men kanske att jag psykiskt är en jävligt ryggradslös person. Men tydligen inte fysiskt. En mycket ovig kropp och otroligt klen utrustning i ljumskpartiet är ingen vidare kombination om man vill ge sig själv lite oral njutning. Fan.

Det hela slutade i alla fall med att det knäckte till utav bara helvete i ryggen. Nu gör det ont som fan och jag misstänker diskbråck alternativt ryggskott. Kanske har en kota lossnat. Kan ryggkotor bara lossna så där? Jaja, kan knappt röra mig och försöker nu klura ut den officiella förklaringen till skadan. Kommer förmodligen bli något i stil med att jag skulle bygga något, t.ex. en motorcykel eller nått annat manligt.

Fuck the pain away, just nu känns det ganska ironiskt.

I och för sig ingen större skräll att 2008 skulle börja med ett jävla debacle.

No more hot dogs

När jag var liten fick jag ofta höra från farsan att jag var axelbred som en huggorm.
Det stämde nog.
Och det stämmer nog fortfarande, men nu har huggormen svalt något stort jävla djur som alltför långsamt smälter. Lägg även till en mindre sensuell A-kupa i brösthöjd.
Inte snyggt.
Så därför får det nu vara nog.
Jag är trött på att beskriva mig själv som en Zornkvinna i kontaktannonser.
Jag är trött på att mumla "Jo, men desto mer att tycka om" med ett fånigt leende när någon påpekar min fetma för att sedan rusa in på toaletten och hetsäta choklad för att trösta mig.
Mitt mål är att vid påsk väga cirka... ja va fan... sisådär 45kg kanske. Det låter rimligt, 50kg vid påsk är godkänt, men vid 45kg är jag verkligen nöjd.
Nu ska jag brassa på ett par tre ägg och fundera ut hur viktminskningen ska gå till i praktiken.

World war III

Nyårsafton.
Jag firar allena.
Det gör kärringen i huset mittemot också. Det verkar vara något intressant på tv hos henne. Kanske en duett med Kjell Lönnå och Lasse Berghagen?
Fan vet.
Kanske väntar hon bara på döden där hon sitter och gungar i sin pinnstol?
Som sagt, fan vet.

Och jag tänker inte gå och fråga.

Själv väntar jag på livet, men eftersom jag väntat på livet i dryga tjugosex år så ställer jag mig tveksam till att det skulle dyka upp ikväll.
En sketen jävla måndag med snålblåst och helvete.



Nåväl, jag dricker ett glas rödvin och lyssnar på Mozart.
Känns ju faktiskt sofistikerat.
Problemet är väl dock att det knappast kommer att sluta vid ett glas.
Har några flaskor.
I värsta fall springer jag väl senare runt naken i trapphuset och slår frenetiskt med ett paraply på trappräcket.

"Vadå jävla sluta slå, grannjävel? Jag spelar ju för fan industrimusik fattar du väl! Kritisera inte det du inte förstår! Dumjävel!"

Men mest troligt är att jag sopar i mig tillräckligt och sedan drar några coola riff på luftgitarren och utnämner varenda låt jag spelar på stereon till "världens bästa genom tiderna".

För att sedan somna i fosterställning på hallgolvet.

Förmodligen med utkorgen på mobilen fylld med patetiska kärleksförklaringar till random flicknamn ur telefonboken.

Mitt mål är i alla fall att somna innan midnatt så att jag slipper ta del av kaoset när tredje världskriget bryter ut.

Jävla idioti.

Tänk på oss djur, och de människor med svaga nerver!

Gott nytt år!

Funeral party

En väninna frågade en gång vilken musik jag tänkt att ha på mitt bröllop. Jag undrade då förstås va fan hon menade och hon sa att hon menade precis vad hon undrade. Jag satt som ett frågetecken och medgav sen att jag inte ägnat bröllop en enda tanke.
Känns ju en aning avlägset.

Begravning däremot, där har jag hyfsad koll på musiken.

Men till att börja med så är mitt mål att svenska regeringen avsätter X antal miljoner inför min död. Miljonerna ska gå till att abonnera Unter den Linden i Berlin. Där ska min kropp transporteras fram, med ett följe av hundratusentals vackra gråterskor. Tillslut ska min kropp ligga på lit de parade vid Brandenburger Tor och Lena Olin ska hålla ett känslosamt tal. Kanske utlyser FN 3 månaders världssorg.

Nu kanske det inte riktigt blir så, men man måste ju hålla framtidsplanerna vid liv.

Och om framtidsplanerna går åt helvete så har jag ändå koll på musiken.

Begravningen ska börja med något rivigt, något som säger till de ca 7 begravningsdeltagarna att – Nu håller ni käft, för nu börjar det. Kanske Prolog, samt Feurio! med Einstürzende Neubauten. Sedan är det valfria låtar med The Cramps, Nick Cave (dock icke Deanna) och Tindersticks som gäller.
Näst sista låten blir Il N'y A Pas D'amour Heureux med Francoise Hardy. Jag tror Amour betyder typ knulla och det verkar ju kul.

Avslutningsvis blir det i alla fall Perfect Day med Lou Reed. Detta mästerverk.

Oh it's such a perfect day,

I'm glad I spent it with you.

Oh such a perfect day,

You just keep me hanging on,

You just keep me hanging on.

Just a perfect day,

Problems all left alone,

Weekenders on our own.

It's such fun.

Just a perfect day,

You made me forget myself.

I thought I was someone else,

Someone good.

För de som orkat/känt sig tvingade att ta sig till ceremonin så avslutas den med ett stort glas öl på närmsta ölsjapp. Inget jävla kyrkkaffe eller va man sysslar med.

Jaja, det var väl allt.

Ps, Jag är inte självmordsbenägen. Jag har en Lena Olin att kliva på innan jag kastar in handduken. Så till alla er som redan korkat upp årgångsvinet eller champagnen och satt på er partyhattarna!:

- Eat my fuck, you cunts!

