Blood in, blood out

Jag gjorde ett menstest på en kvällstidnings hemsida förut. Tre rätt av tio möjliga, det tycker jag är bra och betyder att jag är väl bevandrad inom ett ämnesområde som är mycket svårt att ta på allvar. Jag tror att mens finns, för jag har sett det där blodet med egna ögon, så det är inte det som det handlar om. Det är bara en sån jävla hype runt det där hela tiden som jag inte förstår. Fast jag förstår inte alltid så mycket heller.  

Men jag vet, utöver att man riskerar att få en hoppspark i bröstkorgen när en handduk hängts åt fel håll i badrummet och att det ska grinas i två timmar för att nån jävel i Top Model blivit hemskickad, att mens innebär en jävla massa omkostnader.

– Choklad, jag måste ha mööööörk chooooooklad, skriks det och det är lika bra att lyda den närapå briserande atombomben till kjoltyg som ligger och bräker som ett jävla får på soffan och är ensammast i hela världen. Och det handlar inte om något toffelskap när man tar på sig jackan för att gå och köpa upp Icas centrallager, utan bara om att få slippa se och höra eländet ett tag. Väl hemma igen så är det givetvis fel choklad som inhandlats och man är en jävla idiot som inte fattat att det ska vara 70 och inte 68 %. Och sen ska det grinas en omgång till. Here we go again. Och sen ska det köpas ny choklad och några kilo koncentrerat fettsocker. Jodå för fan, det är roligt nästan jämt.

Det är inte så jävla tokigt att vara singel ändå. Det är underligt hur relativt vettiga människor kan förvandlas till sanslöst labila monster för lite blod.

Och apropå mens så ska ni få lära er något viktigt, det har tagits upp tidigare men det är ett ständigt aktuellt problem så det tåls att upprepas. Det kan användas något som heter tampong för att pinsamheter med blodiga byxor och dylikt ska undvikas. Ibland kan det låta plopp när den där pluggen dras ut, ungefär som när en flaska vin öppnas. Det är lite roligt och otäckt på samma gång.

Tamponger finns i olika storlekar – och nu kommer det ni ska lära er – och val av storlek beror på mängden blod. Alltså, mindre tampong – mindre blod och större tampong – lite mer blod. Det handlar därmed inte om vaginans omfång. Så ni som håller på och gapar ”Har du mutta som en jävla katedral eller?” till tjejer som köper tamponger av större modell, sluta med det. För ni har fel. Det är dock alltid populärt att ifrågasätta okända kvinnors muttor högt i en kö, men det måste göras med rätt underlag.

Angående test så var högskoleprovet i lördags. Det gjorde jag för tio år sedan. Att matten skulle gå åt helvete visste jag redan innan så den delen hoppade jag över. Svenska kan jag hantera. Engelska likaså.  Men jag trodde att det skulle gå sådär. Det gick sämre än sådär.

0,2.
Nollkommatvå.
NOLL KOMMA TVÅ.

Det är inget jag ristat in i ytterdörren för att locka in fruntimmer eller arbetsgivare. Men samtidigt inget jag skäms över heller. Ett jävla skitprov är vad det där och som inte säger någonting. Fast ja, hade jag haft 2,0 hade jag kanske resonerat annorlunda och krävt att kommunen skulle smälla upp en kopparstaty av mig på fyra meter och placerat på en central plats så att alla kunde få se byhjälten.

Men nu är det inte så och jag ska raka mig. Hej då.