Jag är bakfull och svag. En känsla av oro bor i min mage och mina händer skakar mer än vanligt. Det ryktas om att jag var full igår. Tyvärr så kan jag varken bekräfta eller dementera, ty allt ter sig lite vagt från gårdagen.
Tittar lite på fotboll nu, fotboll får mig att tro att världen är fin ändå. Att det fortfarande finns obefläckad skönhet och lycka. De har det så fint de där fotbollsspelarna. Efter matcherna åker de hem till sina fina bostäder. De har såklart vunnit och deras kroppar är sådär skönt slitna som de är efter man motionerat. Hemma väntar deras vackra fruar, kanske har de barn som är rumsrena och lydiga och glädjen är fullständig. Deras fruar lagar god mat och sedan går de till sängs bland rena lakan och älskar ömt för att sedan somna kärleksfullt i varandras armar.
Så är det i fotbollsspelarnas hem. Inte i mitt. Här finns bara mörker och tom pizzakartong och jag kommer aldrig att bli ren igen.
Ps - En tjej höll sin hand mot min igår, lite för länge för att det skulle vara av misstag. Jag måste förklara för henne att det aldrig kommer bli något eftersom hon är från Norrköping och har en hemsk dialekt. Det argumentet förstår hon säkert. Dessutom har jag siktet inställt på lite annat. Om det skiter sig där så kanske... men då får hon fan vara tyst. Vilket i och för sig skulle kunna vara skönt.
söndag, augusti 31, 2008
torsdag, augusti 28, 2008
Love hurts
Trots att det senaste dygnet starkt har präglats av homoerotiska undertoner med ömma godnattkyssar och rent allmän fysisk närkontakt mellan män så är jag nu säker.
Jag älskar henne.
Jag älskar en kvinna alltså, inte en man. Hon har väl hört det där några gånger nu på fyllan, att jag älskar henne, men jag tror inte att hon tar mig på allvar. Det är problem nummer ett. Problem nummer två är att hon har pojkvän. Det är inte bra. Jag antar att det inte finns några planer för dem att avbryta den där relationen heller. Jag tänker inte försöka förföra henne och få henne att vara otrogen. Vetskapen om att hon är kapabel till att “knulla vid sidan av” så att säga är inte en bra start för vårt framtida förhållande.
För att lösa problemen och få henne att förstå att jag är seriös med mina amorösa budskap under berusning, så har jag bestämt mig för att döda hennes pojkvän.
Det är min plan. Att dräpa fanskapet (som jag visserligen inte vet någonting om, men det känns rätt att kalla honom för fanskapet ändå).
Jag kan inte hantera skjutvapen, och tycker heller inte om när det smäller. Igår så var jag nära att skita på mig och få en hjärtattack när en flaska mousserande vin öppnades i min närhet. Så krut och patroner och sånt där är uteslutet.
Jag kommer inte heller att kniva honom eftersom jag tycker det är obehagligt när stål penetrerar hud. Sen så skulle jag väl säkert klanta mig och lyckas glida med handen från handtaget till eggen i själva huggögonblicket och kapa ett par fingrar på mig själv. Och det skulle ju vara ytterst pinsamt.
Så en påk får det nog bli. Med en påk har jag svårt att se hur jag skulle kunna skada mig själv, även om det inte kan uteslutas förstås. Sopa till honom resolut några gånger i bakhuvet och sedan smidigt likt en vessla lämna platsen. Mycket bra taktik.
Jag kalkylerar ju självklart med att hon kommer att vara lite ledsen ett tag, att hon kommer tycka att det är trist att hennes pojkvän har blivit mördad och så där. Men jag ska ju då ställa upp för henne och vara “den där hygglige killen”. Och eftersom kvinnor oftast är känslomässigt handikappade och saknar omdöme så räknar jag med att inom tre veckor så är den förre pojkvännen helt raderad från hennes hjärna och vi lever som ett par.
Nu ska surfa runt lite och se om det finns en bra och billig påk att köpa nånstans. Jag tänker mig att den är gjord av gran. Gran är bra, säkert och rustikt har jag fått för mig. Ek kanske funkar, möjligtvis tall eller björk också. Nu kan jag inga fler träsorter. Hej då.
Jag älskar henne.
Jag älskar en kvinna alltså, inte en man. Hon har väl hört det där några gånger nu på fyllan, att jag älskar henne, men jag tror inte att hon tar mig på allvar. Det är problem nummer ett. Problem nummer två är att hon har pojkvän. Det är inte bra. Jag antar att det inte finns några planer för dem att avbryta den där relationen heller. Jag tänker inte försöka förföra henne och få henne att vara otrogen. Vetskapen om att hon är kapabel till att “knulla vid sidan av” så att säga är inte en bra start för vårt framtida förhållande.
För att lösa problemen och få henne att förstå att jag är seriös med mina amorösa budskap under berusning, så har jag bestämt mig för att döda hennes pojkvän.
Det är min plan. Att dräpa fanskapet (som jag visserligen inte vet någonting om, men det känns rätt att kalla honom för fanskapet ändå).
Jag kan inte hantera skjutvapen, och tycker heller inte om när det smäller. Igår så var jag nära att skita på mig och få en hjärtattack när en flaska mousserande vin öppnades i min närhet. Så krut och patroner och sånt där är uteslutet.
Jag kommer inte heller att kniva honom eftersom jag tycker det är obehagligt när stål penetrerar hud. Sen så skulle jag väl säkert klanta mig och lyckas glida med handen från handtaget till eggen i själva huggögonblicket och kapa ett par fingrar på mig själv. Och det skulle ju vara ytterst pinsamt.
Så en påk får det nog bli. Med en påk har jag svårt att se hur jag skulle kunna skada mig själv, även om det inte kan uteslutas förstås. Sopa till honom resolut några gånger i bakhuvet och sedan smidigt likt en vessla lämna platsen. Mycket bra taktik.
Jag kalkylerar ju självklart med att hon kommer att vara lite ledsen ett tag, att hon kommer tycka att det är trist att hennes pojkvän har blivit mördad och så där. Men jag ska ju då ställa upp för henne och vara “den där hygglige killen”. Och eftersom kvinnor oftast är känslomässigt handikappade och saknar omdöme så räknar jag med att inom tre veckor så är den förre pojkvännen helt raderad från hennes hjärna och vi lever som ett par.
Nu ska surfa runt lite och se om det finns en bra och billig påk att köpa nånstans. Jag tänker mig att den är gjord av gran. Gran är bra, säkert och rustikt har jag fått för mig. Ek kanske funkar, möjligtvis tall eller björk också. Nu kan jag inga fler träsorter. Hej då.
måndag, augusti 25, 2008
Voice of a generation
Det har varit en hård första dag på vuxendagiset. Den inleddes med en stark besvikelse över att vi inte fått några nya tjejer i klassen. Visst, jag må som vanligt ha varit naiv, men jag trodde ändå att vi skulle få en ny snygg tjej, en från Medelhavsområdet kanske, i klassen. Men inte. Fy fan vad livet är hårt ibland.
Sedan blev jag bestört när jag såg schemat. Jag kände att jag var tvungen att resa mig.
- Du dekanus, lektorn, fanjunkarn, adjunkten eller va fan du nu titulerar dig som, det här schemat är ohållbart. Det går bara inte. - Jaha, ok, men det är ju bara två föreläsningstillfällen i veckan ett tag framöver.
- Jaja, men ändå, du kräver säkert en massa saker vid sidan om också!
- Visserligen att ni följer med i kurslitteraturen och lämnar in en essä om några veckor, men inte mer än så.
Det blev väldigt förvirrat i huvud. Essä? Vad fan är en essä? Jävla hittepåspråk.
- Men du vet att vi är studenter, vi är inte här för att skaffa karriärer, vi vet innerst inne att vi kommer att återvända till våra bruk, lager och butiksjobb efter åren på det här dagiset. Nu är vi här för att dansa, supa och knulla. SUPA OCH KNULLA!!!
Då började han brotta ner mig med akademiska begrepp, jag låg verkligen psykiskt på golvet och andades in damm när han körde över mig med sitt konstiga språk. Men jag gav mig inte.
- Jag skäms inte för att jag inte förstår vad du säger eftersom jag var utomlands i 16 dagar i somras och därmed har tappat en del av språket! Det är jag och Victoria Silvstedt, det blonda våpet med lökarna du vet!
Dekanus, lektorn, fanjunkarn, adjunkten eller va fan han nu kallade sig var helt klart i underläge. Då la jag in dödsstöten.
- Och det är fan bedrövligt att de höjt kaffepriserna i cafeterian till 10 kr, hur fan ska vi ha råd att vakna på mornarna nu, gubbjävel? (han är förvisso ungefär 35 år, och jag 27, men det kändes ändå rätt)
Han började givetvis slingra sig och yra om att han inte styrde över priserna i cafeterian och bla bla bla bla...
- RECLAAAIM THE UNIVEEEERSITY!
Så skrek jag.
Och sprang ut genom föreläsningssalen. Välte en papperskorg lite demonstrativt vid dörren. Jag antog givetvis att klassen skulle hänga på och springa efter. Att vi skulle starta upplopp och slå sönder saker och lyncha rektorn och klottra “Fuck the system” på väggarna. Sedan skulle alla dansa, knulla och supa. Som studenter gör.
Men icke.
I en kvart stod jag i korridoren och väntade. Dåligt drag i ungdomarna nu för tiden.
Sen gick jag hem.
För att hitta ett brev i hallen från Skatteverket om att jag är skyldig 5765 kr i restskatt. Hallejävlafittluja.
Men nu har jag ett gäng folköl i kroppen och några i kylen och Einstürzende Neubauten i stereon, så det problemet tar jag tag i imorgon.
Sedan blev jag bestört när jag såg schemat. Jag kände att jag var tvungen att resa mig.
- Du dekanus, lektorn, fanjunkarn, adjunkten eller va fan du nu titulerar dig som, det här schemat är ohållbart. Det går bara inte. - Jaha, ok, men det är ju bara två föreläsningstillfällen i veckan ett tag framöver.
- Jaja, men ändå, du kräver säkert en massa saker vid sidan om också!
- Visserligen att ni följer med i kurslitteraturen och lämnar in en essä om några veckor, men inte mer än så.
Det blev väldigt förvirrat i huvud. Essä? Vad fan är en essä? Jävla hittepåspråk.
- Men du vet att vi är studenter, vi är inte här för att skaffa karriärer, vi vet innerst inne att vi kommer att återvända till våra bruk, lager och butiksjobb efter åren på det här dagiset. Nu är vi här för att dansa, supa och knulla. SUPA OCH KNULLA!!!
Då började han brotta ner mig med akademiska begrepp, jag låg verkligen psykiskt på golvet och andades in damm när han körde över mig med sitt konstiga språk. Men jag gav mig inte.
- Jag skäms inte för att jag inte förstår vad du säger eftersom jag var utomlands i 16 dagar i somras och därmed har tappat en del av språket! Det är jag och Victoria Silvstedt, det blonda våpet med lökarna du vet!
Dekanus, lektorn, fanjunkarn, adjunkten eller va fan han nu kallade sig var helt klart i underläge. Då la jag in dödsstöten.
- Och det är fan bedrövligt att de höjt kaffepriserna i cafeterian till 10 kr, hur fan ska vi ha råd att vakna på mornarna nu, gubbjävel? (han är förvisso ungefär 35 år, och jag 27, men det kändes ändå rätt)
Han började givetvis slingra sig och yra om att han inte styrde över priserna i cafeterian och bla bla bla bla...
- RECLAAAIM THE UNIVEEEERSITY!
Så skrek jag.
Och sprang ut genom föreläsningssalen. Välte en papperskorg lite demonstrativt vid dörren. Jag antog givetvis att klassen skulle hänga på och springa efter. Att vi skulle starta upplopp och slå sönder saker och lyncha rektorn och klottra “Fuck the system” på väggarna. Sedan skulle alla dansa, knulla och supa. Som studenter gör.
Men icke.
I en kvart stod jag i korridoren och väntade. Dåligt drag i ungdomarna nu för tiden.
Sen gick jag hem.
För att hitta ett brev i hallen från Skatteverket om att jag är skyldig 5765 kr i restskatt. Hallejävlafittluja.
Men nu har jag ett gäng folköl i kroppen och några i kylen och Einstürzende Neubauten i stereon, så det problemet tar jag tag i imorgon.
söndag, augusti 24, 2008
Movie star
Jag stod vid fruktdisken i den där affären som säljer gammal köttfärs och tillhandahåller glädjeflickor på lagret. En kvinna tittade på tomater bredvid mig och hon var vacker som en dag. Jag tänkte inte efter så noga och sa: - Du är väldigt vacker, ser ut som en filmstjärna, like a movie star! Det där på utrikiska sa jag mest för imponera, för att visa att jag kan utrikiska. Hon tittade på mig och sa: - Jaha, ok, ja du ser också ut som en filmstjärna. Mitt hjärta slog volter och jag tänkte att nu jävlar är det något på gång, jag är fan Brad Pitt. Sedan fortsatte hon: - Ja, du ser ut som Leonardo DiCaprio... i Gilbert Grape. Sedan gick hon. Jag stod kvar, klämde lite håglöst på en avokado för att se upptagen ut, och tänkte att vi lever i elak jävla värld.
fredag, augusti 22, 2008
Words
Jag befinner mig ute på landet. Har suttit på en sten hela förmiddagen och bara andats ren luft och tänkt rena tankar. Jag kände mig så hel, jag ville vara ett med naturen, jag ville tugga bark och klä min kropp med näver. Kreativiteten sätts verkligen igång på landet, en oerhörd lust att skapa fanns inom mig. Jag ville skapa och älska. Jag ville dansa och måla och skriva poesi och syssla med spirituella övningar och ha på mig batikfärgade kläder.
Jag skrev en dikt när jag satt på stenen förut.
En slev, en spann
Som gjorda för varann
En kanin, så fin
Pigg på amfetamin
Och ja va fan, det blev inte mer än så. Det började regna och jag såg en spindel och då blev jag rädd och trött på naturen så jag gick in i huset igen. Nu ska jag läsa en skvallertidning för att återfå lite balans.
Jag skrev en dikt när jag satt på stenen förut.
En slev, en spann
Som gjorda för varann
En kanin, så fin
Pigg på amfetamin
Och ja va fan, det blev inte mer än så. Det började regna och jag såg en spindel och då blev jag rädd och trött på naturen så jag gick in i huset igen. Nu ska jag läsa en skvallertidning för att återfå lite balans.
onsdag, augusti 20, 2008
All cats are grey
Idag har jag hjälpt Daijma och Soda med att flytta. Det var ungefär lika kul som det brukar vara att flytta. Jag spände mina armar mycket i fall att någon snygg tjej skulle gå förbi, men det var bara en gammal kärring med käpp som passerade på gatan.
Saker som jag nästan tappade:
1 st. tv
1 st. värdefullt arvegods
1 st. tavla
Saker som jag tappade:
1 st. soffkudde
Soffkudden tappade jag i en vattenpöl på gatan, men det var ingen som såg och slug som jag är bar jag in den snabbt och lade den upp o ner i soffan. Sedan gick mest omkring med händerna i sidorna och raljerade högljutt om att jag förmodligen var världens bästa flytthjälp och undrade när det skulle bli utlovad flyttöl.
Nu har jag dock fått lite dåligt samvete angående soffkudden, jag borde kanske ha sagt något direkt. De hade nog inte blivit arga, det är ju sånt som händer när man flyttar hade de nog sagt och så hade det inte varit mer med det. Men nu när de upptäcker det i efterhand så kanske de blir irriterande och börjar ifrågasätta varför soffkudden är lerig. Därför tänker jag ge bort en kattunge i inflyttningspresent och helt sonika skylla på den jäveln om jag skulle bli beskylld. Jag måste ge bort den ikväll i fall de upptäcker fläcken snart. Har sett en katt som stryker omkring i området, den ska jag fånga med en håv. Det är en visserligen ingen unge, men jag tror inte att varken Daijma eller Soda kan något om katter så jag antar att inte de reagerar på att katten väger 19 kg och är lite trött i stegen. En rysk bondkatt, trofast och rustik som fan, ska jag säga och klappa den. Hoppas att de blir glada. Jag tar håven och går nu.
Saker som jag nästan tappade:
1 st. tv
1 st. värdefullt arvegods
1 st. tavla
Saker som jag tappade:
1 st. soffkudde
Soffkudden tappade jag i en vattenpöl på gatan, men det var ingen som såg och slug som jag är bar jag in den snabbt och lade den upp o ner i soffan. Sedan gick mest omkring med händerna i sidorna och raljerade högljutt om att jag förmodligen var världens bästa flytthjälp och undrade när det skulle bli utlovad flyttöl.
Nu har jag dock fått lite dåligt samvete angående soffkudden, jag borde kanske ha sagt något direkt. De hade nog inte blivit arga, det är ju sånt som händer när man flyttar hade de nog sagt och så hade det inte varit mer med det. Men nu när de upptäcker det i efterhand så kanske de blir irriterande och börjar ifrågasätta varför soffkudden är lerig. Därför tänker jag ge bort en kattunge i inflyttningspresent och helt sonika skylla på den jäveln om jag skulle bli beskylld. Jag måste ge bort den ikväll i fall de upptäcker fläcken snart. Har sett en katt som stryker omkring i området, den ska jag fånga med en håv. Det är en visserligen ingen unge, men jag tror inte att varken Daijma eller Soda kan något om katter så jag antar att inte de reagerar på att katten väger 19 kg och är lite trött i stegen. En rysk bondkatt, trofast och rustik som fan, ska jag säga och klappa den. Hoppas att de blir glada. Jag tar håven och går nu.
tisdag, augusti 19, 2008
On earth as it is in hell
Jag har handlat kläder idag, eller “shoppat” som de så världsvant säger i Stockholm. När jag ska handla kläder, vilket händer ungefär 2 gånger per år, så krävs det några dagars mental förberedelse. För klädbutiker är helvetet på jorden, det ska ni veta.
