The light at the end of the world

Igår bestämdes det att jag skulle plugga hemma under dagen. Det började med att jag låg och mös med P1 ett jävla tag i sängen för att sedan somna om och komma upp vid 10.30. Och då skulle det ätas frukost. Och sen skulle det surfas på diverse sidor. Och sen skulle det handlas och efter det skulle det lagas lunch. När jag ändå var inne på kvinnospåret med matlagning så bestämde jag mig för att fortsätta med aktiviteter som tjejer gillar. Som att tvätta och städa. Eftersom jag inte skaffat någon flickvän än så fick jag själv ta tag i den där jävla ugnen och skrubba fanskapet. Men lika slugt som en kvinna och en skabbräv i samarbete så tog jag bara de synliga ytorna, det vill säga luckjäveln, och nu skiner den som aldrig förr.

När jag var klar med kvinnogörat så var det dags för lite hårt och manligt arbete. Det skulle bytas en glödlampa. Och det kan ju tänkas vara en trivial syssla för den händige. Dock inte för en annan med andra, visserligen jävligt dolda, talanger. Särskilt inte när glödlampan som skulle bytas satt i min jordglob, det krävdes alltså lite avancerat förarbete genom att skruva bort hela jävla världen. Men det hela gick faktiskt relativt smärtfritt och jag svor nästan inte en enda gång och grät gjorde jag inte heller. Det var nästan en allsmäktig känsla att se jorden lysa igen. Nu vet jag vad den där Gud går igång på.

Det blev med andra ord inget pluggande.

Men jag har hunnit med att köpa en tv och sälja min själ till Djävulen nu på kvällskvisten. Jag gillar inte utvecklingen av mitt liv på vissa punkter. Fortsätter det så här lägger jag väl min röst på borgarsvinen nästa år också utan att blinka. Kuken.

Men jag är glad att jag fått min värld att lysa igen. Alltid något.