Det är natt mot torsdag och jag sitter och luktar på mina händer. Nu skulle man ju i den bästa av världar kunna tro att någon kvinna varit orsaken till fingersniffandet.
Men nej.
Det är tvål.
Jag luktar på tvålen som sköljt över labbarna.
Cherry blossom. Fan så gott.
Och då avskyr jag ändå allt som har med körsbärslukt att göra egentligen.
Men ändå.
Utanför fönstret kryper patrasket.
Till krog för glaskross och smörj.
Till krog för våp och bedrövelse.
Halleluja. Hallejävlafittluja.
Och här sitter jag och luktar på tvålinsmordakörsbärsfingrar och låter livet passera utanför på gatan. Och väntar på något tecken.
Det är nog som för en tokfan att vänta på Jesus eller en helig ande eller något annat dumjävligt och övernaturligt. Det är liksom i onödan.
Det är det.
Glöm skiten fuckface, du når ingen frälsning ändå.
Nu kommer jag inte längre. Jag fick en klump i halsen och lök i ögonen och Daniel Lindström i öronen (jävla Spotify) och ett par rödrutiga trosor vid sidan av sängen och någon vid sidan av mig som har en morgonandedräkt som en död kobra kan jag bara visualisera när jag blundar och aldrig återuppleva.
Nu lommar jag till sängs och inandas lite körsbär och drömmer om något bättre.
Eat my fuck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar