måndag, april 21, 2008

Take me to your heaven

När man som jag haltar omkring inför döden och har mardrömmar om nålar i knäskålar och endast kan ta del av våren genom en glipa i persiennen så lär man sig uppskatta de små sakerna i vardagen. Till exempel att vattnet inte kokar över när pastan tillagas. Då blir man nöjd. Och när man senare sätter sig i soffan för att äta och lyckas tajma in ett avsnitt av Sjunde Himlen. Ja då är lyckan total. Sjunde Himlen, eller 7th Heaven som det heter på utrikiska, är en mycket fin serie där moral och gott leverne värderas högt. Ungdomarna får lära sig att tala sanning inför sina föräldrar och inte ha en promiskuös livsstil.

Nu när jag tänker efter så inser jag att jag egentligen har lite svårt för serien. Störiga jävla ungar som pumpas fulla steroider så att de växer snabbare. Och när de blivit 12 år äldre på en säsong så slängs det in ett otäckt tvillingpar som helt saknar talang inför skådespeleriets ädla konst. Och den där hunden orkar jag inte ens kommentera ordentligt. Att det propageras för ett återhållsamt sexliv gillar jag nog bara därför att jag själv inte får knulla runt.
Ja va fan, nu går jag och lägger mig och stirrar i taket istället. Hej då.

söndag, april 20, 2008

Wouldn´t that be groovy

Har spenderat helgen hos min mor. Där har jag rehabiliteringstränat mitt knä, det vill säga, bara legat på soffan. Och när jag inte legat på soffan så har jag suttit vid köksfönstret och löst korsord. Triumferande har jag ropat på mor när jag löst dem.
- Men det här är ju barnkorsordet igen.
- Ja vadå då? Jag har ju suddat ut det jag skrev förut, alltså har jag klarat det igen.
- Mm... du är jätteduktig.


Igår kväll kollade jag på dokumentären Punk Attitude på SVT. Inte direkt något revolutionerande som kom fram, men helt klart sevärd. Störde mig dock på att jag var så ung på den tiden. Ifrågasatte min mors beslut att inte föda mig tidigare, typ 1959. Hon drog till med något i stil med att hon själv var 7 år då.
Herregud, hon måste lära sig att kunna argumentera i en diskussion. Så istället för att se Sisters of Mercy, Cure, Cramps, Siouxsie and the Banshees, Birthday Party eller va fan som helst i början på 80-talet, så satt man i trädgården och käkade jord med kissiga blöjor. Fan.
Nu för tiden har man möjlighet att se Takida, Brolle Jr eller The Sounds live. Det är kul att vara med när det händer så att säga.

Nu är jag hemma i alla fall. Söker efter en personlig assistent på nätet, men hittar inget vettigt när jag googlar på: lättklädd billig personlig assistent. Däremot hittade jag den här på Blocket.

Underbart, den kostar visserligen 15 lök, så Eurotrash 2008-resan med de andra efterblivna kan vara i farozonen. Men det kan det vara värt, för jag kan verkligen se mig själv sladdandes omkring i den här i bar överkropp utanför bolaget. Med några vinare och en ambrosiakaka i korgen.
Kanske möta någon gammal flickvän att vara tuff inför.
- Det här trodde du inte va? Att killen du lämnade bland annat för att han inte skaffade körkort skulle glida runt i det här vrålåket!!
För att sedan rakryggat glida vidare utan att vända sig om (men förmodligen ha en tår i ögat).


Tror även att det här kan en riktigt bra brudmagnet. Kanske träffar jag mitt livs kärlek. Hon kan sitta bakom mig med sina armar om min hals, viskandes amorösa budskap.
Vi drar i solnedgången.
Mot kontinenten.
Mot horisonten.
Inget kan stoppa oss.
Tillsammans ska vi erövra världen.
Rullandes mot lyckan i 15 km/h.

torsdag, april 17, 2008

Poor loser

Gasbinda till salu!
Gasbindan är i mycket gott skick, endast använd i 48 timmar. Den har bara varit lindad runt mitt knä, alltså inga konstigheter.
Passar perfekt för dig som kanske inte tycker att dina barn är tillräckligt estetiskt tilltalande, bara att vira runt huvudet på ungarna på allmän plats.
Passar även bra för dig som har tröttnat på sexlivet med din partner. Vira bara gasbindan runt armen och hänvisa till "skadan" när det ska börja nojsas. Känner du dig ändå lite pilsk kan du hävda att du ändå kan ta emot oralsex, men att det under de medicinska omständigheterna är helt omöjligt att ge.
Gasbindan kan säkert också användas på något slags djur.


Pris: 50 kr, eller högstbjudande.
Pengarna kommer att gå oavkortat till mig, och inte till några skrämda barn eller läkare som inte kan sätta gränser.
Endast seriösa svar tack.

onsdag, april 16, 2008

Insane in the brain

Ni vet sådana där människor som beskriver sig själva som “galna” eller “crazy”, ja, de är ju ett gäng jävla idioter.
Visserligen vet jag inte hur många av dem som är över 15 år i och för sig. Men nu har jag i vilket fall som helst hakat på trenden.


- Hej jag heter Wayne och är en kille på 26 jordsnurr och är helt jävla galen. Jag gillar tjejer, disco, djur och sport.


Varför då så galen helt plötsligt?


Jo därför att... håll i er nu... i mitt kök har jag en burk som det står “Kaffe” på. Tanken är alltså att man ska fylla den med kaffe. Men jag har istället fyllt den med... RIS!

Billigt jävla fittris från affären med gammal köttfärs!!

Aaah fan va jävla sjuk jag är!
Tänk när/om någon kommer och får se det här. Kan ju bara tänka mig reaktionerna, de kommer ju skratta så att tårarna står som spön i backen och slå sig för knäna och säga - Wayne, du är ju så härligt störd.

Känns så härligt att ibland bara få släppa vardagens förpliktelser med opponeringar och elände och bara gå fucking mental! Bara go bananas liksom, som den åldrade pubbeungen Linda Skugge skulle ha sagt.



Eat my fuck!

tisdag, april 15, 2008

The needle and the damage done

Efter en sömnlös natt fylld av pina, stånkanden och svordomar bar det imorse vid 7-tiden av till akuten med det där jävla knäet. Jag bestämde mig för att ta mig dit när jag inatt skulle upp och pissa. En sträcka på två meter avverkades på 20 minuter.

Och på akuten fick jag sitta och glo.
Sedan fick jag ligga och glo.

Efter tre timmar kom en grekisk läkare och en finlandssvensk tonåring till sköterska. Kommunikationen dem emellan klaffade väl inte alltid, så ibland fick jag medla. Dr.Zorba klämde i två minuter och konstaterade att jag hade ont.
Oh fan.

Sedan fick jag sitta och glo.

Och glo. På en deprimerande omgivning med pensionärer som skrek som katter och en tonåring som åkte in på sin första överdos.
Sedan blev jag röntgad.

Sedan fick jag sitta och glo.

Vid 13-snåret blev jag inkallad till Dr.Zorba och Mumintrollet.
- Vi ska tömma ditt knä på vätska.
- Va?
- Vi ska tömma ditt knä på vätska, förhoppningsvis är det inget blod eller fettpärlor(?!) i vätskan.
- Hur då?
- Med en nål.
- Öööh... ok... Kommer det att göra ont?
- Ja. (psykologisk miss nr.1)

Dödsångesten gjorde sig påmind när jag kravlade mig upp på britsen. Dr.Zorba tryckte in nålen, som var lika stor som en bensinslang, i mitt arma knä.
- Oj, det här var inte bra.
- Vadå?
- Det kommer bara blod.
(psykologisk miss nr.2)

Och när jag likt matadoren i Tjuren Ferdinand slet mitt bröst och kved och svettades och svor där på den pappersklädda britsen hörde jag Mumintrollet säga:
- Jaa, det här gör verkligen ooont! (psykologisk miss nr.3)

När allt var över och jag återigen vågade öppna ögonen stod Dr.Zorba och plaskade med mitt blod i en skål vilket gjorde mig illamående. Han sa en gång till att det inte var bra med allt blod och att jag förmodligen hade problem med korsbandet. Han skulle boka in mig hos en knäkirurg inom kort. Jag ville säga att sket i vilket bara jag fick gå därifrån. Men det gjorde jag inte. Istället tog jag Dr.Zorbas hand och tackade för att jag kunde böja mitt ben igen.

