Kan inte. Vill inte. Orkar inte. Hinner inte. Vågar inte.
Så därför håller jag tyst och tänker istället på hur det skulle vara att sitta vid havet en försommardag (innan man hunnit tröttna på den där jävla värmen). Bara sitta på en klippa och glo och få ha skepparkrans som inte blir ifrågasatt och titta på vattnet och dricka en butelj med öl eller två och kanske våga peta på en manet när man blivit berusad och kaxig och romantisera livet som fyrvaktare och leka med Krabban Gunnarsson och ha tång i ansiktet och akta sig för måsjävlar och sen gå hem med en sjöjungfru slängd över axeln och fortsätta lyssna på havet i den där fina snäckan man stulit och lösa korsord som inte är för avancerat och känna sinnesfrid.
Men nu är det inte så. Så därför är jag tyst.
Jajaja ... det är en bild av Jan Stenmark, nu när jag sagt det kan jag inte bli tagen av polisen. Men vart jag stal den minns jag inte.
6 kommentarer:
Du förstår, det där är sånt vi pysslar med i Gbg. Alla män har skepparkrans och alla kvinnor har fiskfena.
Maja: Det är det som gör Göteborg så otäckt.
Kan inte. Vill inte. Orkar inte. Hinner inte. Vågar inte????
Glöm inte devisen: -Ingen minns en fegis!!
Man lever som man lär.....
Om man skall platsa vid västerhavet krävs det nog att man är lite mer vågad än vad du verkar vara i dag.
men, det där låter som min vardag ju! ja, förutom skepparkransen då... men med vilja går det mesta väl?... ja. jag ÄR mallig över att bo i Sthlms Skärgård.störtnöjd
E: Det tycker jag att du ska vara mallig över. Fan va bra du har det.
Skicka en kommentar