People aint no good

Jo den där listan som jag inte orkade skriva om, den i Kupé som listade vilka 960 personer helst skulle vilja sitta bredvid på tåget, den ser ut så här:

1 Fredrik Reinfeldt
2 Kronprinsessan Victoria
3 Barack Obama
4 Kung Carl Gustav
5 Robert Gustafsson
6 Ingvar Kamprad
7 Jan Forsberg (SJ:s VD) och Johan Glans
9 Carl Bildt och Mark Levengood

Nu har jag lugnat ner mig en aning och tänker inte direkt spy galla. Men det är fortfarande en jävligt dålig lista, förutom nummer tre och alternativ två på nummer sju. 960 personer är ju visserligen inte speciellt mycket, men jag tycker ändå att man kan dra en generell slutsats om att folk saknar tycke och smak, vilket förvisso inte kommer som en överraskning så det är ju inget som pressarna behöver stoppas för. 960 personer är ungefär 87 fotbollslag det, eller ungefär lika många råbarkade bjässar till hamnarbetare i Murmansk som jag skulle kunna brotta ner med en arm. Sån är jag, hård som fan – äter stål och skiter kätting.

Jag sitter helst själv, eller bredvid Soda om det ska åkas tåg. Men bara ute i Europa, att åka tåg i Sverige är inte speciellt upphetsande. Med Soda kan man dricka öl och prata om viktiga saker, såsom kvinnor, Stefan Fölster och Ramzan Kadyrov. Fredrik sitter förutom sin familj helst intill Maud, Jan och Göran han. Karln saknar ju för fan helt och hållet omdöme.

Hade jag hamnat bredvid Reinfeldt så hade jag väl betett mig som vanligt antar jag, därmed inte sagt någonting. Jag sköter mitt så sköter Reinfeldt sitt. Han däremot, han hade väl gjort lismande närmanden efter ett tag. Kanske tiggt om snus eller nåt. Och det hade han fått, men sen hade jag läst lusen av honom. Speciellt om sjukförsäkringen, för den retar mig som fan. I och för sig ska väl reglerna ändras nu så någon som är döende i cancer inte ska tvingas ut för att söka heltidsjobb. MEN? Hur jävla svårt hade det varit att räkna ut innan med arslet att det kanske inte var en sån jävla bra idé? VA?
Men om någon är död, så är den inte sjuk och det är bra tycker borgarna.

Kronprinsessan hade nog också börjat tjata om snus, hon tjyvsnusar säkert, det syns på hennes ögon. Henne hade jag nog inte orkat läsa lusen av, det är väl inte hennes fel att vi har ett förlegat statsskick i det här landet. Däremot skulle jag plantera en liten idé om dubbelbröllop i hennes hjärna. Det skulle vara bra rent PR-mässigt för hennes del om hon gifte sig bredvid Kreti och Pleti. Hon kanske skulle fråga om jag hade någon att gifta mig med och då skulle jag ljuga som fan och säga ja. Fast hon kanske tycker att det räcker med vanligt folk av kött och blod med den blivande maken. Men då skulle jag föreslå att jag i alla fall kan vara bestman, det har jag referenser på att jag kan. Eller att det kan säljas tallrikar med mitt ansikte på i nån souvenirshop i anslutning till festen.

Eller föreslå att hon i alla fall skulle kunna visa muffen där på tåget. Fast jag vet samtidigt inte hur jävla kul det skulle vara. Dels för att jag tror att muffen ser ut ungefär som en muff gör i största allmänhet (muff är ett jävla fult ord för övrigt) och sådana har jag sett på film tidigare. Och sen skulle det bli lite … ja, jag vet inte, - joråsåatt … här sitter du med landstingstrosorna i knävecken och kjolen vid midjan och jag rullar tummarna och tycker egentligen att hela situationen är ytterst genant.

Jag sitter som sagt helst själv, eller med Soda. Men okej, vill Barack Obama slå sig ned, så visst. Men inte om han fyller år och förväntar sig en Marilyn Monroe-dans där hans stab ska rigga upp nåt jävla fläktsystem för att min klänning ska blåsa omkring. Men Obama hade kunnat hjälpa mig med uppsatsen, det hade han säkert gjort bra. Sen hade vi druckit kaffe och jag hade bjudit på snus utan att han skulle behöva fråga. Jag hade berättat att jag varit i Kenya, då hade nog Barack sagt att han också varit där och då hade jag frågat om han också blivit besviken över att inte det inte finns några tigrar i Afrika.

Då hade nog Barack sagt att han såklart också blivit ledsen för det, för man tar ju liksom för givet att det ska bo tigrar där hade han nog lagt till. Sen hade jag och Barack suttit tysta och tittat ut genom fönstret och begrundat det faktum att det inte finns tigrar i Afrika och sen viskat – varför, varför? till varandra. Sen hade Barack gått av i Gnesta för att delta i ett viktigt möte och jag hade fortsatt nån annanstans. Där det finns lussekatter kanske.

Resten av listan hinner jag inte beta av, för jag har en tvättstugejävel att sköta. Allt får man göra själv. Hej då.