Jag blev beordrad kryckor i två veckor och Ipren 400 tre gånger om dagen under den perioden. Att jag kommer se ut som en krympling kan jag ta, spelar liksom ingen roll ändå. Men att jag inte fick ut några receptbelagda piller irriterar mig som fan. Ipren 400!! Det trycker man ju i sig en karta varje söndag för helvete. Jag som hade räknat med att vara lite soft i några veckor. Men icke.
En annan sak som irriterar mig är den regelvidriga marknadsföringen sjukvården använder sig av på Internet och i diverse filmer.
Jag kunde inte se en enda sjuksyrra i liknande kläder.


måndag, april 14, 2008

Here comes the pain

Jaha, då har man sett Dalarna igen då. Och det var precis som senast vackert. Likt elaka troll förtärde vi alkohol, vilket nu i efterhand fortfarande känns. Jag fick aldrig möjlighet att skydda ungdomarna mot farliga björnar. Däremot skymtades det ett rådjur. Ett mycket stort rådjur, säkert 50 centimeter bred mellan ögonen, men eftersom Närkingen hade på sig jakthatten så sprang rådjuret innan jag behövde ingripa.
För övrigt så kan jag meddela att jag nästan är tillbaka på banan när det gäller kvinnor. Men det där är jävligt vaga minnen, så jag inte återge några detaljer.


Idag så har det återigen spelats innebandy. 45 sekunder in i matchen så föll jag i golvet och lyckades på något sätt vrida knäskålen. När jag låg på golvet i ofantliga smärtor, rabblandes diverse könsord och med livet passerandes i revy, tyckte jag mig höra från en lagkamrat - Fan va skönt om vi slipper den där jäveln nu.
Och med mig på bänken så presterade laget en mycket bra match och visade prov på hög moral. Vi vann med 5-4.

Så nu sitter jag här med en knäskål stor som en badboll och funderar på om det kan fixas någon slags hemtjänst till avdankad idrottshjälte. Helvete, det skulle ha satsats på spriten istället för på sporten. Sådan här fysisk smärta har jag aldrig haft en hård helg.
Jaja, nu ska jag försöka börja ta mig mot köket om det ska bli någon kvällsmat innan midnatt.

onsdag, april 09, 2008

Head like a hole

Efter närmare tolv timmar i skolan är jag just nu segare än vanligt i döskallen. Och just därför känns det relevant att skriva ett blogginlägg (att skaffa ett liv ska snart ligga överst på prioritetslistan).
Jaja, imorgon åker jag till Dalarna med fyra ungdomar. Det ska bli skönt. Eftersom jag är äldst i ressällskapet känner jag ett ansvar för att skydda gruppen mot blodtörstiga och labila djur. Och med blodtörstiga och labila djur menar jag inte kvinnor, utan björnar och sånt där. Jag har ett badmintonracket som jag funderar på att ta med som vapen.
Annars ska vi nog mest dricka öl och hugga ved i bara överkroppar, försöka bli män så att säga.
Målet är som vanligt när kommungränsen lämnas att aldrig återvända, så nästa inlägg skrivs förhoppningsvis från en vedbod.
Hej då för några dagar, till er tre som läser det här.

tisdag, april 08, 2008

Dirty deeds done dirt cheap

Precis när skavsåren på tårna slutat blöda och när ryggen återigen gått att räta ut i fullt läge var det igår dags för en modern sekulariserad form av späkning igen.
Innebandy alltså.
Till skillnad från förra veckan då vi stiligt vann våra två matcher, blev gårdagens resultat mindre tillfredställande. Två förluster, och miserabelt spel av undertecknad (nu har visserligen mina insatser inte ett skit med att göra om laget spelar bra eller inte). Så igår kväll när jag lade mig var jag mållös, talanglös och fittlös. Tyvärr var jag inte aningslös om livets grymheter när John Blund sövde mig.

Idag har jag spenderat hela dagen på universitetets bibliotek för att slutföra två inlämningsuppgifter. Dagen började surt när jag sömndrucket satt vid datorn och spillde kaffe på byxorna.
Sedan hörde jag glädjefyllda rop från en kille. Nyfiket tittade jag dit och hoppades på att två nakna tjejer skulle brottas på golvet. Så var inte fallet. Jag såg ingenting, förutom killen som ropat. Han tog upp sin mobil.
- Ja, hallå det är [infoga valfritt dumt namn här]. Har du sett eller?? Takida kommer till Peace and Love!! Fattar du?!! TAAAKIIIIIDA kommer till Peace and Love. Måste fan dit nu!

Jag kan inte riktigt i skrift återge all denna ohyggliga aggression jag kände just då. Blir fortfarande förbannad när jag nu, cirka 8 timmar senare, tänker på det. Killen var i min ålder och måste förmodligen ha haft en strängt religiös uppväxt, och när han nu vid 25+ äntligen brutit sig loss från Faderns kätting ska ha väl revoltera. Åh fy fan. Andra alternativ till att han lyssnar på Takida och upplever sitt livs höjdpunkt när de kommer till Peace and Love kan vara:
- Han är helt jävla dum i huvet, rent allmänt.
- Han vill knulla småtjejer.
- En kombination av ovanstående.

Sedan lyckades en flock lärarstudenter irritera mig med en jävla gruppuppgift. På mycket hög volym, och med hemska dialekter, diskuterades det huruvida dans var bra för barn eller ej. Tjejerna bland lärarstudenterna såg som ut som stryk, vilket störde mig ännu mer. Jag ville förklara min syn på dansande barn, men det gav jag fan i.

Nåja, dagen fick ett bra slut ändå. Uppgifterna lämnades in och när jag sedan besökte mataffären som säljer gammal köttfärs och har glädjeflickor på lagret så kom jag undan billigt. Köpte ett fyrpack Guinness och betalade 16,50kr för kalaset. Antingen så var snubben i kassan inte helt med i matchen. Eller så noterade han att det var alldeles för jävla billigt men orkade inte tjafsa eller bry sig. Jag hade nog gjort likadant själv.

Nu ska jag dricka öl, kolla på fotboll och hetsäta oliver.
Eat my fuck!!

söndag, april 06, 2008

Most likely you go your way and I´ll go mine

Det är nog slut nu.

Förhållandet mellan mig och den vackra som kommer från ett annat land. Förhållandet som tog fart i höstas, för att sedan ligga lite på is några månader.

Men nu i veckan återuppstod det igen. Då hon satt vid en dator nån meter bakom mig. Jag höll på att drabbas av kronisk nackspärr när jag hela tiden fick vända mig om för att spana in det vackra håret och den vackra ryggen. Att hon sedan blängde på mig när hon skulle gå tycker jag är oväsentligt. Jag blev återigen kär. Det är helt otroligt att så mycket skönhet kan vara förpackad i en enda människa. Helt makalöst. Hade jag trott på tomtar och troll och på borgarnas politik så jag nog skrivit något om hennes aura också, men det ger jag fan i.


Vissa illasinnade personer har sagt att det inte kan räknas som ett riktigt förhållande. Eftersom vi aldrig pratat med varandra och för att jag inte ens vet vad hon heter. Men det kan det visst det, för jag är duktig på att bygga upp illusioner och luftslott. Visserligen så visar sig illusionerna ofta vara ömtåliga, och luftslotten rena svartbyggen som snabbt måste jämnas med marken. Imorse var jag till exempel helt övertygad om jag skulle hitta en fin hund i lägenheten när jag kom ut från duschen. Men det fanns givetvis ingen hund som kunde bli min vän där.


Men ändå.

Så länge det finns hopp, så finns det liv.

Men nu är snart hoppet ute.

Det är nog som sagt slut nu.