Att kvinnor tycker om klädbutiker bekräftar min teori om att cirka 79% av dem är helt jävla dumma i huvudet. Så där lärde ni er ännu något nytt.
Som sagt det krävs några dagars mental förberedelse och inbokat kvinnligt sällskap, för det finns ju 21% av dem som inte är helt jävla dumma i huvudet. Min sidekick när det gäller klädinköp, Peachy, är utomsockens så min syster fick rycka in som stöd. Min syster är snäll, men hon är extremt skelögd så det är oerhört pinsamt att vistas bland andra människor med henne.
(Ok, jag ljög, hon ser fullständigt normal ut. Hon har inga som helst problem med ögonen, jag vet inte varför jag skrev så. Och det där som jag skrev häromdagen i ett inlägg om att jag skulle ha fått stryk av mina föräldrar när jag var liten på Åland efter att jag sprungit in i ett elstängsel. Ja, det var också lögn. Visserligen sprang jag in i ett elstängsel, men blev efteråt tröstad. För att sedan springa in i det där jävla elstängslet en gång till… Men jag ska i alla fall sluta skriva i ondo om min familj för att undvika missförstånd)
I vilket fall som helst så gick vi in i en butik. Det spelades tuff ungdomlig musik och personalen var också tuff. Ramones-tröjor, nitarmband och tatueringar, så jävla rock n roll som det bara går att bli. Alldeles för pubertal butik väste jag åt systern och vi gick vidare till en annan. I den var det ganska ok, förutom det faktum att vi just var i en klädbutik.
Jag koncentrerade mig på att inte bli arg på systern, det var ju inte hennes fel att vi var där. Vi var där för att jag hade bett henne om det, så jag försökte hålla igen.
Det spelar ingen som helst roll vilken årstid det är eller vilka kläder man har på sig i en klädbutik, det är alltid överdjävligt varmt. Som i helvetet. Jag svettades och svor tyst för mig själv om att med marginalerna på 900kr som de har på varje plagg som tillverkas i Bangladesh av ett lemlästat barn så borde de väl för fan kunna investera i en AC. Jag strök svettpärlor från min panna.
Sedan tittade vi på jeans. Mina jeans har en tendens att alltid gå sönder i grenen efter ungefär ett halvår, oavsett modell och märke. Det stör mig, vet inte om det är jeansens fel är min kropps.
Vi hittade ett par och jag började bege mig mot helvetets livmoder, roten till allt det onda på jorden, orsaken till krig och svält och moderater - provhytten.
Jag tog ett djupt andetag och såg ljuset i slutet av tunneln, drog undan det solkiga skynket och klev in. Skynket gick självklart inte att dra igen helt, så genom en glipa blottade jag mig inför hela världen. Kränkande. Det starka skenet från lysrörsarmaturen i taket bländade mig och alla speglarna på väggarna i det klaustrofobiska utrymmet gjorde mig yr. Att få se min kropp i alla dessa vinklar gjorde mig nedstämd, att få se mitt flottiga ansikte med varenda jävla por synlig i det obehagliga ljuset gjorde mig sänkt. Tro fan att man är singel tänkte jag och började dra på mig jeansen. Lyckades självklart trassla till byxbenen så jag snubblade in i ena väggen. Det knäckte till som fan i nacken. Det gjorde ont.
Till slut fick jag på mig jeansen och systern inspekterade
- Du kan väl prova en annan storlek kanske?, sa hon.
- Nej, nej, nej för helvete, de här blir bra. Nu drar vi, sa jag. Och när processen med att få av jeansjävlarna var över så stapplade jag omtöcknat bort mot kassan.
- Vilken tur du har, idag får man med en väska på köpet, sa det yppiga lilla butiksbiträdet.
- Jaha, ja.
- Du får den rosa tjejväskan, eller den här svarta killväskan.
Jag tyckte att den rosa var finast, men förtryckt som jag är av det heteronormativa samhället så valde jag den svarta. Sedan gick vi till en annan butik där jag köpte några tröjor.
Mötte efteråt ett gäng förståndshandikappade människor som skrattade.
Lyckliga jävlar tänkte jag och begav mig hemåt. Till skivorna och tryggheten.
Att kvinnor tycker om klädbutiker bekräftar min teori om att cirka 79% av dem är helt jävla dumma i huvudet. Så där lärde ni er ännu något nytt.
Som sagt det krävs några dagars mental förberedelse och inbokat kvinnligt sällskap, för det finns ju 21% av dem som inte är helt jävla dumma i huvudet. Min sidekick när det gäller klädinköp, Peachy, är utomsockens så min syster fick rycka in som stöd. Min syster är snäll, men hon är extremt skelögd så det är oerhört pinsamt att vistas bland andra människor med henne.
(Ok, jag ljög, hon ser fullständigt normal ut. Hon har inga som helst problem med ögonen, jag vet inte varför jag skrev så. Och det där som jag skrev häromdagen i ett inlägg om att jag skulle ha fått stryk av mina föräldrar när jag var liten på Åland efter att jag sprungit in i ett elstängsel. Ja, det var också lögn. Visserligen sprang jag in i ett elstängsel, men blev efteråt tröstad. För att sedan springa in i det där jävla elstängslet en gång till… Men jag ska i alla fall sluta skriva i ondo om min familj för att undvika missförstånd)
I vilket fall som helst så gick vi in i en butik. Det spelades tuff ungdomlig musik och personalen var också tuff. Ramones-tröjor, nitarmband och tatueringar, så jävla rock n roll som det bara går att bli. Alldeles för pubertal butik väste jag åt systern och vi gick vidare till en annan. I den var det ganska ok, förutom det faktum att vi just var i en klädbutik.
Jag koncentrerade mig på att inte bli arg på systern, det var ju inte hennes fel att vi var där. Vi var där för att jag hade bett henne om det, så jag försökte hålla igen.
Det spelar ingen som helst roll vilken årstid det är eller vilka kläder man har på sig i en klädbutik, det är alltid överdjävligt varmt. Som i helvetet. Jag svettades och svor tyst för mig själv om att med marginalerna på 900kr som de har på varje plagg som tillverkas i Bangladesh av ett lemlästat barn så borde de väl för fan kunna investera i en AC. Jag strök svettpärlor från min panna.
Sedan tittade vi på jeans. Mina jeans har en tendens att alltid gå sönder i grenen efter ungefär ett halvår, oavsett modell och märke. Det stör mig, vet inte om det är jeansens fel är min kropps.
Vi hittade ett par och jag började bege mig mot helvetets livmoder, roten till allt det onda på jorden, orsaken till krig och svält och moderater - provhytten.
Jag tog ett djupt andetag och såg ljuset i slutet av tunneln, drog undan det solkiga skynket och klev in. Skynket gick självklart inte att dra igen helt, så genom en glipa blottade jag mig inför hela världen. Kränkande. Det starka skenet från lysrörsarmaturen i taket bländade mig och alla speglarna på väggarna i det klaustrofobiska utrymmet gjorde mig yr. Att få se min kropp i alla dessa vinklar gjorde mig nedstämd, att få se mitt flottiga ansikte med varenda jävla por synlig i det obehagliga ljuset gjorde mig sänkt. Tro fan att man är singel tänkte jag och började dra på mig jeansen. Lyckades självklart trassla till byxbenen så jag snubblade in i ena väggen. Det knäckte till som fan i nacken. Det gjorde ont.
Till slut fick jag på mig jeansen och systern inspekterade
- Du kan väl prova en annan storlek kanske?, sa hon.
- Nej, nej, nej för helvete, de här blir bra. Nu drar vi, sa jag. Och när processen med att få av jeansjävlarna var över så stapplade jag omtöcknat bort mot kassan.
- Vilken tur du har, idag får man med en väska på köpet, sa det yppiga lilla butiksbiträdet.
- Jaha, ja.
- Du får den rosa tjejväskan, eller den här svarta killväskan.
Jag tyckte att den rosa var finast, men förtryckt som jag är av det heteronormativa samhället så valde jag den svarta. Sedan gick vi till en annan butik där jag köpte några tröjor.
Mötte efteråt ett gäng förståndshandikappade människor som skrattade.
Lyckliga jävlar tänkte jag och begav mig hemåt. Till skivorna och tryggheten.
Don´t go to sleep without me
Nej, gör inte det, gå inte till sängs utan mig. Jag vill verkligen inte att du gör det, men något säger mig att du gör det ändå. Det gör ont. Här och där. Jag ligger naken på golvet i tron om att din frånvaro förverkligar mig. Det har inte börjat bra. Inte bra. Inte bra. Siouxsie sjunger don´t be afraid med ljuv stämma. Jag kryper bort mot högtalarna, det är grus på golvet och jag funderar kort på vart fan allt grus kommer ifrån för gruset gör ont. Jag viskar till Siouxsie som bor i högtalarna att inte fan vågar jag vara rädd. Sedan reser jag på mig, sveper in mig i en filt och tänker att det här är ju för fan patetiskt. Vill du ge bort ditt hjärta och din kropp och allt det där andra till en annan, så visst, gör det, jag kan inte ändra på något. Men du är ju dum i huvet som väljer bort mig. Efter det så sätter jag mig på balkongen och tjuvröker inför mig själv och konstaterar återigen att det har varit en skitsommar. Jag har bara sett en igelkott, världens roligaste djur. Och den var död.
måndag, augusti 18, 2008
Summer´s almost gone
OS är överdjävligt tråkigt, skiten bör avvecklas anser jag. Tittade visserligen på damernas simhopp igår, det fick mig lite engagerad. Kan tänkas att damernas beachvolley framkallar samma reaktion. Men utöver det så är OS ytterst onödigt.
Det regnar ute och jag är ledig.
Jag är klar med Samhall.
Det är väldigt skönt, men samtidigt har jag just nu ganska tråkigt. Har en vision om att jag ska träna och uppdatera mig på kurslitteratur. Men om jag känner mig själv rätt så stannar det nog vid en vision.
Jag kanske skulle ta och bygga något. Har fått en väldigt god tro mig själv sedan jag lyckades lista ut hur lampan ska fästas på cykeln. Man ska liksom bara vrida på en mutter. Nu fick jag det att låta väldigt enkelt, men kan man något riktigt bra så blir det ju lätt. Kanske borde satsa på att bli en sån där inschjengör och när jag byggt något riktigt bra så får jag kanske Nobelpriset i något viktigt och får träffa Kungen och hans släptåg. Det vore något det, då skulle jag tala om för Kungen att hans grabb borde lägga av med motorsport eftersom det bara är kärringar som sysslar med sådant. Kungen skulle nog tycka bra om den upplysningen då jag antar att gubben är konservativ och tycker att pojkar ska syssla med pojksaker. Som exempelvis fotboll. Drottningen och jag skulle få en bra kontakt direkt och jag skulle omgående få tilltala henne Sillen och jag skulle säga åt henne att Tyskland är ett bra land och att hon inte behöver skämmas över sitt ursprung. För Tyskland stavas ju inte bara nazism, det finns fina berg, mustigt öl och goda korvar där också. Och tänk på musiken skulle jag säga och klappa Sillen uppmuntrande på axeln, tänk på att ni har DAF, Malaria!, Das Ich och Neubauten skulle jag säga och Sillen skulle säga aja, det är ju bra. Men sedan skulle Sillen börja yra om att Hitler fortfarande levde och bodde utanför Härnösand där han drev ett hundkollo och att hon fan skulle vilja spendera semestrarna där istället för på yachtjävel utanför St. Tropez. Och då skulle jag titta på Kungen som skulle himla med ögonen och genom dem liksom säga jaha, nu är fyllkärringen igång igen. Och då skulle jag...
Nu hamnade jag på fel spår, meningen var att jag skulle summera sommaren.
Och förutom Eurotrash 2008 och Way Out West har det varit en ganska trist sommar (Eurotrash 2008 var av alla tågluffningar den bästa).
Men utöver det så har inte hänt något speciellt, och när det inte händer något speciellt så drabbas jag av leda.
Det här har nog varit den tråkigaste sommaren sedan jag spenderade en vecka på Åland 1987.
Eller ja, så illa var det väl kanske inte den där veckan på Åland men vissa minnen gör att resan har en fadd eftersmak.
Jag jagade mycket entusiastiskt en fisk i vattenbrynet och lyckades av misstag springa in i ett elstängsel som gav mig en jävla kyss och när jag sedan skakandes sökte tröst hos mina föräldrar fick jag mig en hurring eftersom jag kunde ha förstört elstängslet. Ja, fy fan, jävla Åland. Aldrig mer.
Nu ska jag läsa en bok. Det känns nyttigare att glo i en bok än att glo på en tv eller en sådan här computerskärm. Hej då.
Det regnar ute och jag är ledig.
Jag är klar med Samhall.
Det är väldigt skönt, men samtidigt har jag just nu ganska tråkigt. Har en vision om att jag ska träna och uppdatera mig på kurslitteratur. Men om jag känner mig själv rätt så stannar det nog vid en vision.
Jag kanske skulle ta och bygga något. Har fått en väldigt god tro mig själv sedan jag lyckades lista ut hur lampan ska fästas på cykeln. Man ska liksom bara vrida på en mutter. Nu fick jag det att låta väldigt enkelt, men kan man något riktigt bra så blir det ju lätt. Kanske borde satsa på att bli en sån där inschjengör och när jag byggt något riktigt bra så får jag kanske Nobelpriset i något viktigt och får träffa Kungen och hans släptåg. Det vore något det, då skulle jag tala om för Kungen att hans grabb borde lägga av med motorsport eftersom det bara är kärringar som sysslar med sådant. Kungen skulle nog tycka bra om den upplysningen då jag antar att gubben är konservativ och tycker att pojkar ska syssla med pojksaker. Som exempelvis fotboll. Drottningen och jag skulle få en bra kontakt direkt och jag skulle omgående få tilltala henne Sillen och jag skulle säga åt henne att Tyskland är ett bra land och att hon inte behöver skämmas över sitt ursprung. För Tyskland stavas ju inte bara nazism, det finns fina berg, mustigt öl och goda korvar där också. Och tänk på musiken skulle jag säga och klappa Sillen uppmuntrande på axeln, tänk på att ni har DAF, Malaria!, Das Ich och Neubauten skulle jag säga och Sillen skulle säga aja, det är ju bra. Men sedan skulle Sillen börja yra om att Hitler fortfarande levde och bodde utanför Härnösand där han drev ett hundkollo och att hon fan skulle vilja spendera semestrarna där istället för på yachtjävel utanför St. Tropez. Och då skulle jag titta på Kungen som skulle himla med ögonen och genom dem liksom säga jaha, nu är fyllkärringen igång igen. Och då skulle jag...
Nu hamnade jag på fel spår, meningen var att jag skulle summera sommaren.
Och förutom Eurotrash 2008 och Way Out West har det varit en ganska trist sommar (Eurotrash 2008 var av alla tågluffningar den bästa).
Men utöver det så har inte hänt något speciellt, och när det inte händer något speciellt så drabbas jag av leda.
Det här har nog varit den tråkigaste sommaren sedan jag spenderade en vecka på Åland 1987.
Eller ja, så illa var det väl kanske inte den där veckan på Åland men vissa minnen gör att resan har en fadd eftersmak.
Jag jagade mycket entusiastiskt en fisk i vattenbrynet och lyckades av misstag springa in i ett elstängsel som gav mig en jävla kyss och när jag sedan skakandes sökte tröst hos mina föräldrar fick jag mig en hurring eftersom jag kunde ha förstört elstängslet. Ja, fy fan, jävla Åland. Aldrig mer.
Nu ska jag läsa en bok. Det känns nyttigare att glo i en bok än att glo på en tv eller en sådan här computerskärm. Hej då.
lördag, augusti 16, 2008
Do you love me?
Om jag säger att jag älskar dig så kanske du säger - Titta, där över åsen löper en hare så vackert. Den samlar nötter och sly till sitt gryt, matar sina barn med daggmask och kattungar. Inga bekymmer i världen, bara den aktar sig för motorvägen och räven. Jag vill vara den där haren! Tänk om du säger så och sedan börjar sparka i gruset. Jag tittar mot åsen, ser ingen hare. Du ljuger bara. Därför är jag tyst och blundar.
torsdag, augusti 14, 2008
Honey bee
Jag har tänkt mycket idag. Ganska mycket på nakna tjejer, hade snuskiga tankar varit en OS-gren så hade jag varit i Kina och överst på en prispall just nu. Men nu är det som det är och en medaljjävel har jag aldrig fått och kommer nog aldrig att få.
Jag har även tänkt mycket på getingar och kommit fram till att de helt har spelat ut sin roll i samhället. Getingar är inte bra till någonting utan orsakar bara oro och rädsla när de susar omkring som kamikazeplan bara för att jävlas. De betalar inte skatt och bidrar därmed inte med ett skit till samhället. Visserligen fixar de ju honung på något konstigt sätt och bidrar väl då indirekt till samhället förutsatt att honungsodlaren betalar skatt. Men det har jag svårt att tro att honungsodlare gör, det är nog ett jäkla bluffarsläkte det där. Honung borde avskaffas (men lite får finnas kvar så att björnarna kan äta, om det inte bara är en myt att björnar gillar honung). Nu finns det väl någon som hävdar att getingar visst är bra. Som fågelföda och hjälpreda angående blommornas förökning. Det är helt fel. Fåglar kan äta annat, det finns till exempel många ensamma människor som sätter ut talgbollar och dylikt. Och gällande blommornas förökning så... alltså jag vette fan hur det där funkar egentligen, men det är ju något som heter ståndare och pistiller som blommor har och getingarna drar med sig frön och då blir det fler blommor. Men i vilket fall som helst så är det nu år 2008 och jag är säker på att blommorna klarar allt det där själva. Evolution kallas det. Det var nog aktuellt med kombinationen blommor och getingar på Linnés tid, men inte nu när det finns Internet. Apropå Linné så gillade han nog getingar, den jävla gamle rasbiologen.