Edit:

Ps 2, Den kanske inte passar in på dödsfesten (eller jo, det gör den nog) men detta blir i alla fall ett tillägg på årslistan.

Årets låtupptäckt: Queen – Death on Two Legs
Helvete va bra den är!

Den kan ni väl sno från Internet, kids.

Bad year

2007 - Året då Amy Diamond kom i puberteten och en berusad isterbuk till danskjävel gav bakfylleångesten ett ansikte. I ett försök att vara lika viktig som exempelvis Bionda eller Ebba von Sydow kommer här min årslista:

Årets skiva 1: Einstürzende Neubauten – Alles Wieder Offen

Årets heldag: Med Soda en söndag på Hotty och Birdmans balkong sista helgen i april. Solen sken, kebaben var god, efter lite spya så var även ölen god igen. Det pratades utrikespolitik och muff, så som det ska vara.

Årets prata först – tänk sen: "Du, vart går egentligen gränsen för grovt narkotikabrott när det gäller röka? ... Eh, alltså jag undrar åt en polare... ". Sulan till en okänd jurist på ett tåg.

Årets konsert 1: Antony and the Johnsons, Rättvik, Dalarna.

Årets mest skitnödiga boktitel: Ronnie Sandahl – "Vi som aldrig sa hora". Killar som utger sig för att aldrig sagt hora, oavsett sammanhang alltså, var dom som skulle vara "hyggliga" och hålla bort håret när de fulla fjortonåriga flickorna skulle spy. Samtidigt hade de givetvis stånd och bara väntade på att flickstackarna skulle däcka. Jävla hyckleri. Och nej, jag har inte läst boken.

Årets skiva 2: CocoRosie – The Adventures of Ghosthorse & Stillborn

Årets möte: Med Amy Winehouse i Norge såklart. Ett möte om ni frågar mig i alla fall, kanske inte om ni frågar henne.

Årets mest oväntade kommentar: "Vill ni ha en spark i ansiktet?" Sagt av en pundare på cirka 145 cm på Järntorget i Göteborg till mig och Soda. Vi avböjde.

Årets film: This is England

Årets konsert 2: CocoRosie, Göteborg.

Årets besvikelse: Helena-med-lökarna sa att vi skulle knulla i en buske. Det har fortfarande inte hänt, och det gör ont i själen.

Årets irritationsmoment. Alla jävlar som gnäller på borgarna... när dom själva röstade fram skiten. Håll nu käft, och ta en ordentlig tankeställare i tre år. Själv så får jag gnälla precis hur högt jag vill. Det är t.ex. borgarsvinens fel att jag nu har ont i halsen. Så det så!

Årets ligg: Äsch...

Årets skiva 3: M.I.A – Kala

Årets låt: Grinderman – No pussy blues

Årets hjälte: Jag. Jag hjälpte en kille i rullstol uppför en liten sluttning. Vet inte om han ville ha hjälp egentligen men jag drog ändå och jag väntar fortfarande på dagens ros i lokaltidningen.

Årets mest slitna fras: Till helgen blir det fan lugnt.

Äh, nu kommer jag inte på något mer. Förutom vinsten i öldrickartävlingen och vissa onanitillfällen så har det överlag varit ett ganska trist år.

"A wave of sensuality fucks that smooth hole. Yes, this has been quite a bad year"

Say just words

Tjejen i grön tröja kommer fram och säger att hon lyssnar på Kent och jag säger att han den där Kent är ganska ok och då undrar hon om jag skriver dikter vilket jag egentligen inte gör men jag säger ändå att jag gör det för att kanske imponera lite och då undrar hon om hon kan få höra något men då börjar jag harkla mig och titta över hennes axel men hon är påstridig som fan och jag slänger ur mig "Kom och lägg ditt huvud mot min axel/ Lägg din arm över mitt bröst/ Tryck din bakteriehärd mot min höft/ Älska mig" och när jag väntar på hennes respons med ett tafatt leende så verkar hon arg och ifrågasätter om jag menar det kvinnliga underlivet när jag säger bakteriehärd och då säger jag att det är fritt för tolkning för egentligen så vet jag inte vad jag menar och sedan står vi tysta några sekunder och tittar på varandra och hon frågar om jag är miljövän och jag skakar bara på huvet för jag inser att loppet är kört och då undrar hon varför och jag säger att ibland när jag har tråkigt så länsar jag någon batteriinsamling för att sedan tömma innehållet i sjön och att det liksom är mitt bidrag i kampen mot Moder Jord den jävla slynan lägger jag till och sedan ursäktar jag mig för jag pissnödig som fan och sedan när jag kommer tillbaka från pissoaren med okända mäns urinstänk på mina byxor så ser jag att hon har hittat en annan kille och den killen har basker och scarf och lockigt vackert hår och jag ställer mig då ensam i baren och beställer in den billigaste ölen och funderar över det där med kärlek och varför inte vissa får ta del av den.

Strange love

När jag tidigare idag i vemod, lätt berusad, vandrade hemåt mot en tom lägenhet med härsken doft. Ja då kändes allt meningslöst. Insikten om att det närmsta jag någonsin kommer att komma kärlek är tjäran i cigaretterna, gjorde mig minst sagt lite ledsen. Mitt i allt mörker och helvete skådade jag dock något som fick mig på bra humör igen.
I snön på framrutan på en bil hade något ritat en snopp. Med ett brett leende fortsatte jag rakryggat hemåt.
Ibland krävs det så lite.

