All women are bad

Det finns väldigt få saker jag är bra på eller kan. Jag kan inte spela något instrument eller laga trasiga saker eller virka väggbonader eller spela schack eller prata rövarspråk och kan inga partytricks som imponerar på tjejer och har inga specialkunskaper inom något ämnesområde och skulle aldrig i helvete bli uppringd av någon som sitter i en tv-studio och vill bli miljonär. För att bara nämna några saker, listan på brister och okunskap kan göras längre än bibeln. Tyvärr, men det är väl bara att acceptera.

Men jag är väldigt bra på att romantisera och glorifiera saker och ting. Som att vara långt borta och på väg till exempel eller vackra fönster med varmt ljus efter mörkrets brutala inbrott. Och det som har varit och aldrig kommer åter, där har jag fan svart bälte. Och hösten. Den kommer snart. Hösten. Tror det har att göra med att det blir en lagom temperatur utomhus och att den kvalmiga sommarluften försvinner och istället blir frisk och att spindlar och andra avkommor från Lucifer dör eller åtminstone går och lägger sig ett par månader och man slipper bada och få sand kastat i ansiktet. Eller på att jag hade en väldigt skön höst för ett antal år sedan.

Jag bodde i ett litet jävla rövhål till lägenhet. På markplan. Med ett dagis som granne. Barn kan vara okej innan de får en egen vilja och huggtänder och snor överallt och spring i benen. Eftersom mitt boende sög så spenderades mest tid i hennes lägenhet. Den var fin och fräsch och modern och det fanns inte en ungjävel i sikte.

Hon var tre år äldre på pappret, vilket knappast är någon åldersskillnad att egentligen ens nämna, men i sinnet var hon sisådär tolv år äldre kanske, vilket gjorde att jag då och då fick skärpa till mig eftersom jag ibland kan ligga på en debil tonårings mentala nivå. Vi såg på vissa saker på lite olika sätt, som alkoholintag till exempel. Att vara aspackad i hennes ögon var att dricka sex öl och bli lite glad. Visst, det ska erkännas att vid vissa tillfällen så kom jag väl hem och var i ett bedrövligt skick, men va fan, även solen kan ju ha en dålig dag. Men oftast så hade hon fel gällande det där, att man snubblar lite då och då kan ju för fan lika gärna bero på att trottoarjäveln är ombyggd eller nåt. Och sylt kokade hon själv. Ska man ha sylt så går man till affären och köper en burkjävel. Klart på max tio minuter. Man är fan inte 26 år och kokar sin egen sylt. Hon var en liten kärring helt enkelt. Men ändå älskvärd.

Det regnade mycket den där hösten. Regn är bra.

Jag hade två jobb på den tiden, men var oftast ledig torsdagar och fredagar. Hon pluggade något viktigt och satt på universitetet och skrev nån jävla uppsats eller nåt och på mina lediga dagar så hängde jag i hennes lya. Passade på att tjyvröka på balkongen (det blev alltid en massa tjat när hon var hemma, hon brukade dra en vals om att det skulle vara farligt, men så röstade hon blått också och borde därför egentligen inte uttala sig om någonting alls) och tänka snuskiga saker om Jenny Jones eller ligga på badrumsgolvet och bara vara. Eller gå ut i regnet för att träffa kamrater och dricka kaffe och köpa skivor och vara ledig i största allmänhet. Och sen brukade jag städa och tvätta och hänga och vika och stryka hennes kläder och se till att det fanns mat på bordet och kanske lite blommor om jag smygdruckit några eftermiddagsöl. Jag var en hushållsslyna. Och nöjd med det. För det var höst och regn och kärlek och allt var fint.

Men.

Det finns alltid ett jävla men överallt.

Det var en sån där skön helg där den största kraftansträngningen är att ta en dusch. Vi gjorde nog inte ett skit förutom sånt där som vuxna människor som tycker om varandra gör. Men så kom söndagen och hon skulle iväg på något och helt plötsligt blev det panik med städande och diskande som varit eftersatt under helgen. Jag kunde inte stanna kvar. Jag kunde inte komma senare. Jag kunde ringa dagen efter. Jaha? Nähä! Jag fick ingen förklaring och anspelade på mitt oförstånd och ställde inga följdfrågor. Men jag förstod ganska bra ändå, jag kanske inte kan så jävla mycket, men det innebär inte att jag är helt jävla tappad.

Dagen efter fick jag det bekräftat. Gräset var inte bara grönare på andra sidan utan även solariebehandlat med en fräsig frisyr och kunde jonglera med flaskor. Vilken jävla tönt att bli brädad av, tänkte jag.

Den där måndagen hade regnet blivit till snö. Hösten var över.

 

Och med följade visdomsord avslutas nu tjejtemat för den här veckan:

Kvinnor är opålitliga och dumma i huvudet.

Kram

PS – Jajaja, du behöver inte som kvinna sitta och hetsa upp dig över visdomsorden. Jag gjorde bara en grov generalisering, det spar man så mycket tid på. Och visst, män är idioter och svin. Så är det. Alla är lika jävla dåliga. Jämställt och bra. 

.