Animal

Jag tycker om djur. Djur är väldigt fina varelser skapade av allas vår fader Gud. När jag blir stor så ska jag nog skaffa ett djur tror jag. Då kanske jag och djuret får vara med i någon dokumentärfilm och jag kan ha på mig en ful keps (det får man som djurägare) och med tom blick stirra in i kameran och flåsa fram något i stil med ”djur förstår mig så mycket bättre än människor”.
Skönt med framtidsplaner.

Men jag gillar inte alla djur. Insekter och spindlar och andra kryp kunde Gud verkligen ha skippat när han på den femte dagen ynglade av sig. Fast de där är nog egentligen skapade av han den där som man får skyffla kol hos där nere. I söndagskväll när jag bakfull och skamsen inför livet låg i min säng och läste höll jag på att få en hjärtattack när en av Lucifers bevingade avkommor landade på min bok. Med ett skrik fyllt av dödsångest slängde jag bokjäveln i golvet. Sedan låg jag i kallsvettiga skakningar och vred mig resten av natten. Usch.

Om cirka två veckor åker jag, Daijma, Kolja och Soda på Eurotrash 2008. I Sverige och Europa finns inga farliga djur. Förutom ilskna vargar, stressade björnar och empatilösa borgarsvin förstås. Borgarsvinen är förmodligen nog de som är mest farliga för oss människor.
I höst kanske jag åker till Afrika och kikar runt lite med Soda. I Afrika finns det många farliga djur, så jag är redan lite nervös. Kanske blir jag hemskickad i en liksäck. Kan tänka mig hur snacket kommer att gå efteråt.
- Hörde du vad som hände med Wayne?
- Vem?
- Han den där flottige tunnhårige jäveln du vet?
- Jaja, han ja. Nä vad har han gjort?
- Han strök med i Afrika?
- Oh fan, vad hände?
- De hade hade tydligen varit på safari och han hade inte väl inte varit helt nykter eftersom han var rädd för alla spindlar och tydligen haft med sig lite bärs. Då hade en stor gorilla kommit och snott bärsen...
- Nä men va fan...
- Jo visst vet du, och och då hade ju Wayne blivit förbannad och skrikit ”Alla lösa slag går om!” och slängt sig på gorillan. Apan knäckte ju nacken på honom direkt.
- Där ser man.
- Ganska skönt ändå.
- Ja faktiskt, har någon bokat hans Cramps-skivor?

Nu ska jag försöka ta vara på livet, det är nog inte mycket kvar.

With teeth

Med anledning av morgondagens besök hos käftis så kommer en liten repris.

- Röker du?
- Mm...
- Mycket?
- Mm...
- Snusar du?
- Mm...
- Mycket?
- Mm...
- Tandtråd?
- Mm...ibland.
- Runkar du mycket?
- Va? Vad fan har det med saken att göra?
- Nja, ingenting egentligen. Men jag tänkte ge dig lite extra dåligt samvete när jag ändå är igång.
- Jaha, ok.
- Det blir 700kr.
- 700 spänn??
- Ja visst fan är det sjukt mycket för en kvarts karvande. Ses igen nästa år då. Tjingeling!

Brother, my cup is empty

Först så får jag väl berömma Varulven för att han orkade med att städa sin kvart innan min ankomst. Med ett visst inslag av stolthet i rösten sa han ”jag har till och med köpt en sån där grej att sätta i toaletten så att det luktar gott”. Det är fint att få vara med när stordåd har uträttats.
Mäktigt.

Dieten under de senaste dagarna har väl inte direkt gynnat mina planer på Beach 2008. I fredags blev det lövbit med strips till lunch, pizza till middag, 4 korv med bröd till kvällsmat som sköljdes ner med 9 folköl. 4 korv med bröd till frukost i lördags, några öl till lunch, hamburgare från känd snabbmatskedja till middag och ett okänt antal öl till kvällsmat. Avrundade det hela med en pizza till frukost/lunch/middag igår.
Det blir nog en sommar fullt påklädd i skuggan i år igen.

Konserten var bra, även om jag vissa stunder var en aning ofokuserad eftersom vi stod så nära baren. Gubbfan körde fina gamla låtar som Tupelo, Papa won´t leave you Henry och The ship song, och trots att han ignorerade mig när jag ville höra Roman Roman så är jag nöjd.

Efter spelningen skulle det iväg och drickas vidare på något hak. Eftersom mina kontanter spenderats på Annexet sökte jag upp en bankomat. Och den jäveln käkade utan förvarning upp mitt kort. Mina aggressioner mot den så kallade huvudstaden väcktes till liv.
Nu vill jag be om ursäkt till kvinnan på nummerupplysningen, Det var givetvis inte ditt fel att bankomaten stal mitt kort. Förlåt. Det var fel av mig att skälla på dig för att jag inte hade pengar till ännu ett glas. Du gjorde ett bra jobb som kopplade mig vidare till banken.
Och så jag vill be kvinnan på banken om ursäkt. Det var inte ditt fel heller. Nu när mitt psykiska tillstånd är lite klarare så förstår jag självklart att du inte är en ”pervers jävla trollpacka som går igång på att sitta gömd i en bankomat och stjäla kort på lördagskvällarna”.
Förlåt. Och tack för hjälpen.
Som tur var ryckte Eliza Day in och tog hand om mig, vilket gjorde avslutningen på kvällen bra.

Nu ska jag förbereda en muntlig presentation inför morgondagen. Ska prata om kassettband, dags att ungjävlarna i klassen lär sig något vettigt.

Good good day

Idag åker jag till Stockholm. Stockholm är ett jävla rövhål, precis som Götejävlahorborg.
Som tidigare sagts, när jag blir kung så ska Köpenhamn bli huvudstad i det här jävla landet.
Korv inlindad i bacon och billig öl stärker ett land. Tror jag.

Men nu är ändå syftet gott med besöket. Nick Cave and the Bad Seeds ska avhandlas på lördag.

För fjärde gången.

Varulven, den jävla fittan, kommer nog springa runt och vara mallig för att han har sett gubbfan en gång mer än mig. Men till mitt försvar kan jag nog säga att jag då låg mellan ett par lår och arbetade, det där året på Roskilde. Intalar jag mig i alla fall.

Det är lite ironiskt att den mest minnesvärda Nick Cave-spelningen som jag beskådat skedde i Hamburg 2004 (?), eftersom jag inte såg någonting alls. Men det där är en annan historia som förtjänar ett eget inlägg. I och med den resan myntades i alla fall begreppet Hamburg-ångest.
Jävla Hamburg. Jävla tyskar som säljer alkohol dygnet runt.

Anyway, så ska jag sova hos Varulven, vars lägenhet borde besökas av klimakteriekärringarna som städar på Tv4. Snart börjar det fan växa tomtar och troll ur väggarna där.
Vi samtalade idag.
Jag - Ska nog ta det lugnt på lördag.
Varulven - Jaha.
Jag – Jo fan, det var en upplevelse att vara med i matchen på Neubauten faktiskt.
Varulven – Tänkte också ta det lite lugnt.
Jag – Skönt att man fattat det vid 27-års ålder.
Varulven – Mm... när man egentligen tröttnat på konserter.

Det är skönt att komma till insikt ibland.

Försöker för övrigt förbereda mig inför Stockholm. Det gäller att vara med i snacket, och säger någon att man ska ”ta en bulle” så springer jag världsvant till busshållplatsen för att styra upp platser längst bak. Det gäller ju också att vara modern i den där staden. Och skulle jag mot förmodan tala med något kjoltyg, så har jag ju faktiskt e-mail hemma på datorn. Imponerar inte det så kan det kvitta.

Hej då, era jävlar.
Eat my fuck!!!

Teacher's pet

Under lektionen satt jag och ritade bandlogotyper i mitt block när jag avbröts av läraren.
- Wayne, ger du upp lätt?
- Va? Vadå?
- Ger du upp lätt?
- Nja, det beror väl på.
- Ger du upp när du känner blodsmak i munnen?
- Jaja för helvete, då lägger jag av direkt.
- Jaså, varför då?
- Tja... dels för att det är äckligt, och sen så blir jag väl irriterad eftersom hon kunde ha sagt till innan.
- Vad pratar du om nu?
- Ja alltså va f... vad pratar du om?
- Jag pratar om sisu, kämparglöd, att man ska vara envis och uthållig till sinnet. Det som vi pratat om senaste halvtimmen.
- Ok, då var jag inne på helt fel spår. Dags för kaffe snart?


Det var inte mer än så.

