Blah blah

Jag hade precis lyckats koppla bort de där kärringarnas tjatter om barnskötsel. Eller om det var om trädgårdsarbete. Jag vet inte, sånt där tenderar ju att flyta samman. Och jag hade precis lyckats koppla bort de där matematikernas fantasispråk om X och Y och pi och allt annat som inte finns på riktigt. Sorgliga människor som flyr från verkligheten. Tragiskt.

Jag hade precis lyckats ta mig in i den där jävla analysen och börjat förstå när jag någonstans i mitt huvud hörde en röst som sa ursäkta. Jag ignorerade den, men rösten sa ursäkta igen. Och lade till ett hallå. Jag tittade upp och fick se en tjej.
MEN JAA, VA FAN VILL DU JÄVLA MÄNNISKA?!!! Så tänkte jag, men sa bara ja. Hon undrade om jag kunde hålla koll på hennes väska, hon skulle bara iväg och skriva ut några papper. Ja, det kan jag göra, sa jag men tänkte samtidigt att eftersom hon inte var så överdrivet snygg så var den där väskan inget att riskera livet för. Så jag bevakade väskan lite lojt med ett öga och fortsatte läsa med det andra. Det gick inget vidare och jag blev istället misstänksam.

Varför kunde hon inte ta med väskan själv om den nu var så viktig? Började fundera på om den innehöll viktiga dokument som kunde riskera rikets säkerhet. Men eftersom jag bryr mig mer om mig själv än om rikets förbannade säkerhet så viftade jag bort den tanken. Drog istället slutsatsen att väskan innehöll en bomb och att hon var terrorist. Det kändes rimligt, för de där terroristerna har man ju läst så mycket i tidningarna. Men det kändes ändå inte rätt.

Så den slutgiltiga slutsatsen var att väskan innehöll en jävla massa knark. Första tanken var då att sno väskan för att själv sälja skiten snabbt i hamnkvarteren till ett rimligt pris. Men när jag började gå igenom eventuella konsekvenser av droghandel och den obefintliga kundkretsen så kom jag på att det nog var en dålig idé. Började istället nojja som fan över att väskan var under bevakning och att polisen nu misstänkte att jag var inblandad i det hela. Satt och väntade på att nationella insatsstyrkan skulle storma in med dragna Kalasjnikovs och narkotikahundar och skit. Då skulle jag givetvis bli rädd och inte kunna tänka klart så istället för att bedyra min oskuld så skulle jag väl försöka fly. Och då skulle insatsstyrkan sätta hunden efter mig. Satsa på nötterna Gonzo! skulle jag höra någon skrika. Men pungen skulle Gonzo aldrig hitta, och då skulle väl han/hon bli sur eftersom yrkesstoltheten som duktig knarkjycke skulle få sig en törn och i vrede skulle Gonzo sikta in sig på halsen och...

Ja, precis när Gonzo slet sönder min halspulsåder så kom väskans ägarinna tillbaka. Hon tackade för hjälpen och gick. Jag sa inget, blängde bara, sur över den fara hon utsatt mig för. Lyssnade lite på kärringarnas tjatter igen. Det var om barn, inte om trädgårdar. Det är tydligen mycket förkylningar på dagis nu, men det hör väl till årstiden. Sedan drack jag kaffe och efter det åkte jag hem.