Wanted man

Nu jävlar är det klippt.
Helvete.
Radiotjänst är efter mig.
Dom jävlarna har ringt både hem och på mobilen. Fan att det skulle bli så här.
Misstänker även att kärringen i kassan på Konsum är Säpo-agent och har span på mig, eftersom hon blänger på mig när jag ställer intima frågor. Varför ska dom alltid jävlas med den lilla människan? Varför? VA?
Det finns ingen annan utväg än att jag lämnar landet för gott. Det gör jag nu ikväll. På vägen till Arlanda måste jag ta reda vilka länder Sverige inte har utlämningsavtal med.

Om någon träffar Cleopatra så hälsa henne att jag är ledsen att det blev så här. Men påpeka gärna också att jag ställer mig mycket tveksam till att den där ungen skulle tillhöra mig.

Shit, nu måste jag dra, för snart slår dom väl in dörren dom jävlarna. Packar bara ner det viktigaste. Passet, Visa-kortet och ett vältummat exemplar av Aktuell Rapport från september 1996.

Little rhymes

Sitter här med ett glas rött, lyssnar på skön och soft musik och har under dagen skapat lite julmys. Köpt julklappar och käkat lunch med Abab. Nu har jag pyntat, alltså slängt fram en liten keramiktomte på några centimeter och tagit fram det där julkortet som någon råkade skicka fel förra året. Ska slå in julklapparna och försöka komma på lite fyndiga rim. Ska även bygga en bomb som jag ska låta detonera i närheten av den där snubben som tittade åt mitt håll idag. Man ska fan inte komma i närheten av Wayne Nilsson och spela märkvärdig. Det är mysigt att pyssla. Kram på er.

Just one kiss

Idag hände något märkligt på universitetet.
Jag tror att jag blev kysst.
Lite lätt i alla fall.
Johanna i klassen skulle åka hem till Falköping, Falkenberg eller Falklandsöarna eller vart fan hon nu bor över jul. Vi stod i vilket fall som helst utanför entrén och när vi kramades och sa god jul till varandra så tyckte jag att jag kände hennes läppar mot min hals. Senare på väg hem så fick jag lägga mig omtöcknad i ett dike och försöka börja andas normalt igen. Nu har jag tagit mig samman och kommit fram till två möjliga anledningar till att jag blev kysst.

Alt. 1. Johanna har under hela terminen varit förälskad i mig och att genom att diskret trycka sina läppar mot min hals ville hon säga "Jag kommer sakna dig oerhört under jul och jag kommer alltid att älska dig".

Nu till det mer troliga, tyvärr.

Alt. 2. Johanna har under hela terminen varit äcklad av mig och kände sig tvingad att dela ut en kram. Hon tänkte "Jaja, det är ju snart jul, kan väl ge den sorglige fan en snabb kram". Och när hon tog ett djupt andetag och samtidigt försökte vända bort huvudet så hamnade hennes läppar av misstag mot min hals då jag ivrigt vräkte mig fram.

Hm...det är svårt att tolka signaler ibland.

"Somebody died for this

Somebody died for just one kiss"

The bottle

Kroppen känns förorenad som ett polskt industriområde. Mina nervösa skakningar är ibland det enda tecknet på liv. Magen är tom, måste ha föda, ge mig näring via dropp. Ge mig någonting snabbt. Men jag fick ju i alla fall kliva på. Eller nej fan... det fick jag ju inte alls. Det närmsta var väl när det skulle konverseras med en rysk kärring på McDonald´s. Hon grät, kanske var det mitt fel, jag minns inte.

Jaja, det är väl bara att bryta ihop och komma igen, som en förmodat klämkäck jävel någon gång sa.

För övrigt så har väl Peter Jöback och Annika Norlin gjort årets störigaste låt – Han är med mej nu. Den är nästan värre än allt Sean Paul gjort. Och då är det illa. Nu ska jag gå till Konsum och köpa bröd. Få lite frisk luft och förhoppningsvis en aning värdighet tillbaka.

Simply the best

Idag när jag naken gick runt i lägenheten och fortfarande firade vinsten i öldrickartävlingen genom att dra tuffa riff på luftgitarren fick jag reda på tentaresultatet från i fredags. VG.
Därför vill jag tacka:
- Mig själv givetvis.
- Han som uppfann tjack (Jag tar för givet att det var en man. Kvinnor har bara lyckats uppfinna gnäll, mens och ”huvudvärk”)
- Hon den snygga bruden på klistermärket på bananerna. Fan va söt du är.

Jag vill inte tacka:
- Gud. Gud, om du läser det här, så vill jag bara säga att du är en jävla sopa som aldrig trott på mig. Därför tror jag inte längre heller på dig. Om du trots allt finns så kan du dra åt helvete.
- Hon den snygga bruden på klistermärket på bananerna. Fan va svårflirtad du är, du kan väl i alla fall svara på tilltal.

Jodå så att va fan… det rullar på. Det här har utan tvekan varit den bästa veckan i mitt liv sedan jag gjorde hattrick i knattefotbollen (visserligen kanske det inte räknas som ett äkta hattrick då två av målen var i det egna lagets, men ändå). Jag menar först öldrickarmästare, sedan ett gott resultat på tentan. Om jag bara får knulla snart är mitt liv fulländat. Jag kräver inte så mycket mer. Fast egentligen så nöjer jag mig med en kram. Det vore fint.

Imorgon åker jag tillsammans med Zombie och Ginger till Stockholm. Där ska vi hälsa på Varulven och gå på konsert. Stockholm är Sveriges huvudstad och jättestort. Det är lätt att gå vilse. I Stockholm finns det olika affärer och knarkare. Det vet jag, för jag var där på i skolresa i sjätte klass.

Planen för konserten är den vanliga. Dricka måttligt innan, och kanske ta en eller två öl under spelningen. Det vore fint om det kunde bli så. Och inte som det brukar vara. Packad som fan när man anländer, ser två låtar för att sedan hänga i baren och försöka ligga med de lokala glädjeflickorna, utan framgång. Sedan gå och inhandla merch ”- Girlie size? Jo men jag har ungefär samma kroppsstorlek som när jag var nio, den tröjan passar fint”
Får se hur det blir. Nu ska jag fortsätta spela luftgitarr. Fuck yeah!