Jag vill inte att alla getingar ska dödas eller låsas in eller så, för det känns så jävla tyskt trettiotal. Vill egentligen bara att de ska veta att jag inte tycker om dem. Jag är faktiskt inte Jesus och kan därmed inte per automatik älska alla.
För ett tag sedan så missade Frankrike en medalj i något mästerskap i orientering på grund av att en löpare fått en allergisk reaktion efter ha blivit stucken av en geting. Nu har jag ju visserligen svårt för allergiker och anser att orientering är en sport för kärringar men jag kan nog ändå dra nytta av det där. Fransmännen lär ju sörja sin missade medalj och om jag då drar igång en kampanj mot getingar inför nästa franska presidentval och samarbetar med Ségolène Royal (jag tar för givet att hon ställer upp i nästa val) så kommer mitt liv bli bra. Efter ett tag så fattar vi tycke för varandra och jag flyttar in i hennes slott. Ségolène bor nog i ett slott.
Ségolène et Wayne le romantice le futuric?
Jag har även tänkt mycket på getingar och kommit fram till att de helt har spelat ut sin roll i samhället. Getingar är inte bra till någonting utan orsakar bara oro och rädsla när de susar omkring som kamikazeplan bara för att jävlas. De betalar inte skatt och bidrar därmed inte med ett skit till samhället. Visserligen fixar de ju honung på något konstigt sätt och bidrar väl då indirekt till samhället förutsatt att honungsodlaren betalar skatt. Men det har jag svårt att tro att honungsodlare gör, det är nog ett jäkla bluffarsläkte det där. Honung borde avskaffas (men lite får finnas kvar så att björnarna kan äta, om det inte bara är en myt att björnar gillar honung). Nu finns det väl någon som hävdar att getingar visst är bra. Som fågelföda och hjälpreda angående blommornas förökning. Det är helt fel. Fåglar kan äta annat, det finns till exempel många ensamma människor som sätter ut talgbollar och dylikt. Och gällande blommornas förökning så... alltså jag vette fan hur det där funkar egentligen, men det är ju något som heter ståndare och pistiller som blommor har och getingarna drar med sig frön och då blir det fler blommor. Men i vilket fall som helst så är det nu år 2008 och jag är säker på att blommorna klarar allt det där själva. Evolution kallas det. Det var nog aktuellt med kombinationen blommor och getingar på Linnés tid, men inte nu när det finns Internet. Apropå Linné så gillade han nog getingar, den jävla gamle rasbiologen.
Jag vill inte att alla getingar ska dödas eller låsas in eller så, för det känns så jävla tyskt trettiotal. Vill egentligen bara att de ska veta att jag inte tycker om dem. Jag är faktiskt inte Jesus och kan därmed inte per automatik älska alla.
För ett tag sedan så missade Frankrike en medalj i något mästerskap i orientering på grund av att en löpare fått en allergisk reaktion efter ha blivit stucken av en geting. Nu har jag ju visserligen svårt för allergiker och anser att orientering är en sport för kärringar men jag kan nog ändå dra nytta av det där. Fransmännen lär ju sörja sin missade medalj och om jag då drar igång en kampanj mot getingar inför nästa franska presidentval och samarbetar med Ségolène Royal (jag tar för givet att hon ställer upp i nästa val) så kommer mitt liv bli bra. Efter ett tag så fattar vi tycke för varandra och jag flyttar in i hennes slott. Ségolène bor nog i ett slott.
Ségolène et Wayne le romantice le futuric? tisdag, augusti 12, 2008
Sick as fuck
Det verkar ha varit stora gräsklippardagen idag. Utanför Samhall klipptes det gräs, av personal från Samhall. - Gräset är verkligen grönt i år, sa gräsklipparmannen från Samhall. - Ja det är det verkligen, sa jag och tänkte att gräset ser väl ut som tidigare år. När jag cyklade hem noterade jag att det klipptes gräs på många andra ställen. Jag är inte allergisk mot gräs. Jag är inte allergisk mot någonting, har aldrig förstått vitsen med det där. Att gå runt och akta sig för pollen, nötter, pälsdjur, laktos och tomtar och troll hela dagarna verkar jobbigt. Och inte speciellt bra för imagen heller. För lite mesigt är det ju och det kan nog allergikerna själva skriva under på antar jag.
Men även om jag är tuff och alltså inte allergisk så känner jag mig idag lite hängig. Jag fryser och är trött och det kliar på kroppen. Jag har även ett utslag på låret så jag fruktar att jag fått bältros. Men ändå inte, för det hade jag när jag var 11 år. Det är lite unikt eftersom det tydligen oftast drabbar människor över 50. Jag fick i alla fall utslag runt ögonen och doktorn började yra om ögonherpes. Efteråt när jag och far satt i bilen på parkeringen utanför sjukhuset så tittade han strängt på mig och sa - Du har väl för fan inte varit på nån skabbig tjej? Blodröd i ansiktet med blicken i knät viskade jag nej. Senare så visade det sig alltså att jag fått bältros och min far kunde andas ut över att hans elvaårige son inte var villakvarterets luder.
Så bältros avskriver jag egentligen, been there done that.
Men apropå skabbiga tjejer så kanske jag inte skulle ha avfärdat Malins kommentar som ett skämt när hon för några helger sedan bad mig bestiga “vårtsvinet”. Skön och avspänd tjej tänkte jag då men nu befarar jag att hon gav mig syfilis. Vet inte riktigt hur syfilis artar sig men det borde förklara utslaget på låret. Kanske borde ringa och låta henne förklara ett och annat. Eller hennes kille, men jag tror att han är bra på kampsport så det kanske är lika bra att lämna honom utanför det här. Att vara invalid med syfilis stärker nog inte mina aktier i jakten på en söt och snäll tjej.
Eller så har jag fått löss eftersom det kliar på kroppen. Och lössen har krupit in i kroppen på mig genom huden, därav min hängighet. Med EU fick vi inte bara galna kor och belgiska blåtjurar, utan även superlöss som äter sig in i benmärgen. Obehagligt.
Ett alternativ kan ju också vara att jag är på väg att bli förkyld och att utslaget på låret bara är en finne. Men oavsett åkomma så är det jävligt synd om mig och nu ska jag gå till sängs.
Kanske är det, det sista jag gör.
Kanske vaknar jag och är död imorgon.
I så fall lämnar jag efter mig 3 åjro.
De ligger i köksfönstret.
God natt.
Men även om jag är tuff och alltså inte allergisk så känner jag mig idag lite hängig. Jag fryser och är trött och det kliar på kroppen. Jag har även ett utslag på låret så jag fruktar att jag fått bältros. Men ändå inte, för det hade jag när jag var 11 år. Det är lite unikt eftersom det tydligen oftast drabbar människor över 50. Jag fick i alla fall utslag runt ögonen och doktorn började yra om ögonherpes. Efteråt när jag och far satt i bilen på parkeringen utanför sjukhuset så tittade han strängt på mig och sa - Du har väl för fan inte varit på nån skabbig tjej? Blodröd i ansiktet med blicken i knät viskade jag nej. Senare så visade det sig alltså att jag fått bältros och min far kunde andas ut över att hans elvaårige son inte var villakvarterets luder.
Så bältros avskriver jag egentligen, been there done that.
Men apropå skabbiga tjejer så kanske jag inte skulle ha avfärdat Malins kommentar som ett skämt när hon för några helger sedan bad mig bestiga “vårtsvinet”. Skön och avspänd tjej tänkte jag då men nu befarar jag att hon gav mig syfilis. Vet inte riktigt hur syfilis artar sig men det borde förklara utslaget på låret. Kanske borde ringa och låta henne förklara ett och annat. Eller hennes kille, men jag tror att han är bra på kampsport så det kanske är lika bra att lämna honom utanför det här. Att vara invalid med syfilis stärker nog inte mina aktier i jakten på en söt och snäll tjej.
Eller så har jag fått löss eftersom det kliar på kroppen. Och lössen har krupit in i kroppen på mig genom huden, därav min hängighet. Med EU fick vi inte bara galna kor och belgiska blåtjurar, utan även superlöss som äter sig in i benmärgen. Obehagligt.
Ett alternativ kan ju också vara att jag är på väg att bli förkyld och att utslaget på låret bara är en finne. Men oavsett åkomma så är det jävligt synd om mig och nu ska jag gå till sängs.
Kanske är det, det sista jag gör.
Kanske vaknar jag och är död imorgon.
I så fall lämnar jag efter mig 3 åjro.
De ligger i köksfönstret.
God natt.
måndag, augusti 11, 2008
In the flat field
När jag i vaknade i Hotty och Hårbollens lägenhet i fredags så var jag ensam. Låg på soffan ett tag och tittade på tv. Sandra Dahlberg leder tydligen ett barnprogram. Snacka om att ge kottarna en värdelös start på livet tänkte jag och stängde surt av eländet. Klädde mig och gick upp istället, tog på mig ett linne och ett par träningsbyxor (och nej för fan, det är inget jag visar mig offentligt i) och när jag såg mig själv i spegeln insåg jag att det endast var en tribaltatuering på halsen som fattades för att jag skulle se kriminell ut där jag knallade omkring i en lägenhet som jag inte bor i. Kunde inte riktigt bestämma mig för om jag tillhörde maffian och var på flykt eller om jag var en självständig amfetaminpundare som gillade att spöa flickvänner och nyss hade muckat och behövde ett ställe att slagga på ett tag. I vilket fall som helst blev jag mer och mer nojig när jag stod och smög vid fönstren och insåg att alla jävlar var ute efter mig. Säpo låg i buskarna och alkisen utanför kinakrogen väntade bara på att jag skulle lämna lägenheten så att han kunde snitta upp buken på mig som en hälsning från grabbarna på kåken, det hade han väl fått en flaska Rosita för den jävla fittan och jag funderade på om jag skulle springa ut och ta den jäveln först, men jag avbröts av ljudet från en polishelikopter. Jag började hyperventilera och förstod att allt var över. Sedan förstod jag visserligen att det var mobilen som ringde (och nej för fan, jag har inte ljudet av en polishelikopter som ringsignal). Det var Hårbollen och han sa att han var på väg hem, och jag tänkte att jag var tvungen att skärpa till mig och att det var skönt att han kom så att jag slapp gå runt och vara kriminell.
Han kom hem vid lunchtid och vi åkte då omgående till bolaget.
Det var skönt, dagdrickande är skönt. Sedan satt vi på balkongen och drack öl och lyssnade på musik och pratade om väldigt viktiga saker. Och det var väl i ungefär i den vevan som hela helgen i stort började på att bli lite vag. Men jag var med i matchen när jag såg The Sonics, och jag var med i matchen när jag såg Grinderman. Och det var ju ändå helgens huvudmål så jag är nöjd. Sigur Ros blev det inte så mycket med... men va fan, två av tre är inte dåligt.
Jag antar att du som läser det här inte börjar skrika om att pressarna ska stoppas eller sätter kaffet i halsen nu men... men hon den där tjejen som jag planerade att träffa, hon med bra musiksmak och en stuga vid havet... tja, hon dök aldrig upp.
Och det känns ju lite trist. Jag fick förvisso några kramar av diverse kvinnliga bekanta, men jag uppfattade aldrig att det fanns några ömsesidiga känslor där. Jag ska därför säga upp all kontakt med mina kvinnliga bekanta framöver.
Det närmsta jag kom lite kärlek var när jag gned handen mot en tjejs rumpa på Grinderman-konserten. Sedan såg jag att hon var runt 16 år, och då gned jag lite mer.
Vafan, det var ju trångt och någonstans måste man ju ha händerna.
Han kom hem vid lunchtid och vi åkte då omgående till bolaget.
Det var skönt, dagdrickande är skönt. Sedan satt vi på balkongen och drack öl och lyssnade på musik och pratade om väldigt viktiga saker. Och det var väl i ungefär i den vevan som hela helgen i stort började på att bli lite vag. Men jag var med i matchen när jag såg The Sonics, och jag var med i matchen när jag såg Grinderman. Och det var ju ändå helgens huvudmål så jag är nöjd. Sigur Ros blev det inte så mycket med... men va fan, två av tre är inte dåligt.
Jag antar att du som läser det här inte börjar skrika om att pressarna ska stoppas eller sätter kaffet i halsen nu men... men hon den där tjejen som jag planerade att träffa, hon med bra musiksmak och en stuga vid havet... tja, hon dök aldrig upp.
Och det känns ju lite trist. Jag fick förvisso några kramar av diverse kvinnliga bekanta, men jag uppfattade aldrig att det fanns några ömsesidiga känslor där. Jag ska därför säga upp all kontakt med mina kvinnliga bekanta framöver.
Det närmsta jag kom lite kärlek var när jag gned handen mot en tjejs rumpa på Grinderman-konserten. Sedan såg jag att hon var runt 16 år, och då gned jag lite mer.
Vafan, det var ju trångt och någonstans måste man ju ha händerna.
onsdag, augusti 06, 2008
Sweetheart come
Oj oj oj, det var spännande på Samhall idag. Strömavbrott, tydligen nån jävla huvudsäkring som hade brunnit. Ingenting fungerade och allt var svart. Skönt med drama i vardagen, jobbar man på Samhall så slipper man åka till K2 för att få lite äventyr. Kuben kom rullandes “ - Vilken katastrof alltså”. Katastrof för företaget kanske, tänkte jag, men det innebar ju en paus och cigaretter så jag klagade inte. Sedan kom det nån elektriker och började undersöka elskåpet och Kuben kom rullandes igen “ - Herregud, jag har aldrig sett en elektriker se så skrämd ut som när han såg kabeln som var bränd. Ja jäklar alltså” . Själv har jag aldrig reflekterat över elektrikers ansiktsuttryck när de arbetar, inte hur de ser ut på fritiden heller för den delen, jag känner ingen elektriker, så jag kunde inte replikera med något. Kuben rullade vidare och skrockade för själv. Det var en stor dag för Kuben. Han kände sig nog viktig och duktig som med sin ficklampa informerade oss andra. Jag gick ut och kedjerökte lite och det tog inte lång tid innan jag började tänka på barnförbjudna saker om Lollis. Ett snabbt nummer på golvet mellan hyllorna i dunklet hade inte varit dumt. Men sedan hörde jag hennes röst och det lilla uns av kåthet som fanns inom mig försvann direkt. Att höra hennes röst kan ibland vara som att bli huggen med en kniv i örat. Obehagligt med andra ord. Efter en timme hade jag tröttnat på att röka och inte göra något så jag gick till chefen och krävde att vi skulle stänga eftersom personalens ögon kunde ta illa av allt mörker och det skulle inte facket gilla och det bästa vore om vi fick gå hem eller till bolaget. Det tyckte inte chefen, “ - Strömmen är nog snart tillbaka” sa han. Som självutnämnd fackrepresentant kände jag mig som 2000-talets Lech Walesa och ville trots nederlaget kräva mer “ - Får vi inte gå hem så kräver jag, och arbetarna står bakom mig, att du ordnar ett fritt Palestina!”. Chefen gick iväg utan att svara. Jag gick ut mot lagret för att verkligen försäkra mig om stödet angående Palestina, men det var ingen som lyssnade. Visserligen orutinerat av mig att försöka föra viktiga frågor dagen efter Allsång på Skansen. Jag knallade till chefen igen och efter cirka en halvtimme när det kändes som att Palestinafrågan var nära en lösning kom strömmen tillbaka och allt återgick till det normala. Ironiskt nog så medförde det elektriska ljuset ett jävla mörker.
Nog om Samhall.
Imorgon åker jag till Göteborg. Det ska bli ganska kul. Way Out West är det som gäller. Förra året bestämde jag mig för att sluta gå på festivaler eller konserter eftersom jag bara orkade med att se CocoRosie ordentligt. Några låtar in på Primal Scream-konserten tröttnade jag eftersom det regnade och jag var trött och musik gör sig bäst hemma tänkte jag. Samtidigt var bakslaget med Helena-Med-Lökarna trist. Ett klassiskt fyllebuskligg hade varit planerat i månader men hon dök inte upp och skyllde på legionärssjukan eller på att hon hade lingon i tratten, jag minns inte riktigt, men jag minns att det var något påhitt som inte finns i verkligheten. Nu i efterhand är det som stör mig mest att jag missade Lady Sovereign (det finns en låt att lyssna på nedan).
I år har jag endast biljett till fredagen, vilket irriterar mig eftersom jag missar Kelis och Neil Young på lördagen. Kelis och jag hade nog funkat bra backstage. Mina vänner har biljett till lördagen och då får jag rå om mig själv. Men det gör inget för jag har en plan.