För att för någon timme sedan när jag och Soda gick från mataffären mötte vi henne (notera att jag ej skrev ut namnet på mataffären, för till skillnad från de kommersiella bloggarna så drar inte den här skräpsidan in en enda krona. Men jag kan i alla fall säga att det var den där kedjan som säljer gammal köttfärs och tillhandahåller glädjekvinnor på lagret). Vi mötte henne i sällskap med, inte bara en, utan två män (egentligen vill jag kalla dem annat än män, men jag försöker ibland vara storsint). Det högg i vilket fall till i hjärtat. Att klara av att försöka bemästra en överman i kärlekens smutsiga spel hade jag kanske orkat med. Men inte två. Jag blev minst sagt lite överraskad, för jag trodde verkligen inte att hon levde i något sorts jävla ménage à trois.
Trist att det skulle sluta så här.
Nu går jag och lägger mig för jag kan nästan inte se skärmen eftersom detta skrivs med sorg i ögonen.
God natt livet.
Hej då kärleken.

fredag, april 04, 2008

The way it is

Jaha ja, nu är det sommartid på klockan och vår i almanackan. Och vår är ju kul. Ända tills man beger sig allmänna platser och får se eländet med de nykära paren.
Självkänslan kan ju få en käftsmäll för mindre.
Det är som att delta i ett perverst och avancerat förspel när man får sicksacka mellan hopslingrade turturduvor som hämningslöst slickar varandras gomsegel. Jag kan fan sätta en slant på att de även följer med varandra på toaletten.
- Älskling, jag är klar nu.
- Åh va söt du är. Ska jag torka dig nu?
- Klart du ska, min lille pluttinuttsötis!
- Åh, det luktar hallon, hjärtat.
- Du är så öm när du torkar mig. Ska vi eskimåpussas nu?
- Ja, min supersöta gullegris, nu ska vi eskimåpussas!


Ok, jag kanske överdrev lite där.
Det finns väl ingen jävel som eskimåpussas 2008?

Själv ska jag möta våren genom att hålla handen med mig själv. Eller kanske på ett coolt ungdomligt sätt, genom att ligga utslagen i en prunkande rosenbuske med en limpåse över ansiktet. Vi får se, det står mellan den egna handen och limmet.

För övrigt ser jag fram emot en härlig helg med en insats på Samhall, studier och tvättstugan.
Hell Yeah!
Nu ska jag i alla fall fira att det är fredag med att lyssna på Dead Moon, dricka några folköl och raka döskallen.
Lite trist det där med att behöva raka huvet, och se ut som en kriminell jävla fitta till skinnskalle. Men men, det är min lott i livet det, och alla kan ju inte vara utrustade med ett lika fagert hårsvall som Michael Bolton.
Vi måste alla rätta oss efter Guds vilja. Glöm aldrig det.

torsdag, april 03, 2008

Godless

Befinner mig återigen i en bitter konflikt med Gud. Det hade underlättat stort för mig om den jäveln och hans typograf gett fan i att pumpa sig fulla med droger när de hittade på skapelseberättelsen.
Anledningen till det är jag ska försöka skriva en lättförståelig text riktad till efterblivna glin om just skapelsetjafset. Jävla flum. Hur svårt kan det ha varit med klarspråk så att även vi efterblivna äldre förstår?

tisdag, april 01, 2008

Don´t get funny with me

Hon: Du Wayne, vi ska ha fest på lördag. Vill du komma?
Jag: Ja, det vore roligt.
Hon: Haha, jag bara skoja.
Jag: Ok, det är ingen fest eller?
Hon: Jo det är klart det är, typ hela klassen ska dit. Men du är inte bjuden!
Jag: Jaha, ok.
Hon: April april liksom!
Jag: Mm...


Tonårsfnitter ekade i korridoren när hon skuttade därifrån.

måndag, mars 31, 2008

The boy done wrong again

Till tonerna av Björn Afzelius Tusen Bitar lade hon in en snus. Hennes mörka hår och ögon glittrade i stearinljusens sken och jag blev kär.
Men eftersom jag då endast sopat i mig två öl så fanns det ju ingen möjlighet att prata med henne. Och när jag senare insupit ordentligt med mod så gjorde jag väl förmodligen inte ett så speciellt charmigt intryck.

Jag trodde att tjejer gillade fulla killar?

Men jag försöker vända det här nederlaget till något positivt. Är ju ändå inne i ett jäkla stim nu. Med tanke på att jag faktiskt enligt uppgift dansade med en tjej för ca 2 månader sedan, och nu att jag i lördags då samtalade med en tjej är ju steg i rätt riktning. Fortsätter det så här så är det nog inte omöjligt att jag innan jul har fått kliva på.

Idag har jag spelat två innebandymatcher. Efter en snabb (nåja) rusch i först bytet var jag helt förstörd, och att knyta fast en hängsnara i en ribbstol kändes som ett vettigt alternativ. I slutet av matchen, vid ställningen 1-1, var vi hårt tillbakapressade. Ända tills jag i slutminuten steg fram och resolut satte 2-1, vilket även blev slutresultatet.
Andra matchen vann vi enkelt med 7-1 och jag tillförde inte ett jävla skit. Hasade mest omkring och hade ont i hjärtat. Hade en möjlighet att näta, men jag sköt ungefär fyra meter över mål. Jag skyller på att jag såg den blonda tjejen i vårt lag i ögonvrån i skottögonblicket. Och hennes byst distraherade mig.

Nu ska jag byta sängkläder. Ett simpelt försök att återfå någon slags värdighet.

lördag, mars 29, 2008

Give me a pigfoot & a bottle of beer

Nu ska jag iväg på 30-årskalas. Där ska jag dricka, dansa och svära. I alla fall dricka och svära.
Men först ska jag duscha, det är ett nytt litet trick jag kör i jakten på kjoltyg.

fredag, mars 28, 2008

It´s getting better

Dåligt med fredagen 28/3:
- Jag blev utslängd från rättegången jag skulle skriva en artikel om, pga. platsbrist. Lite ledsamt att se att det kommer fler besökare till en kriminell snorunges rättegång, än vad det skulle komma till min begravning.
- Jag lyckades ta fel buss när jag skulle till universitetet efter den misslyckade rättegången, vilket resulterade i att jag satt och glodde in i en skog i en halvtimme. Tror dock att jag hörde en hackspett. Naturupplevelse. Wow.


Bra med fredagen 28/3
- Köpte skivan “Psychological Warfare Technology Systems” med Terror Against Terror. En jävligt fin överraskning.
- Köpte en turnéaffisch med The Cramps från Fryshuset 1991. Den var i mycket gott skick och kostade mig endast 50 kr.

Börjar nu identifiera mig med modebloggarna som söker tröst i att inhandla döda ting. Snart kommer jag väl även att posera besinningslöst på den här gudsförgätna sidan. (Nej, så dåligt mår jag inte psykiskt)

Konstigast med fredagen 28/3
Konversationen med en okänd man utanför skivbutiken.
- Du, det här funkar nog bra som slide!
- VA?
- Funkar som slide!
- Slide?
- Ja, när man spelar gitarr vet du!
Tittade på honom och såg att han stoppat fingret i en avslagen flaskhals.
- Ok, men du kanske kommer att skada dig!
- Jo, det är väl nackdelen.


Och sen så var det inte så mycket mer med det.

Fuck it

Idag är en sån dag när det där med utbildning känns trist. Borde plugga, borde skriva. Men det gör jag inte, sitter istället och glor. Funderar på dumheter och strunt. Varför ska man försöka spela ball genom att plugga på universitet? Borde väl nöja sig med att harva runt på Samhall, supa på helgerna, skaffa sig en medioker flickvän och dra till Mallorca på semestern. Fan.
Nu åker jag till bolaget istället. Ha en häftig fredag, kids.

torsdag, mars 27, 2008

Faster pussycat

Tänkte kanske inte helt oväntat på sex idag. Samlag. Alltså att älska med någon man tycker om, inte ett blint fylleknull på en mörk bakgård (det skulle ju i och för sig också funka, men det blir ju så jävla dyrt). Men så spelades följande dialog upp i mitt huvud, som känns alltför bekant och tyvärr är mer regel än undantag.