Burn the witch

En repris på reprisen, som TV på sommaren:

Lucia. Nu skulle man vara 14 igen, ligga full i en buske och bara må. Här kommer en julrepris:

Det finns en bra sak med vintern. Det är att det blir legalt för män att använda tighta halvtrikåer. Det vill säga långkalsonger. I mina långkalsonger dansar jag omkring i min lägenhet likt den balettdansös jag alltid drömt om att få vara. Jag intalar mig att jag får vackra ben och smärt kropp i mina långkalsonger. I övrigt är vintern en jävla hora.
Detta hade jag precis förklarat i lång monolog då vi stod och frös utanför baren nu i måndagskväll. Det hade varit julfest. Hon undrade hur gammal jag var. "24 och ett halvt. Och du?" "Snart 37"

Gamla jävla kärring!, tänkte jag alldeles för högt och av hennes reaktion att döma var det inte populärt. Jag kysste henne ömt för att få henne att glömma min klantiga kommentar. Hon smakade en trist blandning av lutfisk, ägghalvor, sill, skinka och sprit. Prinskorvflott glänste i hennes mungipor. Själv hade jag i alla fall haft hyfs nog att röka lite efter julmaten. Och nyttjat en servett. Innan hånglandet. Vi kysstes lite till och hon undrade generat om jag ville följa med henne hem. Jag funderade om jag skulle vara stolt och tacka nej, eller om jag skulle följa med som en full desperat patetisk idiot. Ville ju egentligen inte ha så speciellt mycket med kvinnan att göra. Fattade ett beslut som låg närmast min natur och vi började gå i samma riktning.

Eftersom det var vardag så gick inga nattbussar och då pengar till taxi ej fanns fick vi knalla hela vägen . Efter en del klagande steg jag tillslut i alla fall in i en trång tambur i ett radhusomårde.Blev erbjuden en sängfösare och var förstås inte sen att tacka ja. Sherry. Vem fan dricker sherry tänkte jag men svepte med god min och lade mig graciöst på hennes säng.
"Du, det är nog bäst om du sover på soffan. Du blir inte sur va?" "Nej, inte alls. Jag har ju bara gått i en halvtimme i minusgrader för lite tårta. Vid det här laget skulle jag ha somnat nyrunkad hemma nu. Men inte fan är jag sur"
Hon började gråta och tjata om att hon var nyskild och inte var redo för sånt här. Orkade inte lyssna på skiten. Tog resten av flaskan med sherry och lommade ut till vardagsrummet och soffan. En gammal sliten och sorglig historia. Brun jävla manchestersoffa.Vem fan har sånt nuförtiden minns jag att tänkte innan jag grinigt somnade.

Vaknade av skrammel och starkt ljus från hallen. Tittade på klockan. 07.26. Helvete! Sen till jobbet. Började bakfullt hyperventilera och rafsade ihop mina saker och rusade ut i hallen. Lyckades snubbla på något på golvet. Något började skrika. En liten flicka i vit särk låg blodig på golvet. Jag var täckt i hennes blod. Måste ha penetrerat hennes halspulsåder eller nått för jävlar va blod det var. Och varmt som fan. Kunde blod vara så kokande varmt tänkte jag och började i chocktillstånd gapa om att hon var Lucifers utsände.
Flickan grät.
Jag grät.
Flickans mamma grät.
Mamman som hade avvisat mig natten innan.
Vi började skrika åt varandra.
"Din idiot! Du förstört hennes linne!"
"Jag har ju precis dödat ditt barn och du gapar om hennes linne. Är du helt störd?"
"Det är ju för fan glögg som du spillt ut. Hon ska vara Lucia idag. Förstår du ingenting??"
Jag insåg att blodet var glögg och flickan egentligen bara blivit skrämd av en spritluktande okänd man. Funderade på om jag skulle be kärringen betala kemtvätten för min skitiga kavaj men mumlade nått i stil med att "ungjäveln kommer ju ändå bara svimma" och gick. Traskade hemåt. Det var fortfarande mörkt. Jag ringde jobbet och sa jag skulle vara hemma på grund av vård av sjukt barn. Blev ifrågasatt av min arbetskamrat om jag verkligen hade barn. Bad människan dra åt helvete och tände en cigg. Det skulle bli en trist dag.

The winner takes it all

Min kropp värker, mitt huvud värker.
Efterskalv.
Men elva år av kontinuerlig träning gav resultat.
Jag vann öldrickartävlingen!!
Jag har accepterat min roll i livet, alla människor kan inte vara duktiga. Talanglöshet är en egenskap att icke förglömma. Fast lite bra är jag ändå på att sänka ett flak öl. Kanske lockar det något hondjur. De dras ju till blod och framgång.
I am the champ!
I AM THA FOKKIN CHAMP!!!!

What is love?

Hon böjde sig framåt med livfulla ögon och kysste min mun.
Hon log.
- Vad är kärlek? frågade hon.
- Alltså jag vet inte riktigt, svarade jag.
- Men försök att förklara, är det kärlek jag känner när jag kysser dig? Jag tror att det är så i alla fall.
Hon log fortfarande, blottade en vacker tandrad. Jag skruvade lite på mig och en aning skamset gav jag min definition av kärlek.
- Kärlek för mig är något man köper i en mörk gränd, samtidigt som man hoppas på att ingen man känner ser en.
Jag tror inte att hon log när hon halvsprang därifrån.

Gloomy sunday

Idag är det advent för andra gången på kort tid. Och det mina damer och herrar... förändrar inte mitt liv nämnvärt. Här finns ingen adventsljusstake som är tänd, här finns bara svårmod och melankoli. Livsleda förpackat i bukfetma och smutsiga kläder. Nej, nu överdrev jag en aning, det är jävligt neutralt faktiskt. Som det brukar vara. Jag ser inte på tillvaron i svart eller vitt, utan alltid i en ständig gråzon.

