Om, eller när, studierna går åt helvete för mig så hade jag tidigare tänkt mig en idrottskarriär. Inte inom någon speciell sport, utan bara vara proffs. Rent allmänt. Men nu blir det ju inte så efter den otäcka knäskadan som jag ådrog mig i våras. Jag ser många likheter mellan mig och Peter Forsberg. Vi båda har väldigt mycket talang, men också väldigt mycket problem med skador. Peter har sin dåliga fot, och jag har mitt dåliga knä.
Efter skadan så räknade jag med att få några erbjudanden om att åka runt på skolor och föreläsa om hur farligt det kan vara med idrott. Kanske skulle jag kunnat ha Tomas Fogdö som sidekick. Men ännu har inga erbjudanden kommit. Lite synd, Tomas och jag hade nog kompletterat varandra bra. Trodde även att kvinnor skulle börja visa lite mer empati när de mötte en skadad idrottshjälte. Men icke. Har mejlat Riksidrottsförbundet med förfrågan om de har något pensionssystem när det gäller idrottsmän som fått lägga karriären på hyllan på grund av skada. Jag har skickat 17 mejl, men inte fått något svar. Antar att de har semesterstängt.
Förra helgen fick jag dock lite utav en uppenbarelse. Jag drömde om Yvette, http://evertfanclub.blogspot.com/ (jag kan inte göra sådana där snygga länkar så att man bara klickar på namnet), och i drömmen förde vi ett samtal. Hon sa att hon var född i Örebro. Jag har aldrig träffat henne och vet inte om hon finns på riktigt. Det kan man aldrig veta om människor som bor på Internet, det fick jag lära mig efter mina kontakter med Alexandramannen. Visserligen var jag väl inte helt ärlig själv som utgav mig för att vara en fjortonårig tjej. Men ändå.
I alla fall så tänkte jag som så att om nu Yvette var född i Örebro så skulle jag vara synsk och kunna bygga en karriär på det. Kanske skulle jag börja med en egen spalt i en veckotidning för att sedan avancera till Tv4+ och där ha ett eget program. Spara ut håret och få en skön tjacksnara, bara gå runt och hitta borttappade saker och jaga gastar. Kanske hjälpa Palmegruppen att hitta mordvapnet och bli hjälte. Kanske hjälpa kvälls- och skvallerpressen att hitta Biondas förstånd. Men det skulle de nog i och för sig behålla för sig själva, för vad skulle de annars skriva om?
Jaja, nu visade det sig att Yvette inte är född i Örebro och tydligen inte har några kopplingar alls till gnällhålan. Jag är inte synsk. Vette fan vad jag ska göra nu. Kanske starta eget inom data. Det är lite modernt och det finns säkert någon grundkurs att läsa på Komvux. Eller kanske bli florist. Det är nog inte så svårt, bara att vattna skiten och kanske tejpa ihop några blomsterarrangemang inför högtiderna.
Ja fy fan, jag äter lite mat och funderar ett tag till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag vet en tjej som heter Yvette och kommer ifrån Örebro, kanske var det henne du förnimde? Hon är lite som dig, fast hon syr sina egna kläder.....
Kram på dig farsan
vem är denna yvette egentligen?? =)
Närke: Åh, du lever, jag trodde/hoppades att du låg död i Svartån. Bra angående Yvette ty det bör visa på att jag är synsk. Hör av dig nästa gång du super bort nycklarna eller dig själv.
Anonym: Hon från Örebro.
Tjock och hedrad. Vilken plats jag fick i din blogg. Jag uppmanar även anonym att besöka min ouppdaterade blogg.
Jag är inte stolt över detta men jag är i grund och botten närking. Kumla och Örebro ligger på mitt samvete. Ser gärna att vi skippar alla gnällbältes- och bunkernskämt. Minns när Ursut och hans vän rymde, blev ett jävla hallå.
I Kumla finns det ju sylt och saft.
Och visst var det din höjdpunkt i livet när Ursut och Imandi rymde. 9år gammal stod du utanför den lokala grillkiosken och skådade uppbådet. Bakom samma grill tog du första fyllan och nojsade med de äldre killarna som hade A-traktor. Visst var det så?
Och den där gnällmentaliteten du är uppfostrad med finns fortfarande med. Du muttrade väl “de går aldrii” när du ställde in vårt möte för snart ett år sedan. Bah!
Skicka en kommentar