- Oh fan, du förlåt.
- Vadå, säg inte att du är klar?
- Typ.
- Men herregud, jaja, du klarade nästan en minut den här gången. Det var ju bra!
- Du är ironisk nu va?
- Men det är väl klart att jag är, idiot!
- Ok.
- Du är värre än en tonåring. Vart kom du förresten?
- Eh...
- Men jag sa ju till dig innan att inte komma i mig, du vet ju att jag inte käkar piller nu!!!
- Men alltså... jag hann liksom inte.
- Oh fy fan...
- Men gråt inte
- Vad ska jag annars göra, tänk om jag är gravid.
- Såja, låt mig torka bort tårarna.
- AAJ, du petade mig i ögat.
- Förlåt gumman.
- Du hade ju för fan sperma på fingrarna, fan vad det svider!
- Vill du ha massage?
- Nej, gå hem istället.
- Jag älskar dig hjärtat.
- Men gå för fan. Gååå!


Det där med samlag kändes inte längre så intressant.

onsdag, mars 26, 2008

Hurricane fighter plane

Jag börjar må lite bättre från förkylningen. Det som jag trodde var förkylning i alla fall. Kolja misstänkte att jag skulle ha dragit på mig tysk klamydia från Berlin. Så nu ett par tre dagar har jag varit övertygad om att det har varit tysk klamydia som fått min näsa att rinna och min hals att svida. Och det är nog så. Det måste ha varit flygvärdinnan på planet hem som smittade mig. När jag satt där, bakfull som ett jävla as och glorifierade döden och bara ville ha en klapp på axeln. Jag böjde mig alltså ut i gången för att komma åt hennes höft med min arm, desperat efter kroppskontakt, när hon smittade mig.
Det är fan helt stört att människor som bara kastar klamydia runt omkring sig får gå lösa tycker jag.

Nu ska jag lyssna på Alien Sex Fiend och dansa med mig själv.

tisdag, mars 25, 2008

Working 9 to 5

Gjorde comeback på Samhall idag.
Tillfälligt.
Hade väntat mig ryggdunkar, kanske en öl och lite konfetti.
Ja, att det i alla fall på något sätt skulle firas att mästaren var tillbaka.
Men icke. Gled ut på lagret imorse när jag kom, för att stå där och röka, snacka sport och lite lätt manligt sparka på en lastpall eller två.
- Wayne, du tar kassan, sa chefen.
- Va?
- Du tar kassan, gå dit och ställ dig, vi öppnar nu.
- Degraderar du mig till kärringarbetet?
- Tjafsa inte nu.
- Innan årsskiftet ska jag ge din fru 9 cm styv kärlek, det kan du skriva upp.
- Vad sa du nu?
- Ingenting.


Och i kassan fick jag stå sur som fan och lyssna på kundernas gnäll.
- Usch, vilket väder det är...
- Mmm...
- Det är verkligen bedrövligt...
- Mmm...
- Att det snöar nu...
- Mmm...
- Det ska ju vara vår...
- Men ta för fan och håll käft, betala och dra! Jag hoppas fan att du halkar och bryter lårbenshalsen i snöslasket, men ramla inte när jag ser, för jag orkar inte ta hand om något jävla kadaver idag!

Jag förstår inte hur svårt det ska vara. Är det någon oskriven jävla regel på att det alltid ska kallpratas om vädret? Eller att det ska kallpratas överhuvudtaget? Hej, tack och hej då räcker gott och väl.

Sedan kom en kvinna med ett barn.
- Mamma, vem är farbrorn?
- Farbrorn jobbar här, sa mamman med överdrivet gullig röst till sitt barn och gav mig en blick som sa “är han inte mysig?”.
Min blick sa “hälsa ungjäveln att jag inte bara jobbar här, jag kan även bli hans baneman”.

Sedan skulle barnet få lägga upp varorna på kassabandet. Skitbra idé att låta ett två äpplen högt barn försöka bemästra något som är 124 gånger så stort.

Jag kan till viss del förstå att ni föräldrar tycker om era barn. Men va fan ingen jävel, varken kunder eller personal, tycker att det är sött eller kul att titta på era ångestframkallande avkommor som med gråten i halsen ska slänga upp ett paket flingor på bandet.

Åk hem, bygg en liten koja med en kiosk under hallmattan och lek där.

Trots att jag sista halvtimmen med tvivelaktiga ursäkter cirkulerade runt stämpelklockan (den sitter passande nog utanför damernas omklädningsrum) lyckades jag ändå missa bussjäveln hemåt. Bestämde mig för att gå.
Det var dumt.
Det började att skava mellan skinkorna.
Gick och kallpratade med mig själv och gnällde på vädret, och på borgarna som tvingar en att jobba för att kunna leva.
Hittade ett ensamt och grusigt tuggummi i jackfickan. Efter moget övervägande bestämde jag mig för att börja knapra på det, i hopp om att få bort den bittra smak av apati inför livet i munnen.
Det hjälpte inte.

söndag, mars 23, 2008

Hounds upon the hare

Jag ser hur han springer. Hur han vänder sig om och blottar rädslan i sina ögon. Jag står känslokallt och tittar, sedan släpper jag hundarna. Hundarna är snabbt ifatt honom och sliter hans äckliga kropp i stycken. För att försäkra mig om att han verkligen är död går jag fram och osäkrar mitt gevär. Med två skott blåser jag skallen av den jäveln. Det är blod och hjärnsubstans på mina sneakers när jag kopplar hundarna och går därifrån.
Aldrig mer, tänker jag, aldrig mer kan du hota mig i mina mardrömmar. Eller gnaga på tulpanlökarna jag satte ifjol.
Aldrig mer, påskharen, aldrig mer.

fredag, mars 21, 2008

Once upon the cross

Långfredagen.
För väldigt många år sedan led Jesus idag.
Jag minns när jag var liten. Då skulle man sitta rakryggad på en pall hela dagen och tänka på Jesus smärta. Och hade man den minsta antydan till ett leende på läpparna så kom mor och sopade till en med en mattpiska i ansiktet.

“Gråt blod för Jesus, han dog för DINA synders skull!”.
Och där satt man, 4 år, och försökte gråta blod för alla de synder man hunnit begå. Men eftersom det inte kom blod från ögonen, utan bara simpla tårar, så fick man vända andra kinden till för en ny hurring.
Ja, fy fan, det var tufft i folkhemmet på 80-talet.

Nu för tiden är det inte så. Förutom att bolaget är stängt, och lite annat tjafs, så fungerar samhället som vanligt. Ingen bryr sig längre. Det skrattas, kopuleras, brottas och slappas som vilken dag som helst.
Det är en skrämmande utveckling där våra kristna grundvärderingar är som bortblåsta.
När man nu för tiden för Jesus på tal i sociala sammanhang så fnyser människor “Jesus? Jaha, den där jävla oäktingen i särk”.
Som en liten protest mot bristande respekt inför kristendomen, och i sympati med Jesus, så klär jag idag av mig naken.
Jag sätter en törnekrona på mitt huvud och virar ett örngott runt mina höfter. Sedan går jag bort mot kullen till väster. Där låter jag tolv polska eunucker fästa mig på ett 6x12 meter hemmasnickrat kors.
Förlåt mig, förlåt oss.
Hör bön!
Hör bön!

onsdag, mars 19, 2008

City sickness

Jaha, då var man hemma från semestern. Med nypiskad kropp och själ. Orkar inte gå in på detaljer men det blev mycket promenerande och öldrickande. Ibland i kombination. Shoppandet resulterade i att jag har med mig hem:
Ett vykort, med en prostituerad kvinna som motiv
En tom vattenflaska
En kondom
Kondomen var en present från Soda som lyckades trycka på fel knapp när han skulle köpa cigg i en automat. Varken han eller jag trodde väl egentligen inte att jag skulle få användning för den. Vilket stämde. Livet är hårt ibland. Men kul.
Nu är det snart påsk, och det är bra. Det är skönt att få sminka upp sig lite ibland utan att bli ifrågasatt.