Planen går ut på att träffa en snygg tjej. Vi möts nog av slump, lite skönt otvunget sådär, på The Sonics. Jag kanske får hennes armbåge mellan ögonen vilket gör ont och det första mötet kan ju då verkligen bli något som vi skojar om på parmiddagar om tio år. Efter The Sonics går vi nog till ölområdet där vi lär känna varandra lite bättre. Hon är ju förstås vettig och säger att hon aldrig skulle ha på sig en keps eller nån sån skit. Efter ölandet så kollar vi på Grinderman tillsammans, hon gillar ju också Nick Cave (men jag har sett honom live fler gånger än henne, det är viktigt, men hon såg nog Tindersticks live nu i våras och det gjorde ju inte jag så det blir ändå jämlikt i slutändan). Sedan går vi och tittar på Sigur Ros (jag ska tydligen se väldigt många band) och där börjar det hetta till mellan oss eftersom det är kallt och sent och regnigt och blåsigt så därför värmer vi varandra. Vi pussas lite lätt, men inget hångel på offentlig plats för vi är ju inga hormonstinna tonåringar och jag är inte så full så att jag är odräglig. Efter Sigur Ros är det nog slut och hon undrar då lite generat (hon är väldigt söt när hon blir generad) om jag vill följa med henne hem men då säger jag att det är bättre om vi skyndar långsamt för det är ju bättre än att vi ska vakna upp bakfulla dagen efter och känna oss som två smutsiga luder. Och det håller hon ju med om såklart. Så vi bestämmer att vi ska mötas på lördagen för att ha picknick istället. Och det gör vi och picknick har vi vid havet med vin och nån räka eller två och solen skiner men vi värmer ändå varandra, det är ju så lätt att bli förkyld resonerar vi och sedan följer jag med henne hem. Hon är ju runt 25 år men bor ändå i en liten stuga på klipporna vid havet och det tycker ju jag är fantastiskt bra och i stugan finns en öppen spis och en hund som är på riktigt men den är snäll så man behöver inte gå ut med den när det är dåligt väder och i stugan så finns det en radio och vi bestämmer att vi i fortsättningen ska ligga och lyssna på P3 Soul tillsammans varje söndagskväll och tycka om varandra. När vi bestämt det där så älskar för nu har vi ändå känt varandra i över ett dygn och då tycker vi att det är ok att göra det utan att bli stämplade som öststatsfnask.
Såja, det är min plan. Det lutar alltså åt att jag hänger ensam på Andra Långgatan på lördag. Men det är inte fy skam, för där finns det porr, skivor och billiga ölsjapp. Och det är ju allt en man med höga krav på livet kan önska sig.
Hej då.
måndag, augusti 04, 2008
Going down to die
Nu är resan till Afrika som sker i november bokad. Jag är givetvis redan mycket nervös och rädd för alla djur som finns där. Eller ja, djur och djur, jag menar insekter och kryp och skit. Riktiga djur har jag inget emot. De riktiga djuren ska bli kul. Jag ska nog bli djurskötare när jag blir stor. Djurskötare eller brandman. Eller kanske dokusåpakändis. Vi får se.
Men som sagt, krypen skrämmer mig som fan redan nu. Är också lite nervös för att göra bort mig om jag träffar några massajer. De hoppar ju så bra de där, och då kanske de vill att jag ska vara med och hoppa. Och då måste jag tacka nej och säga “No, I can´t jump” och då kanske massajerna tycker att jag är en otacksam jävel som inte vill vara med och då måste jag förklara att jag har en knäskada efter den där innebandymatchen på elitnivå, men de kanske inte vet vad innebandy är så då måste jag förklara “It´s a sport in Sweden and it´s mostly for weak boys and homosexual girls, like Pia Sundhage you know. But she played soccer and she is in America now”. Men de kanske fortfarande inte förstår vad innebandy är och då får jag ta en pinne och en sten och riva av några vassa finter för att visa, och kanske jag avslutar med ett rappt och hårt skott för att visa hur det går till när man gör mål och då kanske jag råkar träffar massajhövdingen på smalbenet och då blir det väl förstås ett jävla liv och förmodligen slutar det med att jag får springa fort som fan ut på savannen och när jag hunnit tre och en halv meter får jag ett spjut genom bröstkorgen.
Det är minst sagt med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot den här resan. Det är väl inte helt omöjligt att det blir det sista jag gör i livet. Min sömn kommer nog vara lite orolig de kommande månaderna. God natt.
Men som sagt, krypen skrämmer mig som fan redan nu. Är också lite nervös för att göra bort mig om jag träffar några massajer. De hoppar ju så bra de där, och då kanske de vill att jag ska vara med och hoppa. Och då måste jag tacka nej och säga “No, I can´t jump” och då kanske massajerna tycker att jag är en otacksam jävel som inte vill vara med och då måste jag förklara att jag har en knäskada efter den där innebandymatchen på elitnivå, men de kanske inte vet vad innebandy är så då måste jag förklara “It´s a sport in Sweden and it´s mostly for weak boys and homosexual girls, like Pia Sundhage you know. But she played soccer and she is in America now”. Men de kanske fortfarande inte förstår vad innebandy är och då får jag ta en pinne och en sten och riva av några vassa finter för att visa, och kanske jag avslutar med ett rappt och hårt skott för att visa hur det går till när man gör mål och då kanske jag råkar träffar massajhövdingen på smalbenet och då blir det väl förstås ett jävla liv och förmodligen slutar det med att jag får springa fort som fan ut på savannen och när jag hunnit tre och en halv meter får jag ett spjut genom bröstkorgen.
Det är minst sagt med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot den här resan. Det är väl inte helt omöjligt att det blir det sista jag gör i livet. Min sömn kommer nog vara lite orolig de kommande månaderna. God natt.
söndag, augusti 03, 2008
We´re going to be friends
Det är söndag, och en repris passar bra idag.
Det är en speciell känsla av vanmakt som infinner i kön på Konsum om söndagskvällarna när vi står där, vi ungkarlar.
De rakryggade, vackra och lyckliga handlar på fredagarna och då står väl vi och trycker i kön på bolaget om vi inte redan däckat nakna på hallgolvet i fosterställning.
Men på söndagarna precis innan stängning vågar vi oss dit. Vi står skamset på led med fläckar på byxorna som knappast någon kvinna varit med att framkalla.
I våra korgar finns inte många varor, på sin höjd tre. Den som har fler blir utstirrad och får i tystnad sin dom. Korgarna innehåller i regel en fryst portionsrätt, snus och en kvällstidning. Eller folköl och en falukorvsring. Ibland kanske någon slår på stort och köper färska grönsaker. Personen ifråga får då blickar som säger ”Och vem fan tror du att du är din jävla kärring?”
Men självklart påpekas det inte högt, vi måste hålla ihop även om vi inte känner varandra. Sportspegeln och en ynklig varukorg binder oss samman. Romantiska komedier är för de andra.
De rakryggade, vackra och lyckliga.
Ibland när vi står där försöker jag räta på ryggen, även om det gör förbannat ont.
Men när jag tagit det steget så slänger jag ned tamponger och skvallertidningar i min korg. Som får de andra att tro att det just i min soffa faktiskt ligger någon som fäller hår och gnyr om Top Model och Grey´s Anatomy och fan vet vad. Jag vet inte om de andra går på min bluff.
Men jag vet att jag har en helvetes massa tamponger hemma.
Det är en speciell känsla av vanmakt som infinner i kön på Konsum om söndagskvällarna när vi står där, vi ungkarlar.
De rakryggade, vackra och lyckliga handlar på fredagarna och då står väl vi och trycker i kön på bolaget om vi inte redan däckat nakna på hallgolvet i fosterställning.
Men på söndagarna precis innan stängning vågar vi oss dit. Vi står skamset på led med fläckar på byxorna som knappast någon kvinna varit med att framkalla.
I våra korgar finns inte många varor, på sin höjd tre. Den som har fler blir utstirrad och får i tystnad sin dom. Korgarna innehåller i regel en fryst portionsrätt, snus och en kvällstidning. Eller folköl och en falukorvsring. Ibland kanske någon slår på stort och köper färska grönsaker. Personen ifråga får då blickar som säger ”Och vem fan tror du att du är din jävla kärring?”
Men självklart påpekas det inte högt, vi måste hålla ihop även om vi inte känner varandra. Sportspegeln och en ynklig varukorg binder oss samman. Romantiska komedier är för de andra.
De rakryggade, vackra och lyckliga.
Ibland när vi står där försöker jag räta på ryggen, även om det gör förbannat ont.
Men när jag tagit det steget så slänger jag ned tamponger och skvallertidningar i min korg. Som får de andra att tro att det just i min soffa faktiskt ligger någon som fäller hår och gnyr om Top Model och Grey´s Anatomy och fan vet vad. Jag vet inte om de andra går på min bluff.
Men jag vet att jag har en helvetes massa tamponger hemma.
onsdag, juli 30, 2008
Dogs are everywhere
Det rådde ingen vidare stämning när jag satt inne på chefens kontor idag. Nekade givetvis till anklagelserna om att jag skulle ha frågat städerskan om hon sög mer än damm för en hundring eller två. Pekade istället ut en av de yngre sommarjobbarna.
- Du vet, det är ju väldigt mycket hormoner i den där åldern.
Om chefen trodde på mig eller inte låter jag vara osagt men han verkade slappna av en smula i alla fall. Och när vi satt där, han och jag, så såg jag chansen att avslöja mina storslagna planer för att öka omsättningen på stället.
- Känner du till att OS börjar snart, de olympiska spelen alltså?
- Men självklart gör jag det!
- Ok, skulle bara kolla, du verkar ju inte alltid vara helt med i matchen liksom. Anyway, när det var i OS i Barcelona 1992 så började folk käka tapas som fan. Det var förmodligen då vi fick tapas till Sverige. Och kanske paella också för den delen, jag vet inte alls säkert eftersom jag bara var elva år då och förmodligen hade viktigare saker att tänka på, men det är ändå en känsla jag har.
- Du jag har ett möte snart, vart vill du komma?
- Lugn nu, det här är också ett möte, ett viktigt sådant. Förlåt jag glömde bort fotbolls-VM i Italien 1990, det var antagligen då pizzan kom till Sverige. Innan OS i Nagano 1998 tror jag inte det fanns sushi här. Innan OS i Calgary 1988 hade vi nog inte... ja, jag vette fan vad de äter i Kanada men du fattar vad jag menar va?
- Nej, vad menar du?
- Att de olympiska spelen och fotboll startar mattrender och att det nu är ett perfekt läge att dra igång en OS-kampanj med importerat hundkött till extrapris!
- Du skojar nu va?
- Näe, jag har tänkt på det här länge.
- Tror du på allvar att det skulle fungera? Att folk skulle sätta tänderna i människans bästa vän bara för att det är ett sportevenemang! Va?
- Men det gäller ju att skapa en efterfrågan... det funkar med rätt markandsföring. Och det där med människans bästa vän. Det är ju kutym i Kina att käka byracka. Och i Indien eller vart det är så är ju kon helig, vad tror de tycker om vår nötköttskonsumtion?
- Det hör väl inte till saken, och jag tror inte heller att koncernen skulle ställa sig bakom en import av hundkött med tanke på den bristande respekten för mänskliga rättigheter som råder i Kina.
- Det där är skitsnack. Kanske plitade styrelsen ner några punkter om etik på den senaste fylleresan till Mauritius för det ska se bra ut på pappret men det är nog inget som följs i praktiken.
- Jag tror ändå inte att det svenska folket är villiga att äta hundkött av etiska skäl.
- Du, det svenska folket godkände vid valet 2006 att kapitalet skulle få styra och förringa alla levande tings värde, både människor och djurs. Det finns ingen värme eller solidaritet kvar i det här landet, så det gäller nu bara att skapa en marknad.
- Och vad tror du myndigheterna säger om själva importen då?
- Det finns redan hundkött i landet, det är jag säker på.
- Hur kan du vara det?
- Om en svensk tjej har varit utomlands ett tag, säg ett år, vet du vad hon gnäller mest om när hon kommer tillbaks trots att hennes make blivit rånmördad och hon själv nästan våldtagen?
- Inte en aning.
- Att det inte fanns något jävla saltlakrits att käka när det drog ihop sig inför den återkommande blödarsjukan!
- Vad menar du?
- Att det måste finnas någon kines i det här landet som känt samma sug inför hundkött och istället för att surat som en kärring beställt direkt från en leverantör i Kina. Det är så vi ska göra också, köra allt svart utan mellanhänder. Fuck the system liksom.
- Jag orkar inte lyssna på det här skitsnacket längre, mitt riktiga möte börjar strax.
Och chefen gick och kvar satt jag och tänkte att otack är världens lön.
- Du vet, det är ju väldigt mycket hormoner i den där åldern.
Om chefen trodde på mig eller inte låter jag vara osagt men han verkade slappna av en smula i alla fall. Och när vi satt där, han och jag, så såg jag chansen att avslöja mina storslagna planer för att öka omsättningen på stället.
- Känner du till att OS börjar snart, de olympiska spelen alltså?
- Men självklart gör jag det!
- Ok, skulle bara kolla, du verkar ju inte alltid vara helt med i matchen liksom. Anyway, när det var i OS i Barcelona 1992 så började folk käka tapas som fan. Det var förmodligen då vi fick tapas till Sverige. Och kanske paella också för den delen, jag vet inte alls säkert eftersom jag bara var elva år då och förmodligen hade viktigare saker att tänka på, men det är ändå en känsla jag har.
- Du jag har ett möte snart, vart vill du komma?
- Lugn nu, det här är också ett möte, ett viktigt sådant. Förlåt jag glömde bort fotbolls-VM i Italien 1990, det var antagligen då pizzan kom till Sverige. Innan OS i Nagano 1998 tror jag inte det fanns sushi här. Innan OS i Calgary 1988 hade vi nog inte... ja, jag vette fan vad de äter i Kanada men du fattar vad jag menar va?
- Nej, vad menar du?
- Att de olympiska spelen och fotboll startar mattrender och att det nu är ett perfekt läge att dra igång en OS-kampanj med importerat hundkött till extrapris!
- Du skojar nu va?
- Näe, jag har tänkt på det här länge.
- Tror du på allvar att det skulle fungera? Att folk skulle sätta tänderna i människans bästa vän bara för att det är ett sportevenemang! Va?
- Men det gäller ju att skapa en efterfrågan... det funkar med rätt markandsföring. Och det där med människans bästa vän. Det är ju kutym i Kina att käka byracka. Och i Indien eller vart det är så är ju kon helig, vad tror de tycker om vår nötköttskonsumtion?
- Det hör väl inte till saken, och jag tror inte heller att koncernen skulle ställa sig bakom en import av hundkött med tanke på den bristande respekten för mänskliga rättigheter som råder i Kina.
- Det där är skitsnack. Kanske plitade styrelsen ner några punkter om etik på den senaste fylleresan till Mauritius för det ska se bra ut på pappret men det är nog inget som följs i praktiken.
- Jag tror ändå inte att det svenska folket är villiga att äta hundkött av etiska skäl.
- Du, det svenska folket godkände vid valet 2006 att kapitalet skulle få styra och förringa alla levande tings värde, både människor och djurs. Det finns ingen värme eller solidaritet kvar i det här landet, så det gäller nu bara att skapa en marknad.
- Och vad tror du myndigheterna säger om själva importen då?
- Det finns redan hundkött i landet, det är jag säker på.
- Hur kan du vara det?
- Om en svensk tjej har varit utomlands ett tag, säg ett år, vet du vad hon gnäller mest om när hon kommer tillbaks trots att hennes make blivit rånmördad och hon själv nästan våldtagen?
- Inte en aning.
- Att det inte fanns något jävla saltlakrits att käka när det drog ihop sig inför den återkommande blödarsjukan!
- Vad menar du?
- Att det måste finnas någon kines i det här landet som känt samma sug inför hundkött och istället för att surat som en kärring beställt direkt från en leverantör i Kina. Det är så vi ska göra också, köra allt svart utan mellanhänder. Fuck the system liksom.
- Jag orkar inte lyssna på det här skitsnacket längre, mitt riktiga möte börjar strax.
Och chefen gick och kvar satt jag och tänkte att otack är världens lön.
tisdag, juli 29, 2008
Child of god
Jag såg ett ovanligt fult barn idag. Barnets ägare, och förmodligen tillika moder, såg helt okej ut vilket gjorde mig konfunderad. Sedan började barnet gråta. Klämde väl fingret i något, antagligen när det skulle pillas i en godisautomat eller liknande. Jag vet inte eftersom jag redan hade tittat bort med förskräckelse i blicken. Själv var jag väldigt fin som barn, det brukar min mamma säga när jag hälsar på hos henne. - Men sedan vet jag inte vad som hände, tillägger hon oftast. När hon sagt det sistnämnda med något sorgset i rösten brukar hon sätta sig uppe på kammaren ett tag, men när hon kommer ner igen är allt som vanligt.
Förra veckan upplevde jag vad som för tillfället känns som det närmsta jag kommer att ha barn då jag började brygga vin. Svettig efter en hård dag på Samhall började jag iförd endast mina kalsonger sätta vinsatsen. Och känslan var euforisk. Att äntligen få ha något att sköta och bry sig om. Något att älska och känna sig behövd av. Min övertygelse om att vinsatsen verkligen var ett barn skenade en aning. Tanken på att vinsatsen/barnet var en gåva från Gud tog helt överhanden och jag spenderade en hel dag med att tala i tungor och skriva pressmeddelanden till lokalpressen om att den första jungfrufödseln på 2008 år hade genomförts.
Nu har glädjen lagt sig totalt. Jag har insett att det inte är ett barn, och tur är väl det eftersom det tydligen föds fula barn. Ja, det är bara en jävla vinsats. Som jag minns det från 90-talet så var det mycket enklare då. Inga jävla bär och nötter som skulle tillsättas för att sedan rensas bort. Bara i med lite vatten och socker och en vecka senare kunde man vara full och charmig. Det är väl borgarnas påhitt för att försvåra tillvaron för den lilla människan kan tänkas. Jo så är det.
Nu har jag inte tid med det här längre, måste skaka bort kolsyra från bastarden som står i badrummet.
Sedan skakar jag kanske mig själv, och spiller något som kunde vara en av grundstenarna till ett kärleksbarn.
