Telegram Sam

Jag blir mobbad på universitetet, särskilt av en person. Han slänger glåpord efter mig och säger att jag inte blir ungdomlig bara för att jag har mössa på mig ibland. Det tycker jag är dumt av honom. Den psykiska terrorn gjorde att jag stannade hemma och pluggade idag. Eller försökte plugga i alla fall.

Det är så mycket förberedelser som ska göras innan man kommer igång. Springas ärevarv och stretchas och man måste glo ut genom fönstret i en kvart innan dokumentet kan öppnas.

När jag väl hade kommit igång så kom posten intryckt genom dörrjäveln och distraherade mig. Fokus dök upp idag, den ska ju komma imorgon. Det gjorde mig givetvis förbryllad, så förbryllad att jag var tvungen med en snabbläsning. När jag väl kommit igång igen fick jag ett sms. Det var spännande eftersom det senaste kom ungefär när mor önskade mig ett gott nytt år. Nu var det min kompis Telia som hörde av sig. Det är fint att inte vara bortglömd och känslan av det gjorde mig en aning rörd så jag satt med telefonen tryckt mot bröstkorgen en stund och funderade på det fina i vänskap.

Sen skärpte jag till mig och försökte en gång till med pluggandet. Då kom soljäveln fram och bråkade. Mina fönster är inte anpassade för gardiner eller persienner, så jag fick förflytta mig till soffan istället. Men där fick jag så jävla ont i ryggen så jag avbröt projektet för idag.

Och lyssnade istället på Baccara och låten Darling några gånger. Den är fin tycker jag. 

”Postcards from Amsterdam
Phone-calls from Birmingham
To tell me only how you miss me
Received your telegram
Now you say: Here I am”

Jag gillar när det namedroppas städer för då känns det som om man är någon annanstans. Nästan. Och att vara borta är bra. I Birmingham har jag aldrig varit, men det har Soda så då har jag på ett ungefär också varit det. I Amsterdam har jag varit några gånger. Och varken sysslat med knark eller hor. Det känns så jävla turistigt och uppenbart. Att spendera en helg i Mjölby för att leta droger och köpeknull torde vara en större utmaning. Mjölby har jag heller aldrig besökt för övrigt.

Och jag har aldrig fått ett telegram. Det är lite synd eftersom jag romantiserar kommunikationsformen. Det krävdes lite mer eftertanke och hjärta på telegrammens tid tror jag. Inga snabba telefonsamtal från krogen för att boka sängplats hos någon i brist på annat. Nej, man fick väl gå till ett litet bås där det satt en farbror med skärmmössa och diktera de genomtänkta amorösa budskapen för honom. Och nykter var man tvungen att vara. Och jag tror att människor var kloka nog att onanera innan de bestämde sig för att telegrafera någon. Liksom för att verkligen få klart för sig att det var kärlek det handlade om och inte något smutsigt och ovärdigt.

Att först telegrafera för att sedan riva av en solosång och efter det kanske känna att det där förslaget med restaurangbesök med efterföljande tebjudning i uthuset inte var så jävla intressant längre var det nog ingen som gjorde.

Det var nog bättre förr. Fast egentligen har jag inte en jävla aning om hur det var förr och inte heller hur telegraferandet fungerade.

Jag får fråga Mona om det, hon var med när världen fortfarande var svartvit och att datera hennes ålder görs nog enklast med kol 14-metoden. Nu ska jag laga mat. Hej då.