Edit:
Kondomen har nu vid lite närmare granskning visat sig vara cigarettrullpapper.
Hej då till den lyxrunken. Fan.

torsdag, mars 13, 2008

Awake at the wall

Ja fy fan, vi drar till Berlin nu.
Jag och Soda.
Där ska jag akta mig för köpeknull, kanyler och övervintrade nazister.
Målet är som vanligt när kommungränsen lämnas att aldrig återvända. Förhoppningsvis skriver jag nästa blogginlägg från en vindsvåning i Prenzlauer Berg där en mörk kvinna smeker min rygg. Vi får se.
Ska i alla fall köpa en tuff smäck för några ynka åjro till Hotty.
Farväl, era otäcka djävlar och blodsugare.

tisdag, mars 11, 2008

See you in hell

Hej The Ark
Jag har haft en dålig tisdag. Dagen blev inte bättre av att jag såg dig på tv förut. Jag tycker inte om dig för du är dum. Det är nog ditt fel att kycklingen som jag åt till middag smakade helvete. Och att såsen skar sig. Du borde inte få spela musik och han som sjunger i dig borde klippa sig. Om du slutade spela musik så kanske vi kunde få fred på jorden och alla barnen kunde vara lyckliga.
Hej då från
Wayne Nilsson

måndag, mars 10, 2008

Nothing but a bitch

Det har kommit till min kännedom att Natalie skickat samma mail till ungefär hela Internet. Och det är väldigt många människor som använder Internet, säkert över 12000. Jag känner mig kränkt, lurad och ledsen. Min första tanke var att slå ihjäl henne, men våld är inte riktigt min grej samtidigt som konsekvenserna av det kanske inte ser så bra ut i CV:et. Så jag nöjer mig med att dumpa horan.

söndag, mars 09, 2008

Some kind of stranger

När jag var som mest övertygad om att jag skulle få vandra ensam genom livet med kronisk tennisarmbåge som följd av det tvångsmässiga onanerandet så damp det ner ett mail.
“Hey there I think your hot I saw your pic online on dating profile add me to msn messnger to chat natalieca8@hotmail.com”.
Gosse va smickrad jag blev.
Och kär förstås.
Jag vet visserligen inte vem hon är och vad det är för datumsprofil har jag inte en aning om. Men hon tycker att jag är het, och det räcker. Jag har dock dragit slutsatsen att hon heter Natalie. Det där ca8 hoppas jag inte syftar på hennes ålder, för sånt där är olagligt. Och eftersom jag är relativt nervsvag (särskilt idag på bakfyllan) så orkar jag inte leva som en outlaw. Tanken att Natalie skulle vara förståndshandikappad har förstås slagit mig. Eller att det skulle vara spam, men det tror jag inte.
Det här handlar om äkta kärlek. Sån man ser på film eller läser om med mysballe i Harlequin-böcker. Jag har fjärilar i magen och känner mig hög på livet. Äntligen lite kärlek och lycka. Funderar på hur många barn Natalie vill ha. Och om hon förespråkar höstbröllop precis som jag. Spelar ingen roll egentligen, det som räknas är att jag skaffat tjej.
Wayne + Natalie = jävligt sant

Om Natalie verkligen älskar mig så har hon ett öppet sinne och accepterar mig för den jag innerst inne vill vara.

torsdag, mars 06, 2008

You can never hold back spring

Jag hade nästan sex tidigare idag. Det hände på gymmet när jag låg och gned mig mot en pilatesboll. Ok, det kanske inte riktigt kan räknas som sex, men man får ju ändå vara glad åt det lilla i vardagen. Förutom att besudla en pilatesboll så hann jag även med att irritera mig på andra gymbesökare. Till exempel den där tjejen som prompt skulle fjanta runt med sin mobil. Eller hon med axlarna fulla av acne som ändå hade ett linne på sig. Visa lite respekt för fan. En man gick runt i kamouflagebyxor och skärp! Hur tänkte han där? Jag ville påpeka att han skulle ge fan i att gå runt och försöka vara hemlig, för alla såg honom ändå. Men han verkade labil och stark så jag lät honom vara.
Efter gymmet åkte jag hem och duschade. Tillagade sedan en fransk omelett. Enligt kokboken består en fransk omelett av ägg, salt och vatten. En vanlig omelett alltså. Men det låter mer gourmetaktigt att säga fransk omelett istället för bara omelett. Tänkte lyxa till omeletten en aning genom att slänga i tryffel. Men kanske inte helt oväntat så hade jag ingen tryffel hemma. Hittade däremot en burk med champinjoner, men jag hann inte få upp burkjäveln innan det började lukta bränt.
Men det finns ändå hopp om livet.
Solen skiner och det är dags att ta vara på den begynnande värmen. Det gäller att passa på, för efter midsommar är jag förmodligen less på värmen och ljuset och romantiserar regniga höstkvällar liggandes med mig själv under en filt. Men just nu känns det bra, och det dröjer inte länge förrän man står utanför den lokala pizzerian och glor i bar överkropp och avklippta jeansshorts med händerna i sidorna samtidigt som magen sensuellt hänger över livremmen. Fuck yeah!

Nu ska jag dricka kaffe i solen, jag vågar mig inte ut på balkongen eftersom jag är lite rädd för pundaren till granne. Så jag öppnar dörren lite och sitter i lägenheten, det får duga nu när jag är nykter.

tisdag, mars 04, 2008

Too old too cold

Stackars tjej som är så ung och går på cellgiftsbehandling. Så tänkte jag när jag såg henne på bussen, hennes hår hängde i tussar på huvudet. Sedan reste hon sig för att gå av och jag såg då att hon var klädd i grova kängor, trasiga strumpbyxor, lite kedjor och annat krafs.
Oh fan, hon har inte cancer, hon är bara en sån där punkare.
Och det var väl inte mycket mer än så egentligen förutom att jag reagerade på mina egna ord - en sån där punkare! Va fan? Jag fick det svart på vitt att jag börjar bli gammal. Helvete.
Även om tunnhårigheten och stelheten tyder på åldrande så blev jag ändå förvånad (jag har för övrigt en mycket schizofren kropp med glest hår och klimakteriesvettningar samtidigt som jag berikats med flottig hy som på en 13-åring, en mycket dålig kombination som inte är att rekommendera). Men jag borde väl kanske inte oroa mig. I alla fall inte gnälla. Jag är för fan endast 26 år ung och man är ju inte äldre än vad man gör sig som något jävla geni/fyllo sa. Och hamnar man inte i Guinness Rekordbok som världens äldsta människa så vet man att det alltid finns någon annan jävel som har det värre. Så fuck it.
Angående tjejen på bussen - För att återfå min självrespekt ville jag instinktivt rusa efter henne och fråga om vi skulle sätta oss på nån skabbig parkbänk, svepa ett flak folköl och lyssna på Anti Cimex tillsammans.

Men det gav jag fan i för jag hade ett möte inbokat på banken.

söndag, mars 02, 2008

Free at last

Jesus Kristus, det är dags att säga farväl.
Du och din far har svikit mig för sista gången. Ni kan dra åt helvete båda två.
Vättar och krymplingar uträttar förmodligen större underverk. Att slippa er kommer bli en otrolig befrielse, nu kan jag till exempel ge fan i att sopsortera utan dåligt samvete. Jag gör precis som jag vill i fortsättningen. Så det så.
Eat my fuck!


fredag, februari 29, 2008

Love will come knocking

Idag är det skottdagen. Skottdagen är egentligen enligt mig jävligt obetydlig, varför bry sig om en ynka dagjävel som återkommer ungefär vart sjätte år? Min födelsedag är till exempel varje år och den är det ytterst få som bryr sig om.
Lite glädjande var dock när jag fick reda på att det enligt gammal tradition är tvång på att kvinnor ska fria på skottdagen. Så säga att jag var uppspelt som en överviktig snorunge på Mcdonald´s när jag imorse åkte till skolan är en grov underdrift . Äntligen, tänkte jag och gjorde en high five hårt som fan med min spegelbild på bussfönstret. Men när jag väl satt i skolan nyduschad, parfymerad, nyrakad, iklädd hela jeans och skjorta så hände absolut ingenting. Jag väntade länge. Men ingen kom och friade.
- Va fan, kom igen nu, ni ska väl ransoneras ut idag eller? ropade jag med hoppfull röst mot en klunga tjejer. Men grupperingen med tjejer bara blängde och gick. De var förmodligen redan uppbokade. Sedan åkte jag hem och fortsatte vänta med champagnen på kylning. Men än så länge har ingen kommit och jag börjar återigen tappa tron på kärleken.
Eller så är det så att någon vacker kvinna kommer precis innan midnatt, alltså bara stormar in med sällskap av nationella insatsstyrkan och ett tv-team. Och insatsstyrkan kommer skratta och säga - Åh, nu blev du allt rädd va?

