Dance me to the end of love

På väg ut från mataffären som tillhandahåller gammal köttfärs mötte jag med ett sexpack folköl under armen och två lösa i varsin jackficka givetvis den legendariska flickvännen. Hon tittade lite nedlåtande på mig och vi bytte några trevande ord och sen kom hennes nye hingst och det blev inget mer sagt. Jag tyckte han blängde lite på mig, jävla idiot, komma men nån jävla Peak-jacka och spela tuff. Nu ligger de väl hemma i villan och skaver och kommer samtidigt i ett köttsligt crescendo. Oj, oj, oj vilket jävla sampel. Hon ångrar nog inte val av pojkvän.

Själv sprätter jag omkring i lägenheten och ångrar livet iklädd ett vitt solkigt wifebeater-linne och långkalsonger och strumpor uppdragna till knäskålarna och dricker upp tidigare nämnda öl. Barcelona vägrade göra fler mål vilket innebär att jag förlorat pengar och det droppar i duschen. Det är väl nån jävla packning eller vad det heter som är trasig. Det finns disk att diska. Det finns strumpor att sortera. Det är lördagskväll. Living the dream.

Men jag gillar långkalsonger. Och jag gillar att sprätta med benen. Och jag gillar öl. Och jag lyssnar på Jacques Brel som sjunger på franska och jag förstår inte ett skit. Men det gör inget, ibland kan det vara oerhört skönt att slippa förstå för då slipper man tänka. Men jag tyckte mig höra je t’aime så det handlar säkert om någon form av knullning.

Resten av kvällen ska jag nog ägna åt att försöka lära mig koreografin till videon nedan. Jag har tränat i över ett år, men tappar helt stegen efter de första 34 sekunderna. Takt och kontroll över min egen kropp har aldrig varit ett framträdande drag hos mig. Och ja, videon har visats tidigare. Men det är en fantastisk låt och en dans som gör mig glad. Och nu är jag inte ironisk på något sätt. Sätter jag inte koreografin ikväll lägger jag av med allt. Godnatt.