Min nagelklippare har gått sönder. Det är synd, för den var bra. Fin också, en liten karta över Kreta prydde den. Vi har haft det bra ihop, i vått och torrt. Men mest i vått eftersom den bott i duschen. Förra veckan valde den att kasta in handduken. Det var ett dystert ögonblick, samtidigt som jag blev förbannad över den taskiga hållbarheten. Jag tycker nog fan att man kräva att en souvenirnagelklippare köpt 1997 ska hålla längre.
Men det är typsikt de där grekerna, tänker bara på moussaka, ouzo och att få dansa som Zorba i skymningen. Att tillverka gedigna och robusta nagelklippare tar de jävlarna med en klackspark. De borde tänka om och göra rätt där nere i runt Medelhavet. Usch.
Nu får jag använda reservklipparen som är liten som fan. Dels går den knappt att hålla i, och eftersom jag antagligen lider av en lätt släng av Parkinson och skakar som fan så blir det extra svårt. Och sen är själva klippytan väldigt kort, vilket gör att nageln måste tas i tre steg som leder till ett jävligt ojämnt resultat.
Nu fastnar nagelfanskapen i allt och de ser bedrövliga ut. Har till och med blivit anklagad för att vara en sån där sinnesslö jävel som tuggar på fingertopparna. Det smärtade mig.
Det går bra nu. Hej då.
4 kommentarer:
Men käraste. Det sista i världen jag vill är att orsaka dig smärta. Och du måste medge att det sas med en väldig förvåning och att det faktiskt fanns fog. Nu köper vi en ny nagelsax till dig så pratar vi inte om det mer.
börja använda nagelfil? eller är du för manlig för sånt kanske?
Fan, det är verkligen de stora problemen här i livet du väljer att lufta...
Evert: Vi köper en ny, och sen är det locket på ja.
E: Det är ett alternativ. Manlighet är för kärringar.
Joshua French: Det gäller att välja sina strider.
Skicka en kommentar