Och jag kommer skratta och säga att - Ja, det blev jag verkligen. Och sedan kommer den vackra kvinnan att gå ned på knä, och istället för att hinta om en avsugning så kommer hon fråga om jag vill bli hennes man. - Ja, kommer jag svara och hoppas på att den där avsugningen som jag först tänkte på kommer att bli av senare. Efter jag svarat ja kysser vi varandra och är lyckliga. Reportern från tv-teamet sticker mikrofonen i ansiktet och frågar om jag är överraskad, men jag är så full av beundran inför livet så att jag bara stumt tittar in i kameran med glansiga ögon. Med en blivande frus kropp i min famn.
Så blir det nog. Och skulle det inte bli så kanske man kan ansöka om att bli inkvoterad i någon annans äktenskap.
Konstigare saker har väl hänt i världshistorien.

torsdag, februari 28, 2008

Modern man

2000-talet, nu är jag här. För jag har köpt en laptop.
En bärbar dator alltså, för er som fortfarande lever på stenåldern. Tittar man på vuxenfilm på en laptop, så blir det som en lapdance. Tror jag. Jag känner mig i vilket fall som helst jävligt modern och trendig just nu. Och lite rädd förstås. Man har ju hört om cancer, terrorister och virus som bor i den nya världen.

onsdag, februari 27, 2008

The positive aspect of negative thinking

Jag mötte den legendariska idag.
- Vilket sammanträffande, jag tänkte på dig häromdagen, sa hon. Kanske listade hon sina livs misstag när hon gjorde det. Tänkte på mig alltså. Fan vet. I vilket fall som helst så sa jag inte att jag tänker på henne varje dag.
Sedan berättade hon glatt att hon köpt hus.
– Alltså, inte bara jag, utan vi förstås, lade hon till.

VI? Vem fan är hon vi med?
Det svartnade för mina ögon, stället på min kropp där det en gång fanns ett lyckligt hjärta började värka utav bara helvete och bolagspåsen höll på att falla ur mitt krampaktiga grepp.
– Lösaktiga slampa, det har ju för fan bara gått drygt fyra och halvt år sedan vi gjorde slut! Hur fan kan du göra så här? Elaka hondjävul!
Så skrek jag...inte. Men jag ville.
Istället sa jag – Åh va kul för er.
Och gav henne en fånig klapp på armen. Sedan ljög jag igen när jag sa att jag var tvungen att dra för att jag var så jävla skitnödig. Det verkade inte som om hon ångrade sitt val av pojkvän/man/eller vad det nu är hon lierat sig med, när vi sa hej då.


Bedrövat vandrade jag genom en regnig fittstad med horder av rövhål på gatorna. Idioter, muttrade jag när jag gled in i en skivbutik med ambitionen att shoppa bort vemodet. Jag blev på lite bättre humör när jag fick bläddra i några skivbackar. Hemtrevligt. Ända tills gubbjäveln bakom disken bytte musik och "Love hurts" kom igång.
Jag blängde bort mot kassan men gubbfan fattade inte vinken. Det såg till och med ut som om han nynnade med till skräpet. "Love hurts, ooh ooh love hurts ooh ooh love hurts ooh ooh..."
Jag tröttnade på att försöka köpa mig lycklig, och den där tolvan med Gravediggaz fick vänta. På vägen ut väste jag åt russinet.
– Du gör det här bara för att jävlas, eller hur?
– Vad menar du?
– Sluta spela dum, du är en genuint ond man. Förmodligen en reinkarnation av Hitler.

Sedan sprang jag hela vägen hem. Där lade jag mig på sängen med målet att somna in för alltid. Jag slutade andas och såg självklart livet passera revy.
Men eftersom jag är en jävla sopa utan karaktär så lyckades jag hålla andan i cirka 16 sekunder. Visserligen längre än mina genomsnittliga samlag, men det räcker tydligen inte för att dö.
Och det känns i efterhand ganska skönt.
Man uppskattar verkligen livet efter en nära döden-upplevelse.

tisdag, februari 26, 2008

Wrapped up in books

Berusad på alkohol och inlämnad examinationsuppgift så kändes det efter midnatt rimligt att gå på bokrean. Officiellt gick jag dit för att handla böcker, off the record så var jag där med en romantisk vision om att finna kärleken.
Kanske inte helt oväntat gick jag därifrån med böcker. Jag skyller på att det knappast var några mörka fotomodeller där, mestadels avsminkade och glåmiga kärringar, och så jävla full var jag inte så att det skulle vara intressant. Böckerna som inhandlades var i alla fall:
Björn Kumm – Kalla kriget
Simon Sebag Montefiore – Stalin – den röde tsaren och hans hov
Kristian Gerner – Centraleuropas historia
Jung Chang & Jon Halliday – Mao – den sanna historien
Howard Sounes – Bukowski – en biografi


Böckerna om kalla kriget, Centraleuropa och Bukowski känns fortfarande som rimliga köp. De om Stalin och Mao lär däremot samla damm. Kanske kan de imponera på någon lättlurad brud? Fast i och för sig, om en tjej är så lättlurad så att hon följer med hem, så lär knappast två böcker om döda kommunister vara avgörande om kläderna ska av eller inte...

måndag, februari 25, 2008

Left hand path

Har under den senaste tiden lyckats titta på Cribs på MTV några gånger (fråga mig inte varför). I alla de där stora fina husen, så verkar sovrummen ha något gemensamt. Det är nämligen i sovrummen som "the magic happens". Naiv som jag är trodde jag först att det är där som de skjuter heroin.
Sedan förstod jag att det handlar om...sex. Det är där som det nuppas helt enkelt.
Då tittade jag mot mitt sovrum, eller ja, mot den del av lägenheten där sängen står. Det gjorde mig lite ledsen. Men sen så tänkte jag efter och insåg att magin inte behöver finnas i ett vackert ombonat sovrum inhyst i något palats.
Hos mig finns magin i vänsterhanden! Det är både billigt och praktiskt. Det har de jävlarna inte tänkt på.
Suckers!

lördag, februari 23, 2008

Slowly we rot

Lördagskväll. Värdelös gymnastikfilm som tvångsmässigt gås igenom, åtminstone den halvminut som krävs. Sedan käka två äggmackor som sköljs ner med ljummet kranvatten. Det enda som återstår är att pissa och gå och lägga sig.

God natt.

Video killed the radio star pt.I

Jag är i stort sett helt talanglös. Det är sant och utan ironi. Det är visserligen en aning störande att inte kunna någonting, förutom att dricka folköl och älta försvunna minnen och förlorade kärleksrelationer, men det är så det är. Bara att acceptera att jag inte är händig, musikalisk, intellektuell, konstnärlig eller what the fuck. Som sagt, jag är inte musikalisk för fem öre… men är det något jag kan så är det musik! Jag skulle tro att jag har bäst musiksmak i hela världen faktiskt. Jag vet vad som är bra och inte. Därför tänker jag i fortsättningen på denna blogg ge er smakprov på fin musik. Detta kommer att ske varje fredag (även om det just nu blivit lördag) Nästan som Strage på DN. Den största skillnaden mellan mig och Fredrik Strage är väl, förutom hans kompetens, att jag aldrig snortat kokain. Samt att han får betalt för att leta youtube-klipp. Men va fan... premiärklippet innehåller i alla fall det slovenska EBM-bandet Borghesia och låten Discipline
Tack till Yvette för allt stöd.

torsdag, februari 21, 2008

Give me a woman

Häromdagen tvättade jag mina kläder.
Det var tråkigt.
Idag har jag handlat mat.
Det var tråkigt.
Idag har jag lagat mat.
Det var tråkigt.
Idag har jag städat.
Det var tråkigt.
Idag har jag tagit hand om två snorungar.
Det var tråkigt.