I wanna be your dog

Sitter på balkongen och dricker morgonkaffe. Har lyckats spilla två gånger på en minut. Hade det inte varit jag själv som skruvat ihop det här rangliga jävla bordet så hade jag skällt på den som gjort det. Men nu är det som det är och jag biter ihop.

Tittar på en kvinna med en hund. Hunden är helvit, så det är förmodligen en schäfer.
Hon är het. Kvinnan alltså. Jag vill också vara i hennes sällskap. Att vara i sällskap i form av pojkvän eller någon annan slags partner känns tyvärr uteslutet. Men som hund kanske. Hon skulle kunna ta hand om mig, ge mig mat, rasta mig i parken, bada mig och allt vad man nu gör med hundar. Skulle vara jävligt schysst att få vara någons hund, inga skyldigheter alls. Bara ligga i en korg och glo, vifta lite lojt på svansen och vänta på mat. Kanske rota igenom mattes smutstvätt och bara bli bestraffad genom att bli kliad på magen. Låter inte tokigt alls.

Frågan är ju bara hur hennes civilstånd ser ut. Jag tolererar inte konkurrens i uppmärksamhet från en man. Tror att det kan uppstå mycket svartsjuka i sådant läge. Det kan funka om hon är lesbisk och har en mycket snygg tjej. En förutsättning där är ju också att sovrumsdörren aldrig stängs när det ska “klappas mussla” så att säga.

Vet inte riktigt hur jag ska närma mig henne. Kanske krypa dit och lukta hennes hund i arslet för att visa att jag går in för uppgiften. Eller ska jag kanske krypa dit och lukta henne i arslet. Eller bara gå dit och säga hej och förklara mitt ärende. Fan. Nu blev allt svårt. Ge mig en jävla deus ex machina nu. Jag häller upp en till kopp kaffe och inväntar en lösning.

Love is colder than death

Frusna män söker kärlek. Ännu ett tv-program med förtäckt koppleriverksamhet. Jag har inte sett programmet, men avfärdar det ändå som skit. Det är av mina främsta egenskaper som människa, att förkasta saker utan att egentligen inte veta någonting om det.
Och de där frusna männen får väl skylla sig själva om de bor i norrland och är ensamma. De har ju sina skotrar i alla fall. Alltid något. Det är inte synd om dem.
Och de där bönderna förstår jag mig inte på. Alltså, de har ju en hel bondgård att sköta. I mina ögon verkar det onödigt att skaffa ännu ett kreatur att utfodra och hålla rent efter.
Och de ensamma mammorna borde ha tänkt efter innan de särade på benen inför närmsta karl i den desperata jakten på kärleksbarn. Tro på fan att ingen vill ha en hängig kärring med tillhörande bonuspaket på ett par tre smutsiga barn.
Det är som sagt inte synd om någon av dem.
Men om mig är det synd, det är det nästan alltid, och att jag är singel är egentligen ett jävla mysterium. Jag som är en sån härlig och mysig kille. Nu har jag i alla fall en idé till en programserie inom samma genre som jag ska presentera för något produktionsbolag.
Arbetsnamnet är “Wayne Nilsson jagar fitta”.
Sätt mig på en finlandsfärja med en filmkamera i handen och ge mig fri tillgång till baren. Känns som ett väldigt bra upplägg som alla tjänar på. Låga kostnader för produktionsbolaget, jag får ligga (i alla fall åka färja och dricka sprit) och kvinnorna får sina fem minuter i strålkastarljuset och kan kanske hamna på Aftonbladets löp “Wayne kränkte mig - han sa att jag hade fula skor. Melody 23, om traumat på skräckfärjan”.
Ja fy fan, det blir nog bra det här.
Feel good-tv? Nej, förmodligen mest sorgligt och patetiskt och tittaren känner nog stark sekundärskam. Ingen större skillnad från utbudet annars med andra ord.
Nu ska jag maila runt lite för att se om intresse finns.

Girls, girls, girls

Helvete, sitter i skolan och försöker koncentrera mig. Det går inte alls. Nakna ben, bröst och rumpor gömda bakom tunna tyger överallt. Fan.
Varför Gud?
Vaaarfööör?

Waiting for the sun

Igår gjordes utomhuspremiären för öldrickandet den här säsongen. Anledningen var att Soda ”typ” var klar med sin uppsats, samt att solen sken.
Har druckit för mindre.
Vi startade i gräset utanför universitet, för att sedan bege oss ut mot villaområdet där det bara bor människor som röstar på borgarna. Där lämnade vi kvar tomma ölburkar i protest mot överheten.
Punk!
Jäääävligt punk!!!
Efter det begav vi oss mot det där vattendraget där vi satt och filosoferade över adopterande och andra viktiga saker.
En fin eftermiddag/kväll.

Ikväll har jag och Närkingen gått igenom skoluppgiften med de där annonskampanjerna som ska göras. Därför har det återigen druckits lite inspirationsjuice.
Och just nu har jag en positiv syn på livet.
Och på sommaren.

På sommaren ska man sitta ute och mysa med öl och musik. Kanske försöka sig på att grilla, men oftast går det åt helvete så egentligen är det bäst att köpa en pizza direkt.
Musiken ska spelas på en kassettbandspelare, ingen jävla cd eller något annat modernt. Och musiken som spelas ska givetvis vara synth. Ingenting annat. Oavsett vad era föräldrar säger.

Lite fina låttips för en lyckad sommar när man ska vara tuff:
Skinny Puppy – Assimilate
Skinny Puppy – Smothered Hope
Skinny Puppy – Dig it
Einstürzende Neubauten – Was Ist Ist
Einstürzende Neubauten – Feurio
Einstürzende Neubauten – Yü Gung
And One – Technoman
And One – Für
Wumpscut – War
Wumpscut – Ich Will Dich
Ministry – Just One Fix
Front 242 – Welcome To Paradise
Front 242 – Nomenklatura II
Front 242 – Headhunter (live)
Depeche Mode – Photographic
Depeche Mode – Never Let Me Down Again
Nitzer Ebb – Hela That Total Age-skivan
D.A.F – Der Mussolini
D.A.F – Als Wär´s Das Letze Mal
Nine Inch Nails- Head Like A Hole
Nine Inch Nails – March Of The Pigs
Bionda – Summer Love
Laibach - Tanz Mit Laibach

Jaja, ni fattar.
Och ni som inte fattar kan väl göra något annat, exempelvis sitta inomhus och glo eller något.
Eat my fuck.

Devil behind that bush

Han satt fastklamrad vid granstammen, barken trängde in genom hans hud och risporna i hans armar som uppstått vid klättringen i trädet fylldes med svett. Det sved. Någonstans i det omgivande mörkret visste han att det lurade.
Odjuret.
Tankarna flög runt i hans huvud, att det skulle sluta så här. Att dö i en grantopp på flykt från besten hade inte varit planerat. Kroppen värkte, hjärtat värkte.
Plötsligt byttes smärtan ut mot skräck och genuin rädsla när han hörde hur buskarna på marken forcerades. Ekorrar och rävungar yrde runt. Grenar bröts.
En kraftig vind blåste upp, trädkronorna vek undan och månens nakna sken blottade marken. Han såg det nu, odjuret, vars bestialiska saliv droppade mot och eroderade jorden. Han såg ögonen som fyllda med glöd och mord stirrade emot honom. Kalla kårar smekte infernaliskt hans rygg när han krampaktigt tryckte sig hårdare runt granstammen. Barren som i vanliga fall hade irriterat honom innanför tröjan märkte han inte av.
Han tittade skräckslaget mot hydran, försökte förstå. Försökte känna igen denna ulv i fårakläder, kamouflerad med smycken, mascara och någon billig parfym inköpt på en flygplats i ett främmande land. Han försökte känna igen det där som han en gång förälskat sig i. Den där sommarnatten utanför folkparkens hägn då två människor förenats i ett ömt och erotiskt samspel.
Nu fanns ingenting kvar.
Det enda som återstod i hans flickväns ögon var raseri och ändlöst hat.
Han funderade kort över hur märkligt livet kunde te sig. Att en kort och ärlig kommentar om hur de där jeansen satt kunde förvandla en idyllisk tillvaro till ett helvete.
Gutturala läten och hjärtskärande primalskrik hördes från marken.
- Ta dig samman kvinna, vädjade han.
- Inte förrän du kommer ner, ditt fega jävla svin.
- Är jag feg? Hur många andra män har du mött som steker ägg och bacon i bar överkropp?
- Vad har det med saken att göra?
- Att det gör jävligt ont med allt stekflott som flyger omkring. Så kalla mig inte feg!
-En riktig karl hade i så fall stekt i bar underkropp. Att du aldrig kan vara en riktig karl och ta lite risker någon gång.
- Att vara med en ytterst labil kvinna är ju en risk i sig.
Tystnad uppstod för en stund men bröts abrupt när granstammen knakade till och gav vika. Dödsångest for genom hans kropp när han föll, trots det hoppades han ändå på att fallet skulle ta hans liv. Istället för att få hjärta och tarmar utslitna av flickvännens klor. Likt en film passerade livet revy, det var en trist visning.
Han såg ljuset i slutet av tunneln och sträckte sig mot det.
Och nådde sängbordslampan.
Bredvid honom i sängen satt flickvännen och log. Hon smekte hans kind med en ömtålig hand, sa god morgon och undrade sedan vad han tyckte om de nya jeansen och hur hennes rumpa framstod i dem. I sitt omtöcknade sinne gjorde han en snabb konsekvensanalys och kom fram till att det där med att ärlighet varar längst bara var skitsnack.

