Untitled

Jag var trött och hungrig och allmänt jävla irriterad idag när jag skulle skriva en inlämningsuppgift. En kort och enkel liten sak egentligen, men eftersom jag ibland är sämre än en nyanländ flykting på att uttrycka mig i det svenska språket så blev det hela lite svårt ändå. Och att tvingas lyssna på några eländiga ekonomtjejers idioti gjorde inte saken bättre. Inte heller att en kille med snickarbyxor gick förbi. Nu är ju mode knappast min starkaste sida, men inte fan kan det vara modernt med snickarbyxor på män? Eller på kvinnor för den delen. Men just för att det är så jävla fult så är det väl modernt. Som för några år sedan när kvinnor skulle gå runt med byxorna uppdragna till armhålorna och ha en tunn liten livrem runt midjan. Bedrövligt.

Men där satt jag och led. Och för att skriva någonting så undertecknade jag det hela med:
Med vänliga hälsningar
Horan Nilsson

Min mentala mognadsutveckling kan ibland jämställas med en pubertal 13-årings, så därför tyckte jag själv att jag var lite lustig. Nöjd med att ha presterat så lade jag skrivandet åt sidan och funderade på annat. Sedan blev det stressigt som fan när jag insåg att det var fem minuter kvar till inlämning. Så jag krafsade ihop det sista och mailade iväg skräpet. Först efteråt så kom jag på att jag skulle ta bort det där med horan.
Det var dumt.
Mycket dumt.
Men samtidigt så spelar det ingen större roll. Det är en jävla lekstuga ändå det där universitetet.
Alla är duktiga, alla får vara med. Som Hotty och Hårbollen sjunger i låten om Paralympics.

Jag fick VG i betyg på förra kursen. Men det betyder inte att jag lärt mig något. Inte alls. Så till vilken nytta är det? Visserligen så är väl frågan om det beror på mig eller utbildningen. Men ändå. På en arbetsplats skulle jag knappast klara mig i dagsläget.
- Wayne, kan du göra klart det här till imorgon?
- Nej.
- Nähä, och varför inte då?
- Jag kan inte.
- Men du är ju utbildad inom det här?
- Ja, men vi tittade på film ibland liksom, sen så lekte vi en lek där man skulle stå längs väggen och klappa händerna.
- Ok, men kan du fixa kaffet till mötet i eftermiddag?
- Nej, vi fick aldrig lära oss att fixa kaffe heller.

Nu ska jag sura och lyssna på Kraftwerk och försöka byta en glödlampa. Ett jävla projekt det också. Fan.