Jag dricker vin och tittar på månen. Månen är långt borta. Tror jag. Jag har svårt att bedöma avstånd med ögonen. Men apropå månen så har jag inga fantasier om den. Men om jag hade haft det så hade jag nog drömt om att få knalla omkring där klädd i björnskinn och med en stor bestialisk påk slängd över axeln dragandes på en kärring med ett stadigt grepp i håret. Men nu har jag som sagt inga fantasier om månen så jag tänker inte så. Och förresten så hade jag inte haft en björnpäls. Jag tycker om björnar. Och tigrar. Och kaniner. Och muttor. Och hundar. Så pälsjäveln hade varit gjord av elaka katter om den fanns. Jävla katter.
Lucifers avkommor är vad de är.
Vik hädan kattjävlar!
Vik hädan!
Hör bön...
HÖR BÖN!!
Men förutom att glo på månen och klunka vin från Argentina (det var ett fruntimmer som lärde mig dricka det här vinet, sedan tvingade hon mig att titta på Idol och sedan förgrep hon sig på mig, men om jag förtränger allt det onda så smakar vinet bra) så fortsätter jag att demontera mitt hem. Omsorgsfullt slår jag i tidningspapper in fotografier med ram och sönderspikade män på kors. Omsorgsfullt dricker jag mitt vin. Omsorgsfullt staplar jag mina lådor på hög. Lådor med tydliga kännetecknande ord som kök, böcker, dra åt helvete din jävla fitta och lakan.
Men vissa saker får inte plats i lådorna, de får inte plats i mitt liv längre.
Dessa ting skänker jag därför nu bort:
- En sladd av något slag. Ser inte ut som sladdarna gjorde när man liten, alltså med två pinnar. Kan höra till dataapparaten.
- Musiktidningar, en jävla massa nummer av Mojo, Sonic, Close Up, Q, Denimzine och Rip it up, Uncut etc. Alltså bara musiktidningar, därav inget kladd mellan sidorna.
- Lånekort på det lokala biblioteket.
- Trosor. Okänd avsändare, kanske kommer från den mörka, men mest troligtvis är att de kommer från den fula. Bomullstyg med en liten rosett fram.
- Hammare. Vet inte varför jag har en sådan. Men om du är tyska och labil, så varför inte?
- En lampa. Kanske är det bara glödlampan som slutat arbeta. Men eftersom jag är en del av konsumtionssamhället så tänker jag inte fundera på varför den inte fungerar och därför bara köpa en ny lampjävel.
Nu kanske ni undrar varför jag är så generös som bara skänker bort sakerna. Och ja, jag vet, det är stort av mig. Men inte fan orka med att lägga ut eländet på auktioner på Internet. Och skicka något som någon betalt 3kr för.
Mitt liv är större än så.
Men att jag skänker bort skiten innebär inte att jag tänker ha några personliga kontakter.
Mitt liv är större än så.
Därför lägger jag grejorna under trädet i parken ikväll.
Först till kvarn.
Nu ska jag dricka mera vin och lyssna på Birthday Party.
Nick Cave kan göra en kväll han.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
du kan väl hålla tidningarna till mig... jag har dock inte tid att besöka trädet ikväll men jag kanske kan be syrran plocka upp dem någon dag.
Ja, hon är upptagen...
Lars: Men hon kanske... ja, jag vet inte. Moral, har hon moral?
Fan vad bra du skriver....du underlättar min vardag...sitter på jobbet nu kl 23:55 bara 7 timmar till avlösning...
Du är så fantastiskt skönt bitter och jag älskar hur du skriver. Sluta aldrig!
Jag tänker inte fjäska som övriga i hopp om att få något. Jag tänker mer säga att FÖR GUDSSKULL LÄGG INTE SLADDEN UNDER TRÄDET I PARKEN FÖR DEN VILL JAG HA! För sladdar kan man aldrig ha för många av, kan man?
Som sagt, du är så bra.
Anonym: Tack, fint att man kan bidra med något.
Sabina: Att vara bitter är ganska enkelt, men tack ska du ha.
Fikan: Jo det kan man. Sladdar är ett jävla elände. Den ligger i parken, bara att leta.
Moderaten: Du är snäll du.
Skicka en kommentar