Bloody mother fucking asshole

Fredagskväll. Står och viker tvätt och dricker kranvatten. På bordet ligger deklarationen och stirrar med hånfulla ögon. Jag minns inte helt säkert, men det här var nog inte inräknat när jag som ung och omyndig glorifierade vuxenlivet.

Utsatte mig själv för ett litet experiment tidigare i veckan. Det gick ut på att jag inte skulle svära under en dag. Att använda svordomar är ju egentligen ganska onödigt och visar ju bara på ett bristfälligt ordförråd. Eftersom jag var ensam och därför inte hade någon att prata med så tänkte jag att det inte skulle vara några problem.

Klarade mig utan att svära i 7 minuter och 13 sekunder. För när jag satt i godan ro och avnjöt Sjunde Himlens moralkakor så fick jag en allvarlig släng av tourettes på grund av en reklamfilm från Coop. Det är några jävla idioter genom en värdelös rap ska marknadsföra diverse matvaror ”Smör, potatis, pepparrötter, cider, flingor, cashewnötter” och så vidare. Och jag må leva ett händelsefattigt liv som blir så oerhört fittigt jävla irriterad över en förbannad reklamfilm från helvetet. Men ändå.

När de värsta svettningarna lagt och jag tvättat munnen ren igen och pastor Camden predikat fint för mig så kom nästa reklampaus. Och jag höll på att gå i taket igen. Coop var ännu en gång den utlösande faktorn. En kvinna och en äcklig jävla imbecill tonåring förde en dialog, förmodligen mor och son, om vad som skulle (eller hade) handlats hem till valborg när kusinerna, förmodligen inavlade, skulle komma på besök. Oooh helveeete så upprörd jag blev. Det värsta var att kvinnan såg fullt påsättningsbar ut. Fy fan.

Den lilla research som krävdes för det här inlägget har gjort mig på jävligt dåligt humör just nu. Därför går jag ut i regnet ett tag och avreagerar mig verbalt på en lyktstolpe eller liknande. Trevlig helg.

Fuck armageddon... this is hell

Idag har jag pliktskyldigt demonstrerat. Mestadels i lägenheten men också en kort stund på balkongen. På balkongen blev jag tillsagd att hålla käft av en granne. Förmodligen en jävla borgarkärring som inte unnar oss arbetare en egen dag. Jag har väl i stort sett mest skrikit könsord av alla de olika slag och förespråkat mäns rättigheter och billigare folkölspriser. Har även gått runt i cirklar inlindad i en banderoll med budskapet ”Världen kommer att gå under idag vid middagstid”
Nu har middagstid passerats med råge och jag har börjat tvivla på min förmåga att förutspå framtiden. Jag lever fortfarande, jag har ännu inte dött. Världen tycks ännu inte ha gått under. Men vi möts i Nangilima en vacker dag. Eller kanske bara lite chosefritt utanför Konsum.
Nu har jag ett tjog cigaretter att förpassa till lungorna. Det kan de jävla fittorna behöva.

Hej då.

You can't always get what you want

Idag fyller Hans Majestät Konungen år, och Hasses födelsedag firar jag genom att skolka (jag har alltid sett mig själv som lite av en bad guy). Om sisådär en månad fyller jag också år. 27. Som sagt, att gnälla över att man blir äldre är ingen idé, eftersom det alltid finns någon jävel som har det värre. Men jag börjar ändå oroa mig över att den biologiska klockan tickar fort som fan. Och då menar jag inte att chansen att få yngla av sig minskar, utan att man med åren tappar möjligheten att som singel kunna ställa någorlunda krav på sin tilltänkta partners utseende. Nu finns ju de grundläggande kraven som alla har, till exempel att partnern ska vara snäll, ha humor och charm, få en att känna sig viktig, ha vettiga intressen, vara rik som ett troll etc. Samt att partnern ska vara attraktiv. Jag ser det som att efter 32-års ålder så är det kört med det där. Jag har alltså 5 år på mig att skaffa en tjej som är tilldragande en tisdagsmorgon, och inte bara på helgen när man sopat i sig några järn för mycket och hon har klätt upp sig.

Fan. Tiden är snart ute.

Ålder: 32
Jag: - Jag har träffat en tjej nu.
Vän: - Fan va kul, är hon het eller?
Jag: - Njae, men hon är snäll. Och så gillar hon Red Hot Chili Peppers.
Vän: - Men du hatar väl Red Hot Chili Peppers?
Jag: - Jo men alltså, va fan liksom, kunde ju kanske ha varit värre.

Ålder: 37
Jag: Jag har träffat en tjej nu.
Vän: - Fan va kul, är hon het eller?
Jag: - Njae, men hon är snäll. Hon såg Gyllene Tider live en gång på 90-talet, så hon har ju ett litet musikintresse i alla fall.
Vän: - Mm...
Jag: - Hon sysslar med kaninhoppning på fritiden och gillar att klä sig bekvämt i snickarbyxor.
Vän: - Men du gillar väl varken kaniner eller snickarbyxor?
Jag: - Jo men alltså, va fan liksom, kunde ju kanske ha varit värre.

Ålder: 42
Jag: - Jag har träffat en tjej nu.
Vän: - Fan va kul, är hon het eller?
Jag: - Nej.
Vän: - Är hon snäll?
Jag: - Nej.
Vän: - Nähä, ok.
Jag: - Det är i alla fall någon.

Och har det inte löst sig efter det så är det nog dags att ge upp. Eller åka till Thailand, om det inte är utfiskat där då förstås. Men det vet jag inte om jag vill. Att köpa en fru är nog ungefär som att se ett vilt djur på zoo, ingen match liksom. Men det är något som jag får ta ställning till om 15 år.
Nu ska jag duscha för att sedan anlägga en fet jävla majbrasa på balkongen. Hej då.

Swing the big eyed rabbit

Göteborgare verkar ha en förkärlek till att vilja sparka på andra människor. Förra året blev jag och Soda tillfrågade av en liten pundare om vi ville bli sparkade i ansiktet. Nu i helgen visade någon jävla sopa upp försök till humor när han undrade om jag ville bli sparkad på benet så att jag skulle få ont i båda två.
- Du kan få en krycka uppkörd i röven om du inte håller käft!, ville jag svara. Men han såg ganska vältränad ut och eftersom jag just nu inte springer särskilt fort så muttrade jag något ohörbart och blängde lite för att sedan halta vidare.

Utöver våldsromantiserande idioter så var helgen väldigt bra. Hotty och Hårbollen gjorde ett fint jobb som värdar och konserterna var utomordentligt fina. Nåjbaten hamnar nog tillsammans med The Cramps och Massive Attack på topp tre när det gäller jävligt bra spelningar.

Blev faktiskt erbjuden samlag. Och jag blev lite förvånad över mig själv när jag sa - Nej, jag vill inte. När fan blir gammal blir han religiös. Eller kanske bara bekväm. Fylleknull på en smutsig krogtoalett känns inte lika exotiskt som när man var typ 25.

Efter lördagens efterfest, där en eldriven kanin upptog mycket stor del av min uppmärksamhet, så fick jag dela säng med ett hondjur. Det var kläder på och därmed inga snuskigheter. Var lite inne på att fråga om jag fick klappa henne i kärleksviken (fylleknull i en säng känns fortfarande exotiskt), men det vågade jag inte så jag frågade istället om jag fick hålla om henne. Det fick jag. Jag var förmodligen mycket nöjd när jag somnade, hon var nog inte lika nöjd. Troligen mest rädd.

Jaja, nu har de värsta skakningarna lagt sig och jag ska försöka äta en smörgås.