Försökte mig på en mysig alkoholfri hemmakväll med själv igår. Det gick bra i den mån att jag inte drack någon alkohol. Men sedan vette fan. Köpte en kebabrulle, den var god. Men sedan blev jag så jävla däst och illamående så att flera timmar fick spenderas i framstupa sidoläge på soffan. När jag sedan repade mig så poppade jag popcorn. Popcornen lyckades jag bränna. Försökte ändå reparera misstaget med att smaksätta dem med ett kryddmått salt. Av misstag blev det dock ca 83 kryddmått salt, och popcornens smak blev därefter.
I samband med popcornätandet så skulle det tittas på tv. Det gör man på mysiga alkoholfria hemmakvällar. Och vad finns det som är sevärt på tv en lördagskväll? Inte ett skit tydligen. Tro på fan att man spendrar helgerna med ett tvivelaktigt leverne, det finns ju inga andra alternativ. No more mysiga hemmakvällar med mig själv!

Men jag kan ju alltid trösta mig med att jag idag inte lider utav bakfylla och en känsla i maggropen som tituleras ångest. Det är bra. Alltid något.

Denna söndag tänkte jag spendera med lite julmys. Baka pepparkakor och sånt. Bygga upp en illusion av ett moget och lyckligt liv. Kanske låtsas att det finns en kvinna närvarande som doftar ljuvt av äpple, kanel och lavendel. Men egentligen, ärligt, om jag inte ens lyckas poppa popcorn utan att bränna dem, hur kommer då mina pepparkakor att se ut? Jo, pepparkakorna kommer att se ut små små små barn med tredje gradens brännskador. Och det, gott folk, är inte aptitligt.

Hänga upp en mistel kanske. En sådan där som man pussas under. Det vore något det, pussandet kanske leder till att jag får komma till. Men vad är oddsen för att en kvinna skulle inta min lägenhet? Om det trotts allt skulle befinna sig en kvinna i lägenheten, om jag då ger henne en sjuhelvetes tackling så att hon ramlar under misteln och jag sedan slänger mig på henne. Tar ett stadigt grepp om nacken på henne och försöker slicka hennes gomsegel.
Räknas det?
Eller blir det bara ett trist efterspel i form av anmälan om ofredande eller försök till våldtäkt? I så fall är det nog inte värt det.
Jag skiter i misteln med.

Sheep

De nätter då jag ej kan sova (icke de när tjack rör sig i kroppen för då accepterar jag fakta) försöker jag tänka på fina saker för att kunna möta John Blund.

Jag försöker glömma svetten som blöter min rygg och de ångestframkallande tankarna om vad jag gjort, och inte gjort, i mitt liv.

För att kunna somna brukar jag då räkna får. Till en början är allt vackert. Små fluffiga lamm hoppar över ett hinder i gemytlig sommarmiljö och jag står nöjt vid sidan och räknar.

Ett litet lamm, två små lamm, tre små lamm etc.

Jag känner hur tröttheten och John Blund kommer allt närmare.
Men i samband med det där så kommer oftast en arg jävla tacka med smutsig päls.

Tackan ger mig ett elakt fåröga och bräker som om hon vore Djävulens avkomma.

Tackans otäcka bräkande väcker då fåraherdens uppmärksamhet som kommer springandes.

"Varför står du och gnider dig mot en stolpe i min hage, pojkjävel?" skriker fåraherden.

"Jag gnider mig inte mot någonting, jag bara räknar fåren så att jag kan somna någon gång" ropar jag tillbaks.

När jag börjar retirera och återvända till svetten och ångesten i sängen så kommer ändå en hel jävla lynchmobb med fåraherdar.

Fåraherdarna har stora påkar i händerna och jag börjar springa för att ta skydd.

"Vi ska dräpa den jävla horungen som knullar våra får" skanderar de högt.

Jag springer, och springer och springer.

Mot frihet.

För att sedan snava på någon jävla höball.

Kuk.

Lynchmobben hinner ifatt mig och bearbetar beslutsamt och aggressivt min kropp med sina påkar.

Det är ungefär där som jag beslutar mig helt för att sluta räkna får och inse att jag inte kommer att somna alls.

Då har det oftast blivit morgon.

Och då knallar jag bort till den närliggande gymnasieskolan för att räkna flickor som går in i damernas omklädningsrum.

Gnidandes mot en brandpost...

Shoot speed/kill light

Att skaffa till tentapluggandet: Sportdryck, kaffe, tjack.

Att skaffa till själva tentan: Frukt – förslagsvis bananer (apelsiner blir man så jävla kladdig av, och kladdig är jag redan), mer tjack.

Att skaffa till att ha efter tentan: Någon att tända av med, kanske en tjej.

Nu ska jag ruska tupp, det blir så jävla svårt att koncentrera sig på läsandet annars.

Eat my fuck!

2 cups of blood

I lördagsnatt ådrog jag mig en skada. Jag var full och skulle borsta tänderna. På något okänt jävla sätt så slant jag med tandborsten och slog upp ett sår i tandköttet. Det blödde som fan och jag blev lite rädd. I cirka en kvart satt jag sedan naken på sängkanten och gapade med öppen mun som ett jävla fån för att få såret att läka.

Efter denna händelse mår jag fysiskt och psykiskt mycket dåligt och jag funderar på att stämma Pepsodent/Unilever.
Jag mår fysiskt dåligt i den mening att såret sitter på den sida i munnen där jag vanligtvis snusar. Jag måste nu alltså byta sida för snusen och det svider som fan. Detta har resulterat i att jag inte snusat alls idag, utan rökt som en jävla borstbindare istället. Vilket ju i slutändan förmodligen leder till lungcancer.

