Gods gift (maggot)

Det skulle ätas nyplockade hallon till efterrätt. Och eftersom jag vet att hallon växer på någon typ av buske och att buskar finns utomhus och att utomhus så finns det oftast ett överflöd av otäcka smådjur så förhörde jag mig noga om de där bären var ordentligt rensade.
– Jaja, naturligtvis, kvittrade kvinnan som utger sig för att vara min mor glatt för nu skulle det ätas hallon med socker och mjölk som är så jävla gott.

Jag inspekterade vartenda hallon noggrant i min skål och konstaterade att det förmodligen var grönt. Men precis när jag skulle forcera munnen med skeden så upptäcktes en larv som kröp omkring på ett av bären. Det var en liten sådan, men Bruce Lee var väl heller inte så stor men han kunde sparka hårt ändå så jag tycker inte att man ska underskatta storleken.
– FÖRSÖKER DU TA LIVET AV MIG KVINNA!?

Det nekade hon till. Förstås. Inte skulle hon väl erkänna att hon ville ta livet av den förstfödde på ett mycket slugt sätt. Jag tycker att det är dålig stil att försöka förgifta sitt favoritbarn bara sådär. Jag hotade med att ringa kvällstidningarna, det gjorde jag mest av egoistiska skäl eftersom min högsta önskan i tillvaron är att få vara med på bild med solkiga mysbyxor och med en skabbig tröja och titta in i kameran med tomma och ledsna ögon efter att ha hittat något i maten som inte borde vara där. Ord som ”kränkt” och ”besviken” ska återkomma ofta i den tillhörande texten. Det ultimata vore om jag kunde hitta en tjej som ser lika jävla miserabel ut, vi skulle kunna hålla varandras händer på bilden för att liksom visa att vi stödjer varandra i livets värsta motgång... i påsen från Ahlgrens var det tre bilar som hade klumpats ihop...

Nu är jag hemma igen. Ibland är det bra att vara ensam för då är det ingen som försöker döda en. Om jag känner efter riktigt jävla ordentligt så kan jag nog ana en liten larv inuti min kropp som dränerar mig på viktiga saker. Kanske vaknar jag imorgon och är död. Jag hoppas inte det, för jag är så jävla trött på döden.

Apropå kvällstidningar så har jag på Samhall fri tillgång till dessa kunskapskällor. Jag brukar läsa (eller ja, man tittar väl mest med ofokuserad blick) Aftonbladet, kultursidorna kan ha något vettigt att erbjuda ibland och så finns det en massa frågor på en sida som nån gubbe ställer. Det är lite kul. Jag brukar försöka undvika Klick eftersom utrymmet i min hjärna är ytterst begränsat och då känns det onödigt att utsätta sig för risken att låta massa skit ta plats.

Men i fredags bläddrade jag i den och fick bland annat lära mig att nån jude gjort en 24-åring på smällen. Jag vet inte vem juden var och inte den blivande mamman heller. Och sen läste jag om Carola, det vet jag vem det är för henne har jag tryckt mig emot i en hotellfoajé i början på 2000-talet. Hon har tydligen något på gång med nån som heter Kicken. Det vet jag däremot inte vem det är. Men jag vet att DET GÖR MIG SÅ IN I HELVETE UPPRÖRD OCH IRRITERAD NÄR NÅGON KALLAR SIG NÅGOT SÅ JÄÄÄÄVLA URBOTA DUMT SOM KICKEN!!! Fy fan. Kicken. Jag skulle aldrig kunna vara bekant med någon som heter Kicken. Och nu har namnet Kicken trängt sig in i hjärnrummet. Tack för det Klick. Men jag får väl skylla mig själv.

Att jag själv kallades för Kuken en kort period i mitt liv är en annan sak, det är tufft och något man kan stå för och identifiera sig med.

Sen fick jag se att Runar har en egen sida. Han kallar sig för livscoach och om man är förvirrad eller mår lite dåligt så kan man få vägledning av honom. Jag hoppas att någon tar lite jävla ansvar om det börjar märkas tendenser på att jag mår mycket dåligt och funderar på att vända mig till Runar, för om det är så då är jag på den absoluta botten och ett nackskott vore det mest humana. Och om ingen jävel tar ansvar så får jag väl hoppas på att de eventuella hallonlarverna gör sitt jobb där inne i magen.

En jävla pålitlig kille

Nu ska jag duscha bort skam och svett.

Hej då.