How soon is now?

Dionysos avkomma ligger omsorgsfullt i min famn och jag svansar omkring i lägenheten och släcker törst och begär med den röda rinnande kärleken. Och jag försöker tydligen använda lite poetiskt språk. Det är ju fint, håhåjaja. Rosor är röda, violer är blå, ditt ansikte likaså.

Det är lördag och jag är vuxen. När man är vuxen så är man hemma på lördagskvällar. Ibland ensam, ibland själv, ibland sänkt, ibland the ruler of the world, ibland ingenting. Oftast ingenting, det bara är. Ambitionerna med ett socialt uteliv försvinner på höstkanten vid 28-års ålder, det är min teori.

Jag ska nog städa mitt mycket ungdomligt dekorerade kylskåp. Sånt gör man som vuxen. Städar och sen dör man. 

Så jag tassar omkring med kuken slängd över axeln och en trasa i ena handen och ett glas rött i den andra. Som en liten farbror. Och ska torka ur kylskåpet. Egentligen borde jag inte behandla kylskåpet så faderligt som jag gör, utan mer styvmoderligt eftersom det verkar ha legat i målbrottet i över ett år och låter så in i helvete och stör min skönhetssömn.

Sedan kanske jag belönar mig själv med mer vin och vågar klicka på bannern som säger ”Meet your russian beauty today”.  Sverige är för litet för mig, därför känns Ryssland rimligt. Ryska tjejer kan nog det där med äkta kärlek, särskilt över Internet. Inga falska lovord om guld och gröna skogar där inte, utan på riktigt. Jävlar i havet, raka rör från ryskorna.

Fan, det vore något, sitta med nya familjen i en förort till Vladivostok och bara må. Babusjkan som lurar i hörnet och virkar något med sina kefirhänder och svärmor som kuvat stryker omkring och ska servera rödkålssoppa eller vad det nu kan vara och så ska man äta middag och råkar sätta sig på svärfars plats vid matbordet där han grott in sin svanskota i träslaget på stolen så att det liknar ett fossilavtryck. Då härsknar han nog till, svärfar, och ska börja svinga med en påk som är svarvad vid kanten till Uralbergen. Då får man helt enkelt säga åt gubbfan på skarpen att tagga ner, förklara att det bara är kärringar som ska spela macho i tid och otid.

Det är nog en bra taktik, att hota svärfar direkt när han börjar mopsa upp sig.

Men jag kommer ju aldrig klicka på den där bannern, så varför ens fundera på konsekvenserna?

Nu ska jag hylla mig själv för gårdagens låtlista, som är jävligt bra. Men det verkar ju bara Jocke the Cramp och Evert ha förstått. Vettiga människor växer inte på träd, det måste man ha i åtanke. Gonatt.

Och apropå låtlistan så kör vi sista spåret i repris här, kloka ord från en farbror. De får avsluta natten, och snart kommer lucia. Inte hit, men ändå.