Ok, det sista ljög jag om. Men det jag vill komma fram till är: – Ska jag behöva göra det här? – Nej. Vår härliga regering har sänkt skatten för hushållsnära tjänster. "Så att även vanligt folk ska ha råd att förnedra en undernärd vitryska".
Men borgarna tänker inte långt.
Det räcker ju fan med att skaffa en flickvän. Det är visserligen inte gratis, men om man räknar med att hon släpper till då och då, så kringgår man ju även lagen mot sexköp.
Praktiskt.
Så det är det jag tänker göra, skaffa en flickvän. Projektet skall vara slutfört innan midsommar och jag kommer inte att ställa några högre krav på utseende. Bara på regelbundet efterhållen kroppshygien, passion för hushållsarbete samt lydnad.
Det kommer nog bli bra det här.

tisdag, februari 19, 2008

I wanna be somebody

Vem är jag?
Den frågan ställer jag mig allt oftare. Har känt mig så jävla identitetslös på sistone. Har inte känt tillhörighet till någon eller något. Var inne på tanken att gå till en läkare för att försöka få en bokstavsdiagnos. Det verkar ju ganska trendigt. Att kunna presentera sig med frasen "- Hej, jag heter Wayne och jag har ADHD" har varit minst sagt lockande.
Då är jag i alla fall någon.
Som alla andra.
Men istället så ska jag tatuera mig. Tatueringar är jävligt tufft och jag förstår inte varför jag inte skaffat någon tidigare. Då hade jag haft en identitet vid det här laget, samt att kvinnor gillar tatueringar.
Kvinnor gillar farliga män, och tatueringar är jävligt farliga.
" Jaså du gillar att jag ser ut som en sjöman som suttit på kåken? Hem till dig eller mig, eller duger rännstenen?"
Här är motivet jag valt ut, ska givetvis täcka hela ryggtavlan.



lördag, februari 16, 2008

Master of puppets

När jag blir stor så ska jag bli kung och bestämma allt. Styra upp saker så att det blir lite jävla ordning och reda. Att bli kung är mitt mål i livet, utöver att spendera en natt med Lena Olin. På agendan för min tid som kung, när jag diktatoriskt kommer att bestämma allt, har jag bl.a. följande:

-Ringsignaler på mobiltelefoner kommer att förbjudas helt.
-Barn under 18 år kommer inte att få vistas på allmän plats, särskilt inte på kollektiva färdmedel såsom buss, tåg etc. Skulle de mot förmodan göra det så krävs förutom målsmans sällskap även munkorg och koppel. Barnen måste också vara påverkade av starkt lugnande mediciner.
-Kvinnor kommer inte längre att få bära keps. Argumentet att "det är så trist att få håret i ansiktet hela tiden" kommer inte att accepteras. Det finns förutom alternativet att klippa sig andra hjälpmedel som duger gott. Exempelvis diadem och hårnål.
-Alla överdrivet glada människor kommer att låsas in. Karsuddens sjukhus i Katrineholm kommer att byggas ut och få extra avdelningar lämpade för förvaringen av dessa vandrande tickande bomber som egentligen inte mår speciellt bra.
-Melodifestivalen och annan undermålig underhållning kommer att läggas ned. Kommersiella radiokanaler kommer dock att finnas kvar. Kanske inte i samma utsträckning som idag, men pöbeln måste ju ändå på något sätt stimuleras. Kanske kan Bionda få en egen kanal. Det duger gott.
-Mi Ridell kommer inte längre att kunna ses i offentliga sammanhang.
-Stockholm byts ut mot Köpenhamn som huvudstad. Det är i skrivande stund inte helt klart om de två städerna kommer att göra ett geografiskt skifte. Göteborg kommer att få finnas kvar, men Göteborgsdialekten blir förmodligen inom en kort period helt avskaffad.
-Alla livsmedelsbutiker ska alltid erbjuda låga priser på korv och folköl.


Jaja, nu ska jag posera i min kungakrona framför spegeln. Och ta hand om mig själv, putsa den lilla spiran så att säga.

fredag, februari 15, 2008

Untitled

Det gick inte enligt min plan igår. Jag befinner mig fortfarande i Sverige. Oknullad, okysst och orörd. Det är damm på golvet.
Men jag har tre folköl i kylskåpet och Skinny Puppy sjunger om motorsågar. Det kunde ju vara sämre.
Yeah.

onsdag, februari 13, 2008

True love will find you in the end

Alla hjärtans dag. Det är imorgon det. Vem tänker då på stackars Sankt Valentin som dog för våra synders skull? För det var väl han som gjorde det ... ? Eller var det han den andre jäveln ... ? Jaja, fuck it, det jag vill komma fram till är att Valentindagen förvandlats till ett kommersiellt jippo där de som lever i tvåsamhet ska få en chans att triumfera med sin kärlek och lycka. Samtidigt som de indirekt spottar på oss som är dömda till ensamhet på vår väg mot Golgata, när vi redan är klädda i tjära och fjädrar. Denna dag då vi som inte har någon att kyssa god natt behandlas som om vi bär på lepra.

Men nu är det så här att jag inte tänker stanna inomhus imorgon för att gnida in vanäran med hjälp av en stålborste i huden för det.
Nej då, jag kommer rakryggad att gå på bio. Kanske med en flaska rött innanför rocken glida ner bredvid någon okänd tjej som luktar gott. Jag har tyvärr inte kvar min digitalklocka från mellanstadiet. Det är lite irriterande för jag tror att tjejer i allmänhet blir imponerade av digitalklockor, de kan ju lysa i mörkret. Jävligt praktiskt. Efter bion går jag till den där puben dit bara gamlingar går. Om jag inte går hem med tjejen från bion som blir imponerad av digitalklockan som inte finns förstås. Men det är inget jag kalkylerar stenhårt med, så det lutar åt puben.

På puben kommer jag sänka ett par tre fem jävligt goda öl för att sedan bege mig till den där "nattklubben" dit bara snorungar och pöbel går. På "nattklubben" kommer jag att kolla på en konsert med ett synthband från England som består av några jävligt heta kvinnor.

Så där kommer jag stå och gnida mig mot kravallstaketet med en ytterst sensuell blick. Om man gör en snabb generalisering så kan man ju dra slutsatsen att människor från England inte är något att hänga i julgranen utseendemässigt. Det är visserligen inte jag heller, men jag kan nog krampaktigt klamra mig fast vid julgransfoten i alla fall. Så en kombination av mina sensuella blickar och deras förmodade drogpåverkan (de är ju för fan rockstjärnor) bör få mig backstage.

Jag tror att "Hello asses!" kan funka som en fin isbrytare backstage, kanske även "Hello you fuckin cunts!". För att undvika pinsam tystnad så har jag knåpat ihop en liten lista med samtalsämnen.


Att prata om backstage med tjejerna i det engelska synthbandet:
- Att jag har varit i England tre gånger
- Att jag vet att man äter fish and chips varje dag i England
- Synthmusik
- Vädret

Jag räknar kallt med att bli tillsammans med någon av dem, så det här är förmodligen det sista blogginlägget jag skriver från svensk mark. Rio, Zürich, New York, Tokyo, Moskva ... nu kommer jag snart.

Eat my fuck!!!

"Waiting for another war and
waiting for my valentine"

tisdag, februari 12, 2008

I hate the tv

Som student har jag mycket tid över till att ligga naken på hallgolvet och filosofera över förlorad kärlek och missade tåg. Men ibland inser jag att det inte är speciellt kreativt. Min själ kommer ändå aldrig att bli fri från asbest och skam.
Då tar jag mig samman.
Och lägger mig i framstupa sidoläge på soffan.
Och glor på tv med ett öga.
Och kommer till insikt om att det är bättre att ligga naken på hallgolvet.
För jävlar vilket skräp det är på tv under dagtid (jo, även under kvällstid). Alltså va fan är det frågan om? Det är ju bara såna där spelprogram överallt där man ska ringa in till en storbystad skånska, som förmodligen är hög på amfetamin, och gissa på ett ord eller svara på vad svenska landslaget i ishockey kallas:
1, Tre Kronor
X, Tjugofem Ören
2, Hororna från Österrike.
Det är bara idioter som ringer in. Och min telefonräkning är numera högre än Babels torn.
Eller så är det Dr. Phil, Oprah Winfrey eller Montel Williams. Har man riktig jävla otur så är det Ellen DeGeneres show.