Dead Moon night

Idag åker jag till Göteborg. När jag var 16 år och drack folköl på den där synthklubbens toalett så tyckte jag nog om Göteborg. Nu är jag äldre och klokare, visserligen bara marginellt mer upplyst men ändå. Nu vet jag i alla fall att Göteborg är ett jävla ställe - The ass of Scandinavia. Det blåser och är jävligt. Det tar tjugo minuter att korsa en gata och då håller man på att bli påkörd av något jävla påhitt som heter spårvagn. En av tio tjejer går att kliva på nykter, ända tills munnen öppnas och det kommer ut något slags manhaftigt brölande.
Sedan så ligger Borås ganska nära, och även om jag aldrig varit där så är det jävla ställe det också. Värdelöst fotbollslag med mesigt mittfält och en jävla unken postorderfirma är allt de har. Fyy faaan.

Men nu ska det inte bara klagas. Hotty och Hårbollen som jag ska våldgästa har tydligen skaffat Playboy Channel. Mycket bra initiativ och det kan nog bli mycket “Nej men gå på stan själva ni, jag måste ju vila mitt knä”
Förutom vuxenfilmstittande så ska det även glos på konserter. Ikväll är det Pierced Arrows, och imorgon blir det Einstürzende Neubauten. Ska försöka vara lite mer skärpt på Neubauten-spelningen än vad jag var senast på Fryshuset, 03 eller 04, då det mest fokuserades på öldrickandet. Men nu har Hotty lovat att hålla koll på mig så det blir nog bra. Hon saknar ju i och för sig karaktär själv...
Tycker för övrigt att det är lite synd att Hockeyspelarens dotter ännu inte tagit sig i kragen och kommit ut ur garderoben när det gäller Neubauten. Hon tycker om musiken egentligen. Någon borde sätta sig ned och prata med henne, det kan hon nog behöva.

Jaja, ingen uppdatering kommer att göras här under helgen för Internet finns förmodligen inte i Göteborg. Jävla håla.

Glöm inte att det snart är måndag igen och att livet är kort och att vi snart kastar in handduken allihop.
Trevlig helg.
Hej då.

Fell in love with a girl

- JAG ÄLSKAR DIG!
Så ville jag skrika och samtidigt likt en säl vräka mig över bänken för att bedyra min kärlek till den mogna gudinnan. Men det gjorde jag inte. Istället klädde jag sensuellt av den kvinnliga föreläsaren med blicken och fantiserade om vår framtid tillsammans.
I mitt utvecklingshämmade sinne målade jag upp vackra bilder.
Till exempel när vi i sommar skulle sitta på hennes balkong och dricka vin, hon iklädd en röd klänning med smala axelband och hennes mörka vackra ögon skulle glittra i solnedgången. Själv skulle jag ha på mig en hawaiiskjorta, korta jeansshorts, vita tubsockar och sandaler. Hennes kärlek skulle vara blind. Vi skulle föra sofistikerade samtal (men det skulle nog mest bli en monolog från hennes sida nu när jag tänker efter).

Kanske det skulle bli en weekendresa till hösten, vandra hand i hand längs med någon europeisk förorenad flod och bara tycka om varandra. Äta goda middagar på den lokala tavernan för att sedan älska hela nätterna långa på vårt pittoreska hotellrum.

Eller åka till en fjällstuga till vintern. Där kunde jag sitta invirad i en filt på en skinnfäll på golvet framför den öppna spisen och försöka tycka om kaffe med whiskey och grädde. Hon skulle trippa omkring i en knälång ylletröja med rufsigt hår och bara vara vacker.

Men illusioner och drömmar finns ju till bara att förstöras. Och så hände även nu. Likt en julgranskula under Anna Books kropp krossades min framtidsvision när hon i förbifarten nämnde att hon hade barn.
Det kan givetvis vara adoptivbarn, men jag drar ändå slutsatsen att hon med största sannolikhet har haft sex tidigare i sitt liv. Samlag alltså. Och jag känner väl att jag aldrig skulle kunna känna förtroende för någon med ett så dunkelt förflutet, så därför har jag beslutat mig för att inte inleda något med henne.
Väldigt tråkigt, men dock nödvändigt.

Take me to your heaven

När man som jag haltar omkring inför döden och har mardrömmar om nålar i knäskålar och endast kan ta del av våren genom en glipa i persiennen så lär man sig uppskatta de små sakerna i vardagen. Till exempel att vattnet inte kokar över när pastan tillagas. Då blir man nöjd. Och när man senare sätter sig i soffan för att äta och lyckas tajma in ett avsnitt av Sjunde Himlen. Ja då är lyckan total. Sjunde Himlen, eller 7th Heaven som det heter på utrikiska, är en mycket fin serie där moral och gott leverne värderas högt. Ungdomarna får lära sig att tala sanning inför sina föräldrar och inte ha en promiskuös livsstil.

Nu när jag tänker efter så inser jag att jag egentligen har lite svårt för serien. Störiga jävla ungar som pumpas fulla steroider så att de växer snabbare. Och när de blivit 12 år äldre på en säsong så slängs det in ett otäckt tvillingpar som helt saknar talang inför skådespeleriets ädla konst. Och den där hunden orkar jag inte ens kommentera ordentligt. Att det propageras för ett återhållsamt sexliv gillar jag nog bara därför att jag själv inte får knulla runt.
Ja va fan, nu går jag och lägger mig och stirrar i taket istället. Hej då.

Wouldn´t that be groovy

Har spenderat helgen hos min mor. Där har jag rehabiliteringstränat mitt knä, det vill säga, bara legat på soffan. Och när jag inte legat på soffan så har jag suttit vid köksfönstret och löst korsord. Triumferande har jag ropat på mor när jag löst dem.
- Men det här är ju barnkorsordet igen.
- Ja vadå då? Jag har ju suddat ut det jag skrev förut, alltså har jag klarat det igen.
- Mm... du är jätteduktig.

Igår kväll kollade jag på dokumentären Punk Attitude på SVT. Inte direkt något revolutionerande som kom fram, men helt klart sevärd. Störde mig dock på att jag var så ung på den tiden. Ifrågasatte min mors beslut att inte föda mig tidigare, typ 1959. Hon drog till med något i stil med att hon själv var 7 år då.
Herregud, hon måste lära sig att kunna argumentera i en diskussion. Så istället för att se Sisters of Mercy, Cure, Cramps, Siouxsie and the Banshees, Birthday Party eller va fan som helst i början på 80-talet, så satt man i trädgården och käkade jord med kissiga blöjor. Fan.
Nu för tiden har man möjlighet att se Takida, Brolle Jr eller The Sounds live. Det är kul att vara med när det händer så att säga.

Nu är jag hemma i alla fall. Söker efter en personlig assistent på nätet, men hittar inget vettigt när jag googlar på: lättklädd billig personlig assistent. Däremot hittade jag den här på Blocket.

Underbart, den kostar visserligen 15 lök, så Eurotrash 2008-resan med de andra efterblivna kan vara i farozonen. Men det kan det vara värt, för jag kan verkligen se mig själv sladdandes omkring i den här i bar överkropp utanför bolaget. Med några vinare och en ambrosiakaka i korgen.
Kanske möta någon gammal flickvän att vara tuff inför.
- Det här trodde du inte va? Att killen du lämnade bland annat för att han inte skaffade körkort skulle glida runt i det här vrålåket!!
För att sedan rakryggat glida vidare utan att vända sig om (men förmodligen ha en tår i ögat).

Tror även att det här kan en riktigt bra brudmagnet. Kanske träffar jag mitt livs kärlek. Hon kan sitta bakom mig med sina armar om min hals, viskandes amorösa budskap.
Vi drar i solnedgången.
Mot kontinenten.
Mot horisonten.
Inget kan stoppa oss.
Tillsammans ska vi erövra världen.
Rullandes mot lyckan i 15 km/h.

Poor loser

Gasbinda till salu!
Gasbindan är i mycket gott skick, endast använd i 48 timmar. Den har bara varit lindad runt mitt knä, alltså inga konstigheter.
Passar perfekt för dig som kanske inte tycker att dina barn är tillräckligt estetiskt tilltalande, bara att vira runt huvudet på ungarna på allmän plats.
Passar även bra för dig som har tröttnat på sexlivet med din partner. Vira bara gasbindan runt armen och hänvisa till "skadan" när det ska börja nojsas. Känner du dig ändå lite pilsk kan du hävda att du ändå kan ta emot oralsex, men att det under de medicinska omständigheterna är helt omöjligt att ge.
Gasbindan kan säkert också användas på något slags djur.

