Gloomy sunday

Jag är bakfull och svag. En känsla av oro bor i min mage och mina händer skakar mer än vanligt. Det ryktas om att jag var full igår. Tyvärr så kan jag varken bekräfta eller dementera, ty allt ter sig lite vagt från gårdagen.
Tittar lite på fotboll nu, fotboll får mig att tro att världen är fin ändå. Att det fortfarande finns obefläckad skönhet och lycka. De har det så fint de där fotbollsspelarna. Efter matcherna åker de hem till sina fina bostäder. De har såklart vunnit och deras kroppar är sådär skönt slitna som de är efter man motionerat. Hemma väntar deras vackra fruar, kanske har de barn som är rumsrena och lydiga och glädjen är fullständig. Deras fruar lagar god mat och sedan går de till sängs bland rena lakan och älskar ömt för att sedan somna kärleksfullt i varandras armar.
Så är det i fotbollsspelarnas hem. Inte i mitt. Här finns bara mörker och tom pizzakartong och jag kommer aldrig att bli ren igen.


Ps - En tjej höll sin hand mot min igår, lite för länge för att det skulle vara av misstag. Jag måste förklara för henne att det aldrig kommer bli något eftersom hon är från Norrköping och har en hemsk dialekt. Det argumentet förstår hon säkert. Dessutom har jag siktet inställt på lite annat. Om det skiter sig där så kanske... men då får hon fan vara tyst. Vilket i och för sig skulle kunna vara skönt.