Förra veckan upplevde jag vad som för tillfället känns som det närmsta jag kommer att ha barn då jag började brygga vin. Svettig efter en hård dag på Samhall började jag iförd endast mina kalsonger sätta vinsatsen. Och känslan var euforisk. Att äntligen få ha något att sköta och bry sig om. Något att älska och känna sig behövd av. Min övertygelse om att vinsatsen verkligen var ett barn skenade en aning. Tanken på att vinsatsen/barnet var en gåva från Gud tog helt överhanden och jag spenderade en hel dag med att tala i tungor och skriva pressmeddelanden till lokalpressen om att den första jungfrufödseln på 2008 år hade genomförts.
Nu har glädjen lagt sig totalt. Jag har insett att det inte är ett barn, och tur är väl det eftersom det tydligen föds fula barn. Ja, det är bara en jävla vinsats. Som jag minns det från 90-talet så var det mycket enklare då. Inga jävla bär och nötter som skulle tillsättas för att sedan rensas bort. Bara i med lite vatten och socker och en vecka senare kunde man vara full och charmig. Det är väl borgarnas påhitt för att försvåra tillvaron för den lilla människan kan tänkas. Jo så är det.
Nu har jag inte tid med det här längre, måste skaka bort kolsyra från bastarden som står i badrummet.
Sedan skakar jag kanske mig själv, och spiller något som kunde vara en av grundstenarna till ett kärleksbarn.
söndag, juli 27, 2008
Violent playground
Igår när det parksöps så var Varulven som vanligt jävligt kaxig och dryg. Efter ett tag tröttnade jag på hans försök att spela ball. En välplacerad spark i ryggen fick honom att dämpa sig. När jag senare vid 22.30-snåret skulle bege mig hemåt eftersom att matchformen var dålig så upptäckte jag att mitt cykelhjul var tömt på luft. Det var Varulvens hämnd. Mycket omoget och barnsligt anser jag. Det är verkligen dags att rensa i vänkretsen. Jag vill vara kompis med någon som har en båt. Hade inte Varulven försett mig med böcker då och då, och en sovplats i Stockholm så hade han varit ute i kylan för länge sedan. Nu ska jag lyssna på Immortal Technique och Jedi Mind Tricks och invänta en ny plågsam vecka på Samhall.
fredag, juli 25, 2008
Loaded
I helgen är det parksupa som gäller. Ni hittar mig under korkeken. Ja, va fan, det var inte mer än så. Hej då.
torsdag, juli 24, 2008
Love
I en kärleksrelation eller i ett parförhållande är det mycket viktigt att kunna ställa rimliga krav utan att det blir irriterad stämning. Nu lever jag ensam men jag har ändå förberett mig genom att plita ihop ett formulär som ska skrivas på av min tilltänkta partner. Jag kommer i fortsättningen ha med mig formuläret vid tillfällen då det kan tänkas uppstå intresse, som till exempel besök på diskotek eller flicklagets fotbollsträningar.
Jag [-------], lovar att aldrig under sommarperioderna i mitt liv med Wayne Nilsson tappa sinnet för god smak bara för att det är varmt ute.
Jag kommer naturligtvis aldrig att ha på mig de kläder, eller utsmycka min kropp med bläck i svanken, som följande bilder visar. Om jag mot all förmodan skulle göra det, och i värsta fall i en kombination, så vet jag min plats och det är gatan.
T-shirt med vargmotiv
Tatuering i svanken
Jag [-------], lovar att aldrig under sommarperioderna i mitt liv med Wayne Nilsson tappa sinnet för god smak bara för att det är varmt ute.
Jag kommer naturligtvis aldrig att ha på mig de kläder, eller utsmycka min kropp med bläck i svanken, som följande bilder visar. Om jag mot all förmodan skulle göra det, och i värsta fall i en kombination, så vet jag min plats och det är gatan.
Namnteckning
Datum, ort
Keps
T-shirt med vargmotiv
Tatuering i svanken
Sportshorts (eller andra shorts, om jag inte i övrigt har en skön stil)
Pöbeltofflor
Helpless
Samhall 080723
Jag sitter i ett unket och kvavt lunchrum. Det är litet, kanske 15 kvm eller så. Försöker tugga i mig mikrovågsvärmd mat från ett stort företag som heter likadant som gubben Pettsons katt. Maten ska tydligen smaka fisk. Det smakar något annat. Vid bordet bredvid mig sitter en man, det är bara han och jag i lunchrummet.
Han upplever omvärlden genom kvällstidningarna. Det är en mycket stor värld för honom. Han läser om gatuvåld i storstan.
- Alltså du vet i Stockholm, där kan man ju inte gå ut som svensk i en förort nattetid utan att riskera att bli misshandlad, säger han.
Jag orkar inte replikera och hummar bara lite lätt vilket betyder “Oh fan, det säger du”.
- Ojoj, nu har Madonna flirtat med någon annan än han den där som hon är gift med, herregud!
Jag tittar ner i maten för att markera att tystnad är det bästa för allas trevnad. Vi har ju ändå lunchrast nu och det kan vara skönt med lite lugn och ro eftersom vi ändå inte har något gemensamt. Han läser vidare och funderar på stockholmstemat.
- Men höhö, det är ju den där prajdfestivalen så nu vågar man ju inte åka dit ändå, höhö.
Jag tittar på honom. Han har ljust hår och en satt kroppshydda och ett knubbigt ansikte och har inte lämnat kommungränsen på tjugofem år.
Funderar på att säga att det förmodligen är lika stor risk att bli knivad i exempelvis Akalla som i Vagnhärad, men antagligen störst risk i Vagnhärad (vart fan det nu ligger?) eftersom att där borde toleransen mot utbölingar vara mindre.
Funderar även på att på att slå ihjäl myten om att homosexuella män skulle vilja knulla med allt som har ett rövhål och en kuk. Men det gör jag inte. Har försökt att förändra äldre inskränkta män tidigare utan resultat och det känns onödigt att demolera hans världsbild.
Istället hummar jag återigen och tittar med frånvarande blick ut genom fönstret. En kråkjävel flyger förbi. Måtte dårskapen förhindra vansinnet tänker jag och försöker skölja ned en bit “fisk” med ljummet kranvatten.
Jag sitter i ett unket och kvavt lunchrum. Det är litet, kanske 15 kvm eller så. Försöker tugga i mig mikrovågsvärmd mat från ett stort företag som heter likadant som gubben Pettsons katt. Maten ska tydligen smaka fisk. Det smakar något annat. Vid bordet bredvid mig sitter en man, det är bara han och jag i lunchrummet.
Han upplever omvärlden genom kvällstidningarna. Det är en mycket stor värld för honom. Han läser om gatuvåld i storstan.
- Alltså du vet i Stockholm, där kan man ju inte gå ut som svensk i en förort nattetid utan att riskera att bli misshandlad, säger han.
Jag orkar inte replikera och hummar bara lite lätt vilket betyder “Oh fan, det säger du”.
- Ojoj, nu har Madonna flirtat med någon annan än han den där som hon är gift med, herregud!
Jag tittar ner i maten för att markera att tystnad är det bästa för allas trevnad. Vi har ju ändå lunchrast nu och det kan vara skönt med lite lugn och ro eftersom vi ändå inte har något gemensamt. Han läser vidare och funderar på stockholmstemat.
- Men höhö, det är ju den där prajdfestivalen så nu vågar man ju inte åka dit ändå, höhö.
Jag tittar på honom. Han har ljust hår och en satt kroppshydda och ett knubbigt ansikte och har inte lämnat kommungränsen på tjugofem år.
Funderar på att säga att det förmodligen är lika stor risk att bli knivad i exempelvis Akalla som i Vagnhärad, men antagligen störst risk i Vagnhärad (vart fan det nu ligger?) eftersom att där borde toleransen mot utbölingar vara mindre.
Funderar även på att på att slå ihjäl myten om att homosexuella män skulle vilja knulla med allt som har ett rövhål och en kuk. Men det gör jag inte. Har försökt att förändra äldre inskränkta män tidigare utan resultat och det känns onödigt att demolera hans världsbild.
Istället hummar jag återigen och tittar med frånvarande blick ut genom fönstret. En kråkjävel flyger förbi. Måtte dårskapen förhindra vansinnet tänker jag och försöker skölja ned en bit “fisk” med ljummet kranvatten.
måndag, juli 21, 2008
Intro
“ - Det skulle du ha tänkt på innan du bedrog Johannes!”
Den meningen har varit bosatt i mitt huvud sedan några dagar. Jag vet inte varför. Jag vet inte vem Johannes är eller vem det är som bedragit honom. Inte en aning. Förmodligen är det en kvinna som bedragit Johannes, det är det som kvinnor är bra på, att gnälla och bedra (även om jag själv inte veterligen varit med om det, men man läser ju så mycket i tidningarna). Men det kan lika gärna vara en man. Som sagt, jag vet inte.
Jag har sagt meningen högt många gånger för mig själv och kommit fram till att den gör sig bäst med en dialekt som härstammar från Göteborg. Man ska säga den jävligt släpigt och viskande, då blir den blir lite extra störande.
Har kanske tänkt att tillämpa den i kassan på Samhall när något har blivit fel.
- Ursäkta, jag betalade 199kr för den här, men det stod 149kr på skylten!
Då ska jag titta på personen i fråga med avsmak och förakt.
- Det skulle du ha tänkt på innan du bedrog Johannes!
För att sedan benhandla idioten som luft.
Den borde förvisso passa bra in i en deprimerande tv-serie som till exempel Svenska Hjärtan. Jag borde sälja meningen till Solveig Tärnström. Eller till någon av manusförfattarna.
Undrar om de köper oneliners?
Nu ska jag sova.
Eat my fuck.
Den meningen har varit bosatt i mitt huvud sedan några dagar. Jag vet inte varför. Jag vet inte vem Johannes är eller vem det är som bedragit honom. Inte en aning. Förmodligen är det en kvinna som bedragit Johannes, det är det som kvinnor är bra på, att gnälla och bedra (även om jag själv inte veterligen varit med om det, men man läser ju så mycket i tidningarna). Men det kan lika gärna vara en man. Som sagt, jag vet inte.
Jag har sagt meningen högt många gånger för mig själv och kommit fram till att den gör sig bäst med en dialekt som härstammar från Göteborg. Man ska säga den jävligt släpigt och viskande, då blir den blir lite extra störande.
Har kanske tänkt att tillämpa den i kassan på Samhall när något har blivit fel.
- Ursäkta, jag betalade 199kr för den här, men det stod 149kr på skylten!
Då ska jag titta på personen i fråga med avsmak och förakt.
- Det skulle du ha tänkt på innan du bedrog Johannes!
För att sedan benhandla idioten som luft.
Den borde förvisso passa bra in i en deprimerande tv-serie som till exempel Svenska Hjärtan. Jag borde sälja meningen till Solveig Tärnström. Eller till någon av manusförfattarna.
Undrar om de köper oneliners?
Nu ska jag sova.
Eat my fuck.
fredag, juli 18, 2008
The man who sold the world
Samhall 080718
- Kan man ha saft i den här?
Jag stannade upp. Tittade på människan som ställt frågan. En man. Ganska kort och lite småfet med framåtkammat blont hår som försökte dölja en flottig panna. Ett rosafärgat krucifix hängde fram över hans t-shirt. Jag tittade på objektet han höll i handen. En vinkaraff. Och jag tänkte att du kan väl ha precis va fan du vill i den där. Vill du ha saft, vin, vatten, säd, döda djur i lag eller de där stenarna som du plockade på Öland försommaren 1991 så är det helt upp till dig. Visserligen står det “Vinkaraff” på etiketten, men som sagt, om du köper den så är den din och du bestämmer helt själv vad du ska ha i den, eller göra med den.
Men jag sa aldrig det där för jag var trött och less och kåt och svettig och skitnödig och orkade inte ta en diskussion samtidigt som jag var stum av beundran inför livet.
- Det går säkert väldigt bra att ha saft i den där.
Sedan gick jag ut på lagret för att ta en cigg.
onsdag, juli 16, 2008
The wind blows
Idag har jag varit ledig från Samhall. Har spenderat tiden med att göra en polisanmälan mot Gud. Anledningen är att jag tröttnat på att det alltid blåser så fasansfullt. Oavsett tidpunkt eller i vilket väderstreck jag rör mig i så är det alltid motvind. Jag tycker verkligen att Gud missbrukar sin allsmäktighet när han bara ligger på ett moln, spelar på sin luta, käkar vindruvor och i tid och otid trycker på vindknappen bara för att han känner för det. Han visar brist på respekt och nu är det dags tycker jag att någon säger ifrån. Det gör jag alltså med min polisanmälan.
Kommer även att dra igång en kampanj med namnet “Det räcker nu Gudjävel”. Torgmöten kommer att hållas runt om i landet. Skinnskatteberg blir första anhalten på lördag, måste bara lokalisera vart det ligger. I Västmanland va? Jaja, ska kolla i kartboken.
Givetvis kommer även många konferenser att äga rum. Med mycket god mat och sprit. Det är sånt man sysslar med på konferenser.
Inatt anordnar jag ett fackeltåg efter midnatt. Fackeltåget avgår från alkisparken och vart det avslutas tar vi då. Alla som har tröttnat på gubbens elitistiska dominans är välkomna att vara med, även om jag främst ser kvinnliga deltagare.
Väl mött gott folk!
Systrar och bröder - förenen eder!
Kommer även att dra igång en kampanj med namnet “Det räcker nu Gudjävel”. Torgmöten kommer att hållas runt om i landet. Skinnskatteberg blir första anhalten på lördag, måste bara lokalisera vart det ligger. I Västmanland va? Jaja, ska kolla i kartboken.
Givetvis kommer även många konferenser att äga rum. Med mycket god mat och sprit. Det är sånt man sysslar med på konferenser.
Inatt anordnar jag ett fackeltåg efter midnatt. Fackeltåget avgår från alkisparken och vart det avslutas tar vi då. Alla som har tröttnat på gubbens elitistiska dominans är välkomna att vara med, även om jag främst ser kvinnliga deltagare.
Väl mött gott folk!
Systrar och bröder - förenen eder!
måndag, juli 14, 2008
It could have been a brilliant career
Om, eller när, studierna går åt helvete för mig så hade jag tidigare tänkt mig en idrottskarriär. Inte inom någon speciell sport, utan bara vara proffs. Rent allmänt. Men nu blir det ju inte så efter den otäcka knäskadan som jag ådrog mig i våras. Jag ser många likheter mellan mig och Peter Forsberg. Vi båda har väldigt mycket talang, men också väldigt mycket problem med skador. Peter har sin dåliga fot, och jag har mitt dåliga knä.
Efter skadan så räknade jag med att få några erbjudanden om att åka runt på skolor och föreläsa om hur farligt det kan vara med idrott. Kanske skulle jag kunnat ha Tomas Fogdö som sidekick. Men ännu har inga erbjudanden kommit. Lite synd, Tomas och jag hade nog kompletterat varandra bra. Trodde även att kvinnor skulle börja visa lite mer empati när de mötte en skadad idrottshjälte. Men icke. Har mejlat Riksidrottsförbundet med förfrågan om de har något pensionssystem när det gäller idrottsmän som fått lägga karriären på hyllan på grund av skada. Jag har skickat 17 mejl, men inte fått något svar. Antar att de har semesterstängt.
Förra helgen fick jag dock lite utav en uppenbarelse. Jag drömde om Yvette, http://evertfanclub.blogspot.com/ (jag kan inte göra sådana där snygga länkar så att man bara klickar på namnet), och i drömmen förde vi ett samtal. Hon sa att hon var född i Örebro. Jag har aldrig träffat henne och vet inte om hon finns på riktigt. Det kan man aldrig veta om människor som bor på Internet, det fick jag lära mig efter mina kontakter med Alexandramannen. Visserligen var jag väl inte helt ärlig själv som utgav mig för att vara en fjortonårig tjej. Men ändå.
I alla fall så tänkte jag som så att om nu Yvette var född i Örebro så skulle jag vara synsk och kunna bygga en karriär på det. Kanske skulle jag börja med en egen spalt i en veckotidning för att sedan avancera till Tv4+ och där ha ett eget program. Spara ut håret och få en skön tjacksnara, bara gå runt och hitta borttappade saker och jaga gastar. Kanske hjälpa Palmegruppen att hitta mordvapnet och bli hjälte. Kanske hjälpa kvälls- och skvallerpressen att hitta Biondas förstånd. Men det skulle de nog i och för sig behålla för sig själva, för vad skulle de annars skriva om?
Jaja, nu visade det sig att Yvette inte är född i Örebro och tydligen inte har några kopplingar alls till gnällhålan. Jag är inte synsk. Vette fan vad jag ska göra nu. Kanske starta eget inom data. Det är lite modernt och det finns säkert någon grundkurs att läsa på Komvux. Eller kanske bli florist. Det är nog inte så svårt, bara att vattna skiten och kanske tejpa ihop några blomsterarrangemang inför högtiderna.
Ja fy fan, jag äter lite mat och funderar ett tag till.
Efter skadan så räknade jag med att få några erbjudanden om att åka runt på skolor och föreläsa om hur farligt det kan vara med idrott. Kanske skulle jag kunnat ha Tomas Fogdö som sidekick. Men ännu har inga erbjudanden kommit. Lite synd, Tomas och jag hade nog kompletterat varandra bra. Trodde även att kvinnor skulle börja visa lite mer empati när de mötte en skadad idrottshjälte. Men icke. Har mejlat Riksidrottsförbundet med förfrågan om de har något pensionssystem när det gäller idrottsmän som fått lägga karriären på hyllan på grund av skada. Jag har skickat 17 mejl, men inte fått något svar. Antar att de har semesterstängt.
