måndag, april 21, 2008

Take me to your heaven

När man som jag haltar omkring inför döden och har mardrömmar om nålar i knäskålar och endast kan ta del av våren genom en glipa i persiennen så lär man sig uppskatta de små sakerna i vardagen. Till exempel att vattnet inte kokar över när pastan tillagas. Då blir man nöjd. Och när man senare sätter sig i soffan för att äta och lyckas tajma in ett avsnitt av Sjunde Himlen. Ja då är lyckan total. Sjunde Himlen, eller 7th Heaven som det heter på utrikiska, är en mycket fin serie där moral och gott leverne värderas högt. Ungdomarna får lära sig att tala sanning inför sina föräldrar och inte ha en promiskuös livsstil.

Nu när jag tänker efter så inser jag att jag egentligen har lite svårt för serien. Störiga jävla ungar som pumpas fulla steroider så att de växer snabbare. Och när de blivit 12 år äldre på en säsong så slängs det in ett otäckt tvillingpar som helt saknar talang inför skådespeleriets ädla konst. Och den där hunden orkar jag inte ens kommentera ordentligt. Att det propageras för ett återhållsamt sexliv gillar jag nog bara därför att jag själv inte får knulla runt.
Ja va fan, nu går jag och lägger mig och stirrar i taket istället. Hej då.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Eller hur att just tvillingarna suger extra mycket! Precis vad jag alltid tyckt. Jag har ångrat mig, tycker att vi osäger upp bekantskapen. Är det okej?

Yvette sa...

Jag är försiktig med att hata osv, men det här är en av dom få teveserierna som jag intensivt hatar!

Wayne sa...

Sofia S: Det är ok. Har varit tomt. Drömde om dig häromnatten. Du cyklade, jag halvsprang bredvid. Sedan lånade jag cykeln (det var en sån racercykel med smala däck) och fick punktering direkt. Då blev du sur och stack därifrån.
Du kan väl slå upp vad det där betyder i något drömlexikon. Kanske något allvarligt.

Yvette: Det kanske är därför det är så svårt att sluta titta.

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...

Har inte följt serien så noga de senaste åren. Men nu när jag har en rejält stukad fot och kommer stifta än mer bekantskap med soffan så ska jag kolla in de där små kräken.

Anonym sa...

Att reparera en cykel betyder oväntad framgång. Att få punktering bör väl då vara motsatsen. Om man tänker logiskt alltså, men hur kul är det? Däremot har min cykel just gått sönder (dock ej the racer kind), vilket sammanträffande.