Psykiskt är jag helt sänkt. Känner mig kränkt och oerhört ledsen. Är även rädd för tandborsten numera, den har ju gjort mig så jävla illa. Har inte vågat röra den igen. Hela badrummet får mig att må dåligt egentligen. Jag luktar värre än vanligt och den begynnande förstoppningen orkar jag inte gå in på.

Kommer förmodligen även att stämma borgarna av bara farten.
Det är nog deras fel i grund och botten. Det är det alltid.

Wuthering Heights

Idag är det lördag och jag har inte gjort mycket. Visserligen vaknade jag tidigt, och pissade, men somnade sedan om. När jag sedan vaknade på riktigt var det kallt och blött i sängen. Har ännu inte tagit ställning till om jag ska byta lakan eller om jag ska hoppas på att det torkar in tills ikväll. Det där är i vilket fall som helst ett beteende jag borde vänja mig av vid. Ingen vidare brudmagnet kan tänkas.

Vet inte riktigt vad resten av dagen har i sitt grumliga och grådisiga sköte. Kanske är jag manlig och dricker öl och kollar på fotboll med grabbarna. Eller så gör jag det som jag innerst inne egentligen vill. Och det är att lära mig koreografin till videon Wuthering Heights med Kate Bush. Det skulle göra mig lycklig, få ha en klänning och sprätta med armar och ben. Kanske skulle jag då äntligen bli hel i själen.

Facing pictures

Eftersom jag är student så har jag nu per automatik ansträngd ekonomi. Eller så jävla illa är det egentligen inte, men eftersom jag är student så ska jag per automatik gnälla över ekonomin i alla fall. Helst vill jag sälja min kropp till utländska affärskvinnor med mörka ögon för att bättra på hushållskassan. Men jag är realistisk och inser mina begränsningar rent utseendemässigt. Men även prestationsmässigt, då förmodligen få vill betala för några sekunders flås från min sida. Försöker mig ändå på en light-version av prostitution genom att försöka kränga bilder på mig själv. Då det är gamla hederliga pappersfoton och jag ej har tillgång till scanner så köper ni "grisen i säcken" så att säga. Här kommer dock enkla beskrivningar.

"Dopfoto" - Klassiskt dopfoto taget i hemmamiljö. Ligger i en vit särk på en brun heltäckningsmatta. Blicken saknar fokus och saliv hänger från underläppen.

"Klassfoto" - Klasskort taget någon gång på lågstadiet. Sitter med fånigt leende, förmodligen rädd för fotografen, iklädd tidsenliga kinaskor och en pistagefärgad mysoverall.

"Fotboll i trädgården" - Spelar fotboll i trädgården med en vän. Är runt 12 år, det är sommar och det är varmt. Har en skön och omedveten hockeyfrilla.

"Lucia" - Utspökad med nattlinne och ljust hår med stearinljus i. Från högstadiet, ytterst förvirrad period.

"Grannens Hund" - Jag själv är egentligen inte med på fotot men i brist på annat så va fan. Jaja, i vilket fall som helst är det ett kort på grannens hund. Tror att det är en labrador. Den är i alla fall svart och kallades för bögjycken i grannskapet, varför minns jag ej.

"Bakis på charter" Var med grabbarna i Bulgarien, har gått på spånken i fyra dar när det denna bild togs. Ligger utslagen nere vid poolen med en Heineken fastklistrad i handen. Iklädd shorts, ser ut som om jag har stånd, eller så är det bara ett litet, litet veck i tyget.

"Vy över Simrishamn" - Se titel för beskrivning.

"Roskilde 03" - Sitter på en ölback, ser ut ha ont i ryggen och är nog djävligt less på allt. Är svettig och solbränd. Obehaglig dansk kille i Ramoneströja pissar i bakgrunden.

Please, please, please, let me get what I want

Idag är det tjugofyra dagar kvar till julafton. Eller va fan... idag är det den tjugosjunde november... hm, det blir alltså trettioen dagar kvar.

Jag börjar om.

Idag är det trettioen dagar kvar till julafton.
Det är inte så jävla kul tycker jag. Jul är inte så kul. Särskilt inte juldagens drickande och mötet med så kallade "gamla vänner" som vänder hemåt.

"Jaha, du jobbar som designer i New York sa du, och snortar kokain från svanken på Lindsay Lohan om helgerna. Det låter schysst. Vadå? Vad jag gör? Näääee va fan… det vanliga vet du. Jo förresten jag var i Norge en helg i somras, det är ju kul att vara internationell. Sedan så bjöd jag Farmen-Blondie på sista slurken av min Marinella utanför folkparken på midsommar, skönt att få känna sig som en riktig stekare ibland. Jävla kul att både du och jag skulle lyckas i livet!"

Jaja, jag orkar inte fokusera på juldagen just nu. Här har ni min önskelista inför julafton istället:
*Ett par hörlurar.
*Kalsonger och strumpor.
*En prenumeration på Fokus.
*Nån härlig Eau de Cologne
*En GPS-mottagare (alltså mest för att vara trendig då det ändå är årets julklapp, saknar dock körkort och bil, men jag kan ju ha den på cykeln när jag drar till grillen. Det imponerar nog på brudarna)
*Einstürzende Neubautens senaste skiva – Alles Wieder Offen.
*Checkar med täckning.
*En avsugning, utan några som helst krav på motprestation.