Pris: 50 kr, eller högstbjudande.
Pengarna kommer att gå oavkortat till mig, och inte till några skrämda barn eller läkare som inte kan sätta gränser.
Endast seriösa svar tack.

Insane in the brain

Ni vet sådana där människor som beskriver sig själva som “galna” eller “crazy”, ja, de är ju ett gäng jävla idioter.
Visserligen vet jag inte hur många av dem som är över 15 år i och för sig. Men nu har jag i vilket fall som helst hakat på trenden.

- Hej jag heter Wayne och är en kille på 26 jordsnurr och är helt jävla galen. Jag gillar tjejer, disco, djur och sport.

Varför då så galen helt plötsligt?

Jo därför att... håll i er nu... i mitt kök har jag en burk som det står “Kaffe” på. Tanken är alltså att man ska fylla den med kaffe. Men jag har istället fyllt den med... RIS!

Billigt jävla fittris från affären med gammal köttfärs!!

Aaah fan va jävla sjuk jag är!
Tänk när/om någon kommer och får se det här. Kan ju bara tänka mig reaktionerna, de kommer ju skratta så att tårarna står som spön i backen och slå sig för knäna och säga - Wayne, du är ju så härligt störd.

Känns så härligt att ibland bara få släppa vardagens förpliktelser med opponeringar och elände och bara gå fucking mental! Bara go bananas liksom, som den åldrade pubbeungen Linda Skugge skulle ha sagt.



Eat my fuck!

The needle and the damage done

Efter en sömnlös natt fylld av pina, stånkanden och svordomar bar det imorse vid 7-tiden av till akuten med det där jävla knäet. Jag bestämde mig för att ta mig dit när jag inatt skulle upp och pissa. En sträcka på två meter avverkades på 20 minuter.

Och på akuten fick jag sitta och glo.
Sedan fick jag ligga och glo.

Efter tre timmar kom en grekisk läkare och en finlandssvensk tonåring till sköterska. Kommunikationen dem emellan klaffade väl inte alltid, så ibland fick jag medla. Dr.Zorba klämde i två minuter och konstaterade att jag hade ont.
Oh fan.

Sedan fick jag sitta och glo.

Och glo. På en deprimerande omgivning med pensionärer som skrek som katter och en tonåring som åkte in på sin första överdos.
Sedan blev jag röntgad.

Sedan fick jag sitta och glo.

Vid 13-snåret blev jag inkallad till Dr.Zorba och Mumintrollet.
- Vi ska tömma ditt knä på vätska.
- Va?
- Vi ska tömma ditt knä på vätska, förhoppningsvis är det inget blod eller fettpärlor(?!) i vätskan.
- Hur då?
- Med en nål.
- Öööh... ok... Kommer det att göra ont?
- Ja. (psykologisk miss nr.1)

Dödsångesten gjorde sig påmind när jag kravlade mig upp på britsen. Dr.Zorba tryckte in nålen, som var lika stor som en bensinslang, i mitt arma knä.
- Oj, det här var inte bra.
- Vadå?
- Det kommer bara blod. (psykologisk miss nr.2)

Och när jag likt matadoren i Tjuren Ferdinand slet mitt bröst och kved och svettades och svor där på den pappersklädda britsen hörde jag Mumintrollet säga:
- Jaa, det här gör verkligen ooont! (psykologisk miss nr.3)

När allt var över och jag återigen vågade öppna ögonen stod Dr.Zorba och plaskade med mitt blod i en skål vilket gjorde mig illamående. Han sa en gång till att det inte var bra med allt blod och att jag förmodligen hade problem med korsbandet. Han skulle boka in mig hos en knäkirurg inom kort. Jag ville säga att sket i vilket bara jag fick gå därifrån. Men det gjorde jag inte. Istället tog jag Dr.Zorbas hand och tackade för att jag kunde böja mitt ben igen.

Jag blev beordrad kryckor i två veckor och Ipren 400 tre gånger om dagen under den perioden. Att jag kommer se ut som en krympling kan jag ta, spelar liksom ingen roll ändå. Men att jag inte fick ut några receptbelagda piller irriterar mig som fan. Ipren 400!! Det trycker man ju i sig en karta varje söndag för helvete. Jag som hade räknat med att vara lite soft i några veckor. Men icke.
En annan sak som irriterar mig är den regelvidriga marknadsföringen sjukvården använder sig av på Internet och i diverse filmer.
Jag kunde inte se en enda sjuksyrra i liknande kläder.

Here comes the pain

Jaha, då har man sett Dalarna igen då. Och det var precis som senast vackert. Likt elaka troll förtärde vi alkohol, vilket nu i efterhand fortfarande känns. Jag fick aldrig möjlighet att skydda ungdomarna mot farliga björnar. Däremot skymtades det ett rådjur. Ett mycket stort rådjur, säkert 50 centimeter bred mellan ögonen, men eftersom Närkingen hade på sig jakthatten så sprang rådjuret innan jag behövde ingripa.
För övrigt så kan jag meddela att jag nästan är tillbaka på banan när det gäller kvinnor. Men det där är jävligt vaga minnen, så jag inte återge några detaljer.

Idag så har det återigen spelats innebandy. 45 sekunder in i matchen så föll jag i golvet och lyckades på något sätt vrida knäskålen. När jag låg på golvet i ofantliga smärtor, rabblandes diverse könsord och med livet passerandes i revy, tyckte jag mig höra från en lagkamrat - Fan va skönt om vi slipper den där jäveln nu.
Och med mig på bänken så presterade laget en mycket bra match och visade prov på hög moral. Vi vann med 5-4.

Så nu sitter jag här med en knäskål stor som en badboll och funderar på om det kan fixas någon slags hemtjänst till avdankad idrottshjälte. Helvete, det skulle ha satsats på spriten istället för på sporten. Sådan här fysisk smärta har jag aldrig haft en hård helg.
Jaja, nu ska jag försöka börja ta mig mot köket om det ska bli någon kvällsmat innan midnatt.

Head like a hole

Efter närmare tolv timmar i skolan är jag just nu segare än vanligt i döskallen. Och just därför känns det relevant att skriva ett blogginlägg (att skaffa ett liv ska snart ligga överst på prioritetslistan).
Jaja, imorgon åker jag till Dalarna med fyra ungdomar. Det ska bli skönt. Eftersom jag är äldst i ressällskapet känner jag ett ansvar för att skydda gruppen mot blodtörstiga och labila djur. Och med blodtörstiga och labila djur menar jag inte kvinnor, utan björnar och sånt där. Jag har ett badmintonracket som jag funderar på att ta med som vapen.
Annars ska vi nog mest dricka öl och hugga ved i bara överkroppar, försöka bli män så att säga.
Målet är som vanligt när kommungränsen lämnas att aldrig återvända, så nästa inlägg skrivs förhoppningsvis från en vedbod.
Hej då för några dagar, till er tre som läser det här.

Dirty deeds done dirt cheap

Precis när skavsåren på tårna slutat blöda och när ryggen återigen gått att räta ut i fullt läge var det igår dags för en modern sekulariserad form av späkning igen.
Innebandy alltså.
Till skillnad från förra veckan då vi stiligt vann våra två matcher, blev gårdagens resultat mindre tillfredställande. Två förluster, och miserabelt spel av undertecknad (nu har visserligen mina insatser inte ett skit med att göra om laget spelar bra eller inte). Så igår kväll när jag lade mig var jag mållös, talanglös och fittlös. Tyvärr var jag inte aningslös om livets grymheter när John Blund sövde mig.

Idag har jag spenderat hela dagen på universitetets bibliotek för att slutföra två inlämningsuppgifter. Dagen började surt när jag sömndrucket satt vid datorn och spillde kaffe på byxorna.
Sedan hörde jag glädjefyllda rop från en kille. Nyfiket tittade jag dit och hoppades på att två nakna tjejer skulle brottas på golvet. Så var inte fallet. Jag såg ingenting, förutom killen som ropat. Han tog upp sin mobil.
- Ja, hallå det är [infoga valfritt dumt namn här]. Har du sett eller?? Takida kommer till Peace and Love!! Fattar du?!! TAAAKIIIIIDA kommer till Peace and Love. Måste fan dit nu!

Jag kan inte riktigt i skrift återge all denna ohyggliga aggression jag kände just då. Blir fortfarande förbannad när jag nu, cirka 8 timmar senare, tänker på det. Killen var i min ålder och måste förmodligen ha haft en strängt religiös uppväxt, och när han nu vid 25+ äntligen brutit sig loss från Faderns kätting ska ha väl revoltera. Åh fy fan. Andra alternativ till att han lyssnar på Takida och upplever sitt livs höjdpunkt när de kommer till Peace and Love kan vara:
- Han är helt jävla dum i huvet, rent allmänt.
- Han vill knulla småtjejer.
- En kombination av ovanstående.

