Det var rörigt och körigt på Samhall och jag tjafsade med en gammal nucka om cigaretter. Hennes dialekt var så anskrämlig så att jag nästan föreslog att vi skulle kunna exportera henne till Amerika så att jänkarna kan använda eländet som tortyrmetod. Men det gjorde jag inte. Istället hörde jag en liten röst.
- Jag hittar inte min mamma.
Men för helvete, jag har inte tid med dig nu, tänkte jag först. Men sen kom medmänniskan i mig igång. Jag vet inte hur gammal hon var, jag har lite svårt att uppskatta sånt där, men jag skulle gissa på något mellan 3 och 12 år. Hon grät i alla fall väldigt mycket.
- Var inte ledsen nu, vi ska hitta din mamma, sa jag och försökte mig på ett vänligt tonfall.
Ganska snart hittade vi mamma. Kärringen sa inte ens tack. Gav mig ingen hittelön heller. Bara tittade lite uppgivet på dottern och tog hennes hand och skyndade vidare. Samtidigt hade den lilla ungjäveln mage att blänga på mig.
Otack är tammefan världens lön och jag är ganska säker på att Gudjävel inte såg min goda gärning heller så nu är jag väl återigen förpassad till att skyffla kol hos han där nere.
Och utöver det så skaver trosorna och mjölken är slut och jag har en blåsa på ena lilltån och punka på cykeln.
Nu ska jag ta en öl.
Hej då. Eat my fuck.
2 kommentarer:
Jo, här kommer då en helt irrelevant kommentar...
Katter är inte alls farliga och elaka, man måste bara veta hur man ska hantera dem (ungefär som med barn när jag tänker efter).
*purr, purr*
Hmm...låter som om du hade behövt mer än EN öl...hehe
Skicka en kommentar