fredag, december 04, 2009

Dance me to the end of love

På väg in till mötet med handledaren så tänkte jag att om jag ler så in i helvete kanske han blir ofokuserad och glömmer bort en eventuell sågning.

Så där satt jag på en stol med ett leende värre påklistrat än Televinkens och tittade på handledaren. Och jag kände mig som en televink. Förutom snickarbyxor, rödvitrandigtröja, mesig röd mössa och en Anita i släptåg. Televinken verkar vara en störig jävel förresten.

Han såg skeptisk ut, handledaren, och jag tänkte att - helvete om jag måste gå ner på honom för att han ska säga att allt ser bra ut. Få sitta på knä och tänka på annat en stund, som solrosor och moln.

Men det ordnade sig, han sa att jag var på helt rätt spår och att det skulle gå bra. Att han kom med lite kritik också, det väljer jag att bortse ifrån. Man ska inte gå runt och hänga upp sig på sånt, bara att skyffla undan.





Nu är det helg, så då bjuder jag upp sambon på dans. Som i videon nedan ungefär. Fast vi sköter det lite snyggare eftersom att jag antar att det är jag som för, hon är lite stel av sig. Att jag saknar taktkänsla och jävligt mycket annat, ja det bryr vi oss inte om. För vi tycker om varandra, och då är det ändå bara onödigt att lägga energi på detaljer.

Ha en häftig fredag.


3 kommentarer:

Stop sa...

Jag har ju ett guldfiskminne ibland. Varje gång du skriver om din sambo så blir jag lite fundersam och tycker mig känna igen henne. Jag kanske har jobbat ihop med henne eller nåt. Du kan väl fråga om hon jobbat med någon galet trevlig och snygg kille någon gång. För i så fall är det garanterat jag.

Jocke sa...

Underbar låt.

Wayne sa...

Roger: Menar du att hon är ett billigt våp? Är det vad du menar?

Jocke: Som fan.