torsdag, december 10, 2009

Fuck it

Årets svensk gick tydligen till nån professorjävel. Varför förstod jag aldrig, läste visserligen inte speciellt noga heller. Det är orättvist tycker jag. Jag tror inte på mycket, men jag satte mig som en av förhandsfavoriterna till priset. Ja, det gjorde jag. Och att motivera tycker jag är överflödigt.

Det verkar även som om min inbjudan till Nobelfesten har försvunnit hos postverket. Om de inte utsätter mig för en överraskning och hämtar mig med helikopter snart. Det hade varit lurigt av festkommittén. Men det blir nog inte så. Och jag sörjer inte över att missa festen i sig, den är nog ganska skitnödig och trist, jag tänker mer på alla som blir besvikna för att jag inte dyker upp. Hertha Müller kommer ju bara sitta och peta i maten och sen supa sig dyngrak av sorg och ha ångest imorgon.  

Det är synd om människorna.

Nu tar jag en promenad och lägger upp en strategi inför 2010. Eller så aktar jag mig bara för mörkret. Fan vet. 

2 kommentarer:

E sa...

akta dig för mörkret! det finns monster där! speciellt under sängen.

Wayne sa...

Jag aktar mig för allt.