Bitter peace

Bjuder på en fredagsteaser med fotografiet ”En man visar upp sina spiror i en fettfläckig spegel med uppdragna strumpor av olika sort och kvalitet”

Jag orkar inte ta ansvar för att männen i det här landet kommer att vilja förbjuda Internet av rädsla för konkurrensen och låsa in sina döttrar, systrar, mödrar och fruar. Och jag tänker inte betala fakturan efter att Anticimex fått sanera bostäderna när kvinnorna savat över och blivit bindgalna av begär.

Nu gjorde jag en mycket heteronormativ målgruppsanalys, men det skiter jag i eftersom jag inte orkar bry mig om alla moderniteter.

Det är som sagt fredag och jag har firat helg på ett mycket värdigt sätt genom att steka två korvar, skiva en tomatjävel och öppna en flaska rödtjut. Livskvalitet.

Den här veckan har som vanligt kantats av besvikelser. Är det inte det ena så är det andra och nu har fredspriset delats ut också. Jo, jag vet att det tjatas om det där Nobelpriset, men nu är det sista gången. Jag kanske inte räknade med priset fullt ut, men så länge det finns liv så finns det hopp som någon sa.

Barack Obama? Va fan har han gjort som inte jag har? Visst, han kanske har lite mer inflytande och makt än vad jag har, men det är ändå bara marginellt och jag har svårt att se vad han gjort i praktiken. Det är mycket snack där. Jag däremot handlar praktiskt och avbryter krogbråk mellan för mig två okända antagonister och bjuder idioterna på öl och sen är allt frid och fröjd och nästan fred på jorden. För en broderlig öl är bättre än illa fäktning.

Nu bjöd ju visserligen Obama två snubbar som trätte med varandra på öl i Vita huset för inte så längesedan. Men ändå, mitt agerande försummas och det smärtar mig. Kanske borde skriva ett brev till den där jävla kommittén och påpeka mitt agerande. Men kommittén för fredspriset finns i Norge och då måste jag väl skriva på engelska för att de ska förstå. Men det kanske de inte gör ändå och måste blanda in en översättare och det är ju givetvis en kostnadsfråga som de först måste överväga och till slut hamnar mitt välformulerade brev i papperskorgen med stor text skrivet i rött “Skjönner ikke”. Jävla fittnorrmän. De kan köra upp sitt förbannade fredspris i röven.

Nu när jag tänker efter så är Norge ett jävla skitland. Fjanta runt i lusekoftor och gå på tur och dricka Solo är fan det enda de gör. Och så klubbar de ihjäl sälar förstås. Hela familjen står på en klippa med en varsin knölpåk i famnen och bestefar får slå första frislaget eftersom han är gammal och skröplig och när den oskyldiga sälungen blottar lite blod och organ är familjelyckan total. Va fan vet norrmän om ett fredligt beteende? VA?

Jaja, fuck it. Grattis Obama, min överman. Nu ska jag lyssna på jävligt rivig synth och dricka vin och diska. Och dansa med Yvette på avstånd.

Ha en fin helg, men glöm inte att livet är kort och att det snart är måndag igen.

Kram och godnatt.