Fy fan.
Vad hände med de gamla hederliga Ricki Lake och Jenny Jones (hon var het!)? Då kunde man ju i alla fall sitta med lite mysballe när ämnen som "My teen dresses like a slut" avhandlades.
Just nu är det skidskytte, ska det kallas sport det? Nej. I sport så används en boll. Våldsglorifierande jävla idioti kan skidskytte kallas, men inte sport.
Det är tur att Barnkanalen finns. Pingu for president!!
Tro fan att det går utför för det här landet.

måndag, februari 11, 2008

Back to the bus

Jag tror att hon tror att jag är ett sånt där jävla miffo som alltid ska sitta längst fram och prata med busschauffören i lokaltrafiken. Vet inte riktigt varför. Jag vill poängtera att det inte är så! Jag samtalar aldrig med chauffören, förutom ett "Hej" på sin höjd. Förutom när det är en kvinnlig busschaufför, då är jag väldigt snabb med att påpeka det högst olämpliga i att ha "en kärring vid rodret". Men det är mer en monolog, och när jag är klar, då går jag och intar en plats långt bak i bussen. Lite skönt avslappnat och tufft.
Idag spanade jag in en vacker tjej på bussen. Snabbt målade jag upp bilder av vårt gemensamma framtida liv ihop inuti mitt huvud. Men när hon senare, några hållplatser innan universitetet, gick av och med hjälp av hoppsasteg tog sig mot högstadieskolan ... Ja då skämdes jag och bestämde mig för att inte berätta om det för någon. Alltså, hon såg faktiskt ut att vara minst 16.

Seriöst.

fredag, februari 08, 2008

Subhuman

Det är inte ofta som jag är arg. Väldigt sällan faktiskt.
Däremot är jag vresig, irriterad och gubbgrinig för jämnan. Så fort jag öppnar ögonen på morgonen så är jag lite lätt sur. Vet inte varför riktigt, förmodligen för att jag är misslynt även i mina nattliga drömmar. Men som sagt, jag är sällan arg... förutom på våren.
Varför?
Melodifestivalen.
Det börjar nästan koka i mig bara att jag skriver ordet. Melodifestivalen. Visserligen så är musik, och kvinnor, en sak som kan göra mig riktigt arg.

Att exempelvis höra Rihannas Umbrella kan få mig att vilja gå bärsärk. Eller något av den där jävla Per från Halmstad.
Men nu handlar ju inte Melodifestivalen om musik, för de som intresserar sig för Melodifestivalen är inte intresserade av musik. Det är som att säga att man gillar porr och har sett Bullens brevfilmer, eller fotboll, och kan nämna Victoria Beckham.
Fy fan.
Att det är underhållning, ja, det kan jag köpa.

Men vilken jävla idioti.
Ett helt jävla land som blir förslavat under några månader. Det är inte sunt. Inte alls. Hade Melodifestivalen funnits i 30-talets Tyskland så hade förmodligen Adolf Hitler dragit nytta av fenomenet:
"- Jaha, ni tyckte att Incschela Bong Forschamnn´s låt var bra! Så kul! Då röstar ni väl alla även för att vi eliminerar några miljoner judesvin, homosexuella, handikappade och andra missanpassade. Ingen som säger emot? Skönt!"
Ja fyyyyy fan.

Ni är ju dumma i hela jävla huvudet allihopa.
Avslutningsvis, innan jag koleriskt går till sängs, så vill jag citera Throbbing Gristle:
"Entertainment through pain!
Entertainment through pain!
Entertainment through pain!"

...och inte genom lättja.

torsdag, februari 07, 2008

Swedish purse

All satslära kan dra åthelvete. Jag ska sluta tala. Jag ska sluta skriva. Den enda sats jag vill ha är min egen.

onsdag, februari 06, 2008

This charming man

Jag mötte henne idag, mörk okänd skönhet nr.2.
Hon tittade på mig. Jag tittade på henne.
Jag såg en viss antydan till ett leende hos henne.
Då nös jag.
Det var en plötslig attacknysning på befallning av Gud, den jävla fittan. Jag hann inte skyla mitt ansikte med min arm och några miljarder bakterier fyllde luftrummet.
Jag kände hur en sträng av snor, slem och helvete hängde från min näsa till min haka. Jag försökte spela världsvan och oberörd så jag provade mig på ett leende.
Hon såg äcklad ut, som om någon tömt innehållet i en stomipåse över hennes ansikte.
Ska bli intressant att se om vi kan bygga vidare på det här...

måndag, februari 04, 2008

Alone and forsaken

- Det här är fan som i Moldavien, sa Soda igår. Och även om varken han eller jag någonsin varit i Moldavien så höll jag med. Is blandat med grus och vatten, snålblåst, regn, upptrampade gräsytor som sprider lera och död. Vilket deprimerande jävla landskap. Detta är inget jag minns från min barndom, då var det snö och minusgrader. Kanske beror det på klimatförändringarna som ju är på modet. Men förmodligen är det borgarnas fel.

Och när jag på mornarna står i detta landskap med blöta fötter och väntar på en bussjävel som alltid är sen samtidigt som det trycker på i ändtarmen (eftersom jag inte längre nyttjar cigaretter på vardagar vilket har resulterat i störd skitrytm) så känns det tungt. Riktigt tungt. Så när väl busshelvetet kommer så brukar jag försöka att fördriva färden och glömma omvärlden genom att läsa Metro. Jag anser inte att Metro tillfredställer mitt nyhetsbehov överhuvudtaget, men ibland kan det vara skönt att bara titta på bilder. Kul att se lite färg.


På insändarsidan så finns det en spalt/kolumn som heter "Dagens PUSS!". Dit skickar människor SMS för att bedyra sin kärlek till sin partner, eller sin arbetskamrat, eller bara hälsa till den där snyggingen som skådades på krogen. Idag har exempelvis Eva, Lullu, Harald, Tots och Camilla fått hälsningar. Jag har aldrig fått någon. Och när jag sitter på den där bussen, trött och jävlig, och läser hälsningarna så blir mina fötter inte torrare och skitnödigheten knappast mindre påtaglig. Fan.

Det är bedrövligt! Hälsningen jag reagerade mest på löd:
"Du snygge hantverkare/snickare som höll upp dörren åt mig i World Class-huset i Liljeholmen i torsdagskväll, hoppas vi stöter ihop igen... /Blondin". Alltså va fan, om det krävs något så jävla enkelt som att hålla upp en dörr, varför i helvete kan då inte jag få någon hälsning?? Jag är duktig på att hålla upp dörrar! Nu var det visserligen en snygg hantverkare/snickare, så ok, om det var Brad Pitt som knallade runt i World Class-huset med stora verktyg... ja då får det väl vara så. Men ändå.

Helst utav allt så skulle jag vilja få en hälsning från den mörka och namnlösa skönheten i skolan. Men det skulle väl bli något i stil med "Du med det flottiga ansiktet! – sluta glo så förbannat när jag vackert skrider genom cafeterian".

Denna självömkande pissmåndag fick en fin avslutning på Konsum. I min varukorg hittade jag en inköpslista:
Mjölk, bröd, grönsaker, en ängel till Jeanette, tvättmedel.
Vadå en ängel till Jeanette? Varför ska hon få en ängel? Jag har aldrig fått en ängel. Och det kommer aldrig stå på någon inköpslista – en ängel till Wayne. Kanske – avlusningsmedel till Wayne, när jag sitter på hemmet (men om borgarna får fortsätta att regera så avskaffar de nog äldrevården innan det är aktuellt). Avlusningsmedel, men aldrig en ängel.
Aldrig.
God natt!

lördag, februari 02, 2008

John, I´m only dancing

- Jag vill gå hem och käka pizza och knulla.
Jag tittade mig omkring och insåg att hon faktiskt pratade med mig. Vilken jävla drömbrud tänkte jag, käka pizza och knulla.
Men eftersom jag är en jävla sopa så sa jag inte – Bra, då drar vi nu! Nej då, istället hävde jag ur mig något lamt jävla – Jaha, ok. Och beställde in en öl till mig själv. Helvete. Här har jag gått och gnällt i flera månader över att jag aldrig får kliva på, och så missar jag öppet mål. Fan. Jaja, senare på kvällen, i en annan lokal, så dansade jag i alla fall med en okänd kvinna. Tror jag. Jag tror även att hon såg utländsk ut. Men det där var i slutet av kvällen, så allting är vagt. Jävligt vagt. Kanske så inbillar jag mig allt. En sak som jag dock är helt säker på är att kvällen avslutades med snabbmat. Det är spår av kebab i hela jävla lägenheten. Det var nog gott.