Future fail

Om (eller snarare när) allt går åt helvete med studierna så har jag ändå lite olika försörjningsalternativ i fickan. Ett alternativ är att öppna en matvarubutik.
I min matvarubutik är självklart inte pensionärer välkomna med sina hasande steg bakom rollatorer samtidigt som de sprider en odör av död och säckväv. Dessa gångblockerare är ju ett mycket stort irritationsmoment. Barn och tillhörande familjer är även de givetvis portade. Funderar kanske på att till och med förbjuda kvinnor i butiken. Mest för att det inte ska bli tjat om att ta in moderna produkter som fullkornspasta, pesto och naturgodis i sortimentet. Nej, ett kundklientel bestående av män i åldern 20-45 utan några specifika krav, förutom bra priser på folköl och korv, är nog det ultimata. Jag kommer förmodligen inte anställa någon kvinna i kassan heller, detta för att inte distrahera mina manliga kunder. Det bästa är nog om jag själv sitter i kassan, inget jävla småprat om vädret kommer att uppmuntras. Betala och gå ut, tack.
Blir det ingenting med mina planer om en matvarubutik så kommer jag nog att rikta in mig på knark. Mitt mål är att inom tio år vara ledande inom narkotikahandeln i hela världen. Är dock inte så naiv att jag tror att det bara är att styra handeln på Plattan (Gustav Adolfs torg i Stockholm för er som inte är världsvana) utan någon som helst erfarenhet. Eller dra till Colombia och tro att jag kan ta kontrollen över kokaplantagen med kraschade universitetsstudier som vapen. Därför ska jag börja från scratch och starta med att bygga upp en verksamhet genom att langa alkohol till högstadieungdomar.
Men det får bli folköl eftersom jag inte har några smugglingskontakter, och inte fan orkar jag dra mig till Systembolaget. Nu ska jag diska.

The speaking hands

Jag lever i en sorgsen tillvaro. Veckodagarna spenderas stående med krum rygg vid köksfönstret där jag blickar ut över omvärlden. Väggklockan tickar. Utanför mitt köksfönster står omvärlden still. På helgerna unnar jag mig ibland en pall att sitta på, men omvärlden står ändå still. När ögonen tåras alltför mycket går jag till sängs, oftast innan lunch, och blir liggandes. Jag tror att jag senast var lycklig någon gång 1992. Det var då jag hade en kanin. Men kaninen dog efter några timmar. Underbart är kort som dom säger.
Men även om livet är allmänt lugubert så finns vissa glädjeämnen. Det är:
Bomullstopps – Antar att de är avsedda för att rota med i öronen och kanske för att avlägsna sminkrester med. Vissa människor kanske rotar med dom i andra kroppsöppningar, men jag använder bommullstops konsekvent i öronen. Och det är väldigt skönt. Jag kan tänka mig att det är ungefär så det känns att ha samlag med en annan människa.
Mjölk – Mjölk är gott. Att ha en sisådär tre-fyra liter mjölk i kylen gör mig lycklig. Oftast dricker jag upp mjölken. Att häva mjölk är underskattat. Nu menar jag alltså lättmjölk, ingen jämrans tjockismjölk!
Dvärgar – Att se dvärgar på tv gör mig lyrisk och det får mig att studsa upp och ner i soffan prisandes Gud. Jag fnittrar och pekar och tycker att det är väldigt roligt. Sedan inser jag att jag regerar som jag gör bara för att dvärgarna i själva verket skrämmer mig som fan. Då förbannar jag först mig själv för att jag utsatt mig för att titta på spektaklet. Sedan förbannar jag högljutt Gud för att han tillåter eländet och det slutar med att jag står och slår med nävarna mot betongväggen.

Efter att sådant inträffar brukar jag gå till köksfönstret igen. Där står jag med dystra ögon och blödande händer och skådar en värld som står still.

The downward spiral

Jaha ja, under helgen nåddes ett nytt lågvattenmärke av undertecknad. Nej, jag har inte sysslat med köpeknull. Jo det har jag, men inte nu i helgen.
Jag har spelat Yatzy.
På Internet.
Full.
En fredagskväll.
Det känns en aning misslyckat måste jag erkänna.
Jag spelade med två vänner, Varulven och Zombie. Så det känns ju som en liten tröst att även de är relativt misslyckade som spenderar en helgkväll med Yatzy på Internet och alkohol. Varulven känns lite extra misslyckad som under spelets gång förmodligen hade stånd. Rent poängmässigt kanske jag inte tog hem segern, men jag kan ändå gå rakryggad eftersom jag inte sysslade med glåpord i chattfönstret. Kort utdrag från dialogen:
Zombie – Fan jag vinner det här!
Varulven – Men du har minst kuk.
Varulven – Fan va cool jag är!
Zombie – Bögjävel!
Wayne – Grabbar, kan vi inte försöka att respektera varandra?
Varulven – Suuug!
Zombie – Käften fitta!
Varulven – Jag norra Europas största kuk!
Wayne – Låt oss koncentrera oss på spelet och hålla en värdig nivå.
Varulven – Suuuug!
Och så höll det på. Så minns jag det i alla fall. Att spela Yatzy över Internet på fredagskvällarna bör inte bli en vana. Det kommer ju knappast att stärka mina chanser att få kroppskontakt med en kvinna. Det närmsta jag kommit en kvinna i helgen var förut när jag åt mat... fiskbullar i hummersås.
Det känns lite trist.
Nu ska jag lägga mig och krama kudden.
Det har blivit måndag och uppförsbacken är lång,
tänk så ironiskt, när det går mer och mer utför...!

