Dirt

Var tillbaka till gamla lägenheten idag för att städa. Städandet gjorde mig trött, min kropp har varit i vinklar jag inte ens visste fanns. Jag önskade att Martha Stewart var med. Hon borde ha fina husmorstips angående städning tänkte jag. Men hon sitter väl på Amerikas motsvarighet till Hinseberg om jag inte missminner mig så därför slog jag bort tankarna på Martha. Istället blev jag Martha.
Med intensiv blick tittade hon in i kameran och talade vant med tittarna.
- Idag tänkte jag visa hur man på ett enkelt och smidigt sätt skrubbar bort fettpärlor från ett fläktgaller producerade under ett sorgeår.
Ja, jag blev också imponerad över att hon kan svenska.
Och Martha skrubbade och skrubbade. Intensivt raderade hon varje spår av mänskligt liv på fläktgallret och på spisen och på andra närliggande områden. Samtidigt som hon med vänlig ton beskrev händelseförloppet för tittarna. Sedan tröttnade kärringjäveln och började göra obscena gester mot kameran istället.
- Bryt! Bryt!, skrek jag, rädd för att bli anmäld till Granskningsnämnden av någon frireligiös och känslig jävla tittare. Så jag skickade ut Martha och fortsatte själv. Men även jag hade tröttnat på spis- och fläktområdet. Det är säkert en bra taktik att påbörja olika projekt i lägenheten så att allt tillslut bara är halvklart. Så därför gick jag in i badrummet. Efter en halvtimmes svärande och svettande lyckades jag få bort locket till avloppet i duschen. När jag tittande ner i hålet så tror jag att jag såg något som levde. Det var otäckt. Inte en chans att jag stoppar en hand i ett mörkt illaluktande hål nykter. Och eftersom det är en av mina nuvarande principer att vara nykter på söndagar så tar jag tag i det där imorgon istället. Efter avloppschocken dammsög jag lite håglöst i några minuter och sedan åkte jag hem.

Nu ska jag äta något. Man måste bygga upp kroppen inför vinterkylan. Det lutar åt något med brieost. Brieost är bra, det lägger sig som en hinna om hjärtat direkt. Hjärtat är viktigt. Det måste man skydda när snön faller.