Ungefär fem gånger i veckan får jag frågan om vad jag ska göra efter vuxendagiset. Det vet jag inte riktigt själv, kanske kan jag få jobb i en av min extramammas videobutiker (då skulle allt med Chevy Chase få extremt bra exponeringsplatser), fast det brukar jag inte säga. Jag brukar säga att jag ska jobba som flicklagslagstränare i fotboll med motiveringen att jag gillar att se unga tjejer utvecklas. Detta säger jag med något drömskt i blicken samtidigt som jag slickar mig om munnen. Då brukar det bli tyst på de nyfikna jävlarna.
Idag har jag handlat. Det var irriterande som vanligt. Det är på tiden att någon öppnar en vettig mataffär. Kanske är det det som jag ska göra när jag blir vuxen.
I min mataffär är självklart inte pensionärer välkomna med sina hasande steg bakom rollatorer samtidigt som de sprider en odör av död och säckväv. Dessa gångblockerare är ett mycket stort irritationsmoment. Barn med tillhörande familjer är även de givetvis portade. Jävla ungar som ska rycka i allt och skrika om godis och andra dumheter. På min tid fick man vara glad om man fick lite clementinskal och två russin att tugga på. Funderar kanske på att till och med förbjuda kvinnor i butiken. Mest för att det inte ska bli tjat om att ta in moderna produkter som fullkornspasta, pesto och naturgodis i sortimentet. Nej, ett kundklientel bestående av män i åldern 20-45 utan några specifika krav, förutom bra priser på folköl och korv, är nog det ultimata. Jag kommer förmodligen inte anställa någon kvinna heller, detta för att inte distrahera mina manliga kunder. Män är så förbannat lättlurade och efterblivna och fattar ingenting så det vore väldigt onödigt med en vildkatta i deras blickfång. Det bästa är nog om jag själv sitter i kassan, inget jävla småprat om vädret kommer att uppmuntras. Betala och gå ut, tack. Målet är att ha ungefär samma jargong som The soup nazi i Seinfeld.
Nu ska jag duscha och sedan kommer Zombie och vi ska ta en öl eller två. Förmodligen pratar vi om gamla goda tider. Jag lever oftast i det förgångna, och då spelar det ingen roll om det handlar om tre veckor eller 12 år. Det var bättre förr, det var det. Lite sorgligt när jag tänker på det. Så därför tänker jag inte på det. Men vi ska nog prata om ett litet projekt också. Det hör ju till framtiden, oj det går redan bättre att blicka framåt. Och så lyssnar vi på tuff musik som Skinny Puppy.
Ha en fin helg. Kram
2 kommentarer:
Och så länge jag lever kommer jag aldrig förlika mig med tanken på att kunna vara styvmamma. Nu är jag förvisso mycket gift, men glömt inte alla dessa kvinnor på 40+ som slukar pojkar som dig till middag.
Och vad beträffar affären: vi kan ha en tävling du och jag. En affär på varsin sida om gatan. Jag anställer givetvis några blonda, storbystade bönor och sen är det jag som skrattar hela vägen till banken. Och du, du sitter ensam där med Barnängens tvål på hyllorna.
Håhåjaja, Im a vis woman.
men nu har vi aldrig nämnt något styvmoderskap hörru. Så du får nog vara extramamma vare sig du vill eller inte. Och du får väl skicka över någon av de där 40+arna.
Och vad beträffar affären: Vist, du vinner säkert i början eftersom du av naturen bara tänker profit. Jag tänker hjärta och service. Så jag vinner i slutändan.
Skicka en kommentar