Förra helgen fick jag dock lite utav en uppenbarelse. Jag drömde om Yvette, http://evertfanclub.blogspot.com/ (jag kan inte göra sådana där snygga länkar så att man bara klickar på namnet), och i drömmen förde vi ett samtal. Hon sa att hon var född i Örebro. Jag har aldrig träffat henne och vet inte om hon finns på riktigt. Det kan man aldrig veta om människor som bor på Internet, det fick jag lära mig efter mina kontakter med Alexandramannen. Visserligen var jag väl inte helt ärlig själv som utgav mig för att vara en fjortonårig tjej. Men ändå.
I alla fall så tänkte jag som så att om nu Yvette var född i Örebro så skulle jag vara synsk och kunna bygga en karriär på det. Kanske skulle jag börja med en egen spalt i en veckotidning för att sedan avancera till Tv4+ och där ha ett eget program. Spara ut håret och få en skön tjacksnara, bara gå runt och hitta borttappade saker och jaga gastar. Kanske hjälpa Palmegruppen att hitta mordvapnet och bli hjälte. Kanske hjälpa kvälls- och skvallerpressen att hitta Biondas förstånd. Men det skulle de nog i och för sig behålla för sig själva, för vad skulle de annars skriva om?
Jaja, nu visade det sig att Yvette inte är född i Örebro och tydligen inte har några kopplingar alls till gnällhålan. Jag är inte synsk. Vette fan vad jag ska göra nu. Kanske starta eget inom data. Det är lite modernt och det finns säkert någon grundkurs att läsa på Komvux. Eller kanske bli florist. Det är nog inte så svårt, bara att vattna skiten och kanske tejpa ihop några blomsterarrangemang inför högtiderna.
Ja fy fan, jag äter lite mat och funderar ett tag till.
torsdag, juli 10, 2008
Give me a woman
Det är väl ingen chockerande nyhet att jag tillbringar mina nätter mol allena. Det är visserligen ganska skönt, i alla fall de nätter jag lyckas somna innan spöktimmen. Jag gillar inte spöktimmen, det lyckas alltid knaka konstigt i väggarna då. Men jag börjar tröttna på att sova själv. Ibland vore det skönt att när man vaknar framåt småtimmarna och fryser att få värma sig mot en kvinnokropp istället för täcket. Skulle gärna värma mig intill en äldre kvinna någon gång i veckan, en het Milf. Kan tänka mig ett ålderspann mellan 37 och 45. De gamla skatorna vet allt hur en slipsten ska dras.
Hon får gärna vara från Sydeuropa och ha mörka ögon. Hon ska inte röka, men inte heller gnälla när jag efter nån minuts hårt arbete graciöst rullar av och tänder en jävel. Fast jag röker endast i så fall i sängen hemma hos henne, jag röker inte inne hos mig själv. Hon ska givetvis, precis som jag, vara välbevarad och fräsch. Hon ska inte vara blek och vara drabbad av rejäla åderbrock så att man mitt i akten blir förvirrad och tror att man ligger och gnider sig mot den finska flaggan.
Men det kan ju bli lite problem med åldern på de där. Tyvärr kanske de ibland har lite väl mycket bagage att släpa på. Träffar man någon frånskild kvinna så ska det väl då och då bölas över att ex-mannen Ove gjort si eller så. Eller att tonårsungarna Kenny och Ronja har problem i skolan eller sniffar lim utanför Ica. Nej, sånt orkar jag inte med. Har nog med tonårsproblem själv med dålig hy och för tidig utlösning.
Det vore fint att träffa en rik gift kvinna som i sitt äktenskap är undernärd på sex och samlevnad. Hon skulle gärna få bjuda mig på middagar och weekendresor i utbyte mot lite närhet. Det vore väl lite prostitution från min sida, men jag tycker ändå att man måste respektera världens äldsta yrke och se på det med stolthet. Problemet är väl att jag är ganska nervsvag när det gäller vissa saker och inte psykiskt skulle orka med att gräva i en annan mans trädgård så att säga.
Det ultimata vore att träffa en barnlös, rik, välsvarvad, mörk och het 43-årig singel. Men då skulle man väl bara fundera över varför en sån godbit skulle vara ensamstående och dra slutsatsen att hon förmodligen är helt jävla bindgalen och att hon rymt från Hinseberg.
Ja det är inte lätt. Jag sover nog ensam ett tag till tror jag.
tisdag, juli 08, 2008
Get me away from here, I´m dying
Var stressad som fan när kvinnan från städbolaget som ville att jag skulle rädda henne och hennes städkompis från en spindel kom fram idag igen. Jag är jävligt trött på henne nu.
- Du skulle ha sett spindeln vi såg förut.
- Jaså?
- Ja visst vet du, det var jättestor.
Hon måttade upp några centimeter med sina fingrar.
- Ojojoj, då var den större än min kuk alltså.
Sedan ringde telefonen. Det var en mycket störande röst som mötte mig.
- Samhall, det är Wayne.
- Jag ringer från ett bibliotek...
- Jaha? (presentera dig vuxna jävla människa!).
- ... Och jag letar efter ett slakteri...
- Jaha? (va fan?).
- ... Men det verkar inte finnas något i närheten.
- Nähä (och?).
- Du vet inte om det finns ett slakteri någonstans?
- Inte en aning (om jag visste så skulle jag skicka dig på nödslakt genast jävla sugga).
- Näe du vet, jag har kollat i telefonkatalogen och på Internet men jag hittar verkligen inget och då tänkte jag att ni kanske visste.
- Tyvärr, jag kan inte hjälpa dig (det är Samhall för fan, ingen turistinformation).
- Vad ska jag göra då?
- Ja du, ring kommunen, de kanske vet (eller psyket).
- OK, hej då.
- Hej då
Som sagt, det kommer att bli en mycket lång sommar. Och en lång vecka.
- Du skulle ha sett spindeln vi såg förut.
- Jaså?
- Ja visst vet du, det var jättestor.
Hon måttade upp några centimeter med sina fingrar.
- Ojojoj, då var den större än min kuk alltså.
Sedan ringde telefonen. Det var en mycket störande röst som mötte mig.
- Samhall, det är Wayne.
- Jag ringer från ett bibliotek...
- Jaha? (presentera dig vuxna jävla människa!).
- ... Och jag letar efter ett slakteri...
- Jaha? (va fan?).
- ... Men det verkar inte finnas något i närheten.
- Nähä (och?).
- Du vet inte om det finns ett slakteri någonstans?
- Inte en aning (om jag visste så skulle jag skicka dig på nödslakt genast jävla sugga).
- Näe du vet, jag har kollat i telefonkatalogen och på Internet men jag hittar verkligen inget och då tänkte jag att ni kanske visste.
- Tyvärr, jag kan inte hjälpa dig (det är Samhall för fan, ingen turistinformation).
- Vad ska jag göra då?
- Ja du, ring kommunen, de kanske vet (eller psyket).
- OK, hej då.
- Hej då
Som sagt, det kommer att bli en mycket lång sommar. Och en lång vecka.
måndag, juli 07, 2008
A letter to Elise
Fröken D åker inom kort till Australien. Vettiga kvinnor har en tendens att göra det. Själv har jag aldrig varit där och i dagsläget är det inte inplanerat att åka dit heller. Men jag författade i alla fall några korta rader på ett papper och skickade en skiva till henne. Postade kuvertet nyss.
Hej
Jag har väl egentligen inga större förhoppningar om att du gillar det här. Men att gå runt och lyssna på Magnus Uggla, Da Buzz och James Blunt en hel höst håller ju inte. Tyvärr så försvann mina starkaste kort, förmodligen på grund av en millenniebugg. Eller på grund av mitt totala oförstånd när det gäller datorer. Kan även vara därför det tog mig tre kvällar, otroligt många svordomar och nästan lite tårar att bränna den här skivan.
Jaja, hoppas att allt blir bra på ditt äventyr. Lev väl och ta hand om dig. Kram / Wayne
Låtlista:
Primal Scream - Movin on up
Pet Shop Boys - Heart
Deadbolt - Voodoobilly Man
Desmond Dekker - Fu Manchu
The Cure - A night Like This
The Cramps - Strychnine
Pulp - Pencilskirt
Verve - The Drugs Don´t work
Lady Sovereign - Love Me Or Hate Me
Blondie - Atomic
Belle And Sebastian - Like Dylan In The Movies
David Bowie - John, I´m Only Dancing
Lou Reed - Perfect Day
R.E.M - Losing My Religion
Depeche Mode - Behind The Wheel
Goldfrapp - Utopia
Daniel Johnston - True Love Will Find You In The End
Ladytron - Destroy Everything You Touch
Neil Young - Don´t Let It Bring You Down
Alltså, så där långt känns det väl ok. Avslutningen är jag inte lika nöjd med:
PS - Du ska ha jävligt klart för dig att jag känner folk i Melbourne, och om jag får reda på att du pratar med heta surfarkillar så kommer australiensiska polisen att hitta svenska likdelar ända borta vid Ayers Rock! Förstått?? Kram igen. DS
Hm... nja.
Fattar inte varför jag ska överdriva saker hela tiden och ljuga? Jag känner ju för fan ingen i Melbourne. Apas syrra bor ju visserligen där, men henne har jag aldrig träffat. Hennes kille drack vi öl med i Auckland minns jag. Jag kanske bjöd honom på en då, och då är ju han skyldig mig en tjänst. Eller så bjöd han mig och jag är nu skyldig honom en tjänst. Tänk om han hör av sig nu och vill att jag ska “ta hand om” någon snubbe som han har något otalt med här och jag måste sprida likdelar ända upp till Treriksröset för att han ska bli nöjd.
Helvete vilken soppa det här blev. Nu fick jag ont i magen. God natt.
Hej
Jag har väl egentligen inga större förhoppningar om att du gillar det här. Men att gå runt och lyssna på Magnus Uggla, Da Buzz och James Blunt en hel höst håller ju inte. Tyvärr så försvann mina starkaste kort, förmodligen på grund av en millenniebugg. Eller på grund av mitt totala oförstånd när det gäller datorer. Kan även vara därför det tog mig tre kvällar, otroligt många svordomar och nästan lite tårar att bränna den här skivan.
Jaja, hoppas att allt blir bra på ditt äventyr. Lev väl och ta hand om dig. Kram / Wayne
Låtlista:
Primal Scream - Movin on up
Pet Shop Boys - Heart
Deadbolt - Voodoobilly Man
Desmond Dekker - Fu Manchu
The Cure - A night Like This
The Cramps - Strychnine
Pulp - Pencilskirt
Verve - The Drugs Don´t work
Lady Sovereign - Love Me Or Hate Me
Blondie - Atomic
Belle And Sebastian - Like Dylan In The Movies
David Bowie - John, I´m Only Dancing
Lou Reed - Perfect Day
R.E.M - Losing My Religion
Depeche Mode - Behind The Wheel
Goldfrapp - Utopia
Daniel Johnston - True Love Will Find You In The End
Ladytron - Destroy Everything You Touch
Neil Young - Don´t Let It Bring You Down
Alltså, så där långt känns det väl ok. Avslutningen är jag inte lika nöjd med:
PS - Du ska ha jävligt klart för dig att jag känner folk i Melbourne, och om jag får reda på att du pratar med heta surfarkillar så kommer australiensiska polisen att hitta svenska likdelar ända borta vid Ayers Rock! Förstått?? Kram igen. DS
Hm... nja.
Fattar inte varför jag ska överdriva saker hela tiden och ljuga? Jag känner ju för fan ingen i Melbourne. Apas syrra bor ju visserligen där, men henne har jag aldrig träffat. Hennes kille drack vi öl med i Auckland minns jag. Jag kanske bjöd honom på en då, och då är ju han skyldig mig en tjänst. Eller så bjöd han mig och jag är nu skyldig honom en tjänst. Tänk om han hör av sig nu och vill att jag ska “ta hand om” någon snubbe som han har något otalt med här och jag måste sprida likdelar ända upp till Treriksröset för att han ska bli nöjd.
Helvete vilken soppa det här blev. Nu fick jag ont i magen. God natt.
fredag, juli 04, 2008
Those were the days
Idag är det fredag och just nu pågår det en festival i Roskilde. Och en i Arvika. I Göteborg spelar en gubbe som heter Bruce, men honom skiter jag fullständigt i. Det är bara kärringar som lyssnar på Bruce.
En festival hade jag däremot gärna varit på nu, istället sitter jag hemma och glor. Funderar på att kanske amputera mina fötter eftersom de luktar något så överdjävligt illa efter en dag på Samhall. Om jag inte hade några fötter så hade det varit en mycket trevligare stämning i kyffet som jag bor i. Men om jag inte hade några fötter så skulle jag ju inte kunna springa så där fort som bara jag och Tyson Gay kan. Kanske borde stämma Samhall istället?
Som sagt, ingen festival nu. Men jag har ju varit på sådana förr. För ett år sedan intervjuade Kolja mig för tidningen Djungeltrumman om mina festivalbesök. Jag var helt övertygad om att mitt genombrott i livet skulle komma när tidningen publicerades. Jag trodde att jag skulle få skriva autografer utanför bolaget och att människor skulle hurra när de såg mig och att män skulle ge bort sina oskuldsfulla döttrar till mig som gåvor. Inget har hänt. Förmodligen var jag en aning naiv förra året.
Men även om min stolthet sedan länge är förlorad så har jag trots allt mina festivalminnen kvar. Mina minnen kan inte ens borgarsvinen ta ifrån mig. Fast det är väl kanske bättre att kalla det fragment än minnen.
Mitt första festivalminne är att jag ligger och spyr på Arvika 1996. Hade nog druckit fem öl. Samma festival träffade jag en tjej och vi blev ett par. Det höll i cirka fyra veckor (nästan rekord hittills). Hon bodde i en annan stad och var två år äldre än mig, det var coolt som fan. Kunde ha förlorat mödisen till henne, men jag fegade ur totalt. Just nu önskar jag att jag hade mödisen kvar för då hade jag sålt den jäveln på Ebay. Lite ansträngd ekonomi just nu så ett par tre hundra kronor skulle hjälpa.
Några år senare på Arvika gjorde jag mig till åtlöje inför ett stort antal människor när jag lättklädd kravlade omkring i leran (det var jäävligt mycket lera det året) och letade efter något. Minns inte vad. Sedan ställde jag mig vid en tvättränna för att skölja mina få klädesplagg rena, insåg sedan att jag var ganska skitig själv och började tvätta mig. En man och en kvinna kom förbi och ville hjälpa till. Så jag lade mig naken i tvättrännan och mannen tvättade mig. Kvinnan fotograferade. Undrar vart bilderna finns idag? Förhoppningsvis inte på Internet.
Det har av någon anledning blivit mycket naket genom åren, särskilt mellan åren 98-03. På Roskilde-03 satt jag i godan ro i en solstol och avnjöt ett ljummet öl när plötsligt okända människor hejade glatt och pekade. Förstod inte riktigt varför. Fick då berättat för mig att den klassiska “fitt-charaden” genomförts naken inför publik natten innan.
Ett annat fint minne kommer från när jag och Apa var på Emmaboda. Vi härjade med ett gäng idioter från Växjö där ett par år. Ett år hittade vi en jävligt fet kille däckad utanför bajamajorna. Likt riktiga män (och Apa var en riktig kvinna) ställde vi oss för att posera intill jaktoffret. En okänd tjej kom då fram och var upprörd - Men hjälp honom istället. En av idioterna från Växjö replikerade då - Gör det själv för fan, du ser väl att vi är upptagna med att fota!?
Ja jävlar, det finns många guldkorn. Som när Zombie satt på Arvika och förde ett samtal, avbröt sig själv för att spy i sitt knä, och fortsatte sedan konversationen som inget hänt. Eller som när Varulven rökte sig helt jävla lam och låg en natt ute i regnet på Roskilde lutad mot ett tält och var helt övertygad om att det pågick lesbiskt sex inne i tältet. Dagen efter visade det sig att tältet under hela natten varit tomt.
Men nu är jag inte på någon festival och får dricka öl, missa spelningar och försöka ligga med tjejer. Kan ju alltid trösta mig med att det finns öl hemma och musik i stereon. Och knulla, ärligt talat så var det ju kanske kul första gången, sedan blev det som vilket jävla skitjobb som helst.
Trevlig helg.
En festival hade jag däremot gärna varit på nu, istället sitter jag hemma och glor. Funderar på att kanske amputera mina fötter eftersom de luktar något så överdjävligt illa efter en dag på Samhall. Om jag inte hade några fötter så hade det varit en mycket trevligare stämning i kyffet som jag bor i. Men om jag inte hade några fötter så skulle jag ju inte kunna springa så där fort som bara jag och Tyson Gay kan. Kanske borde stämma Samhall istället?
Som sagt, ingen festival nu. Men jag har ju varit på sådana förr. För ett år sedan intervjuade Kolja mig för tidningen Djungeltrumman om mina festivalbesök. Jag var helt övertygad om att mitt genombrott i livet skulle komma när tidningen publicerades. Jag trodde att jag skulle få skriva autografer utanför bolaget och att människor skulle hurra när de såg mig och att män skulle ge bort sina oskuldsfulla döttrar till mig som gåvor. Inget har hänt. Förmodligen var jag en aning naiv förra året.
Men även om min stolthet sedan länge är förlorad så har jag trots allt mina festivalminnen kvar. Mina minnen kan inte ens borgarsvinen ta ifrån mig. Fast det är väl kanske bättre att kalla det fragment än minnen.