Sedan lyckades en flock lärarstudenter irritera mig med en jävla gruppuppgift. På mycket hög volym, och med hemska dialekter, diskuterades det huruvida dans var bra för barn eller ej. Tjejerna bland lärarstudenterna såg som ut som stryk, vilket störde mig ännu mer. Jag ville förklara min syn på dansande barn, men det gav jag fan i.

Nåja, dagen fick ett bra slut ändå. Uppgifterna lämnades in och när jag sedan besökte mataffären som säljer gammal köttfärs och har glädjeflickor på lagret så kom jag undan billigt. Köpte ett fyrpack Guinness och betalade 16,50kr för kalaset. Antingen så var snubben i kassan inte helt med i matchen. Eller så noterade han att det var alldeles för jävla billigt men orkade inte tjafsa eller bry sig. Jag hade nog gjort likadant själv.

Nu ska jag dricka öl, kolla på fotboll och hetsäta oliver.
Eat my fuck!!

Most likely you go your way and I´ll go mine

Det är nog slut nu.

Förhållandet mellan mig och den vackra som kommer från ett annat land. Förhållandet som tog fart i höstas, för att sedan ligga lite på is några månader.

Men nu i veckan återuppstod det igen. Då hon satt vid en dator nån meter bakom mig. Jag höll på att drabbas av kronisk nackspärr när jag hela tiden fick vända mig om för att spana in det vackra håret och den vackra ryggen. Att hon sedan blängde på mig när hon skulle gå tycker jag är oväsentligt. Jag blev återigen kär. Det är helt otroligt att så mycket skönhet kan vara förpackad i en enda människa. Helt makalöst. Hade jag trott på tomtar och troll och på borgarnas politik så jag nog skrivit något om hennes aura också, men det ger jag fan i.

Vissa illasinnade personer har sagt att det inte kan räknas som ett riktigt förhållande. Eftersom vi aldrig pratat med varandra och för att jag inte ens vet vad hon heter. Men det kan det visst det, för jag är duktig på att bygga upp illusioner och luftslott. Visserligen så visar sig illusionerna ofta vara ömtåliga, och luftslotten rena svartbyggen som snabbt måste jämnas med marken. Imorse var jag till exempel helt övertygad om jag skulle hitta en fin hund i lägenheten när jag kom ut från duschen. Men det fanns givetvis ingen hund som kunde bli min vän där.

Men ändå.

Så länge det finns hopp, så finns det liv.

Men nu är snart hoppet ute.

Det är nog som sagt slut nu.

För att för någon timme sedan när jag och Soda gick från mataffären mötte vi henne (notera att jag ej skrev ut namnet på mataffären, för till skillnad från de kommersiella bloggarna så drar inte den här skräpsidan in en enda krona. Men jag kan i alla fall säga att det var den där kedjan som säljer gammal köttfärs och tillhandahåller glädjekvinnor på lagret). Vi mötte henne i sällskap med, inte bara en, utan två män (egentligen vill jag kalla dem annat än män, men jag försöker ibland vara storsint). Det högg i vilket fall till i hjärtat. Att klara av att försöka bemästra en överman i kärlekens smutsiga spel hade jag kanske orkat med. Men inte två. Jag blev minst sagt lite överraskad, för jag trodde verkligen inte att hon levde i något sorts jävla ménage à trois.
Trist att det skulle sluta så här.
Nu går jag och lägger mig för jag kan nästan inte se skärmen eftersom detta skrivs med sorg i ögonen.
God natt livet.
Hej då kärleken.

The way it is

Jaha ja, nu är det sommartid på klockan och vår i almanackan. Och vår är ju kul. Ända tills man beger sig allmänna platser och får se eländet med de nykära paren.
Självkänslan kan ju få en käftsmäll för mindre.
Det är som att delta i ett perverst och avancerat förspel när man får sicksacka mellan hopslingrade turturduvor som hämningslöst slickar varandras gomsegel. Jag kan fan sätta en slant på att de även följer med varandra på toaletten.
- Älskling, jag är klar nu.
- Åh va söt du är. Ska jag torka dig nu?
- Klart du ska, min lille pluttinuttsötis!
- Åh, det luktar hallon, hjärtat.
- Du är så öm när du torkar mig. Ska vi eskimåpussas nu?
- Ja, min supersöta gullegris, nu ska vi eskimåpussas!

Ok, jag kanske överdrev lite där.
Det finns väl ingen jävel som eskimåpussas 2008?

Själv ska jag möta våren genom att hålla handen med mig själv. Eller kanske på ett coolt ungdomligt sätt, genom att ligga utslagen i en prunkande rosenbuske med en limpåse över ansiktet. Vi får se, det står mellan den egna handen och limmet.

För övrigt ser jag fram emot en härlig helg med en insats på Samhall, studier och tvättstugan.
Hell Yeah!
Nu ska jag i alla fall fira att det är fredag med att lyssna på Dead Moon, dricka några folköl och raka döskallen.
Lite trist det där med att behöva raka huvet, och se ut som en kriminell jävla fitta till skinnskalle. Men men, det är min lott i livet det, och alla kan ju inte vara utrustade med ett lika fagert hårsvall som Michael Bolton.
Vi måste alla rätta oss efter Guds vilja. Glöm aldrig det.

Godless

Befinner mig återigen i en bitter konflikt med Gud. Det hade underlättat stort för mig om den jäveln och hans typograf gett fan i att pumpa sig fulla med droger när de hittade på skapelseberättelsen.
Anledningen till det är jag ska försöka skriva en lättförståelig text riktad till efterblivna glin om just skapelsetjafset. Jävla flum. Hur svårt kan det ha varit med klarspråk så att även vi efterblivna äldre förstår?

Don´t get funny with me

Hon: Du Wayne, vi ska ha fest på lördag. Vill du komma?
Jag: Ja, det vore roligt.
Hon: Haha, jag bara skoja.
Jag: Ok, det är ingen fest eller?
Hon: Jo det är klart det är, typ hela klassen ska dit. Men du är inte bjuden!
Jag: Jaha, ok.
Hon: April april liksom!
Jag: Mm...

Tonårsfnitter ekade i korridoren när hon skuttade därifrån.

The boy done wrong again

Till tonerna av Björn Afzelius Tusen Bitar lade hon in en snus. Hennes mörka hår och ögon glittrade i stearinljusens sken och jag blev kär.
Men eftersom jag då endast sopat i mig två öl så fanns det ju ingen möjlighet att prata med henne. Och när jag senare insupit ordentligt med mod så gjorde jag väl förmodligen inte ett så speciellt charmigt intryck.
Jag trodde att tjejer gillade fulla killar?

Men jag försöker vända det här nederlaget till något positivt. Är ju ändå inne i ett jäkla stim nu. Med tanke på att jag faktiskt enligt uppgift dansade med en tjej för ca 2 månader sedan, och nu att jag i lördags då samtalade med en tjej är ju steg i rätt riktning. Fortsätter det så här så är det nog inte omöjligt att jag innan jul har fått kliva på.

Idag har jag spelat två innebandymatcher. Efter en snabb (nåja) rusch i först bytet var jag helt förstörd, och att knyta fast en hängsnara i en ribbstol kändes som ett vettigt alternativ. I slutet av matchen, vid ställningen 1-1, var vi hårt tillbakapressade. Ända tills jag i slutminuten steg fram och resolut satte 2-1, vilket även blev slutresultatet.
Andra matchen vann vi enkelt med 7-1 och jag tillförde inte ett jävla skit. Hasade mest omkring och hade ont i hjärtat. Hade en möjlighet att näta, men jag sköt ungefär fyra meter över mål. Jag skyller på att jag såg den blonda tjejen i vårt lag i ögonvrån i skottögonblicket. Och hennes byst distraherade mig.

Nu ska jag byta sängkläder. Ett simpelt försök att återfå någon slags värdighet.

Give me a pigfoot & a bottle of beer

Nu ska jag iväg på 30-årskalas. Där ska jag dricka, dansa och svära. I alla fall dricka och svära.
Men först ska jag duscha, det är ett nytt litet trick jag kör i jakten på kjoltyg.

