The holy hour

Jag har inte ställt om klockan. Det beror inte på oförstånd, alltså att jag inte vet åt vilket håll den ska ställas. Majoriteten verkar ha problem med det. Framåt eller bakåt tycks nästan vara existentiell fråga två gånger om året. Som för den där tjejen på bussen igår som gnällde över hur jobbigt det är med sommar- och vintertid, hon hade ju precis ställt om klockan. Vilket var vid midsommar lade hon till. Det är synd om människorna, som den gamle absintdrickaren hävdade. Ja fy fan, det är inte lätt. Inte alls. Och för er som inte luskat ut det än så ska klockjäveln bakåt.

Men min klocka är inte tillbakadragen. Det innebär att jag fortfarande har en timme tillgodo. En alldeles egen timme som jag kan göra precis va fan jag vill med. Det känns stort. Större än treenigheten och dårskapen och vansinnet tillsammans. Sitter nu och funderar på hur jag ska förvalta den. Borde göra något vettigt med timmen. Som att plugga eller engagera mig i någon hjälporganisation. Eller gräva en grop som jag sedan fyller med eld. Eller sälja timmen på Tradera så att jag kan köpa nya vantar. Det börjar bli kallt på mornarna och fingrarna är likstela. Eller så jag ger jag bara fan i att slösa bort min timme på ett jävligt meningslöst blogginlägg.

Jag tar en långdusch istället och pratar med sjödjuren på draperiet. Hittills har jag identifierat: en val, en blåsfisk, en hummer/krabba/något annat med klor, en sjöstjärna, en haj, en bläckfisk, en helt vanlig standardfisk och något som jag inte luskat ut än. Påminner lite om Lotta Engberg. Känns ju visserligen märkligt att hon skulle vara på mitt duschdraperi. Men om det är så, ja då ska hon få höra ett och annat för där har hon fan inget att göra. Jaja, min timme blir mindre och mindre. Nu går jag och tvagar mig.