Mitt första festivalminne är att jag ligger och spyr på Arvika 1996. Hade nog druckit fem öl. Samma festival träffade jag en tjej och vi blev ett par. Det höll i cirka fyra veckor (nästan rekord hittills). Hon bodde i en annan stad och var två år äldre än mig, det var coolt som fan. Kunde ha förlorat mödisen till henne, men jag fegade ur totalt. Just nu önskar jag att jag hade mödisen kvar för då hade jag sålt den jäveln på Ebay. Lite ansträngd ekonomi just nu så ett par tre hundra kronor skulle hjälpa.
Några år senare på Arvika gjorde jag mig till åtlöje inför ett stort antal människor när jag lättklädd kravlade omkring i leran (det var jäävligt mycket lera det året) och letade efter något. Minns inte vad. Sedan ställde jag mig vid en tvättränna för att skölja mina få klädesplagg rena, insåg sedan att jag var ganska skitig själv och började tvätta mig. En man och en kvinna kom förbi och ville hjälpa till. Så jag lade mig naken i tvättrännan och mannen tvättade mig. Kvinnan fotograferade. Undrar vart bilderna finns idag? Förhoppningsvis inte på Internet.
Det har av någon anledning blivit mycket naket genom åren, särskilt mellan åren 98-03. På Roskilde-03 satt jag i godan ro i en solstol och avnjöt ett ljummet öl när plötsligt okända människor hejade glatt och pekade. Förstod inte riktigt varför. Fick då berättat för mig att den klassiska “fitt-charaden” genomförts naken inför publik natten innan.
Ett annat fint minne kommer från när jag och Apa var på Emmaboda. Vi härjade med ett gäng idioter från Växjö där ett par år. Ett år hittade vi en jävligt fet kille däckad utanför bajamajorna. Likt riktiga män (och Apa var en riktig kvinna) ställde vi oss för att posera intill jaktoffret. En okänd tjej kom då fram och var upprörd - Men hjälp honom istället. En av idioterna från Växjö replikerade då - Gör det själv för fan, du ser väl att vi är upptagna med att fota!?
Ja jävlar, det finns många guldkorn. Som när Zombie satt på Arvika och förde ett samtal, avbröt sig själv för att spy i sitt knä, och fortsatte sedan konversationen som inget hänt. Eller som när Varulven rökte sig helt jävla lam och låg en natt ute i regnet på Roskilde lutad mot ett tält och var helt övertygad om att det pågick lesbiskt sex inne i tältet. Dagen efter visade det sig att tältet under hela natten varit tomt.
Men nu är jag inte på någon festival och får dricka öl, missa spelningar och försöka ligga med tjejer. Kan ju alltid trösta mig med att det finns öl hemma och musik i stereon. Och knulla, ärligt talat så var det ju kanske kul första gången, sedan blev det som vilket jävla skitjobb som helst.
Trevlig helg.
torsdag, juli 03, 2008
onsdag, juli 02, 2008
Only love can break your heart
Sommarrepris. Till Stefanmedo.
Var det tilfaeldigt?
Var det det? Vor foraelskeldse?
Vae?
Jeg spoerrer dig no og aldri mer. Do var ju min kaerste og mitt liv. Do var jo mitt allt Mette.
Mette!
For hilvede!
Do kann ikke goer so haer no. Ikke no.
Ser do ikke att allt aer sort ude i den lile natt?
Allt aer so sort uden dig Mette. Jeg og boernen saegner dig so og lile Torben soever ikke uden dine koesser og klem.
Ikke jeg haeller.
Vem aer han no Mette?
VAE?
Vem aer han Mette?
Aer det han den blomstermaen vid Norrebrogade? Jag siger dig no att, om det aer den blomstermaen så kan do faer åt hilvede. Jae det siger jeg. Den kaerlighed vi hade tillsammens vaer så staerk att vi blev en med kosmos aendlöse tidsrom og den lykklighed vi haed skoll aldri ende.
For faen!
Hvor faen aer dine kennsler no? Do kan ikke ha glemt naer vi spiste morgenmaed på aftenen den tid vi vaer nyforelsktde? Naer vi rygdte fildterloese Cecil og haelste Tuborg og smoerrebrod i Aarhus med Preben og Katerine? Vae?!
Den tid då vi elgskte hinanden.
Kommer do ikke inom en halvfjaers timer så dreper jeg Seamus!
Do vet, Seamus. Den lile kaett vi hoer tillsammens. Eller haer du glemt han og?
Aer du med hon no?
Den lile kunstnaer fra Vaesterport, hun med haer i den armhole? Liger do drenger or piger?
Hvad det aen aer för noen fas do aer inne i nu Mette sae glem ej att jaeg elsker dig trots allt.
Hilvede Mette, jeg haer jo tillaget hapsdog inlindet i bacon som do liger so smukk. Kom hjem no.
Hver aer do?
Hvem aer jeg uden dig?
Ingen.
Hilvede!
Var det tilfaeldigt?
Var det det? Vor foraelskeldse?
Vae?
Jeg spoerrer dig no og aldri mer. Do var ju min kaerste og mitt liv. Do var jo mitt allt Mette.
Mette!
For hilvede!
Do kann ikke goer so haer no. Ikke no.
Ser do ikke att allt aer sort ude i den lile natt?
Allt aer so sort uden dig Mette. Jeg og boernen saegner dig so og lile Torben soever ikke uden dine koesser og klem.
Ikke jeg haeller.
Vem aer han no Mette?
VAE?
Vem aer han Mette?
Aer det han den blomstermaen vid Norrebrogade? Jag siger dig no att, om det aer den blomstermaen så kan do faer åt hilvede. Jae det siger jeg. Den kaerlighed vi hade tillsammens vaer så staerk att vi blev en med kosmos aendlöse tidsrom og den lykklighed vi haed skoll aldri ende.
For faen!
Hvor faen aer dine kennsler no? Do kan ikke ha glemt naer vi spiste morgenmaed på aftenen den tid vi vaer nyforelsktde? Naer vi rygdte fildterloese Cecil og haelste Tuborg og smoerrebrod i Aarhus med Preben og Katerine? Vae?!
Den tid då vi elgskte hinanden.
Kommer do ikke inom en halvfjaers timer så dreper jeg Seamus!
Do vet, Seamus. Den lile kaett vi hoer tillsammens. Eller haer du glemt han og?
Aer du med hon no?
Den lile kunstnaer fra Vaesterport, hun med haer i den armhole? Liger do drenger or piger?
Hvad det aen aer för noen fas do aer inne i nu Mette sae glem ej att jaeg elsker dig trots allt.
Hilvede Mette, jeg haer jo tillaget hapsdog inlindet i bacon som do liger so smukk. Kom hjem no.
Hver aer do?
Hvem aer jeg uden dig?
Ingen.
Hilvede!
måndag, juni 30, 2008
Everything is so cold
Samhall har väl börjat sådär. Hade ett samtal med vicechefen förra veckan.
- Du Wayne, vi har beslutat att du inte sköter kassaredovisningen eller lönerna den här sommaren.
- Nähä, och varför inte då?
- Huvudkontoret hade synpunkter på din rapportering förra året.
- Tss... vadå då? Jag försökte ju bara skapa en personlig kontakt, det är ju bara en massa siffror och skit annars.
- Lönerna och kassaredovisningen menar du?
- Ja, siffror och skit. Kan du tänka dig något tråkigare?
- I alla fall så fick Agneta på lönekontoret sjukskriva sig efter det där mailet du skrev.
- Vilket av dom?
- Det där om hennes underliv.
- Herregud, det var fredag och soligt och jag skämtade ju bara när jag undrade om hennes knulldosa var ansad.
- I vilket fall som helst så kommer du inte i närheten av kontoret i år.
- Nähä, men man kan ju se det som att jag gjorde företaget en tjänst som visade på att det är klent virke i kärringen, hon pallar tydligen inte när det blåser på toppen.
- Det blåser på toppen, men det är också jävligt kallt på botten.
Där var han fyndig gubbjäveln, eftersom jag numera är förpassad till frysen.
Där knallar jag omkring i en dåligt fodrad jacka och vantar med hål på fingertopparna och flyttar kartonger med delar av döda djur i från punkt A till punkt B. Jag är alldeles mol allena och hör bara en fläktjävel och mina egna svordomar. Positivt är att jag slipper omvärlden och allt tjat. Jag har även mycket tid till att tänka. Har givetvis funderat mycket på Gud och skapelsetjafset. Gnolar en del på synthlåtar från 80-talet också, “there is no shuffle here, here on the north pole, on this quiet dome”. Försökte även lära mig knoparmoj idag, men eftersom jag har dålig koll på knoparmoj så sket det sig. Undrar om Gud kan knoparmoj?
Jag har också fantiserat om att jag är Macgyver. Om jag var lika händig som honom så hade jag slipat till fläktbladen i frysen och byggt en giljotin och lurat in vicechefsjäveln i frysen och visat vem som bestämmer och när jag avlägsnat hans huvud från den grisaktiga kroppen så hade jag snittat upp hans isterbuk och mage och skitit honom i bröstkorgen och sen hade jag fan bränt resterna på bål ute på parkeringen som en hyllning till Gud och sen hade jag fan...
Eller så biter jag bara ihop de resterande sju veckorna.
Det kanske är klokt, det börjar ju trots allt en ny omgång med kvinnor på universitetet till hösten. Det lever jag för just nu.
Nu ska jag läsa en bok. Hej då.
- Du Wayne, vi har beslutat att du inte sköter kassaredovisningen eller lönerna den här sommaren.
- Nähä, och varför inte då?
- Huvudkontoret hade synpunkter på din rapportering förra året.
- Tss... vadå då? Jag försökte ju bara skapa en personlig kontakt, det är ju bara en massa siffror och skit annars.
- Lönerna och kassaredovisningen menar du?
- Ja, siffror och skit. Kan du tänka dig något tråkigare?
- I alla fall så fick Agneta på lönekontoret sjukskriva sig efter det där mailet du skrev.
- Vilket av dom?
- Det där om hennes underliv.
- Herregud, det var fredag och soligt och jag skämtade ju bara när jag undrade om hennes knulldosa var ansad.
- I vilket fall som helst så kommer du inte i närheten av kontoret i år.
- Nähä, men man kan ju se det som att jag gjorde företaget en tjänst som visade på att det är klent virke i kärringen, hon pallar tydligen inte när det blåser på toppen.
- Det blåser på toppen, men det är också jävligt kallt på botten.
Där var han fyndig gubbjäveln, eftersom jag numera är förpassad till frysen.
Där knallar jag omkring i en dåligt fodrad jacka och vantar med hål på fingertopparna och flyttar kartonger med delar av döda djur i från punkt A till punkt B. Jag är alldeles mol allena och hör bara en fläktjävel och mina egna svordomar. Positivt är att jag slipper omvärlden och allt tjat. Jag har även mycket tid till att tänka. Har givetvis funderat mycket på Gud och skapelsetjafset. Gnolar en del på synthlåtar från 80-talet också, “there is no shuffle here, here on the north pole, on this quiet dome”. Försökte även lära mig knoparmoj idag, men eftersom jag har dålig koll på knoparmoj så sket det sig. Undrar om Gud kan knoparmoj?
Jag har också fantiserat om att jag är Macgyver. Om jag var lika händig som honom så hade jag slipat till fläktbladen i frysen och byggt en giljotin och lurat in vicechefsjäveln i frysen och visat vem som bestämmer och när jag avlägsnat hans huvud från den grisaktiga kroppen så hade jag snittat upp hans isterbuk och mage och skitit honom i bröstkorgen och sen hade jag fan bränt resterna på bål ute på parkeringen som en hyllning till Gud och sen hade jag fan...
Eller så biter jag bara ihop de resterande sju veckorna.
Det kanske är klokt, det börjar ju trots allt en ny omgång med kvinnor på universitetet till hösten. Det lever jag för just nu.
Nu ska jag läsa en bok. Hej då.
lördag, juni 28, 2008
World in my eyes
Wayne Nilssons guide till en liten del av världen
Allmänna tips:
Grundläggande för en god resa är att dagen innan avfärd dricka ganska många öl, för att morgonen efter vara lite lätt ofokuserad så att facket på ryggsäcken inte dras igen ordentligt vilket leder till att det relativt nyinköpta kamerahelvetet smiter av på exempelvis flygbussen.
Säkerhet för värdesakerna är annars mycket viktigt. Ett fint tips är att använda fickorna på ett par knälånga shorts. I vänster bakficka bör “stora plånboken” förvaras. Det vill säga att större delen av bankomatuttagen finns där. Kontanterna ska givetvis ligga lösa. I höger bakficka finns “lilla plånboken”, dessa kontanter används till öl och matinköp. I höger benficka ska man ha sitt pass, visakort och interrailkort. I vänster benficka så förvarar man sin tobak. Det är mycket viktigt att hålla koll på vänster benficka så att ingen tjyv kommer och bråkar.
Reseguide:
Bratislava, Slovakien
Skönt ställe, även om kvinnorna verkar ha sunkat ner sig på bara två år. När man ska åka spårvagn till tågstationen en lördag är det rimligt att resonera så här “Fan orka köpa biljett, inte en chans att kollektivtrafiken här betalar för kontrollanter en helgeftermiddag”. Och när man sitter där biljettlös och nöjd över att ha lurat det slovakiska systemet så kommer det givetvis på två kontrollanter. Då ska man vifta lite lojt med en gammal biljett och spela förståndshandikappad, alltså inte verka förstå ett skit av vad gubbfan vill. När kontrollanterna sedan stänger in alla ( bara backpackers) som inte har biljett på den varma jävla spårvagnen och kräver deras pass, det är då man ska börja reagera. Har man en kvinna i sitt sällskap ska hon gärna dramatiskt skrika “We don´t know you, THIS IS DANGEROUS FOR US”. När inte det hjälper så får man börja medla på tyska. Då blir man utsläppt men får ändå lämna ifrån sig passet tills att de fått sina 35 åjro. När man betalat sina böter kan man börja stöta på en tjej som också varit instängd. Förslagsvis är hon mörkhyad och heter Giselle och kommer från London (det leder givetvis inte till någonting).
Budapest, Ungern
En stor flod delar pesten från budan. I Budapest äter man Gulaschsoppa, som egentligen smakar bättre på konservburk i Sverige. Annars kan man gå på en bar där det hänger män med rakade huvuden och tatuerade knogjärn på händerna. Då kan man hålla låg profil och sedan betala och gå. Man kan även svalka av sig på ett stadens många badhus. Och pratar då vi inte om nåt jävla tjafs som de som byggdes i Sverige på sextiotalet. Nej fan, väldigt vackert och heta kvinnor som man kan vila ögonen på.
Ljubljana, Slovenien
Man kan bo på ett hostel som är jävligt stylish, däremot är rummen små och varma som fan och man kan få se två brittiska kossor som vältrar sig i sina sängar. I Ljubban finns det en borg, där bodde det nog en kung för många år sedan. Nu kan man gå upp i det högsta tornet och det är högt som fan. Räcket når en till mitten av låren och då kan man bli lite rädd. Då är det bra att mumla något till sina reskamrater om att man är trött och går ner igen. I Ljubljana är det även bra att träffa en snäll sydafrikan som har bil som man får lift med.
Piran, Slovenien
Ett jäääävligt skönt ställe. Liten kuststad med bra badvatten. Perfekt att fira någons födelsedag på i oväder. Man ska gärna börja hänga med lokalbefolkningen och härja runt. Ett enkelt sätt att få polisens uppmärksamhet är att ställa sig på torget och tjoa lite. Annars kan man tydligen få vatten kastat efter sig från balkonger när man sjunger Abba-låtar i gryningen. Ett annat gott tips är att bli lite kär i en av de lokala förmågorna (även om hon kommer från Maribor så räknas det som lokalt). Eller gå på efterfest hos en annan tjej och efter ett tag upptäcka att den snälle sydafrikanen som man liftat med fattas och sedan hitta honom kräkandes i en gränd. Då får man gå hem.
Användbara slovenska ord:
Peder - Bög
Blato - Lera
Florens, Italien
Fin stad, inte så mycket att säga egentligen. En stor jävla dom finns det. På kvällen kan man dränka sina sorger när Sverige förlorat mot Spanien i EM. Man kan även bli ignorerad av ett gäng jävla ruggugglor från Storbritannien, och det är nog lika bra när man tänker efter.
Pisa, Italien
I Pisa finns ett torn. På vägen dit från tågstationen ska absolut inte lägga in ryggsäcken i något förvar. Den ska vara på ryggen. Det där tornet lutar. Jaja. Man kan hänga lite på gräsmattan utanför tornet och bli äcklad över hur vissa italienska kvinnor agar sina barn. En öppen hand på rumpan kan man kanske gå med på. Men inte en livrem över ryggen.
Genoa, Italien
På tåget till Genoa ska man gå in på toaletten och tänka “Det här är fan frihet, att få onanera på ett tåg genom Toscana”. Till Genoa ska man gärna komma på kvällen och behöva slå ihjäl sju timmar under en natt. Det gör man förslagsvis genom att uppsöka en bar några timmar. Sedan söker man skydd från skyfallen som kommer framför ett hotell tills ens tåg går runt 05.00.
Nice, Frankrike
Inte så jävla mycket att se egentligen. Snygga tjejer och kåta överklasskärringar (om de verkligen är kåta har jag inte en aning om, men det kändes rätt att skriva så). Skön stenstrand vilket gör att man slipper en jävla massa sand i väska och kroppsöppningar. Ett tips är att simma ut en bit i havet, vända sig mot stranden för att skåda alla dessa kvinnor med bara överkroppar och minimala bikinitrosor. Kissa lite och känn dig levande.
Stranden är för övrigt väldigt fin att dricka sig full på kvällstid.
Barcelona, Spanien
I Barcelona ska man bli rånad, gärna två gånger. Det är coolt.