It´s getting better

Dåligt med fredagen 28/3:
- Jag blev utslängd från rättegången jag skulle skriva en artikel om, pga. platsbrist. Lite ledsamt att se att det kommer fler besökare till en kriminell snorunges rättegång, än vad det skulle komma till min begravning.
- Jag lyckades ta fel buss när jag skulle till universitetet efter den misslyckade rättegången, vilket resulterade i att jag satt och glodde in i en skog i en halvtimme. Tror dock att jag hörde en hackspett. Naturupplevelse. Wow.

Bra med fredagen 28/3
- Köpte skivan “Psychological Warfare Technology Systems” med Terror Against Terror. En jävligt fin överraskning.
- Köpte en turnéaffisch med The Cramps från Fryshuset 1991. Den var i mycket gott skick och kostade mig endast 50 kr.

Börjar nu identifiera mig med modebloggarna som söker tröst i att inhandla döda ting. Snart kommer jag väl även att posera besinningslöst på den här gudsförgätna sidan. (Nej, så dåligt mår jag inte psykiskt)

Konstigast med fredagen 28/3
Konversationen med en okänd man utanför skivbutiken.
- Du, det här funkar nog bra som slide!
- VA?
- Funkar som slide!
- Slide?
- Ja, när man spelar gitarr vet du!
Tittade på honom och såg att han stoppat fingret i en avslagen flaskhals.
- Ok, men du kanske kommer att skada dig!
- Jo, det är väl nackdelen.

Och sen så var det inte så mycket mer med det.

Fuck it

Idag är en sån dag när det där med utbildning känns trist. Borde plugga, borde skriva. Men det gör jag inte, sitter istället och glor. Funderar på dumheter och strunt. Varför ska man försöka spela ball genom att plugga på universitet? Borde väl nöja sig med att harva runt på Samhall, supa på helgerna, skaffa sig en medioker flickvän och dra till Mallorca på semestern. Fan.
Nu åker jag till bolaget istället. Ha en häftig fredag, kids.

Faster pussycat

Tänkte kanske inte helt oväntat på sex idag. Samlag. Alltså att älska med någon man tycker om, inte ett blint fylleknull på en mörk bakgård (det skulle ju i och för sig också funka, men det blir ju så jävla dyrt). Men så spelades följande dialog upp i mitt huvud, som känns alltför bekant och tyvärr är mer regel än undantag.

- Oh fan, du förlåt.
- Vadå, säg inte att du är klar?
- Typ.
- Men herregud, jaja, du klarade nästan en minut den här gången. Det var ju bra!
- Du är ironisk nu va?
- Men det är väl klart att jag är, idiot!
- Ok.
- Du är värre än en tonåring. Vart kom du förresten?
- Eh...
- Men jag sa ju till dig innan att inte komma i mig, du vet ju att jag inte käkar piller nu!!!
- Men alltså... jag hann liksom inte.
- Oh fy fan...
- Men gråt inte
- Vad ska jag annars göra, tänk om jag är gravid.
- Såja, låt mig torka bort tårarna.
- AAJ, du petade mig i ögat.
- Förlåt gumman.
- Du hade ju för fan sperma på fingrarna, fan vad det svider!
- Vill du ha massage?
- Nej, gå hem istället.
- Jag älskar dig hjärtat.
- Men gå för fan. Gååå!

Det där med samlag kändes inte längre så intressant.

Hurricane fighter plane

Jag börjar må lite bättre från förkylningen. Det som jag trodde var förkylning i alla fall. Kolja misstänkte att jag skulle ha dragit på mig tysk klamydia från Berlin. Så nu ett par tre dagar har jag varit övertygad om att det har varit tysk klamydia som fått min näsa att rinna och min hals att svida. Och det är nog så. Det måste ha varit flygvärdinnan på planet hem som smittade mig. När jag satt där, bakfull som ett jävla as och glorifierade döden och bara ville ha en klapp på axeln. Jag böjde mig alltså ut i gången för att komma åt hennes höft med min arm, desperat efter kroppskontakt, när hon smittade mig.
Det är fan helt stört att människor som bara kastar klamydia runt omkring sig får gå lösa tycker jag.

Nu ska jag lyssna på Alien Sex Fiend och dansa med mig själv.

Working 9 to 5

Gjorde comeback på Samhall idag.
Tillfälligt.
Hade väntat mig ryggdunkar, kanske en öl och lite konfetti.
Ja, att det i alla fall på något sätt skulle firas att mästaren var tillbaka.
Men icke. Gled ut på lagret imorse när jag kom, för att stå där och röka, snacka sport och lite lätt manligt sparka på en lastpall eller två.
- Wayne, du tar kassan, sa chefen.
- Va?
- Du tar kassan, gå dit och ställ dig, vi öppnar nu.
- Degraderar du mig till kärringarbetet?
- Tjafsa inte nu.
- Innan årsskiftet ska jag ge din fru 9 cm styv kärlek, det kan du skriva upp.
- Vad sa du nu?
- Ingenting.

Och i kassan fick jag stå sur som fan och lyssna på kundernas gnäll.
- Usch, vilket väder det är...
- Mmm...
- Det är verkligen bedrövligt...
- Mmm...
- Att det snöar nu...
- Mmm...
- Det ska ju vara vår...
- Men ta för fan och håll käft, betala och dra! Jag hoppas fan att du halkar och bryter lårbenshalsen i snöslasket, men ramla inte när jag ser, för jag orkar inte ta hand om något jävla kadaver idag!

Jag förstår inte hur svårt det ska vara. Är det någon oskriven jävla regel på att det alltid ska kallpratas om vädret? Eller att det ska kallpratas överhuvudtaget? Hej, tack och hej då räcker gott och väl.

Sedan kom en kvinna med ett barn.
- Mamma, vem är farbrorn?
- Farbrorn jobbar här, sa mamman med överdrivet gullig röst till sitt barn och gav mig en blick som sa “är han inte mysig?”.
Min blick sa “hälsa ungjäveln att jag inte bara jobbar här, jag kan även bli hans baneman”.

Sedan skulle barnet få lägga upp varorna på kassabandet. Skitbra idé att låta ett två äpplen högt barn försöka bemästra något som är 124 gånger så stort.

Jag kan till viss del förstå att ni föräldrar tycker om era barn. Men va fan ingen jävel, varken kunder eller personal, tycker att det är sött eller kul att titta på era ångestframkallande avkommor som med gråten i halsen ska slänga upp ett paket flingor på bandet.

Åk hem, bygg en liten koja med en kiosk under hallmattan och lek där.

Trots att jag sista halvtimmen med tvivelaktiga ursäkter cirkulerade runt stämpelklockan (den sitter passande nog utanför damernas omklädningsrum) lyckades jag ändå missa bussjäveln hemåt. Bestämde mig för att gå.
Det var dumt.
Det började att skava mellan skinkorna.
Gick och kallpratade med mig själv och gnällde på vädret, och på borgarna som tvingar en att jobba för att kunna leva.
Hittade ett ensamt och grusigt tuggummi i jackfickan. Efter moget övervägande bestämde jag mig för att börja knapra på det, i hopp om att få bort den bittra smak av apati inför livet i munnen.
Det hjälpte inte.

Hounds upon the hare

Jag ser hur han springer. Hur han vänder sig om och blottar rädslan i sina ögon. Jag står känslokallt och tittar, sedan släpper jag hundarna. Hundarna är snabbt ifatt honom och sliter hans äckliga kropp i stycken. För att försäkra mig om att han verkligen är död går jag fram och osäkrar mitt gevär. Med två skott blåser jag skallen av den jäveln. Det är blod och hjärnsubstans på mina sneakers när jag kopplar hundarna och går därifrån.
Aldrig mer, tänker jag, aldrig mer kan du hota mig i mina mardrömmar. Eller gnaga på tulpanlökarna jag satte ifjol.
Aldrig mer, påskharen, aldrig mer.

Once upon the cross

Långfredagen.
För väldigt många år sedan led Jesus idag.
Jag minns när jag var liten. Då skulle man sitta rakryggad på en pall hela dagen och tänka på Jesus smärta. Och hade man den minsta antydan till ett leende på läpparna så kom mor och sopade till en med en mattpiska i ansiktet.
“Gråt blod för Jesus, han dog för DINA synders skull!”.
Och där satt man, 4 år, och försökte gråta blod för alla de synder man hunnit begå. Men eftersom det inte kom blod från ögonen, utan bara simpla tårar, så fick man vända andra kinden till för en ny hurring.
Ja, fy fan, det var tufft i folkhemmet på 80-talet.