Big-Jesus-trash-can

Det har snöat idag, flyttfåglarna har packat ihop och kvar finns endast enstaka skatjävlar som vill stjäla matsilvret. Ge fan i mitt silver och mitt smink. Det stör mig att vintern är här, vintern är en jävla hora. Vad hände med hösten och att gå hand i hand med någon skönhet bland gula löv och avgaser?
Det stör mig även att utsikten från den nya lägenheten är en kärringjävel i en pinnstol. Fan, här har man varit bortskämd med lesbiska tonårsflickor och peepshow i flera år . Nåja, nästan i alla fall.
Irriterar mig också på att de kvinnliga utbytesstudenterna på universitetet håller så pass låg klass utseendemässigt. Borde det inte införas någon slags kommitté som sållar bort de värsta i alla fall. Ungefär som en viktkontroll av synth- och gothflickorna på Arvikafestivalen som jag länge förespråkat.
"Nä du, Morticia Gravedigger Andersson, att försöka trycka in 85kg blek kropp i en lackkorsett i storlek XS funkar inte fattar du väl? Sminka av dig, sätt på dig en joggingdress och ställ dig vid skampålen där borta!"
Jag önskar att jag var mer som Jesus ibland. Jesus brydde sig inte om snöflingor, skator eller om andra människor var estetsikt tilltalande eller inte. Han bara drog omkring och mådde bra, satt på ljugarbänken med en flaska vin och snackade skit. Lärde lärjungarna om blommor och bin och gick på vattnet för att imponera på brudarna. Kanske helade någon kanin eller kvinna ibland för syns skull. Ja fy fan... Han hade det allt bra den där Jesus.

Jesus tyckte om vin och att vara snäll mot andra människor, särskilt barn/dvärgar

Split screen sadness

Jaha, förutom inlämning av hemtentan så ska jag väl erkänna att jag inte följt min veckoplanering.

Motion har inte blivit av då jag är döende i förkylning, och just nu även bakfylla. Något djur har inte införskaffats, varför vet jag inte riktigt. Kvinnan i röd jacka har jag inte sett till och jag har därför inte heller kunnat lokalisera hennes pojkvän för att köpslå. Men när jag tänker efter så är ju kvinnor dumma i huvet överlag, så det är egentligen mest synd om pojkvännen, den stackaren.

För att summera veckan som gått kan jag väl bara säga att den varit ganska trist, förutom öldrickande och fotbollstittande med Soda.

Jag har lärt mig en sak, och det är att när man skickar en vibb via msn och samtidigt trycker kuken mot skärmen så... känns det fan ingenting. Det är trist.

Jaja, nu ska jag brassa på några ägg, försöka duscha och skrubba bort skam och elände, och sen drar jag på rehab över helgen. Glöm inte att det är snart är måndag igen och att livet är kort och snart så dör vi. I en sjuhelvetes jävla smäll.

Will you surrender?

Att göra vecka 45:
*Lämna in en hemtenta.
*Motionera.
*Städa.
*Införskaffa ett djur.
*Söka upp tjejen i röd jacka som jag såg på stan i fredags och höra mig för om en kopp kaffe är aktuell
*Söka upp killen som höll tjejen i röd jacka i handen på stan i fredags och A, -trycka en kniv mot hans struphuvud och förklara att stan inte är stor nog åt oss båda. B, -låta mitt införskaffade djur attackera honom och själv hånskratta på ett mycket elakt och ondskefullt sätt.


Nu ska jag äta en smörgås, dricka en kopp the och fundera över om jag ska låta kniven eller djuret tala. Veckoplanering är viktigt.

Over the rainbow

Hon heter Anna Karenina och går i min klass. Hon har långt mörkt hår och bruna ögon. Jag vill kramas med Anna Karenina, kyssa hennes kind och klappa hennes underliv till sömns under mörka höstnätter. Jag vill kanske till och med gifta mig med henne, bygga ett barn tillsammans, ha en hund som heter Båtsman och ett hus på landet.

Detta vet hon dock inte om. Jag har aldrig talat med henne ordentligt. Kanske har jag utstött något gutturalt läte åt henne på en klassfest, men jag vet inte, ty jag var väldigt glad i hatten då. Det är modernt att vara glad i hatten.

Idag, under pausen på en föreläsning, satt vi ett gäng och sörplade kaffe. Jag, några betydelselösa ungdomar och Anna Karenina. Hon var vacker. Jag koncentrerade mig också på att vara vacker, med halvdant resultat, därför tillförde jag inte mycket till samtalsämnet. Utan förvarning tilltalade hon mig!

-Vad ska du klä ut dig till på halloweenfesten på lördag, Wayne, något riktigt ruskigt va?

Min puls steg till ungefär 469 slag i minuten och min ansiktsfärg ändrades till blodröd. Rent spontant ville jag häva ur mig att jag skulle bojkotta den amerikanska skiten, och förklara hur mycket jag avskydde att behöva trycka i mig två kartor benzo för att orka med alla skrämmande inslag. Sedan insåg jag att stigen till Anna Kareninas trosor ej grävdes med negativitet och gnäll. Istället försökte jag vara lite skämtsam, kvinnor gillar killar med humor har jag hört.

-Jag ska nog klä ut mig till en sådan där som får stånd när han skiter.

Jag försökte tindra med ögonen och le charmigt.

- Vadå, vad menar du?
- En jävla bög förstås.
- Va?
- Ja... alltså bögar är ju jävligt äckliga och otäcka.
Jag försökte skratta lite gulligt för att få igång henne.

- Så du är homofob eller?
- Öh… nej alltså… jag skojade bara.
- Mmm, va bra, för min bror är homosexuell!

Kuk.
Helvete.
Kukböghelvete. Min humoristiska framtoning hade inte gått hem. Jag försökte i flera minuter att förklara för Anna Karenina att jag inte hade något emot bögar. När vi gick tillbaka till föreläsningssalen verkade hon tyvärr inte alls övertygad. Hon satt några rader bakom mig och jag försökte flera gånger få ögonkontakt med henne utan resultat. Detta gjorde mig mycket frustrerad och desperation reste jag mig upp och skrek.

-Men för fan Anna Karenina, jag har ingenting emot sodomi och jag respekterar allas rätt till perversiteter. Själv fick jag ofta stånd i duschen efter gympan på gymnasiet, så va fan, been there done that liksom.

I samma ögonblick som jag gapat klart insåg jag mitt misstag att basunera ut mitt förflutna inför klassen. Jag gick hem.
Kuk.
Helvete.
Kukböghelvete.