Nej, det är inte coolt, bara jävla trist. Men om man bortser från tråkigheterna så är Barcelona coolt. Även om man förväntar sig lite mer av La Rambla kanske. Och Camp Nou. Man ska gärna tänka “Jaha, inte så mycket större än Råsunda egentligen”. Det är det givetvis (Råsunda är ett jävla rövhål) och Camp Nou var ändå imponerande. När man är i Spanien är det viktigt att ta del av spansk kultur. Ät gärna hamburgare, drick gärna Guinness och gå sedan på ett hak som heter Manchester som spelar indie. Där kan man kalla män för “Padre Padre”, det är dock mindre populärt.
I Barcelona finns det också en strand. Där är försäljarna väldigt serviceinriktade. Förutom Coca Cola och kall öl finns även hasch, kokain och heroin till salu. Men är man en amatör inom drogsvängen så är det nog lika bra att avstå. Förmodligen får man nåt jävla tvättmedel och tror att man blir hög, ungefär som när man blev “full” när man luktade på skummet på den där folkölen i åttonde klass.
Det är annars jävligt manligt att vägra solkräm på stranden. Det är ju bara bögar och kärringar som smörjer in sig. Det är också jävligt manligt att sedan på kvällen gå och gnälla över att det svider som fan över hela kroppen.
På planet hem från Barcelona ska ens första kroppskontakt under resan med en kvinna komma. Det händer enklast genom att man sitter och gnider sig lite med armen mot kärringen bredvid.
Och sedan kommer man hem. Och kroppen flagnar. Och kvar finns bara mörker.
torsdag, juni 26, 2008
It ain't me babe
Stod och hängde på Samhall idag och önskade att jag var långt borta och på väg någonstans när en kvinna från städbolaget kom fram.
- Är du rädd för spindlar?
- Ja.
- Jaha, vad synd, för det är en jättestor en vid skurmaskinen.
- Trist, men då vet jag att jag ska akta mig för skurmaskinen.
- Men hur kan du vara rädd för spindlar, du är ju kille ju?
- Jag räds alla kryp och diverse kvinnor, och att jag är kille har ingenting med saken att göra.
- Men kan du inte ta bort den?
Jag synade henne uppifrån och ner och konstaterade att hon inte var värd en dödskamp.
- Det finns ett gäng machosnubbar ute på lagret, hör med dem.
Sedan gick jag. Det kommer att bli en lång sommar. Jävligt lång.
- Är du rädd för spindlar?
- Ja.
- Jaha, vad synd, för det är en jättestor en vid skurmaskinen.
- Trist, men då vet jag att jag ska akta mig för skurmaskinen.
- Men hur kan du vara rädd för spindlar, du är ju kille ju?
- Jag räds alla kryp och diverse kvinnor, och att jag är kille har ingenting med saken att göra.
- Men kan du inte ta bort den?
Jag synade henne uppifrån och ner och konstaterade att hon inte var värd en dödskamp.
- Det finns ett gäng machosnubbar ute på lagret, hör med dem.
Sedan gick jag. Det kommer att bli en lång sommar. Jävligt lång.
onsdag, juni 25, 2008
Oh, how the boat drifts
Då var vraket återigen i Sverige efter några veckors straffarbete för kroppen ute i Europa. En reserapport kommer när jag landat ordentligt, nu ska jag uppdatera mig på nyhetsfronten. Har borgarna tagit ännu mer från de fattiga? Har Bionda lämnat Fadde igen? Har Carolina Klüft äntligen beslutat att lägga av?
Jaja... och imorgon ska jag till Samhall igen. Underbart.
Jaja... och imorgon ska jag till Samhall igen. Underbart.
torsdag, juni 12, 2008
No hope, no fear
Ar i Piran vid den slovenska kusten. Med risk for att lata bogig sa vill jag nog saga att det ar ett underbart stalle.
Kolja har sjalvklart inte slappt till, men igar firade vi anda hennes fodelsedag. Vi hade picknick under ett parasoll och tittade pa havet och det var regn och aska och blixtar. Jag onskade att jag hade nagon att vara kar i da. Sedan at vi musslor (riktiga musslor, inte kvinnliga underliv). Sedan drack vi sprit. Mycket sprit. Forsokte stota pa en inhemsk brud, men hennes snubbe var nagon slags javla mastare i karate sa jag vagade inte spela upp hela mitt register (vilket forvisso gar javligt fort).
Idag drar Kolja och Daijma till Venedig. Jag och Soda har redan sett skiten sa vi stannar en natt till har, sedan aker vi vidare. Vet dock inte vart.
Nu ska jag bada i havet och jaga maneter.
Jag saknar inget fran fittlandet Sverige, forutom en viss kvinna kanske.
Ni upanja, ni strahu.
Eat my fuck!!!
Kolja har sjalvklart inte slappt till, men igar firade vi anda hennes fodelsedag. Vi hade picknick under ett parasoll och tittade pa havet och det var regn och aska och blixtar. Jag onskade att jag hade nagon att vara kar i da. Sedan at vi musslor (riktiga musslor, inte kvinnliga underliv). Sedan drack vi sprit. Mycket sprit. Forsokte stota pa en inhemsk brud, men hennes snubbe var nagon slags javla mastare i karate sa jag vagade inte spela upp hela mitt register (vilket forvisso gar javligt fort).
Idag drar Kolja och Daijma till Venedig. Jag och Soda har redan sett skiten sa vi stannar en natt till har, sedan aker vi vidare. Vet dock inte vart.
Nu ska jag bada i havet och jaga maneter.
Jag saknar inget fran fittlandet Sverige, forutom en viss kvinna kanske.
Ni upanja, ni strahu.
Eat my fuck!!!
torsdag, juni 05, 2008
Drunk guy on the train
"This town full of men with big mouths and no guts"
Imorgon, eller rent tekniskt sett idag, åker jag till Stockholm. Det ska inte bli så jävla kul. Det är det sällan i den där stan. Men på fredag så flyger jag till Bratislava.
Där börjar Eurotrash 2008.
Det ska bli kul. Efter Bratislava färdas vi med tåg till Budapest, sedan till Ljubljana och efter det blir det Pula i Kroatien. Sedan får vi se hur fan det blir. I mitt sällskap kommer då att finnas Kolja, Soda och Daijma. Jag känner av att det finns vissa spänningar i gruppen. Kolja har med kort varsel insett att jag inte får plats att sova hos henne under morgondagens uppladdning. Kanske har hon fått reda att jag bakom hennes rygg kallat henne för hora eftersom hon skaffat pojkvän. Nåja, får sova hos Varulven istället. Eller på gatan.
Det har ju funkat tidigare.
När jag idag köpte mitt interrailkort så lyckades kärringjäveln skriva mitt namn fel. Så nu heter jag Mr. Wayne Hilsson.
Inte snyggt.
Inser givetvis att ressällskapet kommer att håna mig och dra paralleller mellan mig och den härliga “artisten” Joakim Hillson. Förmodligen mest känd för att ha kastat ut en tv genom fönstret på ett hotell i Västerås, samt för att ha snortat ladd och torskat. Tack kärringjävel, tack. Jaja, nu ska jag packa (och ta en öl till). Har redan lagt fram det viktigaste: pass, kontokort, biljetter och svensk porr. Nu kommer den här sidan vara mer död än vanligt några veckor. Kanske uppdaterar om Kolja släpper till. Förmodligen inte alltså.
Hej då.
Eat my fuck.
Om jag återvänder till Sverige i en liksäck så har ni här en bild att skriva ut och ha som minnesfotografi. Eller att torka er i arslet med.tisdag, juni 03, 2008
Burn
Borde väl egentligen berätta om helgen, men det får bli jävligt kortfattat ty denna värme tar snart mitt liv. Födelsedagen blev väldigt bra, med starka inslag av homoerotiska undertoner (stämningen avtog visserligen när O-Dog efter ett par öl avslöjade att han var sugen på att köpa ett par foppatofflor. Det gäller nog att snart gallra lite i umgänget). Lördagen blev även den fin för Hotty och Peachy bjöd mig och Soda på middag. Kvällen avslutades med efterfest utomhus där allmänheten bjöds på mycket mogna talkörer. Jag försökte även få med mig sällskap hem.
- Men Wayne, jag är lesbisk vet du väl?
- Just fan ja, ja men alltså, du behöver inte göra något. Det räcker och jag får ta på dig!
Det resonemanget kändes naturligt just då. Nu i efterhand vette fan.
Idag har jag haft tenta. Den gick över förväntan. En femdagarsfylla under föregående vecka kanske inte var en sådan dum uppladdning ändå. Såg för övrigt ett gammalt ligg på tentan. Hon verkade ha smalnat av lite sedan sist. Jävligt typiskt att man var där och rotade vid fel tidpunkt.
Jaja, nu ska jag duscha.
Det hjälper väl i någon minut i alla fall.
- Men Wayne, jag är lesbisk vet du väl?
- Just fan ja, ja men alltså, du behöver inte göra något. Det räcker och jag får ta på dig!
Det resonemanget kändes naturligt just då. Nu i efterhand vette fan.
Idag har jag haft tenta. Den gick över förväntan. En femdagarsfylla under föregående vecka kanske inte var en sådan dum uppladdning ändå. Såg för övrigt ett gammalt ligg på tentan. Hon verkade ha smalnat av lite sedan sist. Jävligt typiskt att man var där och rotade vid fel tidpunkt.
Jaja, nu ska jag duscha.
Det hjälper väl i någon minut i alla fall.
fredag, maj 30, 2008
Unhappy birthday
Ännu en repris, det har varit en del sådana på sistone. Av alla de olika slag:
Välkomna vad kul att ni kunde komma viskar jag och tittar på bordet. På bordet står finservisen efter mormor och i vasen står blommorna jag plockade igår.
Blommorna har redan vissnat.
Inga människor sitter vid bordet. Det var ingen som kom.
Axelbandet på min klänning faller ner och jag tittar lite generat mot det folktomma bordet som är dukat. Blå mascara blandas tillsammans med tårar och faller. De dekorerar tårtan vackert, tänk så lätt att plocka blåbär tänker jag för att lätta upp stämningen.
Jag hör ett hysteriskt fnitter men inser att det kommer från mig själv.
Tack för att ni kom, inte skulle ni.
Svalnat kaffe gör en klump i halsen sällskap.
Välkomna vad kul att ni kunde komma viskar jag och tittar på bordet. På bordet står finservisen efter mormor och i vasen står blommorna jag plockade igår.
Blommorna har redan vissnat.
Inga människor sitter vid bordet. Det var ingen som kom.
Axelbandet på min klänning faller ner och jag tittar lite generat mot det folktomma bordet som är dukat. Blå mascara blandas tillsammans med tårar och faller. De dekorerar tårtan vackert, tänk så lätt att plocka blåbär tänker jag för att lätta upp stämningen.
Jag hör ett hysteriskt fnitter men inser att det kommer från mig själv.
Tack för att ni kom, inte skulle ni.
Svalnat kaffe gör en klump i halsen sällskap.
"And then I shot myself
So, drink, drink, drink
And be ill tonight"
torsdag, maj 29, 2008
All you need is love
Öppet brev till: O-Dog, Den Ettrige Närkingen, P-O och Sneaky
Det är med stor sorg som jag måste meddela att den sedan länge planerade resan på fredag till landsbygden inte blir av. Anledningen till detta är att när P-O igår fyllde år, så fick han en kram av Fröken D.
Med tanke på att jag fyller år på fredag så vill även jag ha en kram av Fröken D.
Och att ta med en kärring på en resa till idyllen är ju för allas trevnad otänkbart.
Därför kommer jag att under min födelsedag att mellan 08.00 och 20.00 istället att cirkulera på universitetet för att också få en grattiskram av Fröken D.
Möter jag henne inte under utsatt tid så kommer jag att stå utanför hennes port under hela helgen för att styra upp “ett spontant möte” och därmed få en grattiskram.
Jag hoppas att ni har förståelse för mitt beslut.
Tack på förhand.
Kram / W
Det är med stor sorg som jag måste meddela att den sedan länge planerade resan på fredag till landsbygden inte blir av. Anledningen till detta är att när P-O igår fyllde år, så fick han en kram av Fröken D.
Med tanke på att jag fyller år på fredag så vill även jag ha en kram av Fröken D.
Och att ta med en kärring på en resa till idyllen är ju för allas trevnad otänkbart.
Därför kommer jag att under min födelsedag att mellan 08.00 och 20.00 istället att cirkulera på universitetet för att också få en grattiskram av Fröken D.
Möter jag henne inte under utsatt tid så kommer jag att stå utanför hennes port under hela helgen för att styra upp “ett spontant möte” och därmed få en grattiskram.
Jag hoppas att ni har förståelse för mitt beslut.
Tack på förhand.
Kram / W
tisdag, maj 27, 2008
Such a twat
Går runt i linne, kalsonger och strumpor.
Precis så som jag visade upp mig inför kvinnan i lördags.
Det gick inget vidare.
Men nu har jag bytt ut kalsongerna och strumporna.
Det går fortfarande inget vidare.
Jag väser åt tv:n att den jäveln ska vara tyst.
Jag väser åt äggen som steks att de ska lugna ner sig.
Och tar ännu en öl.
Det är tisdag.
Och födelsedag. Men inte för mig.
Har fortfarande några dagar kvar innan det ska firas att döden kommer närmare.
Hotar att slänga ut tv:n i trapphuset. Tar mig samman och trycker istället bara på den röda knappen.
Slänger på en skiva med Rozz Williams. Han är död.
Goda män är oftast döda.
Så kan det vara.
Det är tisdag.
Någonstans ikväll bultar en kvinnas underliv för någon.
Någonstans ikväll bultar en kvinnas hjärta för någon.
Men inte för mig.
Lyssnar på småtomtarna i hörnen som skriker
- Wouhoou, kommer semipoeten fram nu när det vankas folköl?
Ger dem moget fingret och muttrar
- Fuck off!
Har fortfarande några dagar kvar innan det ska firas att döden kommer närmare.
Precis så som jag visade upp mig inför kvinnan i lördags.
Det gick inget vidare.
Men nu har jag bytt ut kalsongerna och strumporna.
Det går fortfarande inget vidare.
Jag väser åt tv:n att den jäveln ska vara tyst.
Jag väser åt äggen som steks att de ska lugna ner sig.
Och tar ännu en öl.
Det är tisdag.
Och födelsedag. Men inte för mig.
Har fortfarande några dagar kvar innan det ska firas att döden kommer närmare.
Hotar att slänga ut tv:n i trapphuset. Tar mig samman och trycker istället bara på den röda knappen.
Slänger på en skiva med Rozz Williams. Han är död.
Goda män är oftast döda.
Så kan det vara.
Det är tisdag.
Någonstans ikväll bultar en kvinnas underliv för någon.
Någonstans ikväll bultar en kvinnas hjärta för någon.
Men inte för mig.
Lyssnar på småtomtarna i hörnen som skriker
- Wouhoou, kommer semipoeten fram nu när det vankas folköl?
Ger dem moget fingret och muttrar
- Fuck off!
Har fortfarande några dagar kvar innan det ska firas att döden kommer närmare.
måndag, maj 26, 2008
Confession
Det är några saker som tynger mig. Saker som jag kanske inte varit riktigt ärlig med och för att lätta mitt samvete, nu vill föra fram i ljuset.
Det första är att jag är en sittkissare. Jag sitter alltså ner när jag urinerar. Beteendet har pågått i några år och jag finner det mycket bekvämt. Detta är något som sker på hemmaplan, kanske ibland på känd bortaplan om jag till exempel lider av yrsel på grund av svår bakfylla. Jag gör det aldrig på offentliga toaletter. Kvinnor gillar att göra det på offentliga toaletter, men till deras försvar, så saknar de ju oftast förstånd.
Det andra är att jag tycker att Amanda Jenssens låt Amarula Tree är ganska bra. Att jag tycker att hennes låt är bra innebär inte per automatik att jag vill ligga med henne. Mestadels för att jag inte vet hur hon ser ut.
Jaja, det var väl allt. Jag förstår om många av mina “vänner” väljer att ta avstånd från, eller bryta helt, med mig nu. Kanske har de väntat på en ordentlig anledning som det här.
EDIT: Har kollat upp den här Jenssen nu. Och jodå för fan, det funkar nog.
Det första är att jag är en sittkissare. Jag sitter alltså ner när jag urinerar. Beteendet har pågått i några år och jag finner det mycket bekvämt. Detta är något som sker på hemmaplan, kanske ibland på känd bortaplan om jag till exempel lider av yrsel på grund av svår bakfylla. Jag gör det aldrig på offentliga toaletter. Kvinnor gillar att göra det på offentliga toaletter, men till deras försvar, så saknar de ju oftast förstånd.
Det andra är att jag tycker att Amanda Jenssens låt Amarula Tree är ganska bra. Att jag tycker att hennes låt är bra innebär inte per automatik att jag vill ligga med henne. Mestadels för att jag inte vet hur hon ser ut.
Jaja, det var väl allt. Jag förstår om många av mina “vänner” väljer att ta avstånd från, eller bryta helt, med mig nu. Kanske har de väntat på en ordentlig anledning som det här.
EDIT: Har kollat upp den här Jenssen nu. Och jodå för fan, det funkar nog.
söndag, maj 25, 2008
Body to body
Du är egentligen inte min typ alls, sa jag.
Du är egentligen inte min typ heller, sa hon.
Sedan gick vi hem tillsammans. Så något finns väl som vi finner tilltalande hos varandra. Eller så var det bara alkoholen. Fan vet.
Du är egentligen inte min typ heller, sa hon.
Sedan gick vi hem tillsammans. Så något finns väl som vi finner tilltalande hos varandra. Eller så var det bara alkoholen. Fan vet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