Nu för tiden är det inte så. Förutom att bolaget är stängt, och lite annat tjafs, så fungerar samhället som vanligt. Ingen bryr sig längre. Det skrattas, kopuleras, brottas och slappas som vilken dag som helst.
Det är en skrämmande utveckling där våra kristna grundvärderingar är som bortblåsta.
När man nu för tiden för Jesus på tal i sociala sammanhang så fnyser människor “Jesus? Jaha, den där jävla oäktingen i särk”.
Som en liten protest mot bristande respekt inför kristendomen, och i sympati med Jesus, så klär jag idag av mig naken.
Jag sätter en törnekrona på mitt huvud och virar ett örngott runt mina höfter. Sedan går jag bort mot kullen till väster. Där låter jag tolv polska eunucker fästa mig på ett 6x12 meter hemmasnickrat kors.
Förlåt mig, förlåt oss.
Hör bön!
Hör bön!

City sickness

Jaha, då var man hemma från semestern. Med nypiskad kropp och själ. Orkar inte gå in på detaljer men det blev mycket promenerande och öldrickande. Ibland i kombination. Shoppandet resulterade i att jag har med mig hem:
Ett vykort, med en prostituerad kvinna som motiv
En tom vattenflaska
En kondom
Kondomen var en present från Soda som lyckades trycka på fel knapp när han skulle köpa cigg i en automat. Varken han eller jag trodde väl egentligen inte att jag skulle få användning för den. Vilket stämde. Livet är hårt ibland. Men kul.
Nu är det snart påsk, och det är bra. Det är skönt att få sminka upp sig lite ibland utan att bli ifrågasatt.

Edit:
Kondomen har nu vid lite närmare granskning visat sig vara cigarettrullpapper.
Hej då till den lyxrunken. Fan.

Awake at the wall

Ja fy fan, vi drar till Berlin nu.
Jag och Soda.
Där ska jag akta mig för köpeknull, kanyler och övervintrade nazister.
Målet är som vanligt när kommungränsen lämnas att aldrig återvända. Förhoppningsvis skriver jag nästa blogginlägg från en vindsvåning i Prenzlauer Berg där en mörk kvinna smeker min rygg. Vi får se.
Ska i alla fall köpa en tuff smäck för några ynka åjro till Hotty.
Farväl, era otäcka djävlar och blodsugare.

See you in hell

Hej The Ark
Jag har haft en dålig tisdag. Dagen blev inte bättre av att jag såg dig på tv förut. Jag tycker inte om dig för du är dum. Det är nog ditt fel att kycklingen som jag åt till middag smakade helvete. Och att såsen skar sig. Du borde inte få spela musik och han som sjunger i dig borde klippa sig. Om du slutade spela musik så kanske vi kunde få fred på jorden och alla barnen kunde vara lyckliga.
Hej då från
Wayne Nilsson

Nothing but a bitch

Det har kommit till min kännedom att Natalie skickat samma mail till ungefär hela Internet. Och det är väldigt många människor som använder Internet, säkert över 12000. Jag känner mig kränkt, lurad och ledsen. Min första tanke var att slå ihjäl henne, men våld är inte riktigt min grej samtidigt som konsekvenserna av det kanske inte ser så bra ut i CV:et. Så jag nöjer mig med att dumpa horan.

Some kind of stranger

När jag var som mest övertygad om att jag skulle få vandra ensam genom livet med kronisk tennisarmbåge som följd av det tvångsmässiga onanerandet så damp det ner ett mail.
“Hey there I think your hot I saw your pic online on dating profile add me to msn messnger to chat natalieca8@hotmail.com”.
Gosse va smickrad jag blev.
Och kär förstås.
Jag vet visserligen inte vem hon är och vad det är för datumsprofil har jag inte en aning om. Men hon tycker att jag är het, och det räcker. Jag har dock dragit slutsatsen att hon heter Natalie. Det där ca8 hoppas jag inte syftar på hennes ålder, för sånt där är olagligt. Och eftersom jag är relativt nervsvag (särskilt idag på bakfyllan) så orkar jag inte leva som en outlaw. Tanken att Natalie skulle vara förståndshandikappad har förstås slagit mig. Eller att det skulle vara spam, men det tror jag inte.
Det här handlar om äkta kärlek. Sån man ser på film eller läser om med mysballe i Harlequin-böcker. Jag har fjärilar i magen och känner mig hög på livet. Äntligen lite kärlek och lycka. Funderar på hur många barn Natalie vill ha. Och om hon förespråkar höstbröllop precis som jag. Spelar ingen roll egentligen, det som räknas är att jag skaffat tjej.
Wayne + Natalie = jävligt sant

Om Natalie verkligen älskar mig så har hon ett öppet sinne och accepterar mig för den jag innerst inne vill vara.

You can never hold back spring

Jag hade nästan sex tidigare idag. Det hände på gymmet när jag låg och gned mig mot en pilatesboll. Ok, det kanske inte riktigt kan räknas som sex, men man får ju ändå vara glad åt det lilla i vardagen. Förutom att besudla en pilatesboll så hann jag även med att irritera mig på andra gymbesökare. Till exempel den där tjejen som prompt skulle fjanta runt med sin mobil. Eller hon med axlarna fulla av acne som ändå hade ett linne på sig. Visa lite respekt för fan. En man gick runt i kamouflagebyxor och skärp! Hur tänkte han där? Jag ville påpeka att han skulle ge fan i att gå runt och försöka vara hemlig, för alla såg honom ändå. Men han verkade labil och stark så jag lät honom vara.
Efter gymmet åkte jag hem och duschade. Tillagade sedan en fransk omelett. Enligt kokboken består en fransk omelett av ägg, salt och vatten. En vanlig omelett alltså. Men det låter mer gourmetaktigt att säga fransk omelett istället för bara omelett. Tänkte lyxa till omeletten en aning genom att slänga i tryffel. Men kanske inte helt oväntat så hade jag ingen tryffel hemma. Hittade däremot en burk med champinjoner, men jag hann inte få upp burkjäveln innan det började lukta bränt.
Men det finns ändå hopp om livet.
Solen skiner och det är dags att ta vara på den begynnande värmen. Det gäller att passa på, för efter midsommar är jag förmodligen less på värmen och ljuset och romantiserar regniga höstkvällar liggandes med mig själv under en filt. Men just nu känns det bra, och det dröjer inte länge förrän man står utanför den lokala pizzerian och glor i bar överkropp och avklippta jeansshorts med händerna i sidorna samtidigt som magen sensuellt hänger över livremmen. Fuck yeah!
Nu ska jag dricka kaffe i solen, jag vågar mig inte ut på balkongen eftersom jag är lite rädd för pundaren till granne. Så jag öppnar dörren lite och sitter i lägenheten, det får duga nu när jag är nykter.

Too old too cold

Stackars tjej som är så ung och går på cellgiftsbehandling. Så tänkte jag när jag såg henne på bussen, hennes hår hängde i tussar på huvudet. Sedan reste hon sig för att gå av och jag såg då att hon var klädd i grova kängor, trasiga strumpbyxor, lite kedjor och annat krafs.
Oh fan, hon har inte cancer, hon är bara en sån där punkare.
Och det var väl inte mycket mer än så egentligen förutom att jag reagerade på mina egna ord - en sån där punkare! Va fan? Jag fick det svart på vitt att jag börjar bli gammal. Helvete.
Även om tunnhårigheten och stelheten tyder på åldrande så blev jag ändå förvånad (jag har för övrigt en mycket schizofren kropp med glest hår och klimakteriesvettningar samtidigt som jag berikats med flottig hy som på en 13-åring, en mycket dålig kombination som inte är att rekommendera). Men jag borde väl kanske inte oroa mig. I alla fall inte gnälla. Jag är för fan endast 26 år ung och man är ju inte äldre än vad man gör sig som något jävla geni/fyllo sa. Och hamnar man inte i Guinness Rekordbok som världens äldsta människa så vet man att det alltid finns någon annan jävel som har det värre. Så fuck it.
Angående tjejen på bussen - För att återfå min självrespekt ville jag instinktivt rusa efter henne och fråga om vi skulle sätta oss på nån skabbig parkbänk, svepa ett flak folköl och lyssna på Anti Cimex tillsammans.
Men det gav jag fan i för jag hade ett möte inbokat på banken.

Free at last

Jesus Kristus, det är dags att säga farväl.
Du och din far har svikit mig för sista gången. Ni kan dra åt helvete båda två.
Vättar och krymplingar uträttar förmodligen större underverk. Att slippa er kommer bli en otrolig befrielse, nu kan jag till exempel ge fan i att sopsortera utan dåligt samvete. Jag gör precis som jag vill i fortsättningen. Så det så. Eat my fuck!