Bleed

Jag gjorde ett inhopp på Samhall igår. Det var ungefär lika utvecklande och spännande som vanligt. Fick svara på dumma frågor som - Har ni laktosfri glass? Nej, det har vi inte. Är man så klen att man inte klarar av lite laktos så ska man fan ingen glass ha. Så tycker jag. Det är ett ställningstagande jag gjort. Man måste våga ta ställning och välja sida i svåra frågor även om det känns obekvämt. Jag var i alla fall förpassad till kassan. Jag ville hellre stå på lagret och röka men allt blir ju inte alltid som man vill. Men i kassan fick jag stå och när jag var upptagen med en kund så hörde jag Lollis otäcka röst penetrera mina öron.
- Wayne, Wayne!
Hon hade själv en kund och jag blev sur över att hon missuppfattat vår arbetsuppgift. Alltså att så fort som möjligt föra ut boskapen ur butiken så att lite jävla lugn och ro kan skapas och kaffe kan drickas. Så jag ignorerade henne.
Men hon fortsatte gapa som en idiot.
- Ja, vad? svarade jag medan jag fortsatte att ta betalt av kundfan.
- Det hände något jättehemskt imorse.
Jag vände mig om och såg hennes skräckslagna ansikte.
Helvete, tänkte jag, nu har hon blivit misshandlad och våldtagen eller kört på ett litet barn med bilen. Hon hade dödat ett stackars barn. Åh herregud. Jag avbröt mitt arbete och bad kunden vänta och gick bort mot hennes kassa.
- Vad är det som har hänt?
- Jo, imorse så... jag åt ett gammalt ägg.
Hennes underläpp darrade och jag såg tårar arbeta sig fram i hennes ögon. Jag såg en förstörd människa på bristningsgränsen, någon som nu efter alla hemskheter i livet var nära att ge upp. Jag visste inte vad jag skulle svara, hade inte en jävla aning, så jag bara skakade lite uppgivet på huvudet och gick därifrån för att fortsätta med mitt. Sedan försökte jag kommunicera telepatiskt med henne och få henne att förstå att hon är totalt jävla efterbliven. Antar att jag misslyckades.
Nog om det.
Idag har jag blivit oerhört frustrerad på en flyttlåda och känt mig lika efterbliven som Lollis. Det går liksom inte att vika ihop botten på fanskapet så att det blir en funktionell låda. Människan som konstruerade eländet skulle jag vilja ta ett snack med. Nej, det skulle jag inte. Men en instruktionsbok hade varit till hjälp. När jag bråkade som värst med lådan och kallade den fula och omogna saker så försvarade den sig och skar mig i fingret. En elak fan det där. Det kom blod. Jag tycker inte om blod, har aldrig förstått dess funktion förutom att skrämma människor. Man borde kunna klara sig utan blod tycker jag, verkar onödigt och överflödigt. Nu ska jag plocka fram verktygslådan, det vill säga en bolagspåse, och skruva lite på en kökslucka. Jag ska försöka att inte skada mig. Eller köksluckan. Eller så lägger jag ut hantverket på entreprenad. Men jag ska nog gå runt lite med något verktyg i handen och försöka känna mig som en riktig man